Sibirisk lundsångare[3] (Phylloscopus plumbeitarsus) är en asiatisk tätting i familjen lövsångare inom ordningen tättingar.[4]
Sibirisk lundsångare är liksom lundsångaren en liten grön och grå sångare, endast 10–11 centimeter lång, med relativt stort huvud. Den är mycket lik lundsångaren men skiljer sig framför allt med att vingbandet är både längre, bredare och mer avgränsat, samt oftast förekomsten av även ett främre vingband. Utöver det är den i genomsnitt något grönare ovan och vitare under samt har gulare ögonbryn och grövre näbb. Även lätena är mycket lika. Locklätet är tydligare tvåstavigt och sången mer sammanflytande, snabbare och längre.[5]
Sibirisk lundsångare häckar från södra Sibirien till Mongoliet och Manchuriet och flyttar till Sydostasien vintertid.[4] Den är en mycket sällsynt gäst i Europa.[6] I Sverige finns två godkända fynd: Ottenby på Öland 5 juli 1991 samt Utklippan i Blekinge 6 oktober 1999, båda ringmärkta.[7] 24 oktober 2017 hittades även ett exemplar vid Hulsterstad på Öland, men detta fynd har ännu inte godkänts formellt.
Tidigare betraktades sibirisk lundsångare som en underart till lundsångare (P. trochiloides), men urskiljs nu genomgående som egen art. DNA-studier[8] visar att sibirisk lundsångaren med släktingar (förutom lundsångaren exempelvis nordsångaren) inte står särskilt nära många andra Phylloscopus-sångare som lövsångare och grönsångare, utan snarare närmare bambusångarna i Seicercus. Dessa resultat har implementerats olika av olika taxonomiska auktoriteter. Det vanligaste förhållningssättet numera är att inkludera Seicercus i Phylloscopus så att familjen lövsångare på så sätt endast innehåller ett släkte. Vissa för dock istället lundsångaren med släktingar till Seicercus.[2]
Sibirisk lundsångare häckar i blandskogar i tajga, i björk- och asplundar i bergstrakter upp till 4.000 meter över havet samt i pilar och björkar utmed floddalar. Vintertid ses den på lägre nivåer, upp till 1.300 meter, i lövskog, buskområden och bambu.[9]
Häckningsbiologin är dåligt känd, men den tros häcka från maj till början av augusti. I det bollformade boet på marken lägger honan fem till sex ägg.[9]
Arten har ett stort utbredningsområde och den anses inte hotad.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som vanlig eller lokalt vanlig i nordöstra Kina och lokalt vanlig på andra ställen i utbredningsområdet.[1]
Wikispecies har information om Phylloscopus plumbeitarsus.
Sibirisk lundsångare (Phylloscopus plumbeitarsus) är en asiatisk tätting i familjen lövsångare inom ordningen tättingar.
