La lleonada de muntanya (Coenonympha glycerion)[1] és un lepidòpter ropalòcer de la família Nymphalidae.[2]
S'estén per Europa, Rússia, nord del Kazakhstan i Mongòlia. A la península Ibèrica es troba en zones muntanyoses de la meitat nord.[2]
Zones arbustives i herboses i clars de bosc secs o humits. L'eruga s'alimenta de Brachypodium sylvaticum, Cynosurus cristatus, Briza media, Melica ciliata, Bromus i Poa, entre d'altres.[2]
Una generació a l'any entre finals de maig i agost.[2]
La lleonada de muntanya (Coenonympha glycerion) és un lepidòpter ropalòcer de la família Nymphalidae.
Idänniittyperhonen (Coenonympha glycerion) on täpläperhosten heimoon ja heinäperhosten alaheimoon kuuluva pieni päiväperhonen. Laji esiintyy palearktisella alueella.
Idänniittyperhosen levinneisyysalue ulottuu Pyreneiden niemimaan pohjoisosista Keski-Eurooppaan, Suomeen ja Venäjän kautta Siperiaan. Laji puuttuu muun muassa Euroopan eteläisimmistä osista, Britteinsaarilta ja Skandinaviasta.
Idänniittyperhosesta on kuvattu alalaji Coenonympha glycerion iphioides (Espanjan niittyperhonen), joka esiintyy Pohjois-Espanjassa. Alalajia on pidetty myös itsenäisenä lajina Coenonympha iphioides.
Suomessa idänniittyperhonen esiintyy maan etelä- ja keskiosissa ja satunnaisesti pohjoisempana, pohjoisin havainto on Torniosta. Lajia ei ole havaittu Manner-Ahvenanmaalla. Kanta on painottunut Kaakkois-Suomeen. Idänniittyperhonen on suhteellisen uusi tulokas Suomessa. Laji on levinnyt maahan kaakosta, jossa ensimmäiset vakituiset kannat olivat 1800–1900-luvun vaihteessa.
Idänniittyperhosen etusiiven pituus on nimialalajilla yleensä 15–18 mm. Suomessa on mitattu siipien kärkiväliksi 25–33,5 mm. Naaraat ovat keskimäärin koiraita kookkaampia. Siipien yläpinta on koirailla kastanjanruskea. Yläpinnalla ei ole koirailla yleensä silmätäpliä, mutta takasiivessä voi olla harvoin 1–2 pientä silmätäplää. Naaraalla etusiiven yläpuolen pohjaväri on kellanruskea ja sen ulkoreuna on tummempi. Takasiiven pohjaväri on tummanharmaa ja siinä saattaa olla 2–3 pientä silmätäplää.
Alalaji Coenonympha glycerion iphioides on nimialalajia kookkaampi, etusiiven pituus on 17–20 mm.
Idänniittyperhosen elinympäristöä ovat niityt, pientareet ja metsänreunat. Nimialalaji esiintyy alangoilta noin 1 700 metrin korkeuteen saakka. Espanjassa esiintyvä alalaji esiintyy ruohoisilla ja kivisillä ylänkömailla noin 1 800 metrin korkeuteen saakka.
Lentoaika on yleensä kesä–heinäkuussa yhtenä sukupolvena. Laji talvehtii keskenkasvuisena toukkana.
Toukan ravintokasveja ovat nurmilauha (Deschampsia cespitosa), koiranheinä (Dactylis glomerata), helmikät (Melica), lehtolusteet (Brachypodium) ja sukapäät (Cynosurus).
Idänniittyperhonen (Coenonympha glycerion) on täpläperhosten heimoon ja heinäperhosten alaheimoon kuuluva pieni päiväperhonen. Laji esiintyy palearktisella alueella.
Het roodstreephooibeestje (Coenonympha glycerion) is een vlinder uit de onderfamilie Satyrinae, de zandoogjes en erebia's, van de familie Nymphalidae.
De bovenzijde van de vleugel is geheel oranjebruin en de onderzijde lichtbruin met enkele witte vlekken en ogen. De vleugellengte is ongeveer 17 mm.
Het roodstreephooibeestje komt in het oostelijk deel van Europa en het gematigde deel van Azië voor. Het leefgebied is op graslanden en lage berghellingen. De vliegtijd is van juni tot en met augustus.
Het roodstreephooibeestje (Coenonympha glycerion) is een vlinder uit de onderfamilie Satyrinae, de zandoogjes en erebia's, van de familie Nymphalidae.
Strzępotek glicerion (Coenonympha glycerion) – motyl dzienny z rodziny rusałkowatych (Nymphalidae).
Skrzydła o rozpiętości 32–36 mm. Dymorfizm płciowy widoczny; wierzch obu par skrzydeł samców brunatny, u samic przednie skrzydła są jaśniejsze żółtobrązowe. Na spodzie tylnego skrzydła występuje pomarańczowe obrzeżenie[1].
Stadium zimującym są gąsienice. Żerują na różnych gatunkach traw, między innymi trzęślicach (Molinia) i kostrzewach (Festuca). Owady dorosłe pojawiają się w jednym pokoleniu, od połowy czerwca do początku sierpnia. Preferuje wyższą roślinność, siedliskiem są środowiska trawiaste z udziałem drzew i krzewów[1].
Gatunek Eurosyberyjski; występuje w całej Polsce[1].
Strzępotek glicerion (Coenonympha glycerion) – motyl dzienny z rodziny rusałkowatych (Nymphalidae).
Darrgräsfjäril (Coenonympha glycerion) är en art i insektsordningen fjärilar som tillhör familjen praktfjärilar. Utbredningsområdet omfattar östra Europa och områden med jämförbart tempererat klimat i Asien. I Skandinavien finns denna art främst i södra Finland.
Darrgräsfjärilen har en vingbredd på 26 till 34 millimeter. På ovansidan är vingarna brungula, hanen vanligen något mörkare brun än honan. På bakvingarna finns nära ytterkanten tre vaga fläckar med mörk mittpunkt och ett smalt kantband, vilka hos honan är gulaktiga och hos hanen gulaktiga till rödgula. Undersidan på vingarna påminner om starrgräsfjärilens, men har ett otydligare vitt streck på framvingen.
Flygtiden för den fullbildade fjärilen, imagon, är i Norden från slutet av juni till juli. Larven lever på olika gräs och fuktiga ängar eller skogsbryn är vanliga livsmiljöer för denna fjäril.
Darrgräsfjäril (Coenonympha glycerion) är en art i insektsordningen fjärilar som tillhör familjen praktfjärilar. Utbredningsområdet omfattar östra Europa och områden med jämförbart tempererat klimat i Asien. I Skandinavien finns denna art främst i södra Finland.
Darrgräsfjärilen har en vingbredd på 26 till 34 millimeter. På ovansidan är vingarna brungula, hanen vanligen något mörkare brun än honan. På bakvingarna finns nära ytterkanten tre vaga fläckar med mörk mittpunkt och ett smalt kantband, vilka hos honan är gulaktiga och hos hanen gulaktiga till rödgula. Undersidan på vingarna påminner om starrgräsfjärilens, men har ett otydligare vitt streck på framvingen.
Flygtiden för den fullbildade fjärilen, imagon, är i Norden från slutet av juni till juli. Larven lever på olika gräs och fuktiga ängar eller skogsbryn är vanliga livsmiljöer för denna fjäril.
Вид поширений у лісовій зоні Східної Європи та Північної Азії, на Кавказі і Закавказзі, на Забайкаллі. В Україні трапляється у лісовій і на півночі лісостепової зонах та у Карпатах на висоті до 1000 м над рівнем моря.
Довжина переднього крила 14-19 мм.
Мешкає на узліссі, лісових полянах, біля доріг у змішаних та широколистяних лісах. Метелики літають з початку червня (в лісостепу і в Карпатах з кінця травня) по серпень. Самиці відкладають поодинокі яйця на кормові рослини. Кормовими рослинами є злакові Brachypodium sp., Briza media, Bromus erectus, Cynosurus cristatus, Deschampsia sp.
Сенница гликерион[1] или Сенница луговая[2] (лат. Coenonympha glycerion) — вид дневных бабочек из семейства Бархатницы.
Видовой эпитет лат. glycerion связан с др.-греч. γλυκερός — сладкий.
Длина переднего крыла от 15—17 (самцы) до 16—19 мм[2] (самки). Переднее крыло сверху тёмное, в центральной области ржаво-коричневое, с широким коричнево-бурым затемнением по внешнему краю. Заднее крыло сверху коричнево-бурое, однообразно окрашенное по всей поверхности, иногда с 1—3 мелкими глазчатыми пятнышками. В анальной половине внешнего края проходит более-менее заметный узкий охристый штрих. Нижняя сторона переднего крыла светлая, охристо-коричневая, с широкой белесовато-серой расплывчатой каймой по внешнему краю, заднего крыла — коричневато-серая с 1—2 чисто белыми пятнами неправильной формы и 5—6 мелкими глазчатыми пятнами, центрированными блестящими чешуями; по краю проходит очень тонкая, матово блестящая линия. Половой диморфизм выражен слабо — самка крупнее, рисунок, особенно на нижней стороне заднего крыла, развит сильнее, а сами глазчатые пятна крупнее и чётче.
Европа, Азия (от Урала через Сибирь и Дальний Восток до Японии). Отсутствует в Скандинавии, Великобритании, Ирландии, Бельгии, Нидерландах и Португалии.
Бабочки населяют лесной пояс равнинной части Восточной Европы и Карпат, на восток доходя до Среднего и Южного Урала. Южная граница глобального ареала номинативного подвида проходит по северной части лесостепной зоны Молдовы и Украины. В России наиболее южные находки вида известны из долин Дона и средней Волги. На севере ареал достигает юга Карелии[2].
Бабочки встречаются на опушках, полянах, лесных просеках и вырубках, обочинах дорог в смешанных и широколиственных лесах и редколесьях. На севере обитает по заболоченным лугам. В Карпатах вид обычно не поднимается выше 1000 м над ур. м.[2] На Кавказе и в Закавказье встречается в лесных и лесостепных биотопах, на высотах от 800 до 2000 метров над уровнем моря. В Сибири бабочки обитают в колках и борах, среди лесных лугов в речных долинах, в горах - обычно на открытых биотопах, остепнённых приречных склонах, на высоте до 2300 метров над уровнем моря. В Забайкалье вид приурочен к лиственничной лесостепи, но наиболее часто встречается в заболоченных редкостойных лиственничниках по горным долинам. Для Приамурья и Приморья типичным местом обитания вида являются торфяные болота с лиственницей[1].
Развивается в одном поколении за год. Время лёта бабочек длится с начала июня (в лесостепи и в Карпатах с конца мая) по август. Бабочки питаются на цветках различных травянистых растений, как то пижмы обыкновенной, душицы обыкновенной, тысячелистника обыкновенного, крестовников, гераней, лютиков, нивяника обыкновенного, клевера ползучего, клевера лугового[1].
Самки откладывают яйца по-штучно на кормовые растения гусениц[2]. Яйцо бледно-оранжевое, шаровидное, с сетчатой скульптурой. Гусеница развивается с августа по май, зимует на младших возрастах. Гусеница последнего возраста - зелёного цвета, с не выраженными тонкими продольными желтоватыми полосами и тёмно-зелёной линией вдоль спины, покрыта редкими волосками. На конце тела два желтоватых острия. Кормовые растения — злаки родов мятлик, перловник и коротконожка[1], Brachypodium silvaticum - коротконожка лесная, Briza media - трясунка средняя, Bromus erectus - кострец прямой, Bromus sp. - костер, Cynosurus cristatus - гребенник обыкновенный, Deschampsia cespitosa - щучка, Deschampsia sp. - луговик, щучка[2].
Куколка зелёного цвета, с более тёмной полосой вдоль задней стороны брюшных сегментов, иногда с тёмным окаймлением зачатков крылье; на груди заметный бугорок. Куколка располагается на стебле злаков. Стадия куколки длится 10—12 дней.
Сенница гликерион или Сенница луговая (лат. Coenonympha glycerion) — вид дневных бабочек из семейства Бархатницы.
Видовой эпитет лат. glycerion связан с др.-греч. γλυκερός — сладкий.