Eremitskogstrast[2] (Catharus guttatus) är en liten fågel i familjen trastar.[3]
Med sina 15–17 cm är eremitskogstrasten en jämförelsevis liten trast. Fjäderdräkten är på ovansidan gråbrun med varmare brunt på delar av vingen. Stjärten är till skillnad hos andra nordamerikanska arter i släktet Catharus rödbrun. Undersidan är vit med kraftig svart fläckning på bröstet. Den har också tydlig vit orbitalring och kort ljust ögonbrynsstreck. Näbben är mörk och benen skära.
I Europa är förväxlingsrisk med sydnäktergal reell med likartat färgad översida och stjärt, men teckningen på undersidan skiljer sig mycket tydligt.
Den häckar i Nordamerikas barrskogar och flyttar på hösten till övervintringslokaler i södra USA och Centralamerika. Enstaka exemplar har sällsynt observerats i Västeuropa, främst på Brittiska öarna. I Sverige har den påträffats en enda gång, 27 april 1988 i Höganäs, Skåne.[4][5]
Eremitskogstrasten delas in i tre grupper av nio underarter med följande utbredning:[3]
Underarten vaccinius inkluderas ofta i nanus.[7]
Eremitskogstrasten är mycket skygg och försiktig och håller sig oftast dold utom när den sjunger. Den trivs i undervegetation i skogar, framför allt nära öppningar eller skogskanter.
I östra USA placeras boet på marken, i träd i västra USA, ibland även på lite mer udda ställen som på gravstenar, på golfbanor eller i gruvschakt.[8] Honan bygger boet av gräs, löv, barr, lera och träbitar där hon lägger tre till sex ljusblå ägg som ruvas i 11-13 dagar.[8]
Under häckningstid äter eremitskogstrasten huvudsakligen insekter som skalbaggar, fjärilslarver, bin, myror, getingar och flugor.[8] Vintertid äter de mer frukt och vilda bär.[8] Den födosöker genom att plocka upp löv med näbben eller skaka gräs med sina fötter.[8] Vintertid följer den meståg med exempelvis guldkronad kungsfågel, amerikansk talltita och amerikansk trädkrypare.[8]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 40 miljoner individer.