Egretta ardesiaca (Wagler 1827)

Svarthäger^[2] (Egretta ardesiaca) är en afrikansk fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar med ett unikt sätt att födosöka.^[3]

Utseende och läten

Svarthäger är en medelstor (42,5–66 centimeter i kroppslängd) och förutom de gula fötterna helt svartfärgad häger. I häckningsdräkt har den långa nackplymer.^[4]

Jämfört med skifferhäger är den svartare och har mörka ben. I proportionerna är den vidare mer korthalsad än andra svarta hägerformer. Fågeln är mestadels tystlåten, men ibland hörs djupa "kraak".^[5]

Utbredning, biotop och systematik

Fågeln förekommer lokalt i Afrika söder om Sahara och på Madagaskar.^[3] I Europa är den en mycket sällsynt gäst, med ett fynd i Grekland 2012 och ett i Italien 2017.^[6]

Svarthägerns utbredning i Afrika.

Svarthägern behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Länge ansågs rödstrupig häger vara en variant av svarthäger, men urskiljs numera som egen art.

Levnadssätt

Levnadsmiljö

Arten föredrar grunt öppet vatten sjö- och dammkanter, men också rena våtmarker, flodkanter, risfält och översvämmade fält. Den påträffas även utmed kusten vid tidvattenslätter eller sodasjöar.

Föda

Svarthäger har ett unikt sätt att söka föda på. Den för fram sina vingar som ett paraply för att skapa skugga som lockar till sig småfisk. Den födosöker på så sätt ensam eller i grupp, ibland så stora som 200 individer, dagtid men allra helst i skymningen. Svarthägern äter huvudsakligen småfisk, men även vattenlevande insekter, kräftdjur och amfibier.^[4]

Svarthägrar med sitt typiska födosökande öster om Antananarivo, Madagascar.

Häckning

Svarthägerns bo byggs av kvistar och placeras i träd, buskar eller vassbälten. Den häckar i början av regnsäsongen i kolonier som kan innehålla flera hundra individer. De två till fyra äggen är mörkblå.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Populationen på Madagaskar anses dock vara kraftigt hotad.^[7][8]

Bilder

• 
• 
• 
• 
• Museum specimen

Noter

1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Egretta ardesiaca Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
4. ^ [a b c] James Hancock; James Kushlan (1984). The Herons Handbook. Croom Helm. sid. 101–104. ISBN 0-7099-3716-4
5. ^ Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235
6. ^ Tarsiger.com Fynd av svarthäger i Västpalearktis
7. ^ del Hoyo, J., Elliot, A. and Sargatal, J. 1992. Handbook of the Birds of the World, Vol. 1: Ostrich to Ducks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
8. ^ Hancock, J.; Kushlan, J. 1984. The herons handbook. Croom Helm, London.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör svarthäger.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Egretta ardesiaca.
  Artförteckning
• Bilder och filmer på Internet Bird Collection
• Läten på xeno-canto.org