Menoponidae is a monophyletic family of lice in the superfamily of chewing lice, Amblycera, often referred to as the chicken body louse family.[1] They are ectoparasites of a wide range of birds including chickens, which makes them important to understand for veterinary science and for human health. However, Menoponidae are not exclusive to poultry and are common parasites for migratory birds, with more and more species being discovered every year.[2][3]
Genera and species within the family Menoponidae are identified by their short antennae, concealed in grooves behind the eyes.[4] To the untrained eye, it may appear as though they have no antennae.[4] Most lice also further specialize to specific regions on their hosts such as the fluff at the base of the tail, the head, and the shaft.[5] In fact, if a species that is better suited to tail feathers is presented with the opportunity to infest a different type of feather, they will make an attempt to eat those feathers but will fail to reproduce and soon die.[2] As a group within the subfamily Amblycera, lice within the family Menoponidae are still partially dependent on blood as a source of food and are therefore better able to be generalists.[2] The lice will scratch and nibble at the base of the feather in order to obtain this blood and modified mouth organs, such as the hypopharynx, is used to collect the blood. Due to their ability to utilize blood as a source of food, families in Amblycera, such as Menoponidae, often do not specialize to specific locations on the host and will lay their eggs most anywhere on the host.[3][6] This lack of specialization often makes it more difficult to distinguish one species from another in Menoponidae, without the use of microscopic techniques.[6] As with all lice, those in the family Menoponidae have the capability of reproducing quickly and causing large-scale outbreaks. Due to the close contact of poultry in large-scale productions, this capability is often acutely realized.
Lice in the family Menoponidae, due to their ability to feed on blood, are often the first parasites found on birds, especially birds with nidifugous young. Nidifugous young are born with feathers and therefore are particularly susceptible to lice in the family Menoponidae.[2] Menoponidae lice frequently have a wider range of distribution among species.[3] In a study of 25 heavily infested birds in India, lice in the family Menoponidae were the most-common parasites.[3]
Menacanthus stramineus – An ectoparasite of domesticated chickens and turkeys and the most common louse found on poultry worldwide. Eggs hatch in 4–5 days with a 14-day period required for maturatation from nymph to adult. Adult females can deposit approximately 1.5 eggs per day for 12.5 days.[5]
Menopon gallinae – Louse commonly found on domesticated chickens and guinea fowl. Their common name, the shaft louse, is given due to their habit of resting on feather shafts when undisturbed. When disturbed, lice of these species will quickly run onto the body to avoid the threat.[5]
Menoponidae is a monophyletic family of lice in the superfamily of chewing lice, Amblycera, often referred to as the chicken body louse family. They are ectoparasites of a wide range of birds including chickens, which makes them important to understand for veterinary science and for human health. However, Menoponidae are not exclusive to poultry and are common parasites for migratory birds, with more and more species being discovered every year.
Foje menciitaj kiel kokidkorpaj laŭsoj, la Menoponedoj, en latina Menoponidae, estas familio de la plej granda grupo de Amblycera, nome malgrandaj insektoj, de la birdolaŭsoj. Plej komune ili estas ektoparazitoj de ampleksa gamo de birdoj.
Ili estas identigitaj pro siaj mallongaj antenoj, kaŝitaj en fendoj malantaŭ la okuloj. Al simpla okulo, povas ŝajni ke ili ne havas antenojn.
Menoponidae es una familia monofilética de piojos en el suborden / orden de piojos masticadores, Amblycera, a menudo conocida como la familia de los piojos del pollo. [1] Son ectoparásitos de una amplia gama de aves, incluidos los pollos, lo que los hace importantes para la ciencia veterinaria y la salud humana. Sin embargo, los Menoponidae no son exclusivos de las aves de corral y son parásitos comunes para las aves migratorias, y cada año se descubren más especies.[2][3]
Los géneros y las especies de la familia Menoponidae se identifican por sus antenas cortas, ocultas en las ranuras detrás de los ojos. [4] Para el observador inexperto, puede parecer que no tienen antenas. [4] La mayoría de los piojos también se especializan en regiones específicas de sus huéspedes, como la pelusa en la base de la cola y la cabeza. [5] De hecho, si se presenta una especie que se adapta mejor a las plumas de la cola la oportunidad de infestar un tipo diferente de plumas, intentarán comer esas plumas pero no podrán reproducirse y pronto morirán. [2] Como taxón dentro del orden Amblycera, los piojos de la familia Menoponidae todavía dependen parcialmente de la sangre como fuente de alimento y, por lo tanto, son más capaces de ser generalistas.[2] Los piojos rascarán y mordisquearán la base de la pluma para obtener esta sangre y los órganos bucales modificados, como la hipofaringe, se utilizan para recolectar la sangre. Debido a su capacidad de utilizar la sangre como fuente de alimento, las familias en el Suborden Amblycera, como Menoponidae, a menudo no se especializan en lugares específicos del huésped y ponen sus huevos en cualquier lugar del huésped.[3][6] Esta falta de especialización a menudo hace que sea más difícil distinguir una especie de otra en Menoponidae, sin el uso de técnicas microscópicas.[6] Al igual que con todos los piojos, los de la familia Menoponidae tienen la capacidad de reproducirse rápidamente y causar brotes a gran escala. Debido al contacto cercano de las aves de corral en producciones a gran escala, esta capacidad a menudo se manifiesta de manera aguda.
Datos: Q2981034
Multimedia:
Especies: Menoponidae
Menoponidae es una familia monofilética de piojos en el suborden / orden de piojos masticadores, Amblycera, a menudo conocida como la familia de los piojos del pollo. Son ectoparásitos de una amplia gama de aves, incluidos los pollos, lo que los hace importantes para la ciencia veterinaria y la salud humana. Sin embargo, los Menoponidae no son exclusivos de las aves de corral y son parásitos comunes para las aves migratorias, y cada año se descubren más especies.
Menoponidae sont une famille de poux parasites hématophages des oiseaux. C'est l'une des plus importantes familles du sous-ordre des Amblycera. Ces espèces présentent de petites antennes (invisibles à l'œil nu) cachées derrière les yeux par des rainures.
Selon BioLib (30 juin 2020)[2] :
Menoponidae sont une famille de poux parasites hématophages des oiseaux. C'est l'une des plus importantes familles du sous-ordre des Amblycera. Ces espèces présentent de petites antennes (invisibles à l'œil nu) cachées derrière les yeux par des rainures.
De vogelluizen (Menoponidae) zijn een familie uit de orde Phthiraptera.
Vogelluizen hebben een ovaal lichaam met een brede, driehoekige kop met bijtende monddelen en korte en stevige poten, die voorzien zijn van 2 klauwtjes. De lichaamslengte bedraagt 1 tot 6 mm.
De meeste soorten voeden zich met deeltjes van de veren, weer anderen nemen genoegen met bloed of huidschilfers.
De eieren worden vastgekleefd aan de voet van de veren, die dan moeilijk te verwijderen zijn.
Deze familie komt wereldwijd voor op allerlei soorten pluimvee en vogels. Sommige soorten kunnen een bedreiging vormen voor de vogels.
Bronnen, noten en/of referentiesDe vogelluizen (Menoponidae) zijn een familie uit de orde Phthiraptera.
Fjærlus (Menoponidae) er en hudparasitt som lever på fugler. Den tilhører de lus som har bitende munndeler og får næring ved å gnage (spise av) fjær, ((hud)) og hudsekret. Noen arter kan angripe eller irritere mennesker.
Fjærlus er ørsmå vingeløse insekter, omkring 1–6 mm lange, som lever i fjærdrakten til ulike fuglearter. De ulike artene er knyttet til noen få, eller ofte til et bestemte vertsdyr. Hodet har en framoverrettet trekantet form, og er ikke særlig smalere enn kroppen. Antennene er korte, trådformet, med 3–5 ledd. Noen har antydning til køller på antennene. Øynene er redusert og de mangler punktøyne. Kroppen er vanligvis lys i fargen, ofte i en blek brunlig farge. Bakkroppen er ovalt spiss bakover. Beina er generelt korte og tykke og har to kraftige klør ytterst på foten.
Eggene legges langt nede i fjærdrakten, tett inntil huden. Hunnen kan legge mellom 50 og 100 egg. Nymfene må gjennom 3 hudskift, og lever av fjær, hud og hudsekret og kanskje litt blod.
Lus har ufullstendig forvandling, det vil si at utviklingen fra egg til voksen skjer gradvis. De mangler et puppestadium (metamorfose). Utviklingen fra egg til voksen (imago) tar det bare 3-4 uker ved en gunstig temperatur.
Noen arter fjærlus kan være bærer av sykdommer. Generelt svekker de fjærdrakten til vertsfuglen, og kan være indirekte årsak til sår og betennelser dersom verten klør seg mye. Åpne sår trekker ofte til seg andre insekter. Ellers kan de spre enkelte parasittiske ormer.
Systematikken følger Ottesen, 1993, (se kilde). I denne familien er mange arter delt opp i flere underarter etter hvilken vertsart de lever på. Det er usikkert om dette er fylogenetisk holdbart. Slekter som forekommer i Europa er nevnt under.
Fjærlus (Menoponidae) er en hudparasitt som lever på fugler. Den tilhører de lus som har bitende munndeler og får næring ved å gnage (spise av) fjær, ((hud)) og hudsekret. Noen arter kan angripe eller irritere mennesker.
Menoponidae – rodzina skórnych pasożytów ssaków i ptaków należących do rzędu Phthiraptera. Powodują chorobę zwaną wszołowicą. Dawniej nazywane wszołami. Menoponidae stanowią rodzinę składającą się obecnie z około 70 rodzajów.
Najważniejszymi rodzajami są[1]:
Menoponidae – rodzina skórnych pasożytów ssaków i ptaków należących do rzędu Phthiraptera. Powodują chorobę zwaną wszołowicą. Dawniej nazywane wszołami. Menoponidae stanowią rodzinę składającą się obecnie z około 70 rodzajów.
Najważniejszymi rodzajami są:
Eomenacanthus Eomenacanthus stramineus Menopon - powoduje wszołowicę u kurowatych. Menopon gallinae Trinoton - pasożyty głównie kaczkowatych. Trinoton anserinum Trinoton querquedulae Trinoton fluviatale Trinoton alopochen - pasożyt gęsiówki egipskiej (Alopochen aegyptiaca) Trinoton emersoni Trinoton gambensis Trinoton spinosum Trinoton aculeatum - pasożyt drzewicy białolicej (Dendrocygna viduata) Trinoton lituratum - pasożyt tracza bielaczka (Mergellus albellus)Menoponidae é uma família de piolhos mastigadores pertencente à subordem Amblycera.[1] Na sua maioria, são ectoparasitas de aves.[2][3]
Menoponidae é uma família de piolhos mastigadores pertencente à subordem Amblycera. Na sua maioria, são ectoparasitas de aves.
Spolätare (Menoponidae) är en familj i insektsordningen djurlöss som förekommer över hela världen och innehåller omkring 650 beskrivna arter.
Spolätare lever på fåglar. Som hos andra löss sker utvecklingen från ägg till imago genom ofullständig förvandling. Många arter livnär sig både som nymfer och fullbildade insekter på fjädrar, men några livnär sig även på hudrester eller blod. Några arter kan orsaka infektioner och fjäderförluster i fjäderfäuppfödningar och betraktas som skadedjur. Ett exempel på detta är hönskropplusen (Menacanthus stramineus) och Menopon gallinae.
Till utseendet kännetecknas spolätare av ett proportionellt sett förhållandevis stort och brett huvud, som är närmast triangulärt till formen. Mundelarna är bitande. Kroppslängden är upp till 6 millimeter. Benen är korta och kraftiga och försedda med två klor.
Denna insekts-relaterade djurartikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
Spolätare (Menoponidae) är en familj i insektsordningen djurlöss som förekommer över hela världen och innehåller omkring 650 beskrivna arter.
Spolätare lever på fåglar. Som hos andra löss sker utvecklingen från ägg till imago genom ofullständig förvandling. Många arter livnär sig både som nymfer och fullbildade insekter på fjädrar, men några livnär sig även på hudrester eller blod. Några arter kan orsaka infektioner och fjäderförluster i fjäderfäuppfödningar och betraktas som skadedjur. Ett exempel på detta är hönskropplusen (Menacanthus stramineus) och Menopon gallinae.
Till utseendet kännetecknas spolätare av ett proportionellt sett förhållandevis stort och brett huvud, som är närmast triangulärt till formen. Mundelarna är bitande. Kroppslängden är upp till 6 millimeter. Benen är korta och kraftiga och försedda med två klor.
Menoponidae Kellog, 1896
Роды
Пухопероеды (лат. Menoponidae) — семейство бескрылых насекомых, постоянных паразитов птиц, питающиеся кожными чешуйками и частичками перьев. Пухопероеды относятся к монотипическому надсемейству Menoponoidea отряда Phthiraptera и являются источником заболевания маллофагоз.
Пухопероеды по виду напоминают вошь, имеют жёлто-коричневую окраску и слегка удлинённую сплющенную форму тела 1—3 мм длиной и 0,3 мм в ширину. Грызущие ротовые органы смещены на нижнюю поверхность головы. К груди прикреплены три пары ног с коготками. Все лапки с двумя коготками[1]. Коготки и щетинки на теле помогают паразитам прикрепляться к перьям и свободно по ним передвигаться.
Симптомами поражения пухопероедами являются потеря веса, беспокойство и зуд, наличие на перьях, особенно рулевых и маховых множества игольчатых дырочек. При просмотре перьев через лупу заметны скопления яиц в виде шаров и передвигающиеся паразиты. Из-за многочисленных укусов может развиваться воспаление кожи, что приводит к выпадению перьев на спине, животе, шее, а также воспаление слизистой оболочки глаз. Заражённая паразитами птица теряет аппетит, истощается и сильно ослабевает, у неё снижается сопротивляемость к различным заболеваниям, что особенно опасно для молодых птиц и птенцов.
Обычно пухопероеды попадают на тело птиц через гнёзда, насесты и пылевые ванны. Однажды попав на тело птицы, паразит откладывает яйца у основания пера, остаётся там до конца её жизни и погибает только вместе с ней.
Оперение птицы обрабатывают специальными средствами, припудриванием или смачиванием перьев хлорофосом, дустом, коллоидной серой или малотоксичным препаратом пиретрум, изготовляемым из сухих цветков ромашки.
Роды в составе семейства (51 род):
Пухопероеды (лат. Menoponidae) — семейство бескрылых насекомых, постоянных паразитов птиц, питающиеся кожными чешуйками и частичками перьев. Пухопероеды относятся к монотипическому надсемейству Menoponoidea отряда Phthiraptera и являются источником заболевания маллофагоз.
