Ar bharaled eo ar bronneged daskirier a ya d'ober ar genad Pseudois. Bevañ a reont e menezioù Himalaya.
Ar bharaled eo ar bronneged daskirier a ya d'ober ar genad Pseudois. Bevañ a reont e menezioù Himalaya.
Pseudois és un gènere de la família dels bòvids que conté dues espècies:
Pseudois és un gènere de la família dels bòvids que conté dues espècies:
Bàral (Pseudois nayaur) Bàral nan (Pseudois schaeferi).De blauskiep (wittenskiplike namme: Pseudois) foarmje in skaai fan 'e klasse fan 'e sûchdieren (Mammalia), it skift fan 'e evenhoevigen (Artiodactyla), it ûnderskift fan 'e wjerkôgers (Ruminantia), it tuskenskift fan 'e hoarndieren (Pecora), de famylje fan 'e holhoarnigen (Bovidae), de ûnderfamylje fan 'e geiteftigen (Caprinae) en de tûke fan 'e skiep en geiten (Caprini).
Dit skaai bestiet út twa soarten, it blauskiep, ek de bharal neamd, (Pseudois nayaur) en it dwerchblauskiep of de Sichuanbharal (Pseudois schaeferi). Beide soarten komme foar yn Aazje, it blauskiep yn 'e Himalaya en it dwerchblauskiep yn sintraal Sina. It skaai fan 'e blauskiep is nau besibbe oan û.m. de skaaien fan 'e geiten (Capra) en de skiep (Ovis).
De blauskiep (wittenskiplike namme: Pseudois) foarmje in skaai fan 'e klasse fan 'e sûchdieren (Mammalia), it skift fan 'e evenhoevigen (Artiodactyla), it ûnderskift fan 'e wjerkôgers (Ruminantia), it tuskenskift fan 'e hoarndieren (Pecora), de famylje fan 'e holhoarnigen (Bovidae), de ûnderfamylje fan 'e geiteftigen (Caprinae) en de tûke fan 'e skiep en geiten (Caprini).
Dit skaai bestiet út twa soarten, it blauskiep, ek de bharal neamd, (Pseudois nayaur) en it dwerchblauskiep of de Sichuanbharal (Pseudois schaeferi). Beide soarten komme foar yn Aazje, it blauskiep yn 'e Himalaya en it dwerchblauskiep yn sintraal Sina. It skaai fan 'e blauskiep is nau besibbe oan û.m. de skaaien fan 'e geiten (Capra) en de skiep (Ovis).
The bharal (Pseudois nayaur), also called the blue sheep, is a caprine native to the high Himalayas. It is the only member of the genus Pseudois.[3] It occurs in India, Bhutan, China (in Gansu, Ningxia, Sichuan, Tibet, and Inner Mongolia), Myanmar, Nepal, and Pakistan.[1] The Helan Mountains of Ningxia have the highest concentration of bharal in the world, with 15 bharals per km2 and 30,000 in total.
Its native names include yanyang (岩羊) in Mandarin, bharal, barhal, bharar, and bharut in Hindi, na or sna in Tibetan and Ladakh, nabo in Spitian, naur in Nepali and na or gnao in Bhutan.[4] The bharal was also the focus of George Schaller and Peter Matthiessen's expedition to Nepal in 1973. Their personal experiences are well documented by Matthiessen in his book, The Snow Leopard. The bharal is a major prey of the snow leopard.
These medium-sized caprids are 115 to 165 cm (45 to 65 in) long along the head-and-body, with a tail of 10 to 20 cm (3.9 to 7.9 in). They stand 69 to 91 cm (27 to 36 in) high at the shoulder. Body mass can range from 35 to 75 kg (77 to 165 lb). Males are slightly larger than females. Dense coat is slate grey in colour, sometimes with a bluish sheen. The underparts and backs of the legs are white, while the chest and fronts of the legs are black. Separating the grey back and white belly is a charcoal-colored stripe. The ears are small, and the bridge of the nose is dark. The horns are found in both sexes and are ridged on the upper surface. In males, they grow upwards, then turn sideways and curve backward, looking somewhat like an upside-down mustache. They may grow to a length of 80 cm (31 in). In females, the horns are much shorter and straighter, growing up to 20 cm (7.9 in) long.[5][6]
The dwarf blue sheep or dwarf bharal (formerly described as Pseudois schaeferi), also known as rong-na in Tibetan, was an alleged species of Pseudois endemic to Sichuan-Tibet in China. It apparently inhabited low, arid, grassy slopes of the upper Yangtze gorge in Batang County of the Sichuan Province, and a small part of the Tibet Autonomous Region. It was recorded as differing from the bharal primarily in size, with adult males weighing around 35 kg (half as much as the bharal), less sexual dimorphism occurring in the species, and females of the two species being very similar. Its coat was described as a steely grey with a silvery sheen, with darker general colouration than the bharal, and the horns of the male were smaller, thinner and more upright, with no inward curl. There were only 200 individuals estimated to be alive in 2000, which prompted the IUCN (classifying it as a subspecies of P. nayaur, as P. n. schaeferi) classified it as Endangered.[7]
However, a 2012 genetic analysis of Chinese bharal found no indication that it was either a distinct species or subspecies, instead finding to be a morphologically distinct variant of P. n. szechuanensis. The American Society of Mammalogists also follows these results, considering P. schaeferi to be conspecific with P. nayaur.[3][7]
Bharal are active throughout the day, alternating between feeding and resting on the grassy mountain slopes. Due to their excellent camouflage and the absence of cover in their environment, bharal remain motionless when approached. Once they have been noticed, however, they scamper up to the precipitous cliffs, where they once again freeze, using camouflage to blend into the rock face. Population densities in Nepal were found to be 0.9–2.7 animals per km2, increasing to a maximum of 10 animals in the winter, as herds congregate in valleys.[5] Bharal are mainly grazers, but during times of scarcity of grass, they switch to browsers, eating herbs and shrubs.[8] A high degree of diet overlap between livestock (especially donkeys) and bharal, together with density-dependent forage limitation, results in resource competition and a decline in bharal density.[9] Where they overlap, they are the favored prey of snow leopards, Himalayan wolves, and leopards, with a few lambs falling prey to foxes or eagles.[5]
The rutting of the bharal starts towards late November and continues until mid-January. During the rut, male bharal use multiple strategies for mating, namely tending, blocking, and coursing.[10] Their lambs are born in late June and July.
The bharal is categorised as Least Concern by the International Union for Conservation of Nature. The population faces threats - poaching for meat and competition with livestock. Poaching, however, is uncommon due to the unsuitable conditions of its habitat. Similarly, livestock do not generally frequent the mountainous regions where bharal occur; even if they do coexist, no notable detrimental effect on the bharal has been observed.[1]
Many Buddhist monasteries protect the bharal found around them, but lately, issues of crop damage caused by bharal have started to arise in areas such as the Spiti Valley.
The bharal (Pseudois nayaur), also called the blue sheep, is a caprine native to the high Himalayas. It is the only member of the genus Pseudois. It occurs in India, Bhutan, China (in Gansu, Ningxia, Sichuan, Tibet, and Inner Mongolia), Myanmar, Nepal, and Pakistan. The Helan Mountains of Ningxia have the highest concentration of bharal in the world, with 15 bharals per km2 and 30,000 in total.
Its native names include yanyang (岩羊) in Mandarin, bharal, barhal, bharar, and bharut in Hindi, na or sna in Tibetan and Ladakh, nabo in Spitian, naur in Nepali and na or gnao in Bhutan. The bharal was also the focus of George Schaller and Peter Matthiessen's expedition to Nepal in 1973. Their personal experiences are well documented by Matthiessen in his book, The Snow Leopard. The bharal is a major prey of the snow leopard.
Los barales (Pseudois) son mamíferos artiodáctilos pertenecientes a la subfamilia Caprinae y al género Pseudois clasificados en dos especies.[1]
Los barales (Pseudois) son mamíferos artiodáctilos pertenecientes a la subfamilia Caprinae y al género Pseudois clasificados en dos especies.
Bharal
Le genre Pseudois regroupe deux espèces de caprins appelés bharals habitant les hautes montagnes d'Asie (Himalaya…).
Il existe deux espèces de bharals :
Les deux espèces habitent les hautes montagnes de l'Himalaya. Le grand bharal (Pseudois nayaur) vit au Bhoutan, en Chine, en Inde, au Népal, au Pakistan, au Tadjikistan et au Tibet. Le petit bharal (Pseudois schaeferi), lui, n'habite qu'une seule région reculée de la Chine (haute gorge de Yangtze). Ils vivent entre 1 000 et 5 500 mètres d'altitude. Les bharals sont néanmoins rares et sont vulnérables. Le petit bharal fait malheureusement partie de la liste rouge de l'UICN.
Le comportement des bharals est semblable à celui des bouquetins et des mouflons à manchettes. Ils sont herbivores. Les mâles vivent séparément, excepté pendant la période nuptiale ; les femelles vivent en groupes.
Bharal
Le genre Pseudois regroupe deux espèces de caprins appelés bharals habitant les hautes montagnes d'Asie (Himalaya…).
Pseudois è un genere della famiglia Bovidae, che comprende due specie:
Pseudois is een zoogdierengeslacht uit de familie van de holhoornigen (Bovidae).
Pseudois is een zoogdierengeslacht uit de familie van de holhoornigen (Bovidae).
Nahur[2] (Pseudois), dawniej: półowca[3] – rodzaj ssaków wołowatych (Bovidae) obejmujący gatunki[1][4][2]:
Ze względu na bardzo bliskie pokrewieństwo, drugi z wymienionych gatunków jest przez wielu autorów uznawany za podgatunek nahura[5][6].
Nazwa Pseudois (nibyowca) nawiązuje do bliskiego pokrewieństwa z owcami z rodzaju owca (Ovis).
Nahur (Pseudois), dawniej: półowca – rodzaj ssaków wołowatych (Bovidae) obejmujący gatunki:
nahur górski (Pseudois nayaur) nahur karłowaty (Pseudois schaeferi)Ze względu na bardzo bliskie pokrewieństwo, drugi z wymienionych gatunków jest przez wielu autorów uznawany za podgatunek nahura.
Nazwa Pseudois (nibyowca) nawiązuje do bliskiego pokrewieństwa z owcami z rodzaju owca (Ovis).
Pseudois[1] är ett släkte av däggdjur som ingår i familjen slidhornsdjur.[1]
Arter enligt Catalogue of Life[1] samt Wilson & Reeder (2005)[2]:
IUCN listar Pseudois schaeferi som underart till blåfåret.[3]
Arterna blir 1,15 till 1,65 meter långa (huvud och bål), har en 10 till 20 cm lång svans, en mankhöjd av 75 till 91 cm och en vikt av 25 till 80 kg. Blåfåret har en gråbrun färg på ovansidan med blåaktig skugga och undersidan är vitaktig. Även Pseudois schaeferi har på ryggen gråbrun päls men skuggan är mörkare och mer silverfärgad. Dessutom är arten mindre. Horn som är böjda bakåt finns hos båda kön men hannarnas horn är mycket större. De kan vara 82 cm långa.[4]
Dessa getdjur lever i klippiga bergstrakter eller på högplatå som är täckta av gräs och som ligger 2500 till 6500 meter över havet. Deras pälsfärg ger de ett bra kamouflage. Arterna äter gräs och örter på sommaren samt torra gräsrester och lav på vintern.[4]
Individerna lever i grupper men flockens storlek varierar beroende på årstid. Allmänt har en flock 5 till 18 medlemmar och ibland lever upp till 60 individer tillsammans. I sällsynta fall bildas hjordar med upp till 400 medlemmar. Vanligen lever hannarna utanför parningstiden ensam eller i ungkarlsflockar.[4]
Under parningstiden mellan oktober och januari strider hannarna om rätten att para sig men även honorna kan vara aggressiva mot varandra. Dräktigheten varar cirka 160 dagar och sedan föds mellan maj och juli en unge, sällan tvillingar. Ungarna diar sin mor upp till 6 månader och blir efter 18 månader könsmogna. Vanligen parar sig hannar inte innan de är 7 år gamla. Med människans vård kan arterna leva 20 år.[4]
Pseudois är ett släkte av däggdjur som ingår i familjen slidhornsdjur.
Arter enligt Catalogue of Life samt Wilson & Reeder (2005):
IUCN listar Pseudois schaeferi som underart till blåfåret.
Arterna blir 1,15 till 1,65 meter långa (huvud och bål), har en 10 till 20 cm lång svans, en mankhöjd av 75 till 91 cm och en vikt av 25 till 80 kg. Blåfåret har en gråbrun färg på ovansidan med blåaktig skugga och undersidan är vitaktig. Även Pseudois schaeferi har på ryggen gråbrun päls men skuggan är mörkare och mer silverfärgad. Dessutom är arten mindre. Horn som är böjda bakåt finns hos båda kön men hannarnas horn är mycket större. De kan vara 82 cm långa.
Dessa getdjur lever i klippiga bergstrakter eller på högplatå som är täckta av gräs och som ligger 2500 till 6500 meter över havet. Deras pälsfärg ger de ett bra kamouflage. Arterna äter gräs och örter på sommaren samt torra gräsrester och lav på vintern.
Individerna lever i grupper men flockens storlek varierar beroende på årstid. Allmänt har en flock 5 till 18 medlemmar och ibland lever upp till 60 individer tillsammans. I sällsynta fall bildas hjordar med upp till 400 medlemmar. Vanligen lever hannarna utanför parningstiden ensam eller i ungkarlsflockar.
Under parningstiden mellan oktober och januari strider hannarna om rätten att para sig men även honorna kan vara aggressiva mot varandra. Dräktigheten varar cirka 160 dagar och sedan föds mellan maj och juli en unge, sällan tvillingar. Ungarna diar sin mor upp till 6 månader och blir efter 18 månader könsmogna. Vanligen parar sig hannar inte innan de är 7 år gamla. Med människans vård kan arterna leva 20 år.
Рід включає два види:
Голова і тіло довжиною 1150—1650 мм, хвіст довжиною 100—200 мм, висота в плечах 750—910 мм, вага 25—80 кг. У P. nayaur голова і верх буро-сірі з відтінком синюватого, низ і внутрішні сторони ніг білі. Це фарбування добре поєднується з синіми сланцевими породами і коричневими травами відкритих схилів. P. schaeferi, як правило, менші, і мають сіріше забарвлення з сріблястим блиском.
По структурі і звичках Pseudois є проміжними між Capra й Ovis, але очевидно більш тісно пов'язані з Capra. Округлі, гладкі роги Pseudois викривлені назад через шию. Вони є в обох статей, але значно більші у самців, досягаючи в довжину 820 мм.
Живуть на відкритих схилах і плато з рясною травою на висоті 2500-6500 метрів. Через їх захисне забарвлення і за відсутності будь-якого рослинного укриття, ці тварини залишаються нерухомим при наближенні. Коли вони виявляють, що вони були помічені однак вони тікають крутими скелями, висходячи до найбільш важкодоступних місць. Вони харчуються і відпочивають почергово протягом дня на трав'янистих схилах гір. Дієта складається головним чином з трав протягом літа і висушеної трави та лишайника в зимовий період.
Соціальна структура може бути сильно сезонною і залежати від доступності кормів. Парування відбувається з жовтня по січень і дитинчата народжуються з травня до початку липня. Період вагітності становить 160 днів, часто народжується одне дитинча, але двійня не є чимось незвичайним. Лактації триває 6 місяців і статева зрілість досягається у 18 місяців. Самці досягають розмірів дорослого за 7 років. Один нахур в полоні жив 20 років і 10 місяців.
Pseudois là một chi động vật có vú trong họ Bovidae, bộ Artiodactyla. Chi này được Hodgson miêu tả năm 1846.[1] Loài điển hình của chi này là Ovis nayaur Hodgson, 1833.
Chi này gồm các loài:
Pseudois là một chi động vật có vú trong họ Bovidae, bộ Artiodactyla. Chi này được Hodgson miêu tả năm 1846. Loài điển hình của chi này là Ovis nayaur Hodgson, 1833.
Pseudois Hodgson, 1846
ВидыГолубые бараны (лат. Pseudois) — род млекопитающих из семейства полорогих.
В роде сначала выделяли один вид, однако, позже и поныне считается, что в роде два вида — собственно голубой баран (Нахур, Бхарал) и карликовый голубой баран.
Биологически имеют черты, свойственные как горным козлам, так и баранам. Само латинское название рода (Pseudois) означает «ложный баран».
Естественный ареал — высокогорные районы Каракорума, Гиндукуша, Памира, Иранского нагорья, Гималаев и Тибета. Голубой баран живёт на границе горных лесов и выше, карликовый же обитает преимущественно в лесах.
바위양속(Pseudois)은 소과 영양아과에 속하는 포유류 하위 분류군이다.[1] 현존하는 두 종을 포함하고 있다.[2] 두 종 모두 히말라야산맥 고산지대에서 서식한다.
바랄은 부탄과 중국, 인도, 네팔, 파키스탄, 타지키스탄, 티베트에서 발견된다. 난쟁이바랄은 장강 협곡 상류 한 곳에서만 알려져 있다. 해발 1,000m와 5,500m 사이에서 서식한다.
다음은 2019년 주라노(Zurano) 등의 연구에 기초한 양족의 계통 분류이다.[3]
양족