El niltava panxa-rogenc[1] (Niltava sundara) és una espècie d'ocell de la família Muscicapidae. Es troba als Himàlaies, concretament a Bangla Desh, Bhutan, Xina, Índia, Laos, Birmània, Nepal, Pakistan, i Tailàndia. Viu en boscos tropicals i subtropicals humits, també en terres baixes i boscos de muntanya.[2]
L'espècie va ser anomenada així per Hodgson l'any 1837, a partir d'un espècimen procedent del Nepal. Se n'han reconegut tres subespècies:[3]
És una espècie és molt semblant a altres espècies muscicàpides, com ara la N. macgrigoriae, amb una coloració i un patró gairebé idèntic a les parts superiors, però el niltava panxa-rogenc té la part inferior de color taronja (la N. macgrigoriae la té gris blavosa). El niltava panxa-rogenc viu en zones de vegetació en boscos tropicals humits, incloent-hi boscos de muntanya baixa, mixta i secundària de tot l'Himàlaia.[4] Tal com és típic entre els muscicàpids, aquesta espècie és principalment insectívora (generalment formigues, escarabats i escarabeids) i també consumeix fruita.[3] Construeix un niu de copa oberta amagada en vegetació densa, on pon de 3 a 4 ous per posta que la femella incuba tota sola; tant mascle com femella cuiden i alimenten, principalment amb insectes, els polls un cop han nascut.[3] El mascle rep el color de les plomes a partir d'una combinació de pigments i colors estructurals. Els punts de color taronja provenen de colorants a base de pigments, creats per un grup de pigments coneguts com a carotenoides. Els carotenoides són produïts per plantes, i són adquirits pels ocells de l'espècie menjant i emmagatzemant els pigments fins a la muda, moment en què els carotenoides es col·loquen dins l'estructura orgànica de les noves plomes. El blau és una combinació de colorants estructurals basats en pigments.[4] El blau fosc de les parts superiors de l'ocell és el resultat de petits compartiments a l'interior de les barbes de plomes que dispersen la llum entrant, produint el color blau. La ploma en sí conté pigments (melanina) que reforcen l'estructura de les plomes i aprofundeixen la coloració blava.[4]
Es tracta d'una espècie amb un fort dimorfisme sexual, on la femella presenta la part superior de color marró i la corona i el clatell de color gris;[3] les ales són vermelloses amb ratlles blanques mentre que la cua és vermellosa. Les parts inferiors de la femella són de color verd oliva grisenc. També presenten una petita banda blanca al coll, incompleta però bastant notable, amb dos petits punts de color blau a cada extrem de la banda. El mascle, en canvi, com s'ha dit anteriorment presenta colors blaus i taronges.[4]
Aquesta espècie presenta una àmplia distribució geogràfica, i malgrat que no s'ha quantificat la població total, es creu que està disminuint. La disminució d'exemplars no és prou ràpida ni massiva per a ser preocupant; això sumat a la gran distribució geogràfica fa que es pugui classificar l'espècie com a espècie amb risc mínim.[5]
El niltava panxa-rogenc (Niltava sundara) és una espècie d'ocell de la família Muscicapidae. Es troba als Himàlaies, concretament a Bangla Desh, Bhutan, Xina, Índia, Laos, Birmània, Nepal, Pakistan, i Tailàndia. Viu en boscos tropicals i subtropicals humits, també en terres baixes i boscos de muntanya.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Niltafa torgoch (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: niltafaod torgoch) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Niltava sundara; yr enw Saesneg arno yw Rufous-bellied niltava. Mae'n perthyn i deulu'r Gwybedogion (Lladin: Muscicapidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn N. sundara, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia.
Mae'r niltafa torgoch yn perthyn i deulu'r Gwybedogion (Lladin: Muscicapidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Bronlas Luscinia svecica Eos Luscinia megarhynchos Eos fraith Luscinia lusciniaAderyn a rhywogaeth o adar yw Niltafa torgoch (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: niltafaod torgoch) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Niltava sundara; yr enw Saesneg arno yw Rufous-bellied niltava. Mae'n perthyn i deulu'r Gwybedogion (Lladin: Muscicapidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn N. sundara, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia.
Der Rotbauchniltava (Niltava sundara) ist eine in Süd- und Südostasien verbreitete Vogelart aus der Familie der Fliegenschnäpper (Muscicapidae). Andere Namen für diese Art lauten Schwarzkehlniltava oder Rotbauch-Blauschnäpper.
Der Rotbauchniltava ist ein recht großer, stämmig wirkender Vertreter der Fliegenschnäpper, der ausgewachsen eine Größe von 15 bis 18 cm und ein Gewicht zwischen 19 und 24 g erreichen kann. Die Kopfform ist rundlich, der Hals wirkt eher schmal. Der Schwanz ist für einen Fliegenschnäpper verhältnismäßig kurz. Der kurze, flache Schnabel mit breiter Basis endet in einem kleinen, abwärtsgebogenen Haken. Hinsichtlich der Gefiederfärbung liegt bei der Art ein ausgeprägter Sexualdimorphismus vor, wobei die Männchen deutlich farbenprächtiger sind als die Weibchen. Männliche Vögel sind an Stirn, Haube und Nacken leuchtend ultramarinblau gefärbt. Von den Zügeln über das Kinn bis zum oberen Brustbereich zeigt das Gefieder je nach Individuum eine kräftig schwarze bis blau-schwarze Färbung, die sich auch an Mantel und Rücken wiederfindet. An den Seiten des Halses findet sich ein schmaler, irisierend kobaltblauer Fleck. Der Bürzel ist tief blau, das zum Rumpf und an den Steuerfedern in einen etwas helleren Blauton übergeht. Der Flügel ist mehr oder weniger einheitlich dunkelblau gefärbt, mit leichter Tendenz zu etwas dunkleren Handschwingen. Hiervon abgesetzt ist lediglich ein auffälliger, kobaltblauer Fleck an den Armdecken. Untere Brust, Bauch und Seiten bilden in hellem Orangerot einen starken Kontrast zu den dunklen Tönen der Oberseite. Das Weibchen ist an Kopf und Oberseite gräulich olivbraun, mit etwas dunkleren Zügeln, Kehle und Kinn. An beiden Seiten des Halses findet sich ein blassblauer Fleck, der zur Brust in einen weißen Streifen oder Fleck übergeht. Dieser kann in seiner Ausprägung von Vogel zu Vogel variieren, bei manchen Exemplaren ist er kaum sichtbar. Die Brust ist wie die Oberseite gefärbt, zum Bauch hin wird das Olivbraun heller und geht zunehmend in ein schmutziges Grau oder bräunliche Weißtöne über. Die Flügel zeigen eine ähnliche Grundfärbung wie der Rücken, durch rotbraune Säume wirken sie jedoch allgemein dunkler. Verstärkt wird dieser Eindruck durch fast schwarze Innenfahnen der Schwungfedern. Die Steuerfedern sind olivbraun mit breiten, matt rötlichen Säumen. Die unbefiederten Beine und Füße beider Geschlechter sind gräulich braun bis hornfarben gefärbt. Der Schnabel ist schwarz, die Iris des Auges zeigt ein dunkles Braun.[1]
Juvenile Exemplare beiden Geschlechts entsprechen in ihrem Aussehen weitestgehend dem der adulten Weibchen, haben jedoch braune, hell rostbräunliche Flecken an Rücken und Mantel und ein hellbraun und schwarz geschupptes Bauchgefieder. Der bei den ausgewachsenen Weibchen weiße Fleck an der Brust ist bei ihnen noch eher gelblich. Der Unterschied zwischen den Geschlechtern kann im Jugendkleid an Flügeln und Schwanz ausgemacht werden. Bei männlichen Vögeln finden sich hier bereits Ansätze des blauen Gefieders der Adulten, während sich bei Weibchen kräftige, braune Farbtöne zeigen.[1]
Rotbauchniltavas sind Waldbewohner, ihr natürlicher Lebensraum ist der buschige Unterwuchs immergrüner oder laubwechselnder Primärwälder. Die Art kommt jedoch auch gut mit stark verändertem Sekundärwald zurecht. Vor allem in den Wintermonaten leben die Vögel eher solitär, bilden bei der Nahrungssuche gelegentlich aber auch Paare oder schließen sich gemischten Schwärmen mit Vertretern anderer Arten an. Rotbauchniltavas sind vornehmlich Lauerjäger, die regungslos an einer Sitzwarte auf vorbeikommende Beute warten. Dabei handelt es sich vor allem um kleine Wirbellose wie Käfer oder Ameisen, die in kurzen, schnellen Verfolgungsflügen oder durch einen Sturz zum Boden gegriffen werden. Ergänzt wird der Speiseplan durch Insektenlarven sowie kleine Früchte und Beeren. Der Gesang der Art ist ein hohes Trillern, das in etwa wie sweeee-eh tri-tri-tr-tih klingen soll. Als Alarmruf dient ein heiseres tr-r-r-tchik.[2]
Die Brutzeit liegt in den Monaten von April bis August. Das Nest, das aus Moos, Blättern, Farnen und Wurzelfasern besteht, wird im dichten Buschwerk oder in hohlen Baumstümpfen oder Erdwällen versteckt. Es werden typischerweise vier rostbraun gefleckte Eier darin abgelegt, die von beiden Altvögeln bebrütet werden. Nach circa 12 bis 13 Tagen schlüpfen die Jungvögel, die anschließend für weitere 16 bis 17 Tage im Nest verbleiben. Die Nachkommen werden von beiden Elterntieren versorgt.[2] Der Rotbauchniltava gehört zu den Arten, die von Brutparasitismus durch Kuckucke wie zum Beispiel den Pfeifkuckuck (Hierococcyx nisicolor) betroffen sind.[3]
Der Rotbauchniltava ist ein Hochlandbewohner, dessen Verbreitungsgebiet sich von Nordpakistan als schmales Band über die südlichen Ausläufer des Himalaya-Gebirges erstreckt und sich in Richtung Osten bis nach Zentral-China immer mehr verbreitert. Als Wintergäste sind die Vögel außerdem in den nördlichen und westlichen Regionen Südostasiens anzutreffen, hier finden jedoch zumeist keine Brutvorgänge statt. Der Rotbauchniltava ist ein Teilzieher, vor allem nördliche und östliche Populationen migrieren nicht, während der Rest der Art circa von November bis März aus dem Himalaya in tiefergelegene Regionen wandert. Die Brutgebiete liegen in der Regel auf Höhenlagen zwischen 1500 und 3200 m, während außerhalb der Brutzeit Gebiete bis hinab auf etwa 450, sehr selten auch bis knapp 250 m über dem Meer besiedelt werden können.[2]
Der Rotbauchniltava gilt vor allem in Nepal, Bhutan und Nordindien als vergleichsweise häufiger Vogel. Seltener ist die Art in Pakistan und China, während der Status in weiten Teilen Südostasiens nur schlecht erforscht ist.[2] Vor allem aufgrund ihres großen Verbreitungsgebiets stuft die IUCN diese Art mit Stand 2016 als „nicht gefährdet“ (Status least concern) ein.[4] In einigen Regionen Indiens wurde der Rotbauchniltava traditionell zum Zwecke des Verzehrs und wegen seiner Federn bejagt, was in geringem Umfang auch heute noch von einigen Bevölkerungsgruppen praktiziert wird.[5]
Die Erstbeschreibung des Rotbauchniltavas stammt aus dem Jahr 1837 und geht auf den britischen Naturforscher Brian Houghton Hodgson zurück. Der Holotyp ist ein Exemplar aus Nepal. Gemeinsam mit der neuen Art beschrieb Hodgson auch die neue Gattung Niltava, deren Typusart der Rotbauchniltava darstellt. Als wissenschaftlichen Namen der neuen Art wählte Hodgson das Binomen Niltava sundara, wobei der Artzusatz aus dem Hindi stammt und in etwa „schön“ oder „bewundernswert“ bedeutet. In der Vergangenheit wurde die Art gelegentlich als konspezifisch mit den wohl eng verwandten Sumatra- (N. sumatrana) und David-Niltavas (N. davidi) betrachtet, wobei sich diese Auffassung nicht allgemein durchsetzen konnte. Innerhalb der Art werden drei Unterarten als gültig betrachtet, die vor allem anhand der Gefiederfärbung der Männchen unterschieden werden können:[2]
Der Rotbauchniltava (Niltava sundara) ist eine in Süd- und Südostasien verbreitete Vogelart aus der Familie der Fliegenschnäpper (Muscicapidae). Andere Namen für diese Art lauten Schwarzkehlniltava oder Rotbauch-Blauschnäpper.
सुन्दर नीलतभा नेपालमा पाइने नीलतभाको एउटा प्रजाति हो। चरा नेपाल लगायत बङ्गलादेश, भुटान, चिन, भारत, लाओस, म्यानमार, पाकिस्तान, थाइल्याण्ड तथा भियतनाममा पाइने गर्छ। यो चराका प्रमुख बासस्थान उष्णकटिबंधीय तथा उपोष्ण आर्द्र जङ्गलहरू हुन्। यसको लम्बाई १५ देखि १८ सेन्टिमिटर तथा तौल १९ देखि २४ ग्राम हुन्छ। यसलाई अङ्ग्रेजीमा रफस-बेलिड निलतभा (Rufous-bellied niltava) भनिन्छ।
सुन्दर नीलतभा नेपालमा पाइने नीलतभाको एउटा प्रजाति हो। चरा नेपाल लगायत बङ्गलादेश, भुटान, चिन, भारत, लाओस, म्यानमार, पाकिस्तान, थाइल्याण्ड तथा भियतनाममा पाइने गर्छ। यो चराका प्रमुख बासस्थान उष्णकटिबंधीय तथा उपोष्ण आर्द्र जङ्गलहरू हुन्। यसको लम्बाई १५ देखि १८ सेन्टिमिटर तथा तौल १९ देखि २४ ग्राम हुन्छ। यसलाई अङ्ग्रेजीमा रफस-बेलिड निलतभा (Rufous-bellied niltava) भनिन्छ।
The rufous-bellied niltava (Niltava sundara) is a species of bird in the family Muscicapidae.
It is found in Bangladesh, Bhutan, China, India, Laos, Myanmar, Nepal, Pakistan, Thailand, and Vietnam. Its natural habitats are subtropical or tropical moist lowland forest and subtropical or tropical moist montane forest.
Rufous-bellied niltava measures 15–18 cm and weighs 19–24 g.[2] It is a large, stocky and brightly coloured flycatcher with rounded head shape, fairly short tail and broad-based bill.
The rufous-breasted Niltava is one of six species in the genus Niltava, found in South and Southeast Asia along with China. This bird has sometimes been considered to be conspecific with the Fujian niltava and rufous-vented niltava.
It was described by Brian Hodgson in 1837. The specific epithet sundara is a Latinised version of the Hindi word sundar, meaning "beautiful".[3]
The bird has also been called the blue-and-orange niltava or black-and-orange niltava, as the male's blue upperparts may look black in poor light. Other names for the bird include orange-bellied niltava, beautiful niltava, or the sundara niltava.[4]
N. s. sundara - (Hodgson, 1837): The nominate subspecies, it is found in the central and eastern Himalayas east from Nepal and from South China to Myanmar. Non-breeding individuals are also found northeastern Bangladesh.[2]
N. s. whistleri - (Ticehurst, 1926): Found in the Himalayas in north India and Pakistan, extending eastward up until Uttarakhand. The subspecific epithet is in honour of Hugh Whistler. Males have paler underparts than that of the nominate, and females have a paler tail, upperparts, and more greyish-olive on their underparts.[2]
N. s. denotata - (Bangs & Phillips, 1914): Found in eastern Myanmar, southern China, and northwestern Vietnam. Non-breeding individuals can be found further south to northern Thailand and Indochina. Males more violet-blue in colour than that of the nominate, with females having more olive-brown on the crown and nape, buff on forehead, rufous-brown on mantle and rufous on uppertail-coverts and tail edges.[2][5]
The rufous-breasted niltava is predominantly insectivorous. Its diet mainly consists of small invertebrates and larvae (especially ants and beetles), along with occasional consumption of fruit. Feeds by perching quietly in the undergrowth and darting out or dropping to the ground to catch prey. Rufous-breasted niltavas tend to feed either solitarily or in pairs, sometimes joining mixed-species flocks. It tends to be more solitary in winter.[2]
The rufous-bellied niltava (Niltava sundara) is a species of bird in the family Muscicapidae.
It is found in Bangladesh, Bhutan, China, India, Laos, Myanmar, Nepal, Pakistan, Thailand, and Vietnam. Its natural habitats are subtropical or tropical moist lowland forest and subtropical or tropical moist montane forest.
Rufous-bellied niltava measures 15–18 cm and weighs 19–24 g. It is a large, stocky and brightly coloured flycatcher with rounded head shape, fairly short tail and broad-based bill.
La Ruĝecventra niltavo (Niltava sundara) estas birdo de la familio de Muŝkaptuledoj kaj de la genro Niltava kiu enhavas speciojn de tre bluaj maskloj ĉefe en la supraj partoj kun brunaj inoj.
Ĝi povus formi superspecion kun la specioj Sumatra niltavo, N. sumatrana, kaj la Davida niltavo, N. davidi; iam jam estis konsiderata samspecifa kun unu aŭ ambaŭ el la menciitaj specioj.
La masklo havas malhelbluajn al nigrecajn vizaĝon, gorĝojn, dorson kaj flugilojn, dum la krono, nuko, ŝultro, pugo kaj vosto estas malhelbluaj sed kun ne tiom brile helbluaj nuancoj (kiom ĉe la Davida niltavo) en pugo, krono kaj mallarĝa strio inter la malhela vizaĝo kaj la ŝultroj. La supraj partoj estas heloranĝaj, iom pli flavoranĝe nur en plej suba ventro. La flugiloj estas tre malhelaj. La ino estas ĝenerale bruneca, pli malhelbruna en flugiloj kaj kun olivverdeca nuanco en vizaĝo kaj blanka trabrusta strio. Temas pri evidenta kazo de seksa duformismo.
Ĝi troviĝas en Bangladeŝo, Butano, Ĉinio, Barato, Laoso, Birmo, Nepalo, Pakistano kaj Tajlando. Ties natura habitato estas subtropikaj aŭ tropikaj humidaj arbaroj de malaltaj teroj aŭ montararbaroj.
La Ruĝecventra niltavo (Niltava sundara) estas birdo de la familio de Muŝkaptuledoj kaj de la genro Niltava kiu enhavas speciojn de tre bluaj maskloj ĉefe en la supraj partoj kun brunaj inoj.
Ĝi povus formi superspecion kun la specioj Sumatra niltavo, N. sumatrana, kaj la Davida niltavo, N. davidi; iam jam estis konsiderata samspecifa kun unu aŭ ambaŭ el la menciitaj specioj.
La masklo havas malhelbluajn al nigrecajn vizaĝon, gorĝojn, dorson kaj flugilojn, dum la krono, nuko, ŝultro, pugo kaj vosto estas malhelbluaj sed kun ne tiom brile helbluaj nuancoj (kiom ĉe la Davida niltavo) en pugo, krono kaj mallarĝa strio inter la malhela vizaĝo kaj la ŝultroj. La supraj partoj estas heloranĝaj, iom pli flavoranĝe nur en plej suba ventro. La flugiloj estas tre malhelaj. La ino estas ĝenerale bruneca, pli malhelbruna en flugiloj kaj kun olivverdeca nuanco en vizaĝo kaj blanka trabrusta strio. Temas pri evidenta kazo de seksa duformismo.
Ĝi troviĝas en Bangladeŝo, Butano, Ĉinio, Barato, Laoso, Birmo, Nepalo, Pakistano kaj Tajlando. Ties natura habitato estas subtropikaj aŭ tropikaj humidaj arbaroj de malaltaj teroj aŭ montararbaroj.
El papamoscas sundara (Niltava sundara)[2] es una especie de ave paseriforme de la familia Muscicapidae propia del sur de Asia.
Se extiende desde el Himalaya hasta el interior de China y el noroeste de Indochina; distribuido por Pakistán, el norte de la India, Bután, Bangladés, China, Birmania, Nepal, y el norte de Tailandia y Laos. Su hábitat natural son los bosques húmedos subtropicales tanto de montaña como de tierras más bajas.
El papamoscas sundara (Niltava sundara) es una especie de ave paseriforme de la familia Muscicapidae propia del sur de Asia.
Niltava sundara Niltava generoko animalia da. Hegaztien barruko Muscicapidae familian sailkatua dago.
Niltava sundara Niltava generoko animalia da. Hegaztien barruko Muscicapidae familian sailkatua dago.
Niltava sundara é unha especie de paxaro da familia Muscicapidae. O seu hábitat natural son os bosques húmidos das rexións subtropicais ou tropicais, estendéndose por unha área de 2.500.000 km² en Bangladesh, Bután, China, India, Laos, Myanmar, Nepal, Paquistán e Tailandia.
De roodbuikniltava of oranjebuikvliegenvanger (Niltava sundara synoniem: Muscicapa sundara) is een zangvogel uit de familie Muscicapidae (vliegenvangers).
Ze zingen een aangename melodie van vijf of zes noten die gewoonlijk aangekondigd wordt door twee scherpe klikken, terwijl het volgende lied steeds weer herhaald wordt. De lichaamslengte bedraagt 18 cm.
Zijn voedsel bestaat uit insecten, die hij zoekt in laag struikgewas en in de ondergroei.
Deze soort komt voor van de Himalaya tot Zuidwest-China, in loofbossen op hoogten van 900 tot 2500 meter en telt drie ondersoorten:
De roodbuikniltava of oranjebuikvliegenvanger (Niltava sundara synoniem: Muscicapa sundara) is een zangvogel uit de familie Muscicapidae (vliegenvangers).
Niltava sundara é uma espécie de ave da família Muscicapidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Bangladesh, Butão, China, Índia, Laos, Myanmar, Nepal, Paquistão e Tailândia.[1]
Os seus habitats naturais são: florestas subtropicais ou tropicais húmidas de baixa altitude e regiões subtropicais ou tropicais húmidas de alta altitude.[1]
Niltava sundara é uma espécie de ave da família Muscicapidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Bangladesh, Butão, China, Índia, Laos, Myanmar, Nepal, Paquistão e Tailândia.
Os seus habitats naturais são: florestas subtropicais ou tropicais húmidas de baixa altitude e regiões subtropicais ou tropicais húmidas de alta altitude.
Praktniltava[2] (Niltava sundara) är en asiatisk fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.[3]
Praktniltavan är en stor (15-18 cm), kraftig och färgglad flugsnappare med rundat huvud, ganska kort stjärt, och bred näbb. Hanen har lysande blå hjässa och halsfläck. Den är svart på strupen och i ansiktet, medan resten av ovansidan är mörkblå. Undersidan är orange, hela vägen till undre stjärttäckarna. Honan är gråbrun med en ovalformad vitaktig strupfläck.[4][5]
Bland lätena hörs tunna och metalliska "tsi tsi tsi tsi...", hårda "tic" och "trrt".[6]
Praktniltava delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
Den har tidigare behandlats som samma art som en eller båda av sumatraniltava (Niltava sumatrana) och koboltniltava (Niltava davidi).[4]
Praktniltavan förekommer i undervegetation i städsegrön skog, blandskog och lövskog. Den lever av små ryggradslösa djur och larver. Fågeln häckar mellan april och augusti. Arten är stannfågel eller höjdledsflyttare, där de som häckar i Himalaya rör sig till lägre nivåer vintertid.[4]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som fåtalig och lokalt förekommande i norra Pakistan, vanlig i Nepal, ganska vanlig i norra Indien och Bhutan, ovanlig i Kina samt ganska vanlig i Burma.[7]
Niltava kommer från namnet på arten på nepalesiska, Niltau, medan sundara kommer av sundar, "vacker" på hindi.[8]
Praktniltava (Niltava sundara) är en asiatisk fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.
Niltava sundara là một loài chim trong họ Muscicapidae.[2]
Niltava sundara là một loài chim trong họ Muscicapidae.