Sasanka karafiátová (Metridium senile, Linnaeus, 1761) je mořský dravý živočich z třídy korálnatců řádu sasanek, který obývá chladnější moře v severských oblastech.[1] Jedná se tedy o oblasti severního Atlantského oceánu a Tichého oceánu, kde se vyskytuje od přílivové zóny až do hloubek maximálně 100 metrů.[2] Preferují skalní oblasti, kde se přichytávají na exponované straně vůči proudění, což jim zajišťuje stálý přísun nové potravy.[3] Sasanka může mít velkou variaci ve vzhledu a v zabarvení.
Sasanka ke svému životu potřebuje slané vody a nevyskytuje se vůbec v oblastech s brakickou vodou.[3]
Sasanka má proměnlivý vzhled těla. Skládá se z delšího sloupce, který je ve spodní části u báze rozšířený a zužující se směrem k vrcholku. Na vrchu se nachází četná malá bílá chapadla, která slouží pro chytání potravy z okolo proudící vody. Jedinci mohou dorůstat velikosti až 30 centimetrů. Barva těla je většinou bílooranžová, tmavě zelená, hnědá, šedá ale mohou se objevovat i jedinci žlutí či červení.[4]
V případě ohrožení je sasanka schopna zatáhnout horní chapada do těla.
Sasanka se může rozmnožovat pohlavně i nepohlavně v závislosti na lokalitě, kde se jedinec nachází. Pokud se jediný jedinec dostane na příhodné místo, začne se záhy rozmnožovat nepohlavně, což vytvoří kolonii geneticky naprosto schodných jedinců v dané lokalitě. Pokud ale nejsou takto příznivé podmínky, dochází ke genetické výměně informací mezi různými jedinci.[3]
Obrázky, zvuky či videa k tématu sasanka karafiátová ve Wikimedia Commons
Sasanka karafiátová (Metridium senile, Linnaeus, 1761) je mořský dravý živočich z třídy korálnatců řádu sasanek, který obývá chladnější moře v severských oblastech. Jedná se tedy o oblasti severního Atlantského oceánu a Tichého oceánu, kde se vyskytuje od přílivové zóny až do hloubek maximálně 100 metrů. Preferují skalní oblasti, kde se přichytávají na exponované straně vůči proudění, což jim zajišťuje stálý přísun nové potravy. Sasanka může mít velkou variaci ve vzhledu a v zabarvení.
Sasanka ke svému životu potřebuje slané vody a nevyskytuje se vůbec v oblastech s brakickou vodou.
Die Seenelke (Metridium senile) ist eine Art aus der Ordnung der Seeanemonen (Actiniaria).
Seenelken können bis zu 30 cm groß werden. Hunderte bis tausende von schlanken Tentakeln verleihen ihr ein federartiges Aussehen. Die Farbe variiert von weiß bis bräunlich-orange.
Die Seenelke ist zirkumpolar in Nord-Ostsee, Nord Atlantik, Nord-Ost Pazifik verbreitet. Südlich bis New Jersey im westlichen Atlantik; Bucht von Biscaya im östlichen Atlantik; das südliche Kalifornien im östlichen Pazifik; und Südkorea im westlichen Pazifik. Eingeführte Populationen sind in Südafrika und dem Adriatischen Meer gefunden worden.
Wächst auf Felsen, Holz und anderen harten Substraten, von der Zwischengezeitenzone bis in eine Tiefe von 166 m. Duldet Temperaturen zwischen 0 und 27 °C.
Das Tier reguliert die Länge der Körpersäule, um sich der aktuellen Strömung anzupassen. Es gebraucht spezielle mit Nematocyten ausgestattete Fangtentakel, um andere Arten im Kampf um Lebensraum anzugreifen. Die Spitzen der Fang-Tentakel bleiben am Opfer hängen.
Die Art ernährt sich passiv von herumschwebenden Partikeln, die an den schleimigen Tentakeln hängen bleiben und durch die Wimperbewegung zum Mund geführt werden.
Die Seenelke (Metridium senile) ist eine Art aus der Ordnung der Seeanemonen (Actiniaria).
Метридиум (лат. Metridium senile) — актиниялардын бир түрү.
Metridium senile, or frilled anemone, is a species of sea anemone in the family Metridiidae. As a member of the genus Metridium, it is a type of plumose anemone and is found in the seas off north-western Europe and both the east and west coasts of North America.
The base of Metridium senile is considerably wider than the column and is attached to rock or another substrate. The column is long, smooth and cylindrical, of a fleshy consistency with a slimy surface lubricated with mucus. There are no warts or suckers and the column is topped by a parapet and deep groove. The oral disc is broad and deeply lobed into several curving sections that overhang the column. The slender, pointed tentacles are very numerous in larger specimens though fewer and relatively longer in smaller ones. Those near the margin are crowded and short whereas further into the disc they are longer and more dispersed. The colour range of this sea anemone is large but for any one specimen the colour is uniform throughout, except for the orange-red lip surrounding the central mouth. Colours include, white, cream, pink, orange, red, grey, brown and olive-green. The tentacles are translucent but may have a white band, and some specimens have a darker column and much paler disc.[2][3]
There are several distinct forms and various intermediate ones. M. senile var. dianthus is described above. It has over 1000 tentacles and exhibits a feathery appearance. It can grow to 30 cm (12 in) tall with a base diameter of 15 cm (6 in) and a similar tentacle span. M. senile var. pallidus is much smaller, seldom exceeding 2.5 cm (1 in) base diameter, and has a much less convoluted disc with fewer than 200 tentacles. It seems to be a dwarf race, becoming sexually mature while still small.[4] There are also a number of intermediate forms.[3]
Johannes Peter Müller has described the variety dianthus as "the most beautiful of all the anemones".[2] It is indeed an impressive sight with the tentacles fully expanded, resembling a palm tree, but when retracted it can become a low, irregularly shaped, jelly-like disc of unattractive appearance.[2] When exposed to the air by a retreating tide, it does not always retract but may hang under an overhang in a limp fashion looking like a wet glove with a single drop of water dangling at its tip.[2]
M. senile is found on the northwest coasts of Europe from the Bay of Biscay north to Norway and Iceland.[3] It also occurs on the east and west coasts of North America and has arrived in South African waters.[1] It is found on the lower shore and the neritic zone at depths down to about 100 m (328 ft).[3]
M. senile adheres to rocks, boulders, man-made structures, pebbles and shells. It favours places where the current is strong. Smaller forms inhabit the lower shore where they are found under stones, beneath overhangs and in shaded places. It specially favours soft rocks, honeycombed by molluscs, and the underside of large boulders. At greater depths, the larger forms are sometimes abundant on pilings, submerged pipes, pier supports and harbour walls.[3] In the English Channel the anemones are often brought up when trawling in shallow waters for oysters and scallops. One oyster was found to have twenty anemones crowded onto its shell.[2]
M. senile is a predator and catches small organisms floating past in the current. Its diet largely consists of copepods, worm larvae, mollusc larvae, ascidian larvae, amphipods and barnacle larvae.[5] There are reports of the sea anemone itself being eaten by the sea slug Aeolidia papillosa ("shag rug nudibranch"), the sea spider, Pycnogonum littorale, wentletrap sea snails Epitonium spp., the flounder, Pseudopleuronectes americanus and the black bream, Spondyliosoma cantharus.[5]
M. senile is a protandric hermaphrodite[1] – it starts life as a male and changes to be female when it gets older. Eggs or sperm develop in the gonads embedded in the mesentery that lines the coelom. They are ejected through the mouth, and when fertilised develop into planula larvae. After one to six months drifting in the plankton,[5] these settle and metamorphose into juveniles. By this means the plume anemone can spread to new areas some way from its origins.[6]
The plume anemone can also increase its numbers by asexual reproduction. An individual can undergo binary fission by splitting in half and growing into two organisms. Or it can develop buds which grow into new individuals before becoming detached. Fragmentation, also known as basal laceration, is another mechanism by which the number of individuals can be increased rapidly. In an aquarium, the anemone can sometimes be seen to glide across a hard surface such as the glass wall, leaving fragments behind in the process. After a week or more, each piece can be seen to be developing a disc and tentacles and in due course grows into a new individual.[2]
In 1856, in Torbay, England, a waterlogged board was brought to the surface by a dredger. It was found to have over 400 individuals of M. senile of varying sizes living on it. Those on one side were all white while the other side housed only individuals that were orange. The naturalist Philip Henry Gosse, writing about this, surmised that each side housed individuals resulting from the fragmentation of a single original individual that had settled on the board.[2]
The growth rate of this species is rapid. Juveniles have been found to increase the diameter of their bases by 0.6 to 0.8 mm per day. By the age of 5 months, they have been found to reach an average basal diameter of 45 mm (2 in).[7]
Metridium senile, or frilled anemone, is a species of sea anemone in the family Metridiidae. As a member of the genus Metridium, it is a type of plumose anemone and is found in the seas off north-western Europe and both the east and west coasts of North America.
L'Œillet de mer ou anémone plumeuse dont le nom scientifique est Metridium senile et l'une des nombreuses espèces d'anémones trouvée sur la frange atlantique de l'Europe à l'Afrique, et dans le pacifique nord.
L'aspect filiforme des nombreuses tentacules donnent à la « tête » de cet animal un aspect de fourrure. La base élargie et présente parfois un aspect lacéré, résultant d'un processus de reproduction asexuée.
la couronne de tentacules mesure en extension environ la moitié de la hauteur de la colonne.
On retrouve l'anémone plumeuse à l'est de l'océan Atlantique, en Afrique du Sud[1] et, au nord, de la Scandinavie au Golfe de Gascogne en passant par la Manche et la Mer du nord. Cette espèce vit également dans la zone infralittorale de l'estuaire et golfe du Saint-Laurent, ainsi que le long de la côte est de l'Amérique du Nord, de l'Arctique au Delaware[2]. Elle s'ancre sur les roches (parfois dans les grottes) ou des objets fixes ou dérivants (épaves, structures portuaires, pontons, filets ou déchets perdus en mer.
L'Œillet de mer ou anémone plumeuse dont le nom scientifique est Metridium senile et l'une des nombreuses espèces d'anémones trouvée sur la frange atlantique de l'Europe à l'Afrique, et dans le pacifique nord.
Sagartia pura is een zeeanemonensoort uit de familie Sagartiidae. De anemoon komt uit het geslacht Sagartia. Sagartia pura werd in 1858 voor het eerst wetenschappelijk beschreven door Alder.
Bronnen, noten en/of referenties
De zeeanjelier (Metridium senile) is een zeeanemonensoort uit de familie Metridiidae, die voorkomt in de Grote Oceaan en de Atlantische Oceaan.
Het is de grootste anemonensoort die in de Nederlandse provincie Zeeland voorkomt. De grootte is daar rond de 20 centimeter. De zeeanjelieren hebben een voorkeur voor een rotsachtige bodem, want dan staan ze steviger. Ze staan vaak in groepjes van dezelfde kleur.
Metridium senile is voor het eerst wetenschappelijk beschreven door Linnaeus in 1761.
Bronnen, noten en/of referentiesHavsnejlika (Metridium senile), även kallad sjönejlika, är ett marint nässeldjur i klassen koralldjur som hör till ordningen anemoner. Havsnejlikan förekommer i norra Atlanten längs Nordamerikas östkust och Europas västkust och den finns även i Medelhavet. Den lever fästad på hårda föremål, främst i grundare vatten, men kan finnas ner till omkring 100 meters djup.
Havsnejlikan har en lång stjälk och kan bli upp till 30 centimeter hög. Anemonens mun finns på den övre delen av stjälken och omkring den finns en krans av tentakler, försedda med nässelceller. Med hjälp av tentaklerna fångar havsnejlikan föda, huvudsakligen små organismer som plankton. Om havsnejlikan oroas drar den in tentaklerna i stjälken och den kan också dra ihop stjälken så att den blir kortare. Färgen på havsnejlikor varierar, det finns både havsnejlikor som är närmast vita och havsnejlikor som är orangeaktiga, gulaktiga eller rödbrunaktiga.
Havsnejlikan kan föröka sig på två sätt, dels genom att individerna samtidigt släpper ut ägg och spermier i vattnet där befruktning sedan sker, och dels genom avknoppning. Det sistnämnda sättet är en könlös förökning som innebär att en ny individ knoppas av från en äldre individ.
Wikimedia Commons har media som rör havsnejlika.
Havsnejlika (Metridium senile), även kallad sjönejlika, är ett marint nässeldjur i klassen koralldjur som hör till ordningen anemoner. Havsnejlikan förekommer i norra Atlanten längs Nordamerikas östkust och Europas västkust och den finns även i Medelhavet. Den lever fästad på hårda föremål, främst i grundare vatten, men kan finnas ner till omkring 100 meters djup.
Havsnejlikan har en lång stjälk och kan bli upp till 30 centimeter hög. Anemonens mun finns på den övre delen av stjälken och omkring den finns en krans av tentakler, försedda med nässelceller. Med hjälp av tentaklerna fångar havsnejlikan föda, huvudsakligen små organismer som plankton. Om havsnejlikan oroas drar den in tentaklerna i stjälken och den kan också dra ihop stjälken så att den blir kortare. Färgen på havsnejlikor varierar, det finns både havsnejlikor som är närmast vita och havsnejlikor som är orangeaktiga, gulaktiga eller rödbrunaktiga.
Havsnejlikan kan föröka sig på två sätt, dels genom att individerna samtidigt släpper ut ägg och spermier i vattnet där befruktning sedan sker, och dels genom avknoppning. Det sistnämnda sättet är en könlös förökning som innebär att en ny individ knoppas av från en äldre individ.
ヒダベリイソギンチャク (Metridium senile) はイソギンチャクの一種である。
足盤は体部よりもかなり直径が大きい。体部は長く円筒形で、表面は滑らかで粘液で覆われる。体部にいぼや吸盤はなく、上端には堤と溝があり、口盤につながる。口盤は大きく、深く波打って体部に覆い被さる。触手は細くて先端は尖る。口盤内の触手は密度が低く長いが、縁にある触手は高密度に配置され短い。大型個体は非常に多数の触手を持つ。小型個体はそれよりも本数は少ないが、比較的長い触手を持つ。触手は透明だが、白い縞が現れることがある。体部は白・クリーム色・ピンク・橙・赤・灰色・茶色・薄緑など変化に富む。口の周辺は体部の色によらず橙赤色となる。暗い体部と明るい口盤を持つ個体もいる[2][3]。潮間帯付近のものは背が低くて口盤が大きく、より深いところのものほど高く伸び上がる傾向がある[4]。
いくつかの変種が確認されている。M. senile var. dianthus は上で解説した変種で、1000本を超える触手を持ち、高さ30cm、足盤径15cmにまで成長する。M. senile var. pallidus はこれより小さく、最大でも足盤径2.5cm程度で、口盤の波打ちも小さく、触手も200本より少ない。矮化した変種だと考えられる[5]。これらの中間的な形態を持つ変種もある[3]。
ヨハネス・ペーター・ミュラーは変種 dianthus を"最も美しいイソギンチャク"と評価している[2]。全ての触手を展開した姿はヤシに似て印象的であるが、触手を収納すると不規則なクラゲのような塊となり目立たない[2]。
ヨーロッパ大西洋岸では、ビスケー湾からノルウェー、アイスランドに分布する[3]。アメリカ東海岸、南アフリカ・アルゼンチン・日本からも報告されている[6]。波打ち際の下、100m以浅の浅海域で見られる[3]。 日本では寒流系の種であり、その中では大型のもっとも普通な種であり[7]、東北地方から北海道の潮間帯で普通である[8]。
岩や貝殻などの硬い表面に貼り付いて生活する。流れの強い場所を好む。小型個体は浅い場所に生息し、石の下、張り出しの下、影になった場所などで見られる。貝類が穴を開けた柔らかい岩や、大きな礫の下を特に好む。深い場所にはより大きな個体が生息し、杭・パイプ・桟橋の支柱・岸壁などに豊富に見られることもある[3]。イギリス海峡ではカキやイタヤガイ科を狙った底引き網でよく獲れる。カキ1つに20個体が付着していることもある[2]。
水流に乗って流れてくる小動物を食べる。餌は主に多毛類・軟体動物・ホヤ・フジツボ等の幼生、カイアシ・端脚類等である[9]。本種はウミウシ類のオオミノウミウシ・ウミグモ類の Pycnogonum littorale ・イトカケガイ属 Epitonium spp.・カレイ科の Pseudopleuronectes americanus ・タイ科のメジナモドキ Spondyliosoma cantharus などに捕食される[9]。
雄性先熟の雌雄同体である[1]。卵子・精子は口から放出され、受精してプラヌラ幼生となる。幼生は1-6ヶ月の間プランクトンとして浮遊生活を送り[9]、その後着底して変態する。これは本種が新しい海域に分布を広げる手段である[10]。
無性生殖によって増えることも可能である。縦分裂のほか、出芽・足盤裂片からの再生によっても増える。アクアリウムにおいても足盤裂片を残しながら移動するため、1週間ほどで小型のイソギンチャクが大量に出現することになる[2]。
1856年、イングランドのトーベイで行われた浚渫で、1枚の木の板が引き揚げられた。この板には、様々な大きさの本種が400個体以上貼り付いていた。板の片面は全て白色個体、もう片面は全て橙色個体だった。博物学者のフィリップ・ヘンリー・ゴスは、これについて、板の各面に別々の個体が着底し、それが足盤裂片によって増えていった結果である、と書いている[2]。
成長は早く、幼体の足盤径は1日に0.6-0.8 mmずつ増大する。5ヶ月で、足盤径は平均45mmに達する[11]。
ヒダベリイソギンチャク (Metridium senile) はイソギンチャクの一種である。
.jpg)
