Pig-nosed turtles inhabit freshwater and estuarine bodies of water. They are normally found on beaches or in ribbonweed beds of ponds, rivers, creeks, lakes, brackish water, and thermal springs. Females prefer sandy flat rock microhabitats whereas males prefer isolated log microhabitats. Both sexes show equal preference for ribbonweed bed microhabitats.
Habitat Regions: tropical ; freshwater
Aquatic Biomes: lakes and ponds; rivers and streams; temporary pools; coastal ; brackish water
Wetlands: swamp
Other Habitat Features: estuarine
This species has multiple alternative common names, including the Fly River turtle, warradja, pitted shell turtle and Yirrin.
Little is known about how pig-nosed turtles communicate or perceive their surroundings. The nose is used for snorkeling in murky water, and contains sensory receptors that are used to detect and locate their prey. Like other turtles, they have eyes for visual perception of their environment, although the turbid waters in which they are often found likely relegates vision to a secondary sensory role. They also have well-developed inner ears, which are capable of detecting a wide range of sound frequencies.
Communication Channels: tactile
Other Communication Modes: scent marks
Perception Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical
Pig-nosed turtles are considered vulnerable by the IUCN Red List and are a CITES Appendix II species. This species has experienced a dramatic population due to overharvest as a food source. In Kakadu National Park, pig-nosed turtles can gain protection from feral buffalos, which crush pig-nosed turtle eggs buried in river banks, if they live in the Alligator region of the park. Austraila has attempted and failed to preserve their habitat through their Australian EPBC Act.
US Federal List: no special status
CITES: appendix ii
State of Michigan List: no special status
IUCN Red List of Threatened Species: vulnerable
Maternal choice of nest site can have a great impact on embryonic development, determining offspring sex and survival rate. Pig-nosed turtles exhibit temperature-dependent sex determination. Both males and females are produced when eggs are incubated at 32°C. Males are produced when the temperature is decreased by half a degree and females are produced when the temperature increases by half a degree. Like other turtles, pig-nosed turtles exhibit indeterminate growth and do not go through any type of metamorphosis.
Development - Life Cycle: temperature sex determination; indeterminate growth
There are no known adverse effects of pig-nosed turtles on humans.
In New Guinea, pig-nosed turtles are hunted for meat. Their eggs are highly prized and are sold in markets. If adults are caught, they are usually traded off for something more profitable at the market. Local people eat pig-nosed turtles often, both for their taste and high protein content.
Positive Impacts: food
These turtles act as predators of several species of aquatic invertebrates and riparian plants. Their eggs serve as as prey to several lizard species. Pig-nosed turtles also provide an ecosystem service by aerating soil while digging holes during the nesting season. Known parasites of pig-nosed turtles include three species of flatworms, two of which (Doodytrema carettochelydis and Paradeuterobaris novaguieae) were first described from this species.
Ecosystem Impact: soil aeration
Commensal/Parasitic Species:
The diet of pig-nosed turtles varies by life stage. At hatching, nutrition comes from the left-over yolk of the egg. As they grow, they turn to small forms of aquatic life such as insect larvae, small shrimp, and snails. These three types of food are easily accessible and are found where they hatch, preventing them from having to leave their hole. Adult pig-nosed turtles are omnivorous, but prefer to eat more plant matter such as flowers, fruits, and leaves found at the riverbank. They also eat mollusks and insects.
Animal Foods: insects; mollusks; aquatic crustaceans
Plant Foods: leaves; fruit; flowers
Primary Diet: carnivore (Insectivore , Molluscivore ); herbivore (Folivore , Frugivore ); omnivore
Pig-nosed turtles have a very restricted range, being found in the northernmost river systems of the Northern Territory of Australia and in southern lowlands of New Guinea. These turtles inhabit several rivers within the Northern Territory, including the Victoria and Daly River systems. The southernmost extent of their range is 14˚04’40”S latitude and the easternmost extent is 131˚15’00"E longitude, during the dry season.
Biogeographic Regions: australian (Native )
Pig-nosed turtles have been reported to live 38.4 years in captivity. No information is available regarding the lifespan of this species in the wild.
Range lifespan
Status: captivity: 38.4 (high) years.
Average lifespan
Sex: female
Status: captivity: 17.3 years.
Pig-nosed turtles have large bodies and a nose similar to that of a pig, giving them their common name. These turtles lack bony scutes overlaying their shell, which has a leathery texture akin to that found in softshell turtles. The plastron is cream-colored, while the carapace can vary between different shades of brown to dark gray. They have flat, broad limbs that have two claws each, with their enlarged pectoral flippers having a similar appearance to those of sea turtles. These flippers lead to a rather clumsy gait on land, thus leading pig-nosed turtles to spend most of their time in the water. Pig-nosed turtles have strong jaws and short tails. An adult's size depends on its habitat, with individuals near the coast being much larger than those near rivers. Female pig-nosed turtles tend to be larger than males in size but males tend to have a longer and thicker tail. Adults can be as large as half a meter long, with an average weight of 22.5 kg and an average shell length of 46 cm.
Average mass: 22.5 kg.
Average length: 46 cm.
Sexual Dimorphism: female larger
Other Physical Features: ectothermic ; bilateral symmetry
Adult pig-nosed turtles are relatively well protected from predators by their tough shells, with the only real threat of predation coming from humans. Their eggs, however, are highly vulnerable to predation by other organisms. A study at the beaches near the Daly River found that eggs were being consumed by two lizard species (Varanus panoptes and Varanus mertensi). This study suggested that predation was lowest when pig-nosed turtles laid eggs in clusters rather than in single nests.
Known Predators:
Little is known about the mating habits of pig-nosed turtles, but given the evidence for multiple paternity and observed polygyny in several turtle species, it seems likely that this species is similarly promiscuous. Studies have indicated that mating occurs in the water. Males never come out of the water and females only come out when they are about to lay eggs. They don’t return to land until the next nesting season.
Mating System: polygynandrous (promiscuous)
Pig-nosed turtles are oviparous and breed during the dry season. In the Daly River, turtles nest and lay two clutches of eggs during the dry season (July-October), every other year.
Breeding interval: Pig-nosed turtles lay two clutches of eggs, every two years
Breeding season: Pig-nosed turtles nest during the dry season, which falls between July and October.
Key Reproductive Features: iteroparous ; seasonal breeding ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual ; fertilization ; oviparous
Females invest energy in the pre-hatching stage, whereas males provide no investment. Females look for the best place with the lowest predator density to lay their eggs, which they do by communicating with other females of the group with whom they travel. The best laying sites have soil with an ideal moisture content to easily make a nest chamber. They tend to avoid nesting at low elevations because of the chances of egg loss due to flooding. Females also avoid beaches that are dominated by submerged vegetation.
Parental Investment: female parental care ; pre-hatching/birth (Protecting: Female)
La tortuga de nas de porc[1] (Carettochelys insculpta) és una tortuga de closca tova, del subordre dels criptodirs, l'única espècie coneguda de la seva subfamília i l'únic supervivent de la seva família. Habita als rierols, rius i llacs del Territori del Nord (Austràlia) i al sud de Guinea.[2] Pot arribar a mesurar 60 cm i a pesar 24 kg.
Té la closca més aviat grisa i les potes semblants a les de les tortugues marines. Tenen un cap curt, del qual destaca el nas, semblant al d'un porc. Habiten a l'aigua durant tota la vida, excepte quan la femella pon els ous a la superfície. La tortuga de nas de porc és omnívora; la seva dieta inclou fruita, fulles de ficus, crustacis, mol·luscs i insectes, tot i que se sap que s'ha menjat cossos de cangurs, vaques i altres animals morts caiguts a l'aigua. Per altra banda, en captivitat, l'alimentació és diferent: algunes prefereixen peixos, mentre que d'altres prefereixen carn de cangur.[2]
La tortuga de nas de porc (Carettochelys insculpta) és una tortuga de closca tova, del subordre dels criptodirs, l'única espècie coneguda de la seva subfamília i l'únic supervivent de la seva família. Habita als rierols, rius i llacs del Territori del Nord (Austràlia) i al sud de Guinea. Pot arribar a mesurar 60 cm i a pesar 24 kg.
Té la closca més aviat grisa i les potes semblants a les de les tortugues marines. Tenen un cap curt, del qual destaca el nas, semblant al d'un porc. Habiten a l'aigua durant tota la vida, excepte quan la femella pon els ous a la superfície. La tortuga de nas de porc és omnívora; la seva dieta inclou fruita, fulles de ficus, crustacis, mol·luscs i insectes, tot i que se sap que s'ha menjat cossos de cangurs, vaques i altres animals morts caiguts a l'aigua. Per altra banda, en captivitat, l'alimentació és diferent: algunes prefereixen peixos, mentre que d'altres prefereixen carn de cangur.
Karetka novoguinejská (Carettochelys insculpta) je sladkovodní želva, i když svými veslovitými končetinami připomíná želvy žijící v moři.
Krunýř, který dorůstá délky až 50 cm, má celý potažený kůži. Jejím typickým znakem je nos prodloužený do rypáčku. Domorodci je lovena pro chutné maso.
Je rozšířená na Nové Guiney, zejména v oblasti řeky Fly. Její výskyt byl potvrzen i v severní Austrálii.
Živí se měkkýši a korýši, je však schopna přijímat i rostlinnou potravu.
Tento druh je chován v přibližně šesti desítkách evropských zoo. V Česku jej chovají tyto instituce:[2]
První jedinci tohoto druhu přišli do Zoo Praha v roce 2003. Další následovali v letech 2006 a 2010.[3] Ke konci roku 2017 bylo chováno šest jedinců.[4] Zvířata jsou umístěna v pavilonu Indonéská džungle v horní části areálu.[3]
Karetka novoguinejská (Carettochelys insculpta) je sladkovodní želva, i když svými veslovitými končetinami připomíná želvy žijící v moři.
Die Papua-Weichschildkröte (Carettochelys insculpta) kommt in Neuguinea und im Norden von Australien vor allem in größeren Flüssen wie dem Fly River vor und geht auch in das Brackwasser der Flussmündungen. Sie ist die einzige rezente Art der Familie Carettochelyidae, die anderen Arten und Gattungen wie Allaeochelys sind ausgestorben.
Ausgewachsene Tiere von Carettochelys insculpta können eine Panzerlänge von bis zu 50 cm erreichen. Der Panzer hat noch alle Platten, aber keine Hornschilde mehr. Stattdessen ist er auf der Oberseite mit einer lederartigen, dicken Haut überzogen. Die Oberseite des Panzers und der Beine sowie der Kopf sind dunkeloliv, der Bauchpanzer und die Unterseiten der Beine und des Halses sind gelblichrosa gefärbt. Die flossenartigen Gliedmaßen haben nur zwei freie Krallen. Die Iris der Augen ist rosa, der Kopf läuft in einem stumpfen Rüssel aus.
Die Papua-Weichschildkröte ist eine gute Schwimmerin, hält sich vor allem am Gewässergrund auf und kommt nur kurz zum Atmen an die Wasseroberfläche. Sie kann sehr lange unter Wasser bleiben und nimmt Sauerstoff wahrscheinlich auch durch die gut durchblutete Mundhöhle oder durch die Analsäcke auf. Ihre Nahrung besteht vor allem aus Fischen, Weich- und Krebstieren. Weniger wichtig ist pflanzliche Nahrung.
Die Papua-Weichschildkröte (Carettochelys insculpta) kommt in Neuguinea und im Norden von Australien vor allem in größeren Flüssen wie dem Fly River vor und geht auch in das Brackwasser der Flussmündungen. Sie ist die einzige rezente Art der Familie Carettochelyidae, die anderen Arten und Gattungen wie Allaeochelys sind ausgestorben.
The pig-nosed turtle (Carettochelys insculpta), also known as the pitted-shelled turtle or Fly River turtle, is a species of turtle native to northern Australia and southern New Guinea. It is the only living member of the family Carettochelyidae, which are related to softshell turtles.
C. insculpta is the only living member of the genus Carettochelys, the subfamily Carettochelyinae, and the family Carettochelyidae, with Carettochelyidae being one of two families in the Trionychia, alongside Trionychidae (softshell turtles). Carettochelyidae has an extensive fossil record extending into the Paleogene and was formerly widespread, with fossils having been found in Asia, North America, Europe, Africa and Australia.[5] Some literature claims two subspecies, but a recent paper rejects this.[6]
The pig-nosed turtle is unlike any other species of freshwater turtle in its combination of traits. The feet are flippers, resembling those of marine turtles. The nose looks like that of a pig, having the nostrils at the end of a fleshy snout, hence the common name. The carapace is typically grey or olive, with a leathery texture, while the plastron is cream-coloured. Males can be distinguished from females by their longer and narrower tails. Pig-nosed turtles can grow to about 70 to 75 cm (28 to 30 in) carapace length, with a weight of over 20 kg (44 lb).
Unlike the soft-shelled turtles of the family Trionychidae, pig-nosed turtles retain a domed bony carapace beneath their leathery skin, rather than a flat plate. They also retain a solid plastron, connected to the carapace by a strong bony bridge, rather than the soft margin of the trionychids.[7]
Pig-nosed turtles are not completely aquatic. Little is known about their general behaviour, as there have been few studies in the wild. Their known extreme aggression[8] in captivity suggests the species is markedly more territorial than most other turtles and tortoises. They seem to display a degree of social structure during the cooler dry season around the hydrothermal vents that line some river systems they inhabit.
C. insculpta is omnivorous, eating a wide variety of plant and animal matter, including the flowers, fruit and leaves of figs, as well as crustaceans, molluscs and insects.[9]
Females of C. insculpta reach maturity at 18 or more years, and males around 16 years. They lay their eggs late in the dry season on sandy river banks. When the offspring are fully developed, they will stay inside the eggs in hibernation until conditions are suitable for emergence. Hatching may be triggered when the eggs have been flooded with water or by a sudden drop in air pressure signaling an approaching storm.
Using environmental triggers, along with vibrations created by other hatching turtles in the same clutch, gives a better chance for survival. Using a universal trigger rather than simply waiting for incubation to finish means they all hatch at the same time. This provides safety in numbers; also, the more turtles that hatch, the more help they have to dig through the sand to the surface.
C. insculpta is native to freshwater streams, lagoons and rivers of the Northern Territory of Australia, as well as to the island of New Guinea, where it is believed to occur in all the larger, and some smaller, southward-flowing rivers.[10]
C. insculpta experienced a population decline of more than 50% in the thirty years between 1981 and 2011.[11] Although the turtles are protected in Indonesia under Law No. 5/1990 on Natural Resources and Ecosystems Conservation, smuggling occurs. Some 11,000 turtles captured from smugglers were released into their habitats in the Wania River, Papua Province, Indonesia, on 30 December 2010. In March 2009, more than 10,000 turtles retrieved from smugglers were also released into the Otakwa River in Lorentz National Park.[12] 687 pig-nosed turtles were seized at an Indonesian airport in March 2013. They were reportedly destined for Hong Kong.
In Papua New Guinea, herpetologist Yolarnie Amepou runs the Piku Biodiversity Network Inc. which empowers local communities to monitor turtle populations and set their own targets for harvest, in the hope of building sustainable practices to preserve the population.[13][14][15][16]
Illegal harvest and trafficking of pig-nosed turtles continues on a large scale. An analysis of 26 reported seizures over the period 2013 to 2020, of which 20 took place in Indonesia and the remaining five in other parts of Asia with the turtles being trafficked from Indonesia, involved a total of 52,374 pig-nosed turtles.[17]
Pig-nosed turtles have become available through the exotic pet trade, with a few instances of captive breeding. While juveniles are small and grow slowly, their high cost and large potential size makes them suitable only for experienced aquatic turtle keepers. They tend to be shy and prone to stress. They get sick easily, which can cause problems with their feeding, but they are known to eat commercially available processed turtle pellets or trout chow, as well as various fruits and vegetables. Breeding is rarely an option to the hobbyist, as adults are highly aggressive and will attack each other in all but the largest enclosures.
Wild populations of this turtle are declining rapidly because of illegal capture for the pet trade. It is estimated that between 2003 and 2013, more than 80,000 individuals were confiscated in 30 seizures in Papua New Guinea and Indonesia.[18]
The pig-nosed turtle (Carettochelys insculpta), also known as the pitted-shelled turtle or Fly River turtle, is a species of turtle native to northern Australia and southern New Guinea. It is the only living member of the family Carettochelyidae, which are related to softshell turtles.
La tortuga boba papuana (Carettochelys insculpta), también conocida como tortuga de Ramsay y tortuga de nariz de cerdo, es una especie de tortuga criptodira de la familia Carettochelyidae.[2][3] Es la única especie del género Carettochelys y único miembro viviente de la familia Carettochelyidae.[4] Se encuentra en el sur de Nueva Guinea y el Territorio del Norte de Australia.[4] No se conocen subespecies.[2]
Posee un caparazón verde grisáceo, correoso y salpicado de hoyuelos, y un plastrón blando y atrofiado. Las patas, con uñas y en forma de aletas, se parecen a las de las tortugas marinas. Los jóvenes tienen el caparazón aserrado en los bordes y con una quilla central. La corta cabeza termina en un hocico ancho, tubular, carnoso, como de cerdo, y los ojos son grandes. Sigilosa por naturaleza, prefiere los ríos someros de curso lento, con el fondo de arena o de cieno, en el que se entierran. También puede adentrarse en hábitats estuarinos. Llega a medir 60 cm y a pesar 24 kg.
Son omnívoros, comiendo una gran variedad de plantas y de materia animal, prefiriendo frutos y hojas de Ficus. La especie es enteramente acuática, excepto cuando las hembras van a tierra para la puesta de huevos. Poco se conoce de su conducta general, por no haberse estudiado en estado salvaje a esta especie.
En años recientes, se han vuelto más disponibles como mascota exótica en el mercado ilegal, incluyendo algo de crianza en cautiverio (incluso la reproducción). Mientras los juveniles son bastante pequeños, y de crecimiento lento, su alto costo y gran potencial de tamaño, son solo aptos para acuarios grandes. Se estresan mucho, y se muerden, por lo que deben tener alimento de calidad, aceptan la comida preparada para tortugas y variedad de frutas y verduras.
La tortuga boba papuana (Carettochelys insculpta), también conocida como tortuga de Ramsay y tortuga de nariz de cerdo, es una especie de tortuga criptodira de la familia Carettochelyidae. Es la única especie del género Carettochelys y único miembro viviente de la familia Carettochelyidae. Se encuentra en el sur de Nueva Guinea y el Territorio del Norte de Australia. No se conocen subespecies.
Carettochelys insculpta Carettochelys generoko animalia da. Narrastien barruko Carettochelyidae familian sailkatuta dago.
Carettochelys insculpta Carettochelys generoko animalia da. Narrastien barruko Carettochelyidae familian sailkatuta dago.
Flynkilpikonna (Carettochelys insculpta) on pystytaivuttajien alalahkoon kuuluva kilpikonnalaji.[4][5] Se on sukunsa Carettochelys ainoa laji ja flynkilpikonnien heimon (Carettochelyidae) ainoa elävä edustaja.[6] Flynkilpikonnaa tavataan eteläisestä Uudesta-Guineasta ja Australian Pohjoisterritoriosta.[6] Alalajeja ei tunnisteta.[4]
Flynkilpikonna on makean veden kilpikonna, mutta saattaa elää myös murtovedessä. Flynkilpikonnat voivat kasvaa 20 kilogrammaa painaviksi ja noin 70 senttimetriä pitkiksi. Flynkilpikonnat ovat kaikkiruokaisia. Se munii 15-20 munaa.
Flynkilpikonnalla on nahkamainen harmaanvihreä kilpi ja surkastunut valkoinen plastron eli alakilpi. Sen raajat ovat merikilpikonnien tapaan räpylämäiset ja kynsillä varustetut. Nuorilla yksilöillä kilven reuna on sahalaitainen. Flynkilpikonnalla on kärsämäinen kuono ja isot silmät. Eläin on hyvin arka ja yöaktiivinen. Se elää hiekkapohjaisissa joissa, missä on hidas virtaus. Kilpikonna kaivautuu hiekkaan lapioimalla sitä kilpensä päälle eturäpylöillään. Flynkilpikonnan levinneisyysalue kattaa Uuden-Guinean eteläosat ja Australian pohjoisosat. Laji löydettiin Uuden-Guinean saarelta jo 1700-luvulla, mutta Australiasta ensihavainto tehtiin vasta vuonna 1969.
Kansainvälinen luonnonsuojeluliitto luokittelee flynkilpikonna erittäin uhanalaiseksi lajiksi. Uudessa-Guineassa elää noin 90 prosenttia flynkilpikonnista, mutta siellä lajin populaatioita uhkaa metsästys, sillä paikalliset käyttävät ravinnoksi sen munia, joita myös viedään kansainvälisille markkinoille.[1]
-elementti; nimi ”IUCN” on määritetty usean kerran eri sisällöillä
Flynkilpikonna (Carettochelys insculpta) on pystytaivuttajien alalahkoon kuuluva kilpikonnalaji. Se on sukunsa Carettochelys ainoa laji ja flynkilpikonnien heimon (Carettochelyidae) ainoa elävä edustaja. Flynkilpikonnaa tavataan eteläisestä Uudesta-Guineasta ja Australian Pohjoisterritoriosta. Alalajeja ei tunnisteta.
Flynkilpikonna on makean veden kilpikonna, mutta saattaa elää myös murtovedessä. Flynkilpikonnat voivat kasvaa 20 kilogrammaa painaviksi ja noin 70 senttimetriä pitkiksi. Flynkilpikonnat ovat kaikkiruokaisia. Se munii 15-20 munaa.
Flynkilpikonnalla on nahkamainen harmaanvihreä kilpi ja surkastunut valkoinen plastron eli alakilpi. Sen raajat ovat merikilpikonnien tapaan räpylämäiset ja kynsillä varustetut. Nuorilla yksilöillä kilven reuna on sahalaitainen. Flynkilpikonnalla on kärsämäinen kuono ja isot silmät. Eläin on hyvin arka ja yöaktiivinen. Se elää hiekkapohjaisissa joissa, missä on hidas virtaus. Kilpikonna kaivautuu hiekkaan lapioimalla sitä kilpensä päälle eturäpylöillään. Flynkilpikonnan levinneisyysalue kattaa Uuden-Guinean eteläosat ja Australian pohjoisosat. Laji löydettiin Uuden-Guinean saarelta jo 1700-luvulla, mutta Australiasta ensihavainto tehtiin vasta vuonna 1969.
Kansainvälinen luonnonsuojeluliitto luokittelee flynkilpikonna erittäin uhanalaiseksi lajiksi. Uudessa-Guineassa elää noin 90 prosenttia flynkilpikonnista, mutta siellä lajin populaatioita uhkaa metsästys, sillä paikalliset käyttävät ravinnoksi sen munia, joita myös viedään kansainvälisille markkinoille.
Carettochelys insculpta
La Tortue à nez de cochon, Carettochelys insculpta, unique représentant du genre Carettochelys, est une espèce de tortues de la famille des Carettochelyidae[1]. Elle est classée en annexe II de la CITES (commerce réglementé). C'est la seule tortue d'eau douce dotée de nageoires et d'une carapace recouverte de cuir[2].
Cette espèce se rencontre en Nouvelle-Guinée et dans le Territoire du Nord en Australie[1].
La tortue à nez de cochon est une espèce unique en son genre pour une tortue d'eau douce. Elle mesure environ 55 cm de long pour un poids de 22,5 kg pour les plus grandes. Leur carapace est uniformément grise sur le dos avec une texture rappelant le cuir tandis que le plastron est couleur crème. Les pattes sont transformées en nageoires comme chez les tortues de mer. Le nez ressemble au groin du cochon d'où son nom. Le mâle se distingue de la femelle par sa queue beaucoup plus longue.
C'est un animal omnivore consommant une grande variété de plantes et d'animaux mais son alimentation préférée semble être les feuilles et les fruits d'un figuier australien.
Ce sont des tortues uniquement aquatiques et seules les femelles sortent de l'eau pour pondre dans le sable.
C'est la seule tortue dont les œufs n'éclosent que dans l'eau. Elle les pond très haut sur les berges, ainsi ils éclosent lors des grandes crues, le meilleur moment pour les petits[3].
Carettochelys insculpta
La Tortue à nez de cochon, Carettochelys insculpta, unique représentant du genre Carettochelys, est une espèce de tortues de la famille des Carettochelyidae. Elle est classée en annexe II de la CITES (commerce réglementé). C'est la seule tortue d'eau douce dotée de nageoires et d'une carapace recouverte de cuir.
Dugonosa riječna kornjača (Charettochelys insculpta) je kornjača duljine do 75 cm koja naseljava jug Nove Gvineje i sjever Australije.
Iako živi u slatkim vodama, vrlo je slična kornjačama koje žive u moru. Udovi su joj široki, u obliku peraja, s relativno malo pandži, a sivozeleni ili zelenkasti leđni oklop prekriven je slojem mekane kože. Površina oklopa ima udubljena ili izbočine. Dugonosa riječna kornjača aktivan je lovac koji se hrani puževima, malim ribama i voćem. Izduženu njušku, koja podsjeća na svinjsku, rabi za disanje kad je ispod vodene površine. Ženke polažu jaja tanke ljuske, kojih može biti do 22, u plitke rupe uz riječnu obalu.
Dugonosa riječna kornjača (Charettochelys insculpta) je kornjača duljine do 75 cm koja naseljava jug Nove Gvineje i sjever Australije.
Iako živi u slatkim vodama, vrlo je slična kornjačama koje žive u moru. Udovi su joj široki, u obliku peraja, s relativno malo pandži, a sivozeleni ili zelenkasti leđni oklop prekriven je slojem mekane kože. Površina oklopa ima udubljena ili izbočine. Dugonosa riječna kornjača aktivan je lovac koji se hrani puževima, malim ribama i voćem. Izduženu njušku, koja podsjeća na svinjsku, rabi za disanje kad je ispod vodene površine. Ženke polažu jaja tanke ljuske, kojih može biti do 22, u plitke rupe uz riječnu obalu.
Labi-labi moncong babi (Carettochelys insculpta) adalah satu-satunya jenis labi-labi yang masih lestari yang merupakan anggota keluarga Caretochelidae.
Hewan endemik Papua yang kerap disebut kura-kura ini populasinya di alam bebas sangat terancam karena merupakan hewan peliharaan populer dan sering diselundupkan ke luar negeri (Cina dan Taiwan) untuk dikonsumsi sebagai obat. Ia hidup di sejumlah sungai di daerah selatan Papua dan di beberapa tempat di Queensland utara.
Taman Nasional Gunung Lorentz menjadi tempat perlindungan terakhirnya.
Labi labi moncong babi tidak seperti spesies kura-kura air tawar lainnya yang memiliki kaki sebagai alat gerak. pada Kaki labi -labi berfungsi sebagai sirip, menyerupai penyu. Hidungnya terlihat seperti babi, memiliki lubang hidung di ujung moncong yang berdaging, maka disebut kura kura hidung babi (pig-nosed turtle) . Karapas biasanya berwarna abu-abu, dengan tekstur kasar, sedangkan plastron berwarna krem. Jantan dapat dibedakan dari betina dengan ekornya yang lebih panjang dan lebih sempit. Kura-kura hidung babi bisa tumbuh hingga sekitar 70 cm (28 in) panjang karapas, dengan berat lebih dari 20 kg (44 lb).[1]
Penyebaran labi - labi moncong babi ditemukan di daerah Australia utara, Irian Jaya selatan, dan Papua Nugini selatan. Habitat yang khas yang disenangi labi - labi moncong babi termasuk sungai, muara, laguna, danau, rawa dan kolam yang sekelilingnya adalah hutan lebat. Sebagian besar labi - labi babi ditemukan di perairan dengan dasar pasir dan kerikil tertutup oleh lumpur, dan rata-rata kedalaman enam kaki. Dua wilayah di mana kura-kura ini telah dipelajari adalah daerah Sungai di selatan New Guinea dan Sungai di Australia utara[2]
Seperti halnya banyak kura-kura di lokasi terpencil, labi - labi babi ini dipercaya sangat langka. Meskipun data jumlah populasi yang tepat saat ini tidak tersedia, Namun, ada laporan terbaru tentang penurunan populasi di beberapa wilayah di mana spesies itu pernah melimpah. Karena itu, Australia telah melindungi kura-kura ini dari eksploitasi. Namun, New Guinea belum menerapkan tindakan konservasi apa pun. Karena perlindungannya di Australia, kura-kura hidung babi jarang tersedia di daftar dealer di Amerika Serikat. Namun di Jepang dan negara lain yang sering menawarkan kura-kura Pig-nosed untuk dijual.[3]
Meskipun labi - labi hidung babi adalah omnivora yang berarti memakan tumbuhan dan hewan, mereka lebih menyukai tanaman dan buah daripada binatang di alam liar. makanan meraka berpusat di sekitar buah dan daun ara liar. Populasi hidup subur dengan memakan buah ara, apel, buah kiwi dan pisang, serta sesekali potongan ikan dan udang. Beberapa orang juga menemukan kura-kura ini sangat menyukai cacing dan anak tikus.[3]
Pada labi - labi hidung babi dewasa membutuhkan kolam besar atau aliran sungai yang besar sebagai tempat hidupnya. Individu yang lebih kecil dapat hidup di kolam - kolam kecil yang memiliki tanaman air dan tempat persembunyian bawah air sebagai tempat perlindungan. Suhu air harus dijaga antara 79 ° F (26,1 ° C) dan 86 ° F (30 ° C). Kualitas air sangat penting untuk berhasil menjaga spesies ini. Sistem penyaring biologi harus ada. Jika kualitas air yang buruh maka akan menyebabkan gangguan kulit jamur atau bakteri pada karapas. Tidak perlu menyediakan tempat berjemur bagi labi - labi hidnung babi. Akses ke tanah harus disediakan untuk betina dewasa agar mereka bisa bersarang. Betina biasanya dapat bertelur antara 7 sampai 39 telur. Jenis kelamin tergantung pada suhu ketika telur diinkubasi, jenis kelamin jantan diproduksi ketika telur berada pada kisaran suhu konstan 82 - 86 ° F (27,7-30 ° C). Masa inkubasi bervariasi dari 60 hingga 70 hari[3]
Labi-labi moncong babi (Carettochelys insculpta) adalah satu-satunya jenis labi-labi yang masih lestari yang merupakan anggota keluarga Caretochelidae.
Hewan endemik Papua yang kerap disebut kura-kura ini populasinya di alam bebas sangat terancam karena merupakan hewan peliharaan populer dan sering diselundupkan ke luar negeri (Cina dan Taiwan) untuk dikonsumsi sebagai obat. Ia hidup di sejumlah sungai di daerah selatan Papua dan di beberapa tempat di Queensland utara.
Taman Nasional Gunung Lorentz menjadi tempat perlindungan terakhirnya.
La tartaruga naso di porcello o tartaruga muso di porco o tartaruga muso di porcello (Carettochelys insculpta Ramsay, 1887) è una tartaruga diffusa in Nuova Guinea e Australia. È l'unica specie del genere Carettochelys e della famiglia Carettochelyidae.[2]
Questa insolita tartaruga, lunga da 70 a 75 cm, vive nell'acqua dolce ma condivide numerose caratteristiche con i chelonidi marini. I suoi arti sono larghi e pinniformi, con unghie relativamente poco pronunciate, e il suo carapace verde o grigiastro è rivestito di morbida pelle. La superficie della corazza è coperta di fossette o di solchi.
Le tartarughe naso di porcello sono predatori attivi, si cibano di chiocciole, pesciolini e frutti. Devono il loro nome al muso, che ricorda quello del maiale e che usano per respirare stando sott'acqua. Le femmine fanno il nido in buche poco profonde in riva ai fiumi e depongono fino a 22 uova dal guscio sottile.
La tartaruga naso di porcello o tartaruga muso di porco o tartaruga muso di porcello (Carettochelys insculpta Ramsay, 1887) è una tartaruga diffusa in Nuova Guinea e Australia. È l'unica specie del genere Carettochelys e della famiglia Carettochelyidae.
Kiaulianosis vėžlys (lot. Carettochelys insculpta) – minkštašarvių vėžlių rūšis, natūraliai gyvenanti gėlo vandens upeliuose, negiliuose ežeruose ir upėse Šiaurinėje Teritorijoje Australijoje ir pietinėje Naujosios Gvinėjos dalyje. Tai yra vienintelė rūšis Carettochelys gentyje ir Carettochelyidae šeimoje.
Yra du vėžlių porūšiai:
Kiaulianosiai vėžliai yra nepanašūs į kitus gėlavandenius vėžlius pasaulyje. Viršutinė šarvo dalis (karapaksas) paprastai yra pilka, odinės tekstūros, apatinė šarvo dalis (plastronas) yra kremo spalvos. Kojos yra panašios į jūrinių vėžlių plaukmenis. Nosis panašus į kiaulės, šnervės išsidėsčiusios mėsingo snukio priekyje. Iš to kilo ir pavadinimas. Patinus galima atskirti nuo patelių pagal ilgesnę uodegą. Kiaulianosių vėžlių šarvas gali išaugti iki 70 cm, o vėžliai gali sverti virš 20 kg.
Kiaulianosiai vėžliai yra beveik visiškai vandeniniai. Nedaug žinoma apie jų elgesį, nes buvo atlikta tik keletas tyrimų laukinėje gamtoje. Jų agresyvumas nelaisvėje priveda prie išvados, kad jie yra daug labiau prisirišę prie savo teritorijos negu dauguma kitų vėžlių rūšių.
Rūšys yra visaėdės. Valgo įvairius augalus ir gyvūnus, įskaitant vaisius, figų lapus, taip pat šoniplaukas, moliuskus ir vabzdžius.
Patelės nesubręsta iki 25 metų. Jos deda kiaušinius sausojo sezono vėlyvoje stadijoje smėlėtose pakrantėse.
Kiaulianosiai vėžliai tapo prieinami egzotiškų gyvūnų prekyboje. Egzistavo keletą veisimosi nelaisvėje atvejų. Nors jaunikliai yra maži ir lėtai augantys, tačiau dėl didelės kainos ir didelio potencialaus dydžio yra tinkami tik patyrusiems vandeninių vėžlių augintojams. Jie paprastai yra drovūs ir turi polinkį į stresą, kas gali sukelti problemų juos maitinant. Tačiau jie valgo komercinį vėžlių ėdalą, taip pat vaisius ir daržoves. Auginant mėgėjiškai, veisimasis retas reiškinys, nes suaugę vėžliai yra labai agresyvūs ir atakuoja vienas kitą visuose, išskyrus didelius aptvarus.
Kiaulianosis vėžlys (lot. Carettochelys insculpta) – minkštašarvių vėžlių rūšis, natūraliai gyvenanti gėlo vandens upeliuose, negiliuose ežeruose ir upėse Šiaurinėje Teritorijoje Australijoje ir pietinėje Naujosios Gvinėjos dalyje. Tai yra vienintelė rūšis Carettochelys gentyje ir Carettochelyidae šeimoje.
Labi-labi Hidung Babi atau nama saintifiknya Carettochelys insculpta adalah sejenis labi-labi yang terdapat di Asia Tenggara, termasuk juga di Malaysia.
Carettochelys insculpta adalah satu-satunya genus Carettochelys, iaitu subkeluarga Carettochelyinae dan keluarga Carettochelyidae. Sesetengah kajian menyatakan terdapat dua subspesies, namun penemuan terkini telah membatalkan dakwaan tersebut.[3]
Labi-labi Hidung Babi memiliki kaki yang berselaput renang seperti penyu. Mereka digelar "Hidung Babi" kerana memiliki hidung seperti babi, iaitu lubang hidung yang besar dan agak menonjol. Karapas (Cangkerang belakang) berwarna kelabu atau berwarna zaitun, manakala plastron (cangkerang bawah) berwarna krim. Labi-labi jantan memiliki ekor yang lebih panjang dan halus berbanding betina. Mereka boleh membesar sehingga 70 cm (28 in) panjang dengan berat melebihi 20 kg (44 lb).
Tidak seperti labi-labi dari keluarga Trionychidae, Labi-labi Hidung Babi mempunyai tulang berbentuk kubah disebalik karapasnya yang dilindungi oleh lapisan kulit nipis. Malah, plastronnya dihubungkan dengan karapas oleh tulang yang keras.[4]
Mereka tidaklah bersifat akuatik spenuhnya. Masih sedikit yang diketahui mengenai labi-labi ini, walaupun pelbagai kajian mengenainya masih dilakukan. Tindakan agresif mereka[5] terutamanya labi-labi yang dibela mungkin disebabkan mereka memiliki sifat pemilikan wilayah (territorial) berbanding kura-kura.
C. insculpta bersifat maserba, diet mereka adalah pelbagai merangkumi buah-buahan, daun serta krustasia, moluska dan serangga.
Labi-labi betina mencapai kematangan seksual pada umur 18 tahun atau lebih, dan jantan sekitar 16 tahun. Mereka bertelur akhir musim kemarau di tebing-tebing berpasir. Apabila anak labi-labi hampir menetas, mereka tetap berada di dalam telurnya untuk berhibernasi hibernation sehinggalah keadaan sesuai untuk mereka keluar. Proses penetasan mungkin terganggu disebabkan banjir atau paras air meningkat.
Di Malaysia, ia merupakan sejenis haiwan yang dilindungi di bawah UNDANG-UNDANG MALAYSIA Akta 686 AKTA PERDAGANGAN ANTARABANGSA MENGENAI SPESIES TERANCAM 2808.[6]
Labi-labi Hidung Babi atau nama saintifiknya Carettochelys insculpta adalah sejenis labi-labi yang terdapat di Asia Tenggara, termasuk juga di Malaysia.
De Nieuw-Guinese tweeklauwschildpad[2] (Carettochelys insculpta) is een schildpad uit de familie Nieuw-Guinese tweeklauwschildpadden (Carettochelyidae). Het is enige soort uit deze familie.[3] De soort werd voor het eerst wetenschappelijk beschreven door Edward Pierson Ramsay in 1887. Oorspronkelijk werd de wetenschappelijke naam Carettochelys insculptus gebruikt.
Het is de enige soort uit het geslacht Carettochelys en de monotypische familie Nieuw-Guinese tweeklauwschildpadden (Carettochelyidae). Deze familie behoort samen met de familie weekschildpadden (Trionychidae) tot de superfamilie Trionychoidea. Ze zijn sterker verwant aan elkaar dan aan de andere schildpadden.
Net als de weekschildpadden heeft deze aquatische soort geen hoornplaten maar een plat en ruw schild, de schildpad komt vrijwel nooit uit het water. Het lichaam is volledig op een zwemmende levenswijze aangepast; het buik- en rugschild zijn vergroeid en de poten hebben goed ontwikkelde zwemvliezen. Ze zijn roeispaan-achtig afgeplat en zijn platter dan die van de meeste zwemmende schildpadden. De kop en poten zijn zwart, het schild grijsbruin tot zwart en de buik roze-achtig wit. Mannetjes zijn kleiner dan vrouwtjes, maar hebben een langere en dikkere staart. De bek is snavelvormig en de ogen puilen wat uit, de schildlengte is ongeveer 45 tot 50 centimeter. De Nieuw-Guinese tweeklauwschildpad dankt de naam aan het feit dat aan iedere poot twee tenen zichtbaar zijn aan de uiteinden.
De Engelstalige naam is pignose turtle (varkensneus schildpad) vanwege de duidelijk verlengde neus met relatief grote neusgaten. Hiermee kan schildpad ademhalen zonder de gehele kop boven water te hoeven steken. De complete lengte is 70 tot 75 cm.
Het voedsel bestaat voornamelijk uit vis, slakken, soms ook plantendelen en amfibieën. Hun leefwijze is aquatisch. De vrouwtjes leggen hun dunschalige eieren (maximaal 22 per legsel) in een kuiltje op de oever van een rivier.
De schildpad komt voor in noordelijk Australië en zuidelijk Nieuw-Guinea. De habitat bestaat uit rivieren, meren en poelen met ondiepe plekken en een modderbodem.
De Nieuw-Guinese tweeklauwschildpad (Carettochelys insculpta) is een schildpad uit de familie Nieuw-Guinese tweeklauwschildpadden (Carettochelyidae). Het is enige soort uit deze familie. De soort werd voor het eerst wetenschappelijk beschreven door Edward Pierson Ramsay in 1887. Oorspronkelijk werd de wetenschappelijke naam Carettochelys insculptus gebruikt.
Nyguinea-bløtskilpadden er en ferskvann skilpadde som lever i det sørlige Ny-Guinea og Nord-Australia.
Denne uvanlige, australasiatiske skilpadden har en mengde likhetstrekk med arter som lever i havet selv om den er en ferskvanns art. Beina er brede, sveiveliknende og har få klør, og den grågrønne eller gråbrune skallet er dekket av er lag av myk hud. Skallet har små groper eller riller. Nyguinea-bløtskilpadden leter aktivt etter føde, som snegler, småfisker og frukt. De har en griseliknende snute som de puster med når de er under vann. Hunnen har reir i grunne jordganger på elvebredden, der hun legger opptil 22 tynnskallede egg.
Nyguinea-bløtskilpadden er en ferskvann skilpadde som lever i det sørlige Ny-Guinea og Nord-Australia.
Denne uvanlige, australasiatiske skilpadden har en mengde likhetstrekk med arter som lever i havet selv om den er en ferskvanns art. Beina er brede, sveiveliknende og har få klør, og den grågrønne eller gråbrune skallet er dekket av er lag av myk hud. Skallet har små groper eller riller. Nyguinea-bløtskilpadden leter aktivt etter føde, som snegler, småfisker og frukt. De har en griseliknende snute som de puster med når de er under vann. Hunnen har reir i grunne jordganger på elvebredden, der hun legger opptil 22 tynnskallede egg.
Miękkoskórek dwupazurzasty, żółw dwupazurzasty, żółw miękkoskóry, żółw nowogwinejski (Carettochelys insculpta) – gatunek gada z podrzędu żółwi skrytoszyjnych z rodziny miękkoskórkowatych (Carettochelyidae), jedyny przedstawiciel rodziny.
Miękkoskórek dwupazurzasty, żółw dwupazurzasty, żółw miękkoskóry, żółw nowogwinejski (Carettochelys insculpta) – gatunek gada z podrzędu żółwi skrytoszyjnych z rodziny miękkoskórkowatych (Carettochelyidae), jedyny przedstawiciel rodziny.
Opis Pancerz zbudowany z kostnych płyt bez pancerza rogowego, zamiast którego całą powierzchnię kostnego pancerza pokrywa gruba i miękka skóra (podobnie jak żółwiaki). Wydłużona szczęka tworzy krótki mięsisty ryjek z szerokimi otworami nosowymi przy końcu. Nad oczami znajdują się krótkie sterczące płatki skórne. Kończyny spłaszczone z szerokimi błonami pływnymi. Pierwszy i drugi palec przy wszystkich odnóżach posiada duży i gruby pazur. Rozmiary Karapaks dochodzi do 50-56 cm długości, 35 cm szerokości. Masa ciała osiąga 20 kg. Biotop Rzeki i niskozasolone ich ujścia do morza. Pokarm Wszystkożerny, a głównie ryby. Występowanie Nowa Gwinea i północna Australia Ochrona Gatunek Carettochelys insculpta wymieniony jest w aneksie B Rozporządzenia Rady (WE) Nr 338/97 w sprawie handlu dzikimi zwierzętami oraz w załączniku II konwencji CITES.Carettochelys insculpta (Pignose Turtle ou Fly River Turtle que numa tradução livre seria "Tartaruga Nariz de Porco") é uma espécie de tartaruga da família Carettochelyidae. É encontrada em rios e lagos da Austrália e da Nova Guiné.
Este espécime é diferente de qualquer outra tartaruga de água doce. Possui uma carapaça relativamente mole e flexível, patas transformadas em nadadeiras, semelhantes às de tartarugas marinhas, e um focinho externamente semelhante ao do porco (daí ser popularmente chamada de pig-nosed turtle na linguagem anglo-saxônica), com as narinas proeminentes na ponta. Esse animal pode chegar a 70 centímetros de comprimento e pesar até 20 quilos. Machos possuem uma cauda maior e mais proeminente. Suas cores variam dos cinza ao marrom-acinzentado. A expectativa de vida deste quelônio na natureza ainda é desconhecida, entretanto estima-se que em cativeiro a mesma viva uma média de 38.4 anos.[3]
Esta espécie é a única representante viva do gênero Carettochelys, subfamília Carettochelyinae e da família Carettochelyidae, embora várias espécies extintas de Carettochelyidae tenham sido descritos ao redor do mundo, assim embora seja um animal relativamente abundante na região em que se encontra, é considerado raro devido ao fato de ser endêmica destes locais.
Este animal não é completamente aquático. Por ser um animal endêmico e o único representante de seu gênero existem poucas informações sobre seu comportamento, resultado de poucos estudos.Entretanto sabe-se que a mesma se torna agressiva quando em cativeiro, o que pode indicar um tipo de comportamento mais territorial que outras tartarugas. Também pode ser visto algo parecido com uma organização em sociedade durante estações secas próximo à fontes hidrotermais próximas aos rios onde elas vivem.
Seu principal predador natural é um lagarto encontrado nas regiões Norte da Austrália e Nova Guiné (Varanus panoptes), embora a Rã-Touro (Bufo Marinus) que fora introduzida na Austrália em 1935 tenha causado um aumento na população de tartarugas devido ao fato de que sua toxicidade acaba por matar estes lagartos[4], outros predadores são "Varanus mertensi", outro espécime de lagarto e seres humanos.Outro fator de risco para este animal é a presença do Búfalo-asiático, que por sua vez acaba por pisotear os ninhos destas tartarugas.[5]
"C. insculpta" é um animal onívoro, se alimenta de uma variedade de plantas e algas, principalmente raízes de plantas características de Manguezal, além das frutas e folhas da Figueira, geralmente tais frutos e folhas caem nos rios e lagos onde este animal vive.[6], também se alimenta de pequenos animais como crustáceos, moluscos e insetos.
"C. insculpta" põe seus ovos em regiões de areia fina próximas às margens dos rios e lagoas, geralmente em épocas de seca, entre Setembro e Fevereiro, bienalmente, o que faz com que os filhotes fiquem nos ninhos até o início do período chuvoso, as fêmeas formam grupos de até 12 indivíduos na época de desova e utilizam suas andadeiras de modo a escavar a areia e construir uma câmara que contenha os ovos, um máximo de 22 ovos por fêmea. Os ovos levam em média de 64 a 74 dias nas condições ideais para que possam eclodir, a partir daí espera-se que sejam alcançadas condições que possibilitem que estes ovos eclodam, como anoxia causado por chuvas que alagam os ninhos, pode levar até 59 dias para que os filhotes possam eclodir mas na média tal fato ocorre em média com 17 dias, assim entre a incubação e o momento em que saem na natureza existe uma média de 86 a 102 dias,[7] quando a temperatura destes ovos se encontra acima de 32,5 Cº todos nascem fêmeas e quando abaixo de 31,5 Cº todos nascem machos, em temperaturas extremas, abaixo de 18 º e acima de 45 Cº por um longo período de tempo, ocorre a morte da prole.[8]
"C. insculpta" pode ser encontrada em lagos, rios e riachos de água doce na porção norte da Austrália e em maior quantidade na ilha de Nova Guiné, onde está vastamente espalhada pelos rios do país, lagoas, estuários e regiões pantanosas do país.[9]
A população deste animal sofreu um declínio de mais de metade dos seus espécimes entre 1981 e 2011.[10] Embora tais animais sejam protegidos na Indonésia pela Lei No. 5/1990 sobre Recursos Naturais e na Conservação de Ecossistemas, o tráfico ainda ocorre. Aproximadamente 21.000 tartarugas capturadas por contrabandistas foram soltas em seu Habitat, na Indonésia entre 2009 e 2010.[11] Seus atributos exóticos e o fato de ser uma espécie encontrada somente na região da Oceania fazem com que a mesma seja peça de interesse para diversos colecionadores, o que faz com seja alvo de tráfico com frequência, sendo na maioria das vezes capturadas e vendidas pelos próprios habitantes do país.[12]
"Tartarugas Nariz de Porco" podem ser adquiridas via comércio de animais exóticos, existindo alguns locais de criação em cativeiro, sendo incluída no apêndice II da CITES.[13] , tendo a Indonésia exportado 57 delas legalmente para os EUA em 2006. Enquanto os jovens são pequenos e apresentam um crescimento lento, os adultos são demasiado grandes e trazem consigo um alto custo, o que faz com que seja adequada somente a criadores de tartaruga experientes.Elas tendem a ser tímidas e se estressam facilmente. Adoecem com facilidade, o que pode causar problemas com sua alimentação, entretanto são conhecidas por comer comida de tartaruga industrializada, além de uma variedade de frutas e vegetais. Procriação em cativeiro é extremamente difícil, já que sob estas condições os animais tendem a se tornar agressivos e atacar uns aos outros a menos que se encontrem em recintos muito grandes.
A população deste animal na natureza vem sofrendo uma redução drástica ao longo dos anos devido ao tráfico de animais exóticos. Estima-se quem entre 2003 e 2013 mais de 80.000 indivíduos foram confiscados em 30 operações de apreensão na Nova Guiné.[14]
Tal animal pode ser encontrado em diversos zoológicos ao redor do mundo, alguns deles são: Zoológico da Filadélfia (USA); Zoológico de Saint Louis (USA); Zoológico de Toronto (Canadá); Zoológico de Smithsoninan (USA); Zoológico de Los Angeles (USA); Zoológico de Brno (República Checa); Zoológico do Bronx (USA); Zoológico de Rotterdam (Holanda); Zoológico de Willhelma, Stuttgart (Alemanha), estes três últimos tiveram ao longo dos últimos anos avanços em sua procriação em cativeiro.
Carettochelys insculpta (Pignose Turtle ou Fly River Turtle que numa tradução livre seria "Tartaruga Nariz de Porco") é uma espécie de tartaruga da família Carettochelyidae. É encontrada em rios e lagos da Austrália e da Nova Guiné.
Focinho proeminente da "Carettochelys insculpta".Karetka novoguinejská alebo mäkkuľa novoguinejská (lat. Carettochelys insculpta) je sladkovodná korytnačka z čeľade karetkovité (Carettochelyidae). Je to monotypický druh žijúci na Novej Guinei a v Austrálii. Má dĺžku panciera okolo 50 cm.
Karetka novoguinejská alebo mäkkuľa novoguinejská (lat. Carettochelys insculpta) je sladkovodná korytnačka z čeľade karetkovité (Carettochelyidae). Je to monotypický druh žijúci na Novej Guinei a v Austrálii. Má dĺžku panciera okolo 50 cm.
Nyaguineasköldpadda (Carettochelys insculpta) är en sötvattenslevande sköldpadda som förekommer i norra Australien och på södra Nya Guinea. Den är den enda nu levande arten i familjen Carettochelyidae och den enda arten i underfamiljen Carettochelyinae och släktet Carettochelys. Två underarter finns beskrivna, C. i. insculpta (Ramsay, 1887) och C. i. canni (Wells, 2002).
Det finns ingen liknande nu levande sötvattenssköldpadda. Den är den till vatten bäst anpassade sköldpaddan förutom havssköldpaddan. Den utmärker sig genom sin äggläggning; sköldpaddan är fullt utvecklad i ägget i ett ideliknande stadium tills regnperioden börjar. Då kläcks alla äggen i äggredet samtidigt, vilket ökar chansen för gemensam överlevnad.
Sköldpaddan kan nå en storlek på upp till 70 centimeter och en vikt på uppemot 20 kg. Dess ryggsköld är grågrön eller gråbrun och försedd med ett mjukt, gropigt skinnartat yttre skikt. Extremiteterna är breda och påminner något om de fenliknande extremiteter som ses hos havssköldpaddor, ett särdrag som skiljer arten från andra sötvattenslevande sköldpaddsarter. Sköldpaddans nos har även den ett utseende som är karaktäristiskt, den påminner något om ett gristryne.
Sköldpaddan liknar inte någon annan sötvattenssköldpadda. Den är den till den akvatiska livsstilen bäst anpassade sköldpaddan, förutom havssköldpaddor. Plastronen är gräddfärgad. Fötterna är fenor, något liknande havssköldpaddors. Hannarna skiljs från honorna genom deras längre och smalare svansar. Till skillnad från mjuksköldsköldspaddor i familjen trionychidae har nyaguineasköldpaddan en kupolförsedd benig ryggsköld under dess skinnartade hud, snarare än en platt platta. De har även en solid plastrong, som är kopplad till ryggskölden genom en stark benig näsrygg, snarare än den mjuka kant som är hos trionychider.[2]
Arten är köttätande, och äter många olika växter och djur, samt frukter och blad från fikon samt mollusker och insekter, med mera. De är även kända för att äta känguru- och nötkreaturskroppar, samt alla andra döda djur som kommer in i de flodsystem som de bor i.[2] Honorna blir inte könsmogna före 18 års ålder och hannarna runt 16 år. De lägger deras ägg under torrsäsongen på sandiga flodbankar. När avkomman är fullt utvecklad stannar de i ägget i ide och kläcks inte förrän äggen har översvämmats med vatten eller igångsätts av ett plötsligt lufttrycksfall från en annalkande storm. Dessa igångsättare tillsammans med vibrationen som orsakas av andra kläckande sköldpaddor i samma äggrede ger en bättre överlevnadschans. Det att de använder en universell igångsättare än att vänta för inkubation betyder att de kläcks samtidigt. Detta ger inte bara säkerhet bland mängden, utan ju fler sköldpaddor som kläcks, desto mer hjälp har de att gräva sig genom sanden. Den andra delen av den här tekniken betyder att oavsett hur sent som regnperioden är kommer de alltid att kläckas när det har börjat regna.[3]
Denna art har ett huvudsakligen akvatiskt levnadssätt. Ett av de tillfällen då honorna lämnar vattnet är dock vid äggläggningen. Honorna gräver ut en grund håla i vilka de sedan lägger äggen.
Födovalet är varierat, sköldpaddorna är dels aktiva jägare som tar små fiskar och olika slags små ryggradslösa djur, men de äter även en del växtdelar.
Nyaguineasköldpadda (Carettochelys insculpta) är en sötvattenslevande sköldpadda som förekommer i norra Australien och på södra Nya Guinea. Den är den enda nu levande arten i familjen Carettochelyidae och den enda arten i underfamiljen Carettochelyinae och släktet Carettochelys. Två underarter finns beskrivna, C. i. insculpta (Ramsay, 1887) och C. i. canni (Wells, 2002).
Det finns ingen liknande nu levande sötvattenssköldpadda. Den är den till vatten bäst anpassade sköldpaddan förutom havssköldpaddan. Den utmärker sig genom sin äggläggning; sköldpaddan är fullt utvecklad i ägget i ett ideliknande stadium tills regnperioden börjar. Då kläcks alla äggen i äggredet samtidigt, vilket ökar chansen för gemensam överlevnad.
Загальна довжина сягає 50—70 см, вага 20—23 кг. Спостерігається статевий диморфізм — самці довші за самиць. Голова товста, ніс нагадує рило свині. Звідси інша назва цієї черепахи. Панцир плаский, округлий або куполоподібний. На відміну від інших м'якотілих черепах її кістяковий панцир зберігся повністю. Крайові кістяні пластинки з'єднані з реберними. Суцільний черевний щит не має центрального хрящового поля, чіпко з'єднаний зі спинним. Лапи мають ластоподібну форму на кшталт морських черепах. Кожна така лапа наділена двома кігтями. Звідси походить наукова назва цієї родини, роду та виду. На рогових щелепах немає шкіряних виростів.
Панцир має сірий або оливковий колір, пластрон забарвлено у кремовий колір.
Полюбляє водойми, до яких добре пристосована. Активна як вдень, так й вночі. Значно частину життя проводить у воді. Живиться рибою, комахами, ракоподібними, молюсками, фруктами, рослинами.
Статева зрілість у самців настає у 16 років, у самиць — 18. Вони відкладають яйця в кінці сухого сезону на піщаних берегах річок. Це єдина черепаха, яйця якої вилуплюються саме у воді.
Мешкає на острові Нова Гвінея.
Carettochelys insculpta là một loài rùa trong họ Carettochelyidae. Loài này được Ramsay mô tả khoa học đầu tiên năm 1886.[3]
Carettochelys insculpta là một loài rùa trong họ Carettochelyidae. Loài này được Ramsay mô tả khoa học đầu tiên năm 1886.
Двухкоготная черепаха[1] (лат. Carettochelys insculpta) — единственный вид одноимённого семейства мягкотелых черепах, представляет собой в известной мере переход от скрытошейных к мягкотелым черепахам, поскольку костный панцирь у них сохранён почти полностью. Краевые костные пластинки соединяются с рёберными. Сплошной брюшной щит не имеет центрального хрящевого поля и прочно соединён со спинным. Каждая лапа снабжена парой когтей. На роговых челюстях нет кожистых выростов — «губ», которые характерны для всех трёхкоготных черепах.
Вид относится к живым ископаемым.
Двухкоготные черепахи обитают лишь в пресноводных лагунах и водоёмах Северной территории Австралии и юга Новой Гвинеи.
Двухкоготная черепаха (лат. Carettochelys insculpta) — единственный вид одноимённого семейства мягкотелых черепах, представляет собой в известной мере переход от скрытошейных к мягкотелым черепахам, поскольку костный панцирь у них сохранён почти полностью. Краевые костные пластинки соединяются с рёберными. Сплошной брюшной щит не имеет центрального хрящевого поля и прочно соединён со спинным. Каждая лапа снабжена парой когтей. На роговых челюстях нет кожистых выростов — «губ», которые характерны для всех трёхкоготных черепах.
Вид относится к живым ископаемым.
Двухкоготные черепахи обитают лишь в пресноводных лагунах и водоёмах Северной территории Австралии и юга Новой Гвинеи.
豬鼻龜(學名:Carettochelys insculpta),亦稱飞河龟及大洋洲豬鼻龜,是兩爪鱉科下兩爪鱉屬的唯一一種。
豬鼻龜是唯一完全水棲的淡水龜類,由陸生動物退化為水生動物。[2](牠們的蛋是在雨季洪水中孵化)2004年,豬鼻龜首次登上世界自然基金會公佈十大瀕危物種的前十名,豬鼻龜僅產於澳大利亞北部、印尼和巴布亞新幾內亞,數量本來就比較稀少。近幾年來,這種龜以其獨特的長相成為寵物市場的新寵,也因此招致人們瘋狂的捕撈,使野生數量極速減少。
豬鼻龜是在淡水龜世界中與別不同。這是除海龜以外最好水生生活的龜類。背甲的顏色一般為灰色或橄欖色,皮革有紋理,而腹甲呈奶油色。腳趾間有腳蹼,類似海龜。鼻子看起來像一隻豬,因而得名。雄性的尾巴較長而窄,可以就此區別兩性。豬鼻龜可以生長到殼長大約70厘米(28英寸),重量超過20公斤(44磅)。
在不同的屬的龜鱉中,只有豬鼻龜保留一個半球形的骨甲殼下面的革質皮膚,而不是龜板。他們還保留了堅實的腹甲,強大的骨架連接的甲殼,是淡水龜中絕無僅有的。
豬鼻龜是雜食動物,吃各種各樣的植物和肉類,包括無花果的果實和葉子、甲殼類動物、軟體動物和昆蟲。雌性可以生長至18歲,雄性則為16歲。他們會在乾燥的季節產卵,並產於沙質河岸。他們的後代會保持蛋內,處於休眠狀態,直到條件合適才破殼而出。而氣壓突然下降則會觸發蛋的孵化,一場風暴亦即將到來;幼龜通常也因而在同一時間孵化,有助牠們挖的沙子的表面而順利下水。
豬鼻龜可以通過圈養繁殖而出售作飼養用途。雖然生長緩慢,加上飼養成本高和成長後體型龐大,使它們只適合經驗豐富飼養者飼養。他們往往是害羞的,容易在飼養環境下產生壓力。他們得易容易生病,這可能會導致其進食出現問題;他們會食人工龜糧或鮭魚飼料,以及各種水果和蔬菜。對飼養者而言,很少機會可以成功繁殖豬鼻龜,因成體有高度侵略性及會攻擊對方,因而繁殖是需要極大的飼養空間。
豬鼻龜(學名:Carettochelys insculpta),亦稱飞河龟及大洋洲豬鼻龜,是兩爪鱉科下兩爪鱉屬的唯一一種。
豬鼻龜是唯一完全水棲的淡水龜類,由陸生動物退化為水生動物。(牠們的蛋是在雨季洪水中孵化)2004年,豬鼻龜首次登上世界自然基金會公佈十大瀕危物種的前十名,豬鼻龜僅產於澳大利亞北部、印尼和巴布亞新幾內亞,數量本來就比較稀少。近幾年來,這種龜以其獨特的長相成為寵物市場的新寵,也因此招致人們瘋狂的捕撈,使野生數量極速減少。
スッポンモドキ(Carettochelys insculpta)は、爬虫綱カメ目スッポンモドキ科スッポンモドキ属に分類されるカメ。現生種では本種のみでスッポンモドキ科スッポンモドキ属を構成する。別名ブタハナガメ、ブタバナガメ。
インドネシア(パプア州南部)、オーストラリア(ノーザンテリトリー北部)、パプアニューギニア(ニューギニア島南西部) [1][2][3][4]
オーストラリア陸域には本種以外の潜頸亜目が自然分布していない[2][4]。模式標本の産地(模式産地)はフライ川(パプアニューギニア)で、英名の由来にもなっている[4]。
最大甲長56.3センチメートル(さらに大型化し80センチメートルに達するとされる[1])。[4]最大体重22.5キログラム[4]。背甲、腹甲共に甲板がない[2][4]。背甲はドーム状に盛り上がり、上から見ると楕円形[4]。背甲の表面は無数の細かい皺や小さい穴で覆われ、種小名insculpta(「彫刻された」の意)や英名pitted-shelled(「穴のある甲羅」の意)の由来になっている[4]。背甲の色彩は灰色や暗黄色で、外縁は白や淡黄色[4]。外縁周辺に沿って、白や淡黄色の斑点が並ぶ個体もいる。[1][4]。腹甲は大型[4]。背甲と腹甲の継ぎ目(橋)は発達する[4]。腹甲の色彩は白や淡黄色一色で、外縁や骨甲板の継ぎ目周辺は暗色[4]。
頭部は大型[1][4]。吻端が長く突出し[1]、鼻孔は大型でやや外側へ開口する[4]。吻端及び鼻孔がブタのように見えることが英名(pig-nose=ブタの鼻)や別名の由来になっている[2][4]。前肢の第1-2指には爪があり、第3-5指は長くオールや鰭状になる[4]。後肢の趾の間には水掻きが発達する[1][2][4]。頭部や四肢、尾の色彩は背面が灰色や緑褐色、腹面が白や淡黄色[4]。眼後部に白色斑が入る個体が多いが、成体では消失することもある[4]。
卵は球形で[3]、白く固い殻で覆われる[4]。幼体の背甲は扁平で、上から見ると円形[1][4]。背甲の正中線上に瘤状の盛りあがり(キール)があり(椎甲板の名残とされる)[1][2]、背甲の外縁が鋸状に尖り前部では顕著[4]。背甲は成長に伴いドーム状に盛り上がると共に細長くなり、キールや外縁の突起は消失する[1][4]。
オスは尾が太くて長く、総排出口が尾の先端寄りにある[4]。メスはオスに比べ、相対的に背甲が幅広く甲高が高い[4]。
スッポンモドキ科は形態、核型や酵素の電気泳動、ミトコンドリアDNAの塩基配列に基づく分子系統学的解析から、スッポン科に最も近縁と推定され単系統群を形成する説が有力[4]。
スッポンモドキ科唯一の現生種である本種はオセアニアにのみ分布しているが、スッポンモドキ科は白亜紀中期の約一億年前にアジア(ウズベキスタン、日本、モンゴル)に出現した。日本では熊本県の約9,000万年前の地層(御船層群)からスッポンモドキ科の構成種とされる化石が発見されている[4]。約5,500万年前の暁新世において北アメリカ大陸、ヨーロッパに分布をひろげている。アフリカ大陸においては、ザイールの1,100万年前の地層から化石が発見された。しかし、現在の生息域においては約500万年前にニューギニアで発見されたものが最古である。1,000万年ほど前に現在の生息域に漂着、繁栄したものの、他の地域のものは数百万年前に絶滅したと推測されている[5]。
オーストラリアの個体群を亜種C. i. canniとして分ける説もあるが、根拠が不明なため亜種を認めない説が有力[1][4]。
底質が泥や砂礫で水深が浅く水の澄んだ流れの緩やかな河川、湖沼、湿原などに生息し[1][2]、ニューギニア島の個体群は汽水域に生息することもある[3][4]。完全水棲種で、産卵を除いて陸に上がらない[1][2][4]。
食性は植物食傾向の強い雑食で、果実(主にイチジク属を食べるが、タコノキ属、Sonneratia属なども食べる)、水生植物(イバラモ属、セキショウモ属など)、藻類、昆虫、甲殻類、魚類などを食べる[1][3][4]。乾季は主に植物質を、雨季は植物質と動物質を食べる[2][4]。
繁殖形態は卵生。乾季の夜間に土手や河原に穴を掘り、オーストラリアでは7-11月に1回に4-39個の卵を産む[4]。発生時の温度が一定の温度より高いとメス、低いとオスになる(温度依存性決定)[4]。自然下では31.6℃の環境下で86-102日、人工孵化では30℃の環境下で64-74日で卵が孵化した例がある[4]。幼体は雨期に産卵巣が冠水すると地表に現れる[3][4]。
生息地では卵も含めて食用とされる[4]。
開発による生息地の破壊、水質汚染、植生の変化、食用やペット用の乱獲、人為的に移入されたアジアスイギュウによる産卵巣の破壊などにより生息数は激減している[1][4]。オーストラリアやパプアニューギニアでは国内の流通および輸出が禁止され、オーストラリアでは原住民が自家消費する分を除いて卵の採集が禁止されている[4]。2005年にワシントン条約附属書IIに掲載された[1][4]。
主に野生個体の卵を採取し、人工孵化させた幼体が流通する[1][4]。かつては日本にも輸入されていた[2][4]。以前は安価だったが、規制に伴い価格が高騰している[4]。大型種のうえに遊泳性が強いため、極めて大型のケージが用意できない限り一般家庭での飼育に向かない[2][4]。アクアリウムで飼育される[1]。協調性が悪く複数飼育するとお互いに噛み合うため、単独飼育する[1][4]。
日本国内では2008年に名古屋港水族館が初めて本種の飼育下繁殖に成功した[6]。
スッポンモドキ(Carettochelys insculpta)は、爬虫綱カメ目スッポンモドキ科スッポンモドキ属に分類されるカメ。現生種では本種のみでスッポンモドキ科スッポンモドキ属を構成する。別名ブタハナガメ、ブタバナガメ。
돼지코거북(Carettochelys insculpta)은 거북목 돼지코거북과(Carettochelyidae)에 속하는 파충류의 일종이다. 유일속 돼지코거북속(Carettochelys)의 유일종이다. 오스트레일리아 북부와 뉴기니섬 남부 지역에서 발견된다.
돼지코거북은 민물거북의 다른 품종과 다르다. 발은 바다거북의 발을 닮은 오리발이다. 등딱지 색깔은 일반적으로 회색 또는 올리브색이다. 수컷은 길고 좁은 꼬리로 암컷과 구별할 수 있다. 돼지코거북은 약 70cm의 몸길이로 성장할 수 있고, 몸무게는 약 20kg 이상 성장할 수 있다.