Hippolais languida (Hemprich & Ehrenberg 1833)

Orientsångare^[2] (Hippolais languida) är en asiatisk fågel i familjen rörsångare (Acrocephalidae) inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende

Orientsångaren är en relativt stor sångare med en kroppslängd på 14-15 centimeter. Jämfört med den liknande och vanligt förekommande eksångaren (Iduna pallida) är den något större men har framför allt längre näbb, ben och stjärt, den sistnämnda dessutom lite bredare. Huvudet är rundare och pannan brantare. Fjäderdräkten är likartad med grå ovansida och smutsvit undersida, men både stjärtpennor och vingspetsar är mörkare. Vingen har dessutom ett vitt stråk och tygeln lite ljusare.^[4]

Till skillnad från eksångaren vaggar den med stjärten ibland även i sidled och breder ut den. Likt närmaste släktingen olivsångaren (Hippolais olivetorum) glidflyger den karakteristiskt innan den landar på en ny sittplats.^[4]

Utbredning

Fågeln häckar i norra Mellersta Östern och södra Centralasien, dels från sydcentrala Turkiet österut till Armenien, Azerbajdzjan, norra Irak och Iran och söderut genom Syrien, Libanon, Israel, Palestina och västra Jordanien,^[5], dels från sydvästra Kazakstan och Turkmenistan österut genom bergstrakterna till Tadzjikistan, Afghanistan och sydvästra Pakistan.^[6] Arten passerar Iran och Arabiska halvön, sällsynt även Egypten,^[5] under flyttningen till övervintringsområdena i Östafrika^[6].

Orientsångaren är en mycket sällsynt gäst i Europa, med ett fynd från Cypern 2002 och ett från Bulgarien 2017.^[7] Den har även observerats i europeiska delen av Turkiet.^[5]

Levnadssätt

Fågeln häckar på torr och karg mark i höjdlägen eller på sluttningar i floddalar, i buskmarker och odlingar.^[4] Den föredrar träd och högväxta buskar. Häckning sker mellan april och juli. Arten lägger den tre till fyra ägg i ett prydligt skålformat bo placerat i en grenklyka. Den tros leva främst av insekter och andra ryggradslösa djur.^[8]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med okänd utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] I Europa tros det häcka 13.500-36.600 par, vilket extrapolerat på hela utbredningen ger preliminär uppskattning på en världspopulation av mellan 180.000 och en knappt halv miljon vuxna individer.^[1]

Noter

1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Hippolais languida Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
4. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 324. ISBN 978-91-7424-039-9
5. ^ [a b c] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 179. ISBN 978-84-941892-9-6
6. ^ [a b] Svensson, L. (2018). Upcher's Warbler (Hippolais languida). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58833 2 maj 2018).
7. ^ Tarsiger.com Fynd av orientsångare i Europa
8. ^ Svensson, L. 2006. Upcher's Warbler (Hippolais languida). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. and de Juana, E. (eds), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.

Externa länkar

• Wikispecies har information om Hippolais languida.
  Artförteckning
• Bilder och filmer på Internet Bird Collection
• Läten på xeno-canto.org