Pärlkortvinge[2] (Heteroxenicus stellatus) är en bergslevande asiatisk tätting som numera placeras i familjen flugsnappare.[3]
Utseende och läten
Pärlkortvingen är en liten (12–13 cm) och mörk fågel med långa ben och smal stjärt. Den är kastanjebrun ovan och marmorerat skiffergrå undersida med små stjärnliknande fläckar på buk och flanker. Ungfågeln är streckat rödbrun på ovansidan och bröstet. Sången är en serie mycket ljusa och genomträngande som ökar i både tempo och volym.[4][5]
Utbredning och systematik
Pärlkortvinge delas in i två underarter med följande utbredning:[6]
-
Brachypteryx stellata stellata – förekommer i Himalaya (Nepal till Bhutan, sydöstra Tibet, sydvästra Kina och nordöstra Burma)
-
Brachypteryx stellata fusca – förekommer i bergsområden i norra Vietnam (nordvästra Tonkin)
Släktestillhörighet
Tidigare placerades arten i släktet Brachypteryx och vissa gör det fortfarande.[6] Genetiska studier visar dock att den utgör en egen utvecklingslinje.[7][8]
Familjetillhörighet
Pärlkortvigen ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, rödstjärtar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[9][10]
Levnadssätt
Pärlkortvingen häckar i mycket höglänt miljö, i Himalaya över 3300 meters höjd i blockrika marker över trädgränsen, ofta långt från växtlighet. Vintertid ses den på lägre nivåer i raviner i rhododendron- och barrskogar, bambu och städsegrön skog nära vattendrag på mellan 1800 och 2450 meters höjd. Den håller mest till på marken på jakt efter insekter och frön. Fågeln rapporteras häcka mellan maj och juli, i övrigt är dess häckningsbiologi okänd.[5][4]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs dock som fåtalig och lokalt förekommande, i Kina sällsynt.[11]
Noter
- ^ [a b c] Birdlife International 2016 Heteroxenicus stellatus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-11.
-
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
-
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
- ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:391, ISBN 978-1-84330-746-4
- ^ [a b] Collar, N. (2018). Gould's Shortwing (Heteroxenicus stellatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58386 29 november 2018).
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
-
^ Price, T.D., D.M. Hooper, C.D. Buchanan, U.S. Johansson, D.T. Tietze, P. Alström, U. Olsson, M. Ghosh-Harihar, F. Ishtiaq, S.K. Gupta, J. Martens, B. Harr, P. Singh, and D. Mohan (2014), Niche filling slows the diversification of Himalayan songbirds, Nature 509, 222-225.
-
^ Robin, V.V., C.K. Vishnudas, P. Gupta, F.E. Rheindt, D.M. Hooper, U. Ramakrishnan, and S. Reddy (2017), Two new genera of songbirds represent endemic radiations from the Shola Sky Islands of the Western Ghats, India, BMC Evol. Biol. 17:31.
-
^ Sangster, G., P. Alström, E. Forsmark, and U. Olsson (2010), Multi-locus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae), Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
-
^ Zuccon, D., and P.G.P. Ericson (2010c), A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
-
^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
Externa länkar
Wikispecies har information om Heteroxenicus stellatus.
Wikimedia Commons har media som rör pärlkortvinge.
