Ateles marginatus és un primat platirí de la família dels atèlids. Anteriorment se'l considerava una subespècie d'Ateles belzebuth (amb el nom A. belzebuth marginatus). Viu al centre-nord del Brasil, al sud de les boques del riu Amazones. Té el pèl llarg i lluent, de color negre. La cara presenta un triangle blanc basat a les celles i dues ratlles del mateix color que s'estenen a banda i banda de la cara.
Ateles marginatus és un primat platirí de la família dels atèlids. Anteriorment se'l considerava una subespècie d'Ateles belzebuth (amb el nom A. belzebuth marginatus). Viu al centre-nord del Brasil, al sud de les boques del riu Amazones. Té el pèl llarg i lluent, de color negre. La cara presenta un triangle blanc basat a les celles i dues ratlles del mateix color que s'estenen a banda i banda de la cara.
Der Weißwangenklammeraffe (Ateles marginatus) ist eine in Südamerika lebende Primatenart aus der Familie der Klammerschwanzaffen (Atelidae).
Das Fell des Weißwangenklammeraffen ist fast durchwegs schwarz, an den Wangen und auf der Stirn befinden sich weiße Zeichnungen. Die unbehaarten Gesichtsteile um die Augen und die Schnauze sind rötlich gefärbt, wodurch sich eine auffallende Maskenzeichnung ergibt. Der Körperbau dieser Tiere ist wie bei allen Klammeraffen schlank, die Gliedmaßen sind lang und dünn. Die langen Hände sind hakenförmig, der Daumen fehlt. Der Schwanz, der länger als der Körper ist, ist als Greifschwanz ausgebildet, die Unterseite ist am hinteren Ende unbehaart.
Weißwangenklammeraffen kommen nur im nördlichen Brasilien vor. Ihr relativ kleines Verbreitungsgebiet wird im Norden vom Amazonas, im Westen vom Rio Tapajós und im Osten vom Rio Xingu beschränkt. Ihr Lebensraum sind Tiefland-Regenwälder.
Über die Lebensweise des Weißwangenklammeraffen ist wenig bekannt, vermutlich stimmt sie mit der der übrigen Klammeraffen überein. Demzufolge sind sie tagaktive Baumbewohner, die sich häufig in der oberen Kronenschicht aufhalten. Sie bewegen sich vierbeinig oder schwinghangelnd durch das Geäst und sind dabei schnell und geschickt, sie setzen den Greifschwanz bei der Fortbewegung als fünfte Gliedmaße ein. Sie leben in Gruppen, die sich bei der täglichen Nahrungssuche in kleinere Untergruppen aufspalten. Ihre Nahrung besteht vorwiegend aus Früchten, in geringem Ausmaß nehmen sie auch andere Pflanzenteile zu sich.
Hauptbedrohungen für den Weißwangenklammeraffen sind die Zerstörung ihres Lebensraums und die Bejagung wegen ihres Fleisches. In den letzten 45 Jahren ist die Gesamtpopulation um mehr als 50 % zurückgegangen, die IUCN listet die Art deshalb als „stark gefährdet“ (endangered).
Der Weißwangenklammeraffe (Ateles marginatus) ist eine in Südamerika lebende Primatenart aus der Familie der Klammerschwanzaffen (Atelidae).
The white-cheeked spider monkey (Ateles marginatus) is a species of spider monkey, a type of New World monkey, endemic to Brazil. It moves around the forest canopy in small family groups of two to four, part of larger groups of a few dozen animals. This monkey feeds on leaves, flowers, fruits, bark, honey and small insects, and it is an important means of seed dispersal for forest trees. Females give birth after a 230-day gestation period. The population of this monkey is decreasing as its forest habitat is lost to soybean production, deforestation and road construction. It is also regarded as a delicacy and hunted for food. For these reasons, the International Union for Conservation of Nature has assessed the animal's conservation status as being "endangered".
The white-cheeked spider monkey is commonly found in the Brazilian Amazon.[2] The area in which it is most likely to be found is between the Rio Tapajós (right bank) and its tributary, the Rio Teles Pires/Sao Manuel (right bank) and the Rio Xingu (left bank), south of the Rio Amazonas. A portion of their territory lies also within national forests such as Tapajós National Forest (545,000 ha (1,350,000 acres)), Xingu National Forest (252,790 ha (624,700 acres)), Altamira National Forest (689,012 ha (1,702,590 acres)), Itaituba I National Forest (220,034 ha (543,720 acres)), and Itaituba II National Forest (440,500 ha (1,088,000 acres)).
It is common for the white-cheeked spider monkey to travel in smaller groups of 2-4 when feeding and resting. At around 4–5 years of age, it apparently reaches sexual maturity and will give birth to one offspring after a gestation period of 226–232 days; the interbirth interval can last as long as 28–30 months in the wild.[3][4]
The diet of the white-cheeked spider monkey consists of fruit, leaves, flowers, aerial roots, bark, decaying wood, honey, and even some small insects such as termites and caterpillars. One very important impact it has on its habitat is to provide seed dispersal for different species of plants throughout their territory. It is thought that they provide movement for up to 138 different species of fruit seeds.[5][6]
There are many different colors of spider monkeys, such as black, brown, and white. Their homes are in the upper levels of the rain forest. The white-cheeked spider monkey was placed on the endangered species list after an assessment in 2008 discovered that their population had decreased by 50% over the course of three generations; this decline can be attributed to habitat loss and hunting.[2] This trend is expected to continue due to the increasing expansion of soybean agriculture.[2] Also, parts of their habitat have been destroyed to make way for major highways and extensive deforestation.[2]
Some of the indigenous peoples in Brazil consider spider monkeys a delicacy, and when this is combined with their low reproduction rate, the population is sure to decline swiftly. It generally lives in groups of 20-30 individuals, but it is rare for them to be seen all together.[5]
The white-cheeked spider monkey (Ateles marginatus) is a species of spider monkey, a type of New World monkey, endemic to Brazil. It moves around the forest canopy in small family groups of two to four, part of larger groups of a few dozen animals. This monkey feeds on leaves, flowers, fruits, bark, honey and small insects, and it is an important means of seed dispersal for forest trees. Females give birth after a 230-day gestation period. The population of this monkey is decreasing as its forest habitat is lost to soybean production, deforestation and road construction. It is also regarded as a delicacy and hunted for food. For these reasons, the International Union for Conservation of Nature has assessed the animal's conservation status as being "endangered".
El mono araña de cara blanca, (Ateles marginatus), es una especie de primate platirrino de la familia Atelidae endémico en Brasil.[2]
La especie es endémica en Brasil, habita entre el río Tapajós (margen derecha) y su tributario, el río Teles Pires (margen derecha) y el río Xingú (margen izquierda), al sur del río Amazonas.[1] Es el menos conocido de los monos araña amazónicos.
Generalmente se congregan en grupos de 20 a 30 animales, pero es raro observarlos juntos al mismo tiempo.[3] Es más común observarlos en pequeños grupos de 2 a 4 animales mientras se alimentan y descansan. Alrededor de los 4 o 5 años de edad, alcanzan la madurez sexual y dan a luz una cría luego de un periodo de gestación de 226 a 232; el intervalo entre nacimientos puede prolongarse entre 28 y 30 meses en estado salvaje.[4][5]
La dieta de la especie se basa en frutas, hojas, flores, brotes, cortezas e insectos pequeños, como termitas y orugas. Una influencia importante en su ambiente lo ejerce por medio de la dispersión de semillas de las numerosas especies de plantas de las que se alimenta.[3][6]
En 2008 fue catalogado en la Lista Roja de la IUCN como en peligro de extinción EN (del inglés Endangered), porque existen razones para creer que la especie ha declinado por lo menos el 50% en los últimos 45 años (tres generaciones) debido primordialmente a la caza y la pérdida de su hábitat. En los próximos 45 años su disminución será proporcional a la expansión de los cultivos de soya.[1] Adicionalmente, algunas poblaciones indígenas en su rango de distribución en Brasil, lo consideran un manjar, esto asociado con su baja tasa de reproducción contribuye a la amenaza de su población.[3]
El mono araña de cara blanca, (Ateles marginatus), es una especie de primate platirrino de la familia Atelidae endémico en Brasil.
Ateles marginatus Ateles generoko animalia da. Primateen barruko Atelinae azpifamilia eta Atelidae familian sailkatuta dago
Ateles marginatus • Singe-araignée à joues blanches
Le Singe-araignée à joues blanches (Ateles marginatus) est un singe du Nouveau Monde de la famille des atélidés qui vit en Amérique du Sud[1].
Ateles marginatus • Singe-araignée à joues blanches
Le Singe-araignée à joues blanches (Ateles marginatus) est un singe du Nouveau Monde de la famille des atélidés qui vit en Amérique du Sud.
Bjeloobrazni majmun pauk (lat. Ateles marginatus) je vrsta primata iz porodice hvataša. Endem je Brazila, živi u kišnim šumama.
Krzno bjeloobraznog majmuna pauka u potpunosti je crno, osim obraza i čela, koji su bijele boje. Tijelo je mršavo, a udovi su dugi i tanki. Ruke su savijene kao kuke, te nemaju palca. Rep je dulji od tijela, te na krajnjem dijelu nema nikakvih dlaka.
O njegovu načinu života nije poznato baš previše podataka, ali pretpostavlja se da je sličan kao i kod drugih majmuna pauka. Prema tome, dnevna je i arborealna životinja. Živi u skupinama sastavljenim od dvadesetak jedinki, koje se pri potrazi za hranom dijele u manje podskupine. Prehrana mu se uglavnom sastoji od plodova, ali i drugih biljnih dijelova.
Bjeloobrazni majmun pauk (lat. Ateles marginatus) je vrsta primata iz porodice hvataša. Endem je Brazila, živi u kišnim šumama.
L'atele dalle basette bianche (Ateles marginatus E. Géoffroy, 1809 ) è un primate platirrino della famiglia degli Atelidi.
Veniva considerato una sottospecie di Ateles belzebuth (A. belzebuth marginatus).
Vive nel Brasile centro-settentrionale, a sud delle foci del Rio delle Amazzoni.
Il pelo è lungo e lucente, di colore nero: sulla faccia sono presenti un triangolo bianco che ha come base le sopracciglia e due striature dello stesso colore che corrono dalle tempie ai lati del mento, somigliando a due basette (da qui il nome comune dell'animale.
Il muso è nudo e roseo, così come un cerchio di pelle che corre attorno agli occhi: nel complesso l'animale dà la curiosa impressione d'indossare una maschera tradizionale giapponese. Le altre zone di pelle nuda (mani, sottocoda) sono invece nere. La coda è più lunga del corpo ed assai mobile: con essa l'animale si comporta come fosse un quinto arto, utilizzandola per muoversi fra i rami o per maneggiare oggetti: non è raro osservare questi animali mentre, appesi solo per la coda, penzolano nel vuoto.
L'atele dalle basette bianche (Ateles marginatus E. Géoffroy, 1809 ) è un primate platirrino della famiglia degli Atelidi.
Veniva considerato una sottospecie di Ateles belzebuth (A. belzebuth marginatus).
De witbrauwslingeraap (Ateles marginatus) is een zoogdier uit de familie van de grijpstaartapen (Atelidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door É. Geoffroy in 1809.
De soort komt voor in Noord-Centraal Brazilië.
De soort staat sinds 2008 op de IUCN-lijst als bedreigd. Dit mede dankzij de vele houtkap en verdere invloeden van de mens die het leefgebied van de witbrauwslingeraap verkleinen.
Bronnen, noten en/of referentiesDe witbrauwslingeraap (Ateles marginatus) is een zoogdier uit de familie van de grijpstaartapen (Atelidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door É. Geoffroy in 1809.
O macaco-aranha-de-cara-branca é uma espécie de primata do Novo Mundo do gênero Ateles e endêmico do Brasil. Ocorre entre o rio Tapajós e seu tributário, o rio Teles Pires e o rio Xingu, ao sul do rio Amazonas,[1] ocorrendo nos estados do Pará e Mato Grosso. É o menos conhecido dos macacos-aranha.
O macaco-aranha-de-cara-branca é uma espécie de primata do Novo Mundo do gênero Ateles e endêmico do Brasil. Ocorre entre o rio Tapajós e seu tributário, o rio Teles Pires e o rio Xingu, ao sul do rio Amazonas, ocorrendo nos estados do Pará e Mato Grosso. É o menos conhecido dos macacos-aranha.
Ateles marginatus[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av É. Geoffroy Saint-Hilaire 1809. Ateles marginatus ingår i släktet spindelapor och familjen Atelidae.[5][6] Inga underarter finns listade.[5]
Arten har liksom andra apor av samma släkte långa smala extremiteter och en lång svans som används som gripverktyg. Pälsen har huvudsakligen en svart färg. Bara på hjässan och kinderna förekommer vita fläckar. Hanar och honor når vanligen en kroppslängd (huvud och bål) av 50 cm men vissa honor blir bara 34 cm långa. Därtill kommer en 60 till 75 cm lång svans. Honor väger i genomsnitt 5,8 kg. Honornas klitoris är ganska långsträckt och därför är det för lekman svårt att bestämma individens kön rätt.[7]
Denna spindelapa förekommer i centrala Brasilien i delstaterna Mato Grosso och Pará. I norr gränser utbredningsområdet till Amazonfloden. Arten vistas främst i regnskogar i låglandet.[1]
Liksom hos andra spindelapor bildas större flockar med 20 till 30 medlemmar som klättrar i träd. Födan utgörs främst av frukter som kompletteras med unga blad, blommor, frön och andra växtdelar. Några få insekter eller mångfotingar äts likaså.[1]
Honor kan para sig hela året och efter 200 till 232 dagars dräktighet föds oftast en unge. Ungen håller sig i början fast i moderns päls när flocken rör sig. Unga honor blir efter cirka fyra år könsmogna och hanar vanligen ett år senare. Hos denna apa är det honorna som lämnar flocken vid denna tidpunkt medan hanar får stanna. Livslängden i naturen uppskattas med 20 år.[7]
Ateles marginatus hotas främst av skogsavverkningar när jordbruksmark för sojabönor etableras. I mindre skala förekommer jakt på apan. För att bevara arten inrättades flera skyddsområden. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad.[1]
Ateles marginatus är en däggdjursart som beskrevs av É. Geoffroy Saint-Hilaire 1809. Ateles marginatus ingår i släktet spindelapor och familjen Atelidae. Inga underarter finns listade.
Ateles marginatus là một loài động vật có vú trong họ Atelidae, bộ Linh trưởng. Loài này được É. Geoffroy mô tả năm 1809.[2]
Ateles marginatus là một loài động vật có vú trong họ Atelidae, bộ Linh trưởng. Loài này được É. Geoffroy mô tả năm 1809.
Ateles marginatus Geoffroy, 1809
Ареал белощёкой коаты Охранный статусБелощёкая коата[1] (лат. Ateles marginatus) — вид приматов из семейства паукообразных обезьян. Эндемик Бразилии, вымирающий вид.
Автор первоначального описания белощёкой коаты Этьен Жоффруа включил её в вид Ateles belzebuth в качестве подвида A. b. marginatus. Однако уже к середине XX века белощёкая коата (так же, как колумбийская и перуанская коата) выделяется в отдельный вид[2].
Белощёкая коата, один из наименее изученных видов коат, представляет собой достаточно крупную, тонкотелую обезьяну с длинными крючковатыми «паучьими» лапами с редуцированным большим пальцем и особо подвижным плечевым суставом, что облегчает брахиацию — перемахивание на руках с ветки на ветку. Длинный цепкий хвост может выполнять роль пятой конечности. Как и у других паукообразных обезьян, нижняя сторона хвоста безволосая, но с обилием морщин и борозд, создающих эффект присоски. Мех характерный для паукообразных обезьян — короткий и жёсткий, чёрный на большей части тела, за исключением белых участков на лбу и между ушами и подбородком. Голова относительно небольшая с удлинённой мордой. Самцы и самки схожи по размерам и окраске, и самки могут иногда быть приняты за самцов из-за необычно крупного вытянутого клитора[3].
Среда обитания белощёкой коаты — низинные влажные тропические леса. Белощёкая коата, как и другие паукообразные обезьяны, населяет полог леса, спускаясь до среднего и нижнего яруса, но практически не встречаясь в подлеске. Она проводит бо́льшую часть времени в висячем состоянии, перемещаясь с ветки на ветку посредством брахиации чаще, чем на четырёх ногах. Основу питания вида (83 %) составляют спелые мягкие плоды с верхнего яруса леса или с молодых деревьев. В рацион входят также листья и цветы, доля которых возрастает в начале сухого сезона, когда плодов становится меньше, семена, почки, воздушные клубни и корни, кора и мёд, изредка — мелкие насекомые (муравьи и термиты)[2].
При общей продолжительности жизни до 44 лет (два известных случая в неволе)[3] коаты достигают половой зрелости в возрасте 4—5 лет. Самка рожает одного детёныша после долгого (226—232 дня) периода вынашивания. Известный для содержавшихся в неволе коат минимальный период между беременностями — 17,5 месяцев, в естественной среде, вероятно, — от 28 до 30 месяцев[2].
Коаты живут стаями по 20—30 особей, обычно собираясь в группы по 2—4 особи с непостоянным составом; единственная постоянная связь существует между матерью и детёнышем. У каждой самки своя территория, в пределах которой она обычно находит питание. Взаимодействие с другими приматами редкое и недолгое, хотя регион обитания белощёкой коаты по данным 2003 года пересекается в своей юго-восточной части с ареалом другого, ещё не названного вида коат[2].
Белощёкая коата — эндемик Бразильской Амазонии. Её ареал ограничен правым берегом рек Тапажос и Телис-Пирис и левым берегом реки Шингу к югу от Амазонки[2].
Позднее созревание, долгий период вынашивания и долгие паузы между беременностями замедляют процесс восстановления популяции белощёких коат, страдающей от охоты. Небольшой регион, в котором обитает вид, пересекают оживлённые автострады, а его южная часть подвергается крупномасштабной вырубке (в особенности в северной части штата Мату-Гросу под соевые плантации), которая, как и охота, составляет основную угрозу для популяции коат. В итоге за три поколения (45 лет) численность белощёких коат сократилась, по оценкам специалистов, как минимум вдвое, и вид с 1994 года занесён в Красную книгу как вымирающий (англ. Endangered, EN)[2].
Белощёкая коата обитает в ряде бразильских заповедных объектов, в частности, в биологическом резервате Серра-ду-Кашимбу[4] и национальных лесах Тапажос (англ.)русск., Алтамира (англ.)русск., Итаитуба I (англ.)русск. и Итаитуба II (англ.)русск.. Для эффективной защиты вида требуется создание более строго охраняемых заповедников[2].
Белощёкая коата (лат. Ateles marginatus) — вид приматов из семейства паукообразных обезьян. Эндемик Бразилии, вымирающий вид.
흰뺨거미원숭이(Ateles marginatus)는 신세계원숭이에 속하는 거미원숭이의 일종이다. 브라질이 원 서식지다.