dcsimg

Comments ( anglais )

fourni par eFloras
Selaginella lepidophylla is sold as a commonly grown house plant and is cultivated in greenhouses. When dry, lateral branches of desiccated plants curl inward; upon rehydration, they uncurl and resume normal growth, even after years of being dry. Among the species in the flora, it is allied to S . pilifera .
licence
cc-by-nc-sa-3.0
droit d’auteur
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
citation bibliographique
Flora of North America Vol. 2 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of North America @ eFloras.org
rédacteur
Flora of North America Editorial Committee
projet
eFloras.org
original
visiter la source
site partenaire
eFloras

Description ( anglais )

fourni par eFloras
Plants terrestrial or on rock, forming rosettes. Main (central) stem spirally compact, branched, branches 2--3-forked, prostrate, flat when moist, curling inward when dry (ball-like), not articulate, weakly puberulent. Rhizophores borne on upperside of stems, restricted to basal part of rosette, 0.3--0.5 mm diam. Leaves thick and stiff. Lateral leaves yellow to reddish on abaxial surface, green on adaxial surface, overlapping, ascending, deltate to deltate-ovate, 2--2.2 X (1--)1.7--1.8 mm; base nearly cordate, pubescent; margins transparent, ciliate toward base, dentate to ciliate toward apex; apex rounded. Median leaves broadly ovate, 1.5--1.7 X 1.4--1.5 mm; base nearly cordate to truncate, pubescent; margins transparent, ciliate toward base, dentate to ciliate toward apex; apex abruptly acuminate (short-cuspidate) to obtuse. Strobili solitary, 3--12 mm; sporophylls monomorphic, deltate-ovate, slightly keeled, keel not dentate, base pubescent, margins transparent, short-ciliate at base, denticulate toward apex, apex acuminate to acute.
licence
cc-by-nc-sa-3.0
droit d’auteur
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
citation bibliographique
Flora of North America Vol. 2 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of North America @ eFloras.org
rédacteur
Flora of North America Editorial Committee
projet
eFloras.org
original
visiter la source
site partenaire
eFloras

Distribution ( anglais )

fourni par eFloras
N.Mex., Tex.; Mexico.
licence
cc-by-nc-sa-3.0
droit d’auteur
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
citation bibliographique
Flora of North America Vol. 2 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of North America @ eFloras.org
rédacteur
Flora of North America Editorial Committee
projet
eFloras.org
original
visiter la source
site partenaire
eFloras

Habitat ( anglais )

fourni par eFloras
Dry places on rocky soil or on limestone talus; of conservation concern; 900--2000m.
licence
cc-by-nc-sa-3.0
droit d’auteur
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
citation bibliographique
Flora of North America Vol. 2 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of North America @ eFloras.org
rédacteur
Flora of North America Editorial Committee
projet
eFloras.org
original
visiter la source
site partenaire
eFloras

Synonym ( anglais )

fourni par eFloras
Lycopodium lepidophyllum Hooker & Greville, Icon. Filic. 2(9): 162. 1830
licence
cc-by-nc-sa-3.0
droit d’auteur
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
citation bibliographique
Flora of North America Vol. 2 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of North America @ eFloras.org
rédacteur
Flora of North America Editorial Committee
projet
eFloras.org
original
visiter la source
site partenaire
eFloras

Selaginella lepidophylla ( anglais )

fourni par EOL authors

Selaginella lepidophylla is a rosette-forming lycophyte of conservation concern native to southern New Mexico, western Texas, and Mexico. It can be found among rocks in xeric regions on dry rocky slopes or exposed grassy hills from 100-2200m (Valdespino 1993; Mickel & Smith 2004). S. lepidophylla is known colloquially as the Rose of Jericho, flor de piedra, and resurrection fern because these plants have a characteristic behavior in which they become metabolically dormant and lateral branches curl inwards when dry during drought stress, and unfurl green with the arrival of moisture. Due in part to these interesting drought adapations S. lepidophylla has been of both commercial and scientific interest. Commercially, individual plants of S. lepidophylla are widely sold as novelty and curio items in gift shops and travel stores. Scientifically, work has been done to characterize its evolutionary relationship with other Selaginella taxa (Korrall & Kenrick 2004, Arrigo et al. 2013) as well as to understand the metabolic mechanisms of its dessication tolerance (Eickmeier 1979; Harten & Eickmeier 1986; Elbein et al. 2003; Iturriaga et al. 2006; Yobi et al. 2013).

licence
cc-by-3.0
droit d’auteur
Katzlab Smith-College
original
visiter la source
site partenaire
EOL authors

Selaginella lepidophylla ( tchèque )

fourni par wikipedia CZ

Selaginella lepidophylla je druh vranečku, pocházející ze suchých oblastí Texasu a Mexika. Je znám též pod názvem růže z Jericha, častěji se však tímto názvem označuje jiná podobná rostlina z čeledi brukvovité - choulivka jerišská (Anastatica hierochuntica).

Rostlina v těchto nehostinných oblastech přežívá velmi ojedinělým způsobem. Když vyschne, stočí se její větévky do pevného a přitom lehkého klubíčka. Pokud se rostlina dostane k vlhkosti, během krátké doby se béžově šedivé klubíčko opět rozvine do růžice která je uvnitř zelená, a začne po dobu, kdy je ve vlhku, provádět fotosyntézu a růst. Odtud je její název „květina vzkříšení“. Rostlina tak nabere síly na další suché období.

Související články

Externí odkazy

Pahýl
Tento článek je příliš stručný nebo postrádá důležité informace.
Pomozte Wikipedii tím, že jej vhodně rozšíříte. Nevkládejte však bez oprávnění cizí texty.
licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Wikipedia autoři a editory
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia CZ

Selaginella lepidophylla: Brief Summary ( tchèque )

fourni par wikipedia CZ

Selaginella lepidophylla je druh vranečku, pocházející ze suchých oblastí Texasu a Mexika. Je znám též pod názvem růže z Jericha, častěji se však tímto názvem označuje jiná podobná rostlina z čeledi brukvovité - choulivka jerišská (Anastatica hierochuntica).

Rostlina v těchto nehostinných oblastech přežívá velmi ojedinělým způsobem. Když vyschne, stočí se její větévky do pevného a přitom lehkého klubíčka. Pokud se rostlina dostane k vlhkosti, během krátké doby se béžově šedivé klubíčko opět rozvine do růžice která je uvnitř zelená, a začne po dobu, kdy je ve vlhku, provádět fotosyntézu a růst. Odtud je její název „květina vzkříšení“. Rostlina tak nabere síly na další suché období.

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Wikipedia autoři a editory
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia CZ

Jerikos rose ( danois )

fourni par wikipedia DA

Jerikos Rose (Selaginella lepidophylla) er en ørkenplante i Dværgulvefod-familien. Planten kan overleve lange perioder med næsten fuldstændig udtørring. I sådanne perioder mistes den grønne farve og planten krøller sig sammen.

Beskrivelse

Stænglerne har typiske skælagtige blade og danner en fladtrykt roset fra en kort rodstok med trævlerødder.

Diameter 10-25 cm, højde 5-10 cm.

Hjemsted

Ørkenen i Chihuahua på grænsen mellem USA og Mexico. Lignende arter forekommer i andre ørkner. Navnet "Jerikos Rose" kan virke mærkværdigt for en plante der vokser i Nordamerika - det skyldes at planten nemt forveksles med planten Anastatica hierochuntica der faktisk vokser i Mellemøsten.

Anvendelse

Som en anderledes plante i vindueskarmen.




Stub
Denne botanikartikel er kun påbegyndt. Hvis du ved mere om emnet, kan du hjælpe Wikipedia ved at udvide den.
licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia DA

Jerikos rose: Brief Summary ( danois )

fourni par wikipedia DA

Jerikos Rose (Selaginella lepidophylla) er en ørkenplante i Dværgulvefod-familien. Planten kan overleve lange perioder med næsten fuldstændig udtørring. I sådanne perioder mistes den grønne farve og planten krøller sig sammen.

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia DA

Unechte Rose von Jericho ( allemand )

fourni par wikipedia DE

Die Unechte Rose von Jericho (Selaginella lepidophylla) ist eine Pflanzenart aus der Familie der Moosfarngewächse (Selaginellaceae). Sie kommt in den Wüstengebieten von Arizona über Texas bis nach Mexiko vor. Die wechselfeuchte Pflanze gehört zu den so genannten „Auferstehungspflanzen“. Sie wird im Handel, fälschlich, oft als „Rose von Jericho“ verkauft. Bei dieser handelt es sich aber eigentlich um einen Kreuzblütler mit Verbreitung im Nahen Osten und Nordafrika.

Merkmale

Selaginella lepidophylla[1] ist eine rosettenbildende Pflanze. Der sehr kurze Hauptspross trägt spiralig angeordnete kurze Seitensprosse, die zur Spitze hin gabelteilig verzweigt sind. Sie sind im feuchten Zustand niederliegend ausgebreitet und rollen sich bei Austrocknung ein, so dass insgesamt eine ballartige Struktur entsteht. Sie sind, wie typisch für Moosfarne, am Boden durch Rhizophore genannte farblose Seitensprosse verankert, diese sitzen nur im basalen Teil der Rosette und entspringen der Oberseite des Sprosses. Die steifen Schuppenblätter sitzen jeweils gegenständig in vier Reihen der Sprossachse an. Die Seitenblätter sind dabei dreieckig bis dreieckig-eiförmig mit beinahe herzförmiger Basis und etwa zwei Millimeter lang, sie sind auf der Oberseite grün, auf der Unterseite gelblich oder rötlich. Sie sind behaart, mit durchsichtigem Blattrand, ihr Apex ist stumpf. Die breit eiförmigen Mittelblätter erreichen 1,5 bis 1,7 Millimeter Länge, mit stumpfem bis stachelspitzigem Apex.

Die Sporophyllstände von 3 bis 12 Millimeter Länge sitzen einzeln, Mikrosporangien und Makrosporangien sind untereinander gleich gestaltet. Die einzelnen Sporophylle sind dreieckig-eiförmig und schwach gekielt, ihr Kiel ungezähnt. Ihr Rand ist zum Apex hin gezähnelt, dieser ist spitz oder zugespitzt.

Von der mit ähnlicher Wuchsform im selben Lebensraum vorkommenden Selaginella pilifera unterscheidet die Form der Seitenblätter, diese sind bei dieser Art lanzettlich mit einer haarförmig verlängerten Spitze.

Verbreitung und Lebensraum

Die Art lebt in ariden, wüstenartigen Lebensräumen der Chihuahua-Wüste, auf Geröllhalden und steinigen Böden auf Kalkgestein, in voll besonnten Habitaten. Sie kommt in Höhen von 900 bis 2000 Metern vor. Ihr Verbreitungsgebiet umfasst den Süden der USA (nur im Süden von Arizona und im Südwesten von Texas) und den Norden und das Zentrum von Mexiko.[1]

„Auferstehungspflanze“

Die gesamte Pflanze ist im feuchten Zustand flach ausgebreitet und rollt sich bei Austrocknung kugelartig zusammen. Wird sie wieder befeuchtet, nimmt sie die ursprüngliche, ausgebreitete Form wieder an. Diese Bewegung ist bedingt durch hygroskopische Aufnahme von Wasser (Quellung), sie ist also rein physikalisch und passiv, funktioniert also an abgestorbenen Pflanzen genauso gut. Dass eine ausgetrocknete, tote Pflanze beim Wiederbefeuchten (zumindest scheinbar) wieder zum Leben erweckt wird, war zunächst an der Echten Rose von Jericho, einer im Nahen Osten verbreiteten Blütenpflanze, beobachtet worden und wurde als Exemplum der Auferstehung betrachtet. Der Botaniker William Jackson Hooker beschreibt 1837, dass die „falsche“ Rose deswegen bereits damals nach Europa gehandelt wurde. Seiner Angabe zufolge habe Hugh Cuming für eine perfekte Pflanze deren Gewicht in Gold bezahlt.[2]

Auferstehungspflanzen werden bis heute gern auf Weihnachtsmärkten verkauft. Bei den als „Rose von Jericho“ dort angebotenen Pflanzen handelt es sich fast immer um diesen Moosfarn. Die „Entfaltungen“ der im Handel angebotenen Pflanze sind rein physikalische Vorgänge: Zwar saugen sich die Zellen durch Kapillarkräfte voll Wasser, und unter der hydrostatischen Spannung entfaltet sich die Pflanze, ohne jedoch die Assimilation wieder aufzunehmen.[3]

Im Gegensatz zur Echten Rose von Jericho ist Selaginella lepidophylla eine echte poikilohydre, wechselfeuchte Pflanze (vermutlich, mit der oben erwähnten Beschreibung durch Hooker 1837 die erste wissenschaftlich beschriebene[4]). Die Pflanze nimmt unmittelbar nach dem Wiederbefeuchten ihren Stoffwechsel wieder auf. Nach etwa drei Stunden ist sie wieder zur Photosynthese bereit, es dauert aber etwa 24 Stunden, bis sie wieder effektiv assimilieren kann. Die Fähigkeit zur Wiederaufnahme der Photosynthese nach dem Austrocknen nimmt aber im Lauf der Zeit ab und fällt nach etwa zwei bis drei Jahren Trockenzeit auf Null.[5] Im elektronenmikroskopischen Bild zeigt sich, dass die Zellwand ausgetrockneter Zellen des Moosfarns vielfach gefaltet ist. Die Zellmembran liegt der Zellwand innen eng an. Die Organellen liegen kompakt, behalten aber ihre Form, einschließlich der Vakuolen. Die Membran des Tonoplasten wird durch eine angelagerte, im Bild körnige Substanz stabilisiert.[6]

Phylogenie, Taxonomie, Systematik

Die Art wurde 1830 als Lycopodium lepidophyllum durch William Jackson Hooker und Robert Kaye Greville in ihrem Werk Icones filicum erstbeschrieben und von Antoine Frédéric Spring 1840 in seiner Bearbeitung der Farne im ersten Band der von Carl Friedrich Philipp von Martius und anderen herausgegebenen Flora Brasiliensis in die Gattung Selaginella transferiert, in der sie seitdem unangefochten verblieben ist. Mit etwa vier Arten, darunter der in Mexiko verbreiteten Selaginella novoleonensis bildet sie darin die Sektion Lepidophyllae in der Untergattung Ericetorum.[7] Position und Zusammengehörigkeit wurden auch in genetischen Studien bestätigt.[8]

Einzelnachweise

  1. a b Selaginella lepidophylla (Hooker & Greville) Spring in Martius et al.. Flora of North America online. Gedrucktes Werk: Flora of North America Editorial Committee (editor): Flora of North America north of Mexico: Volume 2: Pteridophytes and Gymnosperms. Oxford University Press, New York & Oxford, 1993. ISBN 978-0-19-508242-5, S. 59
  2. W. J. Hooker (1837): Icones Plantarum; or figures, brief descriptive characters and remarks on new or rare plants, selected from the author’s herbarium. Vol. 2. Longman, London, auf S. 62–63.
  3. Andreas Sarazin (2012): Pflanzenportraet Selaginella lepidophylla. Jahrbücher des Bochumer Botanischen Vereins 3: 281-284.
  4. M. Black & H.W. Pritchard (editors): Desiccation and Survival in Plants. Drying Without Dying. CABI Publishing, Wallingford 2002. ISBN 0-85199-534-9. auf S. 217
  5. William G. Eickmeier (1979): Photosynthetic Recovery in the Resurrection Plant Selaginella lepidophylla after Wetting. Oecologia 39 (1): 93-106. JSTOR 4215802
  6. William W. Thomson & Kathryn A. Platt (1997): Conservation of Cell Order in Desiccated Mesophyll of Selaginella lepidophylla ([Hook and Grev.] Spring). Annals of Botany 79 (4): 439-447. doi:10.1006/anbo.1996.0375
  7. Xin-Mao Zhou & Li-Bing Zhang (2015): A classification of Selaginella (Selaginellaceae) based on molecular (chloroplast and nuclear), macromorphological, and spore features. Taxon 64 (6): 1117–1140. doi:10.12705/646.2
  8. Stina Weststrand and Petra Korall (2016): Phylogeny of Selaginellaceae: There is value in morphology after all! American Journal of Botany 103 (12): 2136–2159. doi:10.3732/ajb.1600156
licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia DE

Unechte Rose von Jericho: Brief Summary ( allemand )

fourni par wikipedia DE

Die Unechte Rose von Jericho (Selaginella lepidophylla) ist eine Pflanzenart aus der Familie der Moosfarngewächse (Selaginellaceae). Sie kommt in den Wüstengebieten von Arizona über Texas bis nach Mexiko vor. Die wechselfeuchte Pflanze gehört zu den so genannten „Auferstehungspflanzen“. Sie wird im Handel, fälschlich, oft als „Rose von Jericho“ verkauft. Bei dieser handelt es sich aber eigentlich um einen Kreuzblütler mit Verbreitung im Nahen Osten und Nordafrika.

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia DE

Selaginella lepidophylla ( grec moderne (1453–) )

fourni par wikipedia emerging languages

Η Selaginella lepidophylla (syn. Lycopodium lepidophyllum) είναι ένα είδος των φυτών της ερήμου της οικογένειας ακανθωδών βρύων (spikemoss -Selaginellaceae).[1] Η Σελαγγινέλλα είναι γνωστή για την ικανότητά της να επιβιώνει σε περιόδους απόλυτης ξηρασίας στο φυσικό της περιβάλλον, τυλίγει τους μίσχους της σε μια σφιχτή μπάλα και τους ξετυλίγει μόνο όταν εκτεθεί σε υγρασία.[2] Είναι εγγενές φυτό στην έρημο Chihuahuan του Νέου Μεξικού.

Ονομασίες

«Άνθος της πέτρας»,«ψευδοτριαντάφυλλο της Ιεριχούς»,« τριαντάφυλλο της Ιεριχούς», «φυτό της Ανάστασης», « βρύο της Ανάστασης», «φυτό δεινόσαυρος», «siempre viva»(ζει για πάντα), «πέτρινο λουλούδι»,[3]

Κοινά ονόματα για αυτό το φυτό στην Ισπανική γλώσσα είναι:«doradilla» (ένα μικρό χρυσό) και η «flor de piedra» (πέτρινο λουλούδι).[4]

Η Selaginella lepidophylla εύκολα συγχέεται με την Anastatica: Και τα δύο είδη είναι φυτά της Ανάστασης και μορφές ξηρής σφαιρικής μάζας (tumbleweeds), και μοιράζονται το κοινό όνομα «Ρόδο της Ιεριχούς».[5]

Χρήσεις

 src=
Selaginella lepidophylla αναβίωση, διάρκειας 3 ωρών

Αυτό το φυτό πωλείται για την πρωτοτυπία του ως μια γυμνή ρίζα σε ξηρά κατάσταση, η οποία μπορεί να αναβιώσει με μόνο λίγο νερό. Μετά το πότισμα, το φυτό γίνεται πράσινο, εξ ου και το όνομα «άνθος της Ανάστασης».[6] Η δυνατότητα του φυτού να επιβιώνει σε ακραία ξηρασία έγινε γνωστή από Ισπανούς ιεραποστόλους, όταν έφτασαν στο Νέο Κόσμο, συμπεριλαμβανομένης και της περιοχής που επρόκειτο να δημιουργηθούν οι Ηνωμένες Πολιτείες. Οι ιεραπόστολοι χρησιμοποίησαν το φυτό για να επιδείξουν στους ιθαγενείς την ικανότητά του να ξαναγεννιέται.

Θεραπευτικές ιδιότητες

Αυτό το φυτό μπορεί να χρησιμοποιηθεί ως φάρμακο: Ένα κουτάλι σούπας αποξηραμένου υλικού σε ζεστό νερό και το τσάι χρησιμοποιείται ως ένα αντιμικροβιακό σε περιπτώσεις κρυολογήματος και πονόλαιμο.

Δείτε επίσης

Σημειώσεις

Παραπομπές

  1. Εγκυκλοπαίδεια ΔΟΜΗ. 26. 2002: ΔΟΜΗ. σελ. 361.
  2. Lebkuecher, J.; W. Eckmeier (June 1993). «Physiological Benefits of Stem Curling for Resurrection Plants in the Field». Ecology 74 (4): 1073–1080. doi:10.2307/1940477. http://jstor.org/stable/1940477.
  3. «ITIS Standard Report Page: Selaginella lepidophylla». Itis.gov. Ανακτήθηκε στις 9 Φεβρουαρίου 2012.
  4. Curtin, L.S.M. and M. Moore. 1997. Healing Herbs of the Upper Rio Grande. Western Edge Press, Santa Fe, New Mexico.
  5. «Rose of jericho plant true rose of jericho Free stock photos in JPEG (.jpg) 4000x3000 format for free download 3.60MB». all-free-download.com. Ανακτήθηκε στις 30 Δεκεμβρίου 2016.
  6. Ganong, William Francis (1 Ιανουαρίου 1921). A Textbook of Botany for Colleges. MacMillan Company.

Βιβλιογραφικές πηγές

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia

Selaginella lepidophylla: Brief Summary ( grec moderne (1453–) )

fourni par wikipedia emerging languages

Η Selaginella lepidophylla (syn. Lycopodium lepidophyllum) είναι ένα είδος των φυτών της ερήμου της οικογένειας ακανθωδών βρύων (spikemoss -Selaginellaceae). Η Σελαγγινέλλα είναι γνωστή για την ικανότητά της να επιβιώνει σε περιόδους απόλυτης ξηρασίας στο φυσικό της περιβάλλον, τυλίγει τους μίσχους της σε μια σφιχτή μπάλα και τους ξετυλίγει μόνο όταν εκτεθεί σε υγρασία. Είναι εγγενές φυτό στην έρημο Chihuahuan του Νέου Μεξικού.

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia

Selaginella lepidophylla ( anglais )

fourni par wikipedia EN

Selaginella lepidophylla (syn. Lycopodium lepidophyllum) is a species of desert plant in the spikemoss family (Selaginellaceae). Known as a "resurrection plant", S. lepidophylla is renowned for its ability to survive almost complete desiccation. Resurrection plants are vascular rooted plants capable of surviving extreme desiccation, then resuming normal metabolic activity upon rehydration. The plant's hydro-responsive movements are governed by stem moisture content, tissue properties and a graded distribution of lignified cells affecting concentric stem stiffness and spiraling.[2] During dry weather in its native habitat, its stems curl into a tight ball, uncurling only when exposed to moisture.[3]

The outer stems of the plant bend into circular rings after a relatively short period without water. The inner stems instead curl slowly into spirals in response to desiccation, due to the action of the strain gradient along their length.[2] Selaginella lepidophylla reaches a maximum height of 5 cm, and is native to the Chihuahuan Desert.[4]

Names

Common names for this plant include flower of stone,[5] false rose of Jericho, rose of Jericho, resurrection plant, resurrection moss, dinosaur plant, siempre viva, stone flower,[6] and doradilla.

Selaginella lepidophylla is not to be confused with Anastatica hierochuntica a flowering plant in the mustard family, Brassicaceae, known as the true Rose of Jericho. Selaginella lepidophylla is a true resurrection plant that can revive and regain metabolic function after a period of extreme desiccation. Anastatica hierochuntica is not a resurrection plant, but rather a tumbleweed also capable of repeated expansion and retraction, which superficially resembles revival.

Description

Selaginella lepidophylla reviving. Duration: 3 hours

The striking feature of Selaginella lepidophylla is its adaptation to conditions of prolonged drought in its natural environment. It deploys the physiological strategy of drying up and rolling inwards in the absence of water to form a ball, and can survive for up to several years, and lose up to 95% of its moisture content, without suffering damage.

When ground and air humidity begin to rise again, even a considerable time after it has wilted, the plant "resuscitates". If rehydrated, it continues its life cycle, fully recovering its photosynthesis and growth abilities. When desiccated, its rooted leaves become leathery at the base, appearing dark brown or light to reddish brown.

The dry ball opens a few hours after being placed in contact with water, the parched leaves gradually resuming their green colour. If the roots are not too damaged, the plant may survive in pozzolanic ash. No matter how dried or damaged it becomes, because of the particular biological structure of its leaves the plant retains the ability to imbibe water and unfold itself, even many years after its death.[7]

The plant enters a dormant state in the absence of water, avoiding tissue and cell damage during drying by synthesizing trehalose, a crystallized sugar that acts as a compatible solute. Dissolved salts become concentrated in the plant tissues as water evaporates. The trehalose produced by the plant acts in place of the evaporating water, so preventing the salts from causing damage and protecting against death due to an excess of salinity. S. lepidophylla also uses betaines, substances which have the same function as trehalose.[8]

Once water is restored to the plant tissues, the sugar crystals dissolve and the plant's metabolism, until then paralyzed, reactivates. Leaves that seemed dead turn green, and open.[9]

Lifestyle

Desert conditions

Adapted to the desert environment, Selaginella lepidophylla can survive without water for several years, drying up until it retains only 3% of its mass. The plant can live and reproduce in arid regions for long periods of time. When living conditions become too difficult, the plant's survival mechanism allows it to dry out gradually. Its leaves turn brown and fold in, giving the plant the appearance of a ball. In dormancy, all of its metabolic functions are reduced to a minimum.

Prolonged drought

Where drought persists, the roots may detach, allowing the plant to be carried by the wind. If it encounters moisture, Selaginella lepidophylla may rehydrate and take root in the new location.

Plants that go through the resurrection process are not always able to "rise again". If dehydration has been too rapid, or in the event of irregular alternation of drought and wet conditions, the plant has insufficient time to prepare properly to resist the water stress to which it is subjected. Likewise, the ability to dry up and rehydrate may diminish, in which case, after dozens of cycles of alternate desiccation and regrowth, the plant dies.

As a sporophyte, S. lepidophylla does not produce flowers or seeds but reproduces through spores. Selaginella are neither aquatic plants nor epiphytic plants.[2]

Uses

Selaginella lepidophylla is sold as a novelty item, as bare root stock in its dry state, in which it may be revived with only a little water.[10]

The plant's ability to survive extreme desiccation was noted by Spanish missionaries when they reached the New World, including the area that was to become the United States. The missionaries used S. lepidophylla to demonstrate to potential native converts the concept of being reborn and convince them to abandon their native religious beliefs and traditions. Because of its properties, the false rose of Jericho was considered a lucky charm, and was passed on in families from generation to generation.

Selaginella lepidophylla has been used as a herbal medicine. An infusion is made by steeping a tablespoon of dried material in hot water, and the resulting tea is used to treat colds and sore throat.

In Mexico, S. lepidophylla is sold as a diuretic. Women drink the water in which the plant is soaked to facilitate childbirth. The speed at which the plant blossoms in the water is interpreted as an indication of whether the delivery will be easy or difficult.

The plant is also used in the rites of voodoo and Cuban santería to invoke love and fortune. The plant is said to absorb "negative energy" when worn on the body.[11]

Gallery

References

  1. ^ "Selaginella lepidophylla (Hook. & Grev.) Spring". World Flora Online. The World Flora Online Consortium. 2022. Retrieved 27 July 2022.
  2. ^ a b c Rafsanjani, A., V. Brulé, T. L. Western and D. Pasini (January 2015). "Hydro-Responsive Curling of the Resurrection Plant Selaginella lepidophylla". Scientific Reports. 5: 8064. arXiv:1703.01052. Bibcode:2015NatSR...5E8064R. doi:10.1038/srep08064. PMC 4306918. PMID 25623361.{{cite journal}}: CS1 maint: multiple names: authors list (link)
  3. ^ Lebkuecher, J. & W. Eckmeier (June 1993). "Physiological Benefits of Stem Curling for Resurrection Plants in the Field". Ecology. 74 (4): 1073–1080. doi:10.2307/1940477. JSTOR 1940477.
  4. ^ Pampurova, Suzana; Dijck, Patrick Van (July 2014). "The desiccation tolerant secrets of Selaginella lepidophylla: What we have learned so far?". Plant Physiology and Biochemistry. 80: 285–290. doi:10.1016/j.plaphy.2014.04.015. PMID 24813728.
  5. ^ USDA, NRCS (n.d.). "Selaginella lepidophylla". The PLANTS Database (plants.usda.gov). Greensboro, North Carolina: National Plant Data Team. Retrieved 9 November 2015.
  6. ^ "ITIS Standard Report Page: Selaginella lepidophylla". Itis.gov. Retrieved 2012-02-09.
  7. ^ Mickel, JT & AR Smith. 2004. The Pteridophytes of Mexico. Mem. New York Bot. Gard. 88: 1-1054.
  8. ^ Davidse, G., M. Sousa Sánchez & S. Knapp. 1995. Psilotaceae to Salviniaceae. 1: i-xxi, 1-470. In G. Davidse, M. Sousa Sanchez & AO Chater (eds.) Fl. Mesoamer .. National Autonomous University of Mexico, Mexico City
  9. ^ Correll, DS & MC Johnston. 1970. Man. Vasc. Pl. Texas i-xv, 1-1881. The University of Texas at Dallas, Richardson.
  10. ^ William Francis Ganong (1921). A Textbook of Botany for Colleges. MacMillan Co. p. 604. ISBN 978-1-153-17574-6. page 505-506
  11. ^ Curtin, L.S.M. and M. Moore. 1997. Healing Herbs of the Upper Rio Grande. Western Edge Press, Santa Fe, New Mexico.
  • Schenck, George. 1997. Moss Gardening. Portland: Timber Press

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Wikipedia authors and editors
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia EN

Selaginella lepidophylla: Brief Summary ( anglais )

fourni par wikipedia EN

Selaginella lepidophylla (syn. Lycopodium lepidophyllum) is a species of desert plant in the spikemoss family (Selaginellaceae). Known as a "resurrection plant", S. lepidophylla is renowned for its ability to survive almost complete desiccation. Resurrection plants are vascular rooted plants capable of surviving extreme desiccation, then resuming normal metabolic activity upon rehydration. The plant's hydro-responsive movements are governed by stem moisture content, tissue properties and a graded distribution of lignified cells affecting concentric stem stiffness and spiraling. During dry weather in its native habitat, its stems curl into a tight ball, uncurling only when exposed to moisture.

The outer stems of the plant bend into circular rings after a relatively short period without water. The inner stems instead curl slowly into spirals in response to desiccation, due to the action of the strain gradient along their length. Selaginella lepidophylla reaches a maximum height of 5 cm, and is native to the Chihuahuan Desert.

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Wikipedia authors and editors
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia EN

Skvamfolia selaginelo ( espéranto )

fourni par wikipedia EO

La skvamfolia selaginelo (Selaginella lepidophylla) estas planteto kiu povas tute malsekiĝi kaj resti dumjarojn en tiu stato, kaj tamen ĝi povas post aldono de akvo ene de kelkaj horoj tute malfaldiĝi kaj denove verdiĝi. Ĝis 20% de la seka maso de ĝi konsistas el sukero trehalozo kiu povas stabiligi makromolekulojn kaj ŝirmas ĝin kontraŭ la sekvoj de sekiĝo.

Vidu ankaŭ

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia EO

Skvamfolia selaginelo: Brief Summary ( espéranto )

fourni par wikipedia EO

La skvamfolia selaginelo (Selaginella lepidophylla) estas planteto kiu povas tute malsekiĝi kaj resti dumjarojn en tiu stato, kaj tamen ĝi povas post aldono de akvo ene de kelkaj horoj tute malfaldiĝi kaj denove verdiĝi. Ĝis 20% de la seka maso de ĝi konsistas el sukero trehalozo kiu povas stabiligi makromolekulojn kaj ŝirmas ĝin kontraŭ la sekvoj de sekiĝo.

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia EO

Selaginella lepidophylla ( espagnol ; castillan )

fourni par wikipedia ES

La doradilla (Selaginella lepidophylla) es una planta de la familia Selaginellaceae originaria del desierto de Chihuahua, característica de zonas desiertas y secas. No tiene flores y se reproduce por esporas. Durante la época seca se enrosca y se hace una bola y para su reproducción necesita suelo bien drenado, poca agua y sol al máximo. Mide hasta 5 cm de alto. Es nativa de América del Norte (desierto de Chihuahua). No debe ser confundida con la rosa de Jericó, que posee propiedades muy parecidas.

Descripción

Plantas de hábitos rupícolas o terrestres; tallos anisofilos, cespitosos, arrosetados, amacollados, ramificados desde la base, cuando secos se enrollan hacia adentro, enraizados en la base; hojas coriáceas, las viejas pardo oscuro, pardo claro a pardo rojizo, no auriculadas, imbricadas; hojas laterales 1.2-2 x 1-1.7 mm, ampliamente ovadas, rojas en el envés en el lado acroscópico, la base redondeada, los márgenes translúcidos, ciliados haciala base, finamente serrulados distalmente, el ápice subagudo a obtuso; hojas axilares 1.1-1.9 x 0.8-1.2 mm, ovado-oblongas, la base gradualmente redondeada, los márgenes finamente serrulados, el ápice agudo; hojas medias 1-1.3 x 0.7-1 mm, ovadas, la base redondeada, los márgenes translúcidos, amplios, diminutamente serrulados, el ápice obtuso a subagudo; esporofilos no vistos.

Anhidrobiosis ("vida sin agua")

Es una planta que "resucita", es decir, que tras un periodo de desecación (desde unos días a varios años) puede continuar su ciclo vital si se vuelve a hidratar, mediante un proceso conocido como anhidrobiosis.[1]​ Este tipo de plantas se llaman poiquilohídricas, al igual que un lagarto puede estar a 15 °C y se le llama poiquilotermo, pues no regula su temperatura, estas plantas no regulan su cantidad de agua interna.

Ante falta de agua, se produce un estado de vida latente que consiste en que para evitar daños en los tejidos y en las células durante la desecación sintetiza mucha trehalosa, un azúcar cristalizado que actúa como un soluto compatible. Cuando se evapora el agua de su interior (puede llegar incluso a perder el 95% de su agua sin sufrir daños) las sales disueltas en esa agua se concentran (pues las sales no se evaporan). Para que las células no mueran por un exceso de salinidad, la trehalosa actúa reteniendo agua, por así decirlo, ya que si hay trehalosa en sus células, las sales no causan daño. También utilizan sustancias llamadas betaínas, que tienen la misma función que la trehalosa.[2]

Al volver a disponer de agua los cristales de azúcar se disuelven y el metabolismo de la planta, hasta entonces paralizado, vuelve a reactivarse de su estado de letargo, y las hojas que parecían estar muertas vuelven a ponerse verdes y se abren.

Taxonomía

Selaginella lepidophylla fue descrito por (Hook. & Grev.) Spring y publicado en Flora Brasiliensis 1(2): 126. 1840.[2]

Sinonimia
  • Lycopodium lepidophyllum Hook. & Grev.[3]

Nombres comunes

Sus nombres comunes son: planta de la resurrección, rosa de Jericó (por semejanza), siempre viva, flor de piedra, doradilla, flor del rock, magóra (tarahumara).

Referencias

  1. William Francis Ganong (1921). A Textbook of Botany for Colleges. MacMillan Co. p. 604. ISBN 1-153-17574-6. page 505-506
  2. a b «Selaginella lepidophylla». Tropicos.org. Missouri Botanical Garden. Consultado el 5 de noviembre de 2014.
  3. «Selaginella lepidophylla». The Plant List. Consultado el 5 de noviembre de 2014.

Bibliografía

  1. CONABIO. 2009. Catálogo taxonómico de especies de México. 1. In Capital Nat. México. CONABIO, Mexico City.
  2. Correll, D. S. & M. C. Johnston. 1970. Man. Vasc. Pl. Texas i–xv, 1–1881. The University of Texas at Dallas, Richardson.
  3. Davidse, G., M. Sousa Sánchez & S. Knapp. 1995. Psilotaceae a Salviniaceae. 1: i–xxi, 1–470. In G. Davidse, M. Sousa Sánchez & A.O. Chater (eds.) Fl. Mesoamer.. Universidad Nacional Autónoma de México, México, D. F.
  4. Flora of North America Editorial Committee, e. 1993. Pteridophytes and Gymnosperms. Fl. N. Amer. 2: i–xvi, 1–475.
  5. Lellinger, D. B. 1985. A Field Manual of the Ferns and Fern Allies of the United States and Canada. 389 pp.
  6. Mickel, J. T. & A. R. Smith. 2004. The Pteridophytes of Mexico. Mem. New York Bot. Gard. 88: 1–1054.
  7. Mickel, J. T. & J. M. Beitel. 1988. Pteridophyte Flora of Oaxaca, Mexico. Mem. New York Bot. Gard. 46: 1–568.

 title=
licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Autores y editores de Wikipedia
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia ES

Selaginella lepidophylla: Brief Summary ( espagnol ; castillan )

fourni par wikipedia ES

La doradilla (Selaginella lepidophylla) es una planta de la familia Selaginellaceae originaria del desierto de Chihuahua, característica de zonas desiertas y secas. No tiene flores y se reproduce por esporas. Durante la época seca se enrosca y se hace una bola y para su reproducción necesita suelo bien drenado, poca agua y sol al máximo. Mide hasta 5 cm de alto. Es nativa de América del Norte (desierto de Chihuahua). No debe ser confundida con la rosa de Jericó, que posee propiedades muy parecidas.

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Autores y editores de Wikipedia
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia ES

Peikonmähkä ( finnois )

fourni par wikipedia FI

Peikonmähkä eli valejerikonruusumähkien sukuun kuuluva kasvi. Sitä esiintyy luonnonvaraisena Chihuahuan aavikolla Meksikon pohjoisosissa sekä Yhdysvalloissa Texasin ja New Mexicon osavaltioissa.[2]

Lähteet

  1. Selaginella lepidophylla ITIS. Viitattu 27.10.2015. (englanniksi)
  2. Flora of North America efloras.org. Viitattu 27.10.2015.

Aiheesta muualla

Tämä kasveihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia FI

Peikonmähkä: Brief Summary ( finnois )

fourni par wikipedia FI

Peikonmähkä eli valejerikonruusulähde? (Selaginella lepidophylla) mähkien sukuun kuuluva kasvi. Sitä esiintyy luonnonvaraisena Chihuahuan aavikolla Meksikon pohjoisosissa sekä Yhdysvalloissa Texasin ja New Mexicon osavaltioissa.

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia FI

Selaginella lepidophylla

fourni par wikipedia FR

La Selaginella lepidophylla, appelée aussi fausse rose de Jéricho[1], est une sélaginelle de la famille des Sélaginellacées originaire du désert de Chihuahua situé à la frontière entre le sud des États-Unis et le Nord du Mexique. Elle est connue pour sa capacité de survivre au dessèchement (reviviscence)[2].

Appellation

Elle est souvent commercialisée sous le nom de « plante de la résurrection » et « fleur de rocher ».

Elle est aussi improprement appelée « rose de Jéricho » en confusion avec l'Anastatica hierochuntica qui partage sa faculté de reviviscence, mais qui est originaire d'Afrique du Nord et du Proche-Orient.

Ce nom fait allusion à la ville biblique de Jéricho. En effet, cette ville renaissait sans cesse de ses cendres tout comme cette plante qui est douée de la capacité de reviviscence. Cette capacité lui permet dans son milieu naturel de reprendre sa croissance en se réhydratant après une longue période de sécheresse.

Description

Cette plante se présente alors sous la forme d'une boule de feuilles desséchées. Placée au contact de l'eau, cette boule va s'ouvrir au bout de quelques heures et progressivement les feuilles desséchées reprennent leur couleur verte. Il arrive parfois que certaines Selaginella trop endommagées ou desséchées jusqu'au cœur soient définitivement mortes. Cependant, même dans ce cas, en raison de la structure biologique particulière de ses feuilles, la plante conserve la capacité de s'imbiber d'eau et de se déployer, même de nombreuses années après sa mort. Une fois réhydratées, seules les plantes qui ont repris leur couleur verte et dont les racines ne sont pas trop abimées pourront survivre à condition d'être replantées assez rapidement dans un mélange acide et bien drainé de terre de bruyère et de pouzzolane. Les Selaginella ne sont ni des plantes aquatiques, ni des plantes épiphytes et elles ne peuvent survivre très longtemps hors sol. Elles peuvent être conservées en pot, placées dans un endroit lumineux, en évitant toutefois une exposition directe au soleil.

Grâce à ses étonnantes propriétés, la Rose de Jéricho fut un porte-bonheur qui se transmettait autrefois dans les familles de génération en génération.

Mode de vie

 src=
Rose de Jéricho desséchée.
 src=
Déploiement accéléré d'une rose de Jéricho qui se réhydrate bien qu'étant morte (temps réel trois heures)

Adaptée au milieu désertique, la Rose de Jéricho possède la capacité de se passer d'eau durant plusieurs années en se desséchant jusqu'à ne conserver que 3 % de sa masse.

Cette plante peut vivre et se reproduire dans des régions arides pendant de longues périodes, jusqu'à ce que les conditions de vie deviennent trop difficiles. La plante développe alors un mécanisme de survie en se desséchant progressivement. Peu à peu la sève se retire des feuilles qui brunissent et se replient donnant à la plante l'aspect d'une boule. Elle entre en dormance et toutes ses fonctions métaboliques se réduisent au minimum. Si la sècheresse persiste, les racines peuvent lâcher et le vent emporter la plante, lui permettant parfois de trouver un nouvel endroit humide où elle pourra se réhydrater avant de reprendre racine. La plante ne produit pas de fleur ni de graine car il s'agit d'un sporophyte, elle se reproduit donc par spores.

Utilisation

Au Mexique, la Rose de Jéricho est vendue comme diurétique. Les femmes boivent l'eau dans laquelle est trempée la plante pour faciliter l'accouchement. Selon la vitesse à laquelle s'épanouit la Rose dans l'eau, elles déduisent si l'accouchement sera facile ou difficile.

Elle est aussi utilisée dans les rites du vaudou et de la santeria cubaine pour invoquer l'amour et la fortune. On dit que la plante absorbe « l'énergie négative » quand on la porte sur le corps.

Références

  1. « Fausse rose de Jéricho, Mousse de résurrection, Plante dinosaure, Fleur de pierre, Sélaginelle reviviscente, Selaginella lepidophylla », sur auJardin.info (consulté le 2 septembre 2019)
  2. (en) Ahmad Rafsanjani, Véronique Brulé, Tamara L. Western et Damiano Pasini, « Hydro-Responsive Curling of the Resurrection Plant Selaginella lepidophylla », Scientific Reports, vol. 5,‎ 27 janvier 2015 (PMID , PMCID , DOI , lire en ligne, consulté le 9 janvier 2016)

Voir aussi

Articles connexes

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia FR

Selaginella lepidophylla: Brief Summary

fourni par wikipedia FR

La Selaginella lepidophylla, appelée aussi fausse rose de Jéricho, est une sélaginelle de la famille des Sélaginellacées originaire du désert de Chihuahua situé à la frontière entre le sud des États-Unis et le Nord du Mexique. Elle est connue pour sa capacité de survivre au dessèchement (reviviscence).

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia FR

Jerihonska ruža (Lycopodiopsida) ( Croate )

fourni par wikipedia hr Croatian
 src=
Uskrsnuće jerihonske ruže

Jerihonska ruža (lat. Selaginella lepidophylla), pustinjska biljna vrsta iz porodice Selaginellaceae, razred Lycopodiopsida, koja ima zajedničku karakteristiku kao i biljka Anastatica hierochuntica, da preživi i nekoliko godina bez vode. Nakon što se listovi osuše i otpadnu ona se sklupča čekajući dok ne padne kiša (što može potrajati godinama), ili dok je vjetar ne odnese na mjesto gdje ima vlage, da bi kroz par sati ozelenila.

Jerihonska ruža, S. lepidophilla, raširena je u pustinjama jugozapadnog SAD-a i Meksika.

Vidi i:

Logotip Zajedničkog poslužitelja
Na Zajedničkom poslužitelju postoje datoteke vezane uz: Jerihonska ruža (Lycopodiopsida)
Logotip Wikivrsta
Wikivrste imaju podatke o: Selaginella lepidophylla

Izvori

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Autori i urednici Wikipedije
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia hr Croatian

Jerihonska ruža (Lycopodiopsida): Brief Summary ( Croate )

fourni par wikipedia hr Croatian
 src= Uskrsnuće jerihonske ruže

Jerihonska ruža (lat. Selaginella lepidophylla), pustinjska biljna vrsta iz porodice Selaginellaceae, razred Lycopodiopsida, koja ima zajedničku karakteristiku kao i biljka Anastatica hierochuntica, da preživi i nekoliko godina bez vode. Nakon što se listovi osuše i otpadnu ona se sklupča čekajući dok ne padne kiša (što može potrajati godinama), ili dok je vjetar ne odnese na mjesto gdje ima vlage, da bi kroz par sati ozelenila.

Jerihonska ruža, S. lepidophilla, raširena je u pustinjama jugozapadnog SAD-a i Meksika.

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Autori i urednici Wikipedije
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia hr Croatian

Selaginella lepidophylla ( italien )

fourni par wikipedia IT

La Pianta della resurrezione, nota anche come Falsa rosa di Gerico (Selaginella lepidophylla (Hook. & Grev.) Spring), è una specie di licopodiofita della famiglia delle Selaginellaceae, originaria del deserto di Chihuahua, che si estende tra gli Stati Uniti e il Messico. Viene spesso confusa con Anastatica hierochuntica, detta invece Rosa di Gerico.

Caratteristiche

La S. lepidophylla è una pianta che si è adattata a sopravvivere alle condizioni di prolungata siccità del suo ambiente naturale tramite un'interessante strategia fisiologica: anziché modificare il proprio metabolismo, cercare di trattenere acqua durante il giorno e assorbire quanta più umidità possibile durante la notte, lascia che i propri tessuti si secchino (per disidratazione) e induce durante tale processo dei meccanismi fisiologici di resistenza a percentuali di umidità molto basse (fino al 5%). Quando l'umidità del terreno e dell'aria torna a salire, anche dopo molto tempo da quando si è appassita, questa pianta è in grado di reidratarsi e recuperare perfettamente le proprie capacità fotosintetiche e di crescita. Piante di questo tipo sono state chiamate ' "piante della resurrezione" ' (ne esistono circa 330 specie conosciute in tutto il mondo e capaci di simili adattamenti). Non sempre però le piante della resurrezione riescono a "risorgere": nel caso della falsa rosa di Gerico, se la disidratazione è stata troppo rapida, o in caso di un'alternanza irregolare di condizioni di siccità e umidità, la pianta non ha il tempo di prepararsi a dovere a resistere allo stress idrico a cui è sottoposta. Allo stesso modo le capacità di seccarsi e riprendere a vivere possono scemare nel tempo e la pianta, dopo decine di volte in cui riesce ad alternare il disseccamento e la crescita vegetativa, muore.

La vera Rosa di Gerico, invece, non è una pianta della resurrezione, bensì una pianta effimera che muore non appena inizia il periodo di siccità.

 src=
Quando una pianta di Selaginella appassita (ma non morta) viene reidratata, recupera progressivamente turgore e riacquista le capacità metaboliche e fotosintetizzanti che aveva prima di disidratarsi (i rami e le foglie si riaprono e rinverdiscono)

Note

 title=
licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Autori e redattori di Wikipedia
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia IT

Selaginella lepidophylla: Brief Summary ( italien )

fourni par wikipedia IT

La Pianta della resurrezione, nota anche come Falsa rosa di Gerico (Selaginella lepidophylla (Hook. & Grev.) Spring), è una specie di licopodiofita della famiglia delle Selaginellaceae, originaria del deserto di Chihuahua, che si estende tra gli Stati Uniti e il Messico. Viene spesso confusa con Anastatica hierochuntica, detta invece Rosa di Gerico.

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Autori e redattori di Wikipedia
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia IT

Pokok Genggam Fatimah ( malais )

fourni par wikipedia MS


Pokok Genggam Fatimah atau nama sainsnya Selaginella lepidophylla adalah tumbuhan herba gurun dalam keluarga spikemoss. Pokok Genggam Fatimah terkenal kerana keupayaannya untuk hidup hampir kekeringan sepenuhnya; semasa musim panas dihabitat tempatannya, rantingnya merengkok menjadi bebola ketat dan kembali kembang apabila terdedah kepada kelembapan (Lebkuecher 1993). Ia tumbuhan tempatan bagi padang pasir Chihuahuan.

Dalam perubatan tradisional Melayu, Genggam Fatimah digunakan bagi menambah tenaga.

Selaginella lepidophylla gruen.jpeg


Pautan luar


Senarai pokok Pokok mangga A - B - C - D - E - F - G - H - I - J - K - L - M - N - O - P - Q - R - S - T - U - V - W - X - Y - Z
licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia MS

Pokok Genggam Fatimah: Brief Summary ( malais )

fourni par wikipedia MS


Pokok Genggam Fatimah atau nama sainsnya Selaginella lepidophylla adalah tumbuhan herba gurun dalam keluarga spikemoss. Pokok Genggam Fatimah terkenal kerana keupayaannya untuk hidup hampir kekeringan sepenuhnya; semasa musim panas dihabitat tempatannya, rantingnya merengkok menjadi bebola ketat dan kembali kembang apabila terdedah kepada kelembapan (Lebkuecher 1993). Ia tumbuhan tempatan bagi padang pasir Chihuahuan.

Dalam perubatan tradisional Melayu, Genggam Fatimah digunakan bagi menambah tenaga.

Selaginella lepidophylla gruen.jpeg


licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia MS

Valse roos van Jericho ( néerlandais ; flamand )

fourni par wikipedia NL

De Valse roos van Jericho (Selaginella lepidophylla), ook Onechte roos van Jericho genoemd is een plantje dat helemaal kan uitdrogen, jarenlang in die toestand kan blijven, en zich toch na toevoegen van water binnen enkele uren helemaal kan openvouwen en weer groen worden. Tot 20% van de droge massa bestaat uit het suiker trehalose dat macromoleculen kan stabiliseren en ze beschermt tegen de gevolgen van uitdrogen.

De naam valse of onechte roos van Jericho dient ter onderscheiding van de "echte" roos van Jericho (Anastatica hierochuntica) of Opstandingsplant, die soortgelijke eigenschappen vertoont. Een derde plant die vaak ten onrechte roos van Jericho wordt genoemd is Pallenis hierochuntica (Michon) Greuter (= Asteriscus hierochuntica (Michon) Wicklund).

Externe links

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia NL

Valse roos van Jericho: Brief Summary ( néerlandais ; flamand )

fourni par wikipedia NL

De Valse roos van Jericho (Selaginella lepidophylla), ook Onechte roos van Jericho genoemd is een plantje dat helemaal kan uitdrogen, jarenlang in die toestand kan blijven, en zich toch na toevoegen van water binnen enkele uren helemaal kan openvouwen en weer groen worden. Tot 20% van de droge massa bestaat uit het suiker trehalose dat macromoleculen kan stabiliseren en ze beschermt tegen de gevolgen van uitdrogen.

De naam valse of onechte roos van Jericho dient ter onderscheiding van de "echte" roos van Jericho (Anastatica hierochuntica) of Opstandingsplant, die soortgelijke eigenschappen vertoont. Een derde plant die vaak ten onrechte roos van Jericho wordt genoemd is Pallenis hierochuntica (Michon) Greuter (= Asteriscus hierochuntica (Michon) Wicklund).

 src=

Ontluikende Selaginella lepidophylla (time-lapseperiode van drie uur)

 src=

Het ontvouwen van een valse roos van Jericho. In werkelijkheid duurde dit 1 1/2 uur.

 src=

Roos van Jericho in ontvouwde toestand

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia NL

Selaginella lepidophylla ( portugais )

fourni par wikipedia PT

Descrição

Selaginella lepidophylla, conhecida como planta da ressurreição ou ainda rosa do deserto, é uma samambaia pertencente à família Selaginellaceae e é nativa do deserto de Chihuahua.[1] . Em períodos de escassez de água, torna-se completamente seca, mas rapidamente "revive" após uma chuva.

Morfologia

As hastes ou caules de S. lepidophylla são verdes, planas, esticadas e dispostas em espiral quando hidratadas. Em contrapartida, após a desidratação, elas adquirem cor cinza-marrom e se encolhem compactamente em uma forma esférica com um diâmetro médio de 6 a 8 cm. As hastes externas, mais antigas, são tipicamente frágeis e protegem as hastes mais internas, as quais formam o centro da roseta verde e achatado, que ao reidratar, desabrocha e se torna fotossinteticamente ativo. [2]

Reprodução

Selaginella lepidophylla é heterosporada, ou seja, possui dois tipos de esporângios - microsporângios e megasporângios - que são formados no mesmo estróbilo sobre o esporófito. Os micrósporos, produzidos nos microsporângios, desenvolvem-se em microgametófitos, e os megásporos, produzidos nos megasporângios, desenvolvem-se em megagametófitos. Os micrósporos e os megásporos são dispersos próximos uns dos outros, por isso o anterozoide precisa nadar apenas uma pequena distância para alcançar a oosfera. Cada esporângio possui na axila do estróbilo um apêndice em forma de escama, chamado lígula. Nas plantas heterosporadas, o desenvolvimento do gametófito inicia-se dentro do envoltório do esporo. Assim como nas plantas com sementes, o esporófito jovem é envolvido pelos tecidos do megagametófito e a maior fonte de alimento para o embrião em desenvolvimento são as substâncias nutritivas armazenadas no megásporo. Porém, diferindo das mesmas, Selaginella não apresenta período de dormência no desenvolvimento do embrião, nem tegumentos que originem a casca da semente. Tipicamente, quatro megásporos são produzidos em cada esporângio e depois dispersados. [3]

Referências

  1. Terra: Veja as 10 plantas mais bizarras da natureza
  2. RAFSANJANI A. et al. Ondulação Hidro-Responsiva da Planta de Ressurreição Selaginella lepidophylla. Scientific Reports. 2015.
  3. RAVEN, Peter H., EICHHORN, Susan E., EVERT Ray F. Biologia Vegetal. 8ª Ed, Editora Guanabara Koogan: Rio de Janeiro, 2014.

 title=
licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Autores e editores de Wikipedia
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia PT

Falsk jerikoros ( suédois )

fourni par wikipedia SV

Falsk jerikoros eller uppståndelseväxt (Selaginella lepidophylla, tidigare benämnd Lycopodium lepidophyllum) är en flerårig växt i familjen mosslummerväxter. Den falska jerikorosen, som är 8-10 cm hög, sluter vid brist av vatten ihop sig till en boll och kan överleva flera år av torka.[1]. Om den sedan vattnas, slår den ut grenarna igen och är snart grön på nytt. Växten förekommer naturligt i södra USA och Mexiko, men odlas även som krukväxt i andra delar av världen.[1][2][3]

 src=
Falsk jerikoros som vecklar ut sig efter att ha blivit vattnad.

Se även

Referenser

  1. ^ [a b] ”falsk jerikoros”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/falsk-jerikoros. Läst 2 juni 2011.
  2. ^ ”Selaginella lepidophylla”. Svensk Kulturväxtdatabas. http://skud.se/index.php?option=com_wrapper&view=wrapper&Itemid=53. Läst 2 juni 2011.
  3. ^ ”Selaginella lepidophylla” (på engelska). Global Biodiversity Information Facility. Arkiverad från originalet den 6 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160306061048/http://data.gbif.org/species/13728302. Läst 2 juni 2011.

Externa länkar

Rödklöver.png Denna växtartikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Wikipedia författare och redaktörer
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia SV

Falsk jerikoros: Brief Summary ( suédois )

fourni par wikipedia SV

Falsk jerikoros eller uppståndelseväxt (Selaginella lepidophylla, tidigare benämnd Lycopodium lepidophyllum) är en flerårig växt i familjen mosslummerväxter. Den falska jerikorosen, som är 8-10 cm hög, sluter vid brist av vatten ihop sig till en boll och kan överleva flera år av torka.. Om den sedan vattnas, slår den ut grenarna igen och är snart grön på nytt. Växten förekommer naturligt i södra USA och Mexiko, men odlas även som krukväxt i andra delar av världen.

 src= Falsk jerikoros som vecklar ut sig efter att ha blivit vattnad.
licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Wikipedia författare och redaktörer
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia SV

Selaginella lepidophylla ( ukrainien )

fourni par wikipedia UK

Історія

 src=
прискорене розгортання Selaginella lepidophylla (3 години)
 src=
Ілюстрація плаунка воскресаючого у книзі Вільяма Гукера «Icones Plantarum»

Рослина стала відома завдяки своїй здатності скручуватися у кульку в сухий період і розгортатися при потраплянні на неї вологи. Іспанські місіонери використовували її для того, щоб пояснити індіанцям принцип воскресіння.

Назва

За свої надзвичайні властивості отримала назви «воскресаюча рослина», «кам'яна квітка», «троянда Єрихону», «рослина-динозавр». Плаунок воскресаючий інколи називають папороттю, хоча він до них не відноситься.

Будова

Має розетку з гілочок висотою до 15 см. Бічні листя товсті і жорсткі, з зовнішньої сторони зелені, з внутрішньої — жовті або червонуваті. Діаметр висохлої рослини — близько 10 см.

Поширення та середовище існування

Росте в пустелі Чіуауа. Рослина пристосована до екстремальних умов і може пережити тривалий час без води. Зовнішні гілочки скручуються навіть при недовготривалих посухах, тоді як внутрішні закручуються лише після тривалої посухи.

Практичне використання

Використовується у народній медицині для лікування простуди. Вирощують як декоративну рослину.

Джерело

  • Jiri Haager. «House Plants». — Hamlyn. — Prague, 1980. — P. 40.
licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Автори та редактори Вікіпедії
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia UK

Selaginella lepidophylla ( vietnamien )

fourni par wikipedia VI

Selaginella lepidophylla là một loài dương xỉ trong họ Selaginellaceae. Loài này được Hook. & Grev. Spring mô tả khoa học đầu tiên năm 1840.[1]

Hình ảnh

Chú thích

  1. ^ The Plant List (2010). Selaginella lepidophylla. Truy cập ngày 28 tháng 5 năm 2014.

Liên kết ngoài


Bài viết liên quan đến bộ dương xỉ Selaginellales này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia VI

Selaginella lepidophylla: Brief Summary ( vietnamien )

fourni par wikipedia VI

Selaginella lepidophylla là một loài dương xỉ trong họ Selaginellaceae. Loài này được Hook. & Grev. Spring mô tả khoa học đầu tiên năm 1840.

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visiter la source
site partenaire
wikipedia VI

Плаунок чешуелистный ( russe )

fourni par wikipedia русскую Википедию
Selaginella lepidophylla gruen.jpeg

Плауно́к чешуели́стный, или Селагине́лла чешуели́стная[2][неавторитетный источник?] (лат. Selaginēlla lepidophȳlla), — споровое пустынное растение; вид рода Плаунок[3]. Впервые описано Уильямом Гукером и Робертом Гревиллом в 1830 году.

Растение интересно тем, что может длительное время, до нескольких лет[4], находиться в «спящем», засохшем состоянии в виде плотного шарика, но быстро «пробуждаться» при появлении воды. Эта его особенность была подмечена ещё испанскими колонизаторами, которые демонстрировали данный «трюк» индейцам, иллюстрируя идею воскрешения.

Название

Бытовые названия[en] — (фальшивая) Иерихонская роза[5], воскресающее растение[4], воскресающий мох, растение-динозавр[6], каменный цветок[3], дорадилла (маленькое золото, исп.).

Происхождение и среда обитания

Родина растения — североамериканская пустыня Чиуауа[7].

Селагинелла чешуелистная произрастает на земле и скалах на высотах от 900 до 2000 м над уровнем моря.

Ботаническое описание

Морфологически относится к типу перекати-поле.

Розеточное растение. Высота растения — 10—15 см.

Боковые листья толстые и жёсткие, с наружной стороны зелёные, с внутренней — жёлтые или красноватые. Ширина листьев — 30—35 см, диаметр сухого шарика — около 10 см[7].

Хозяйственное значение и применение

Растение используется также как комнатное, декоративно-листное[4].

Примечания

  1. Selaginella lepidophylla (Hook. & Grev.) Spring is an accepted name (англ.). The Plant List (2013). Version 1.1. Published on the Internet; http://www.theplantlist.org/. Royal Botanic Gardens, Kew and the Missouri Botanical Garden (2013).
  2. Савинов М. Селагинелла на сайте botanichka.ru, 18 января 2011
  3. 1 2 Selaginella lepidophylla (англ.) на сайте itis.gov
  4. 1 2 3 Selaginella lepidophylla (англ.) на сайте efloras.org
  5. Meaning of Selaginella lepidophylla (англ.) на сайте almaany.com
  6. Dinosaur Plant (selaginella lepidophylla) (англ.) на сайте freeutube.com Видео 0:04:43
  7. 1 2 Селагинелла чешуелистная на сайте animalworld.com.ua
licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Авторы и редакторы Википедии

Плаунок чешуелистный: Brief Summary ( russe )

fourni par wikipedia русскую Википедию
Selaginella lepidophylla gruen.jpeg

Плауно́к чешуели́стный, или Селагине́лла чешуели́стная[неавторитетный источник?] (лат. Selaginēlla lepidophȳlla), — споровое пустынное растение; вид рода Плаунок. Впервые описано Уильямом Гукером и Робертом Гревиллом в 1830 году.

Растение интересно тем, что может длительное время, до нескольких лет, находиться в «спящем», засохшем состоянии в виде плотного шарика, но быстро «пробуждаться» при появлении воды. Эта его особенность была подмечена ещё испанскими колонизаторами, которые демонстрировали данный «трюк» индейцам, иллюстрируя идею воскрешения.

licence
cc-by-sa-3.0
droit d’auteur
Авторы и редакторы Википедии