Aderyn a rhywogaeth o adar yw Telor dwyres Asia (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: telorion dwyres Asia) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Phylloscopus plumbeitarsus; yr enw Saesneg arno yw Two-barred greenish warbler. Mae'n perthyn i deulu'r Teloriaid (yr Hen Fyd) (Lladin: Sylviidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. plumbeitarsus, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r telor dwyres Asia yn perthyn i deulu'r Teloriaid (yr Hen Fyd) (Lladin: Sylviidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Crombec aelwyn Sylvietta leucophrys Crombec pigfyr Somalia Sylvietta philippae Crombec torfelyn Sylvietta denti Crombec y gogledd Sylvietta brachyura Preblyn coed adeinwinau Stachyris erythroptera Preblyn coed Austen Stachyris oglei Preblyn coed bronwyn Stachyris grammiceps Preblyn coed gyddfddu Stachyris nigricollis Preblyn coed gyddflwyd Stachyris nigriceps Preblyn coed torchddu Stachyris melanothorax Preblyn corun cennog Malacopteron cinereum Stachyris strialata Stachyris strialataAderyn a rhywogaeth o adar yw Telor dwyres Asia (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: telorion dwyres Asia) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Phylloscopus plumbeitarsus; yr enw Saesneg arno yw Two-barred greenish warbler. Mae'n perthyn i deulu'r Teloriaid (yr Hen Fyd) (Lladin: Sylviidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. plumbeitarsus, sef enw'r rhywogaeth.
The two-barred warbler (Phylloscopus plumbeitarsus) is a bird of the leaf warbler family (Phylloscopidae). The species was first described by Robert Swinhoe in 1861. It was formerly included in the "Old World warbler" assemblage. It is closely related to the greenish warbler, to which it was formerly considered conspecific.
It is found in northern Mongolia, Manchuria and southern Siberia.
The two-barred warbler (Phylloscopus plumbeitarsus) is a bird of the leaf warbler family (Phylloscopidae). The species was first described by Robert Swinhoe in 1861. It was formerly included in the "Old World warbler" assemblage. It is closely related to the greenish warbler, to which it was formerly considered conspecific.
It is found in northern Mongolia, Manchuria and southern Siberia.
El mosquitero patigrís (Phylloscopus plumbeitarsus)[2] es una especie de ave paseriforme de la familia Phylloscopidae propia del este de Asia.[3] Anteriormente se consideraba una subespecie del mosquitero verdoso.
Es un pájaro migratorio que cría en Mongolia, Manchuria, el sur de Siberia y Corea del Norte, y se desplaza al sur para pasar el invierno en la región comprendida desde el sur de China, incluida la isla de Hainan, hasta Indochina y el norte de la península malaya.
El mosquitero patigrís (Phylloscopus plumbeitarsus) es una especie de ave paseriforme de la familia Phylloscopidae propia del este de Asia. Anteriormente se consideraba una subespecie del mosquitero verdoso.
Phylloscopus plumbeitarsus Phylloscopus generoko animalia da. Hegaztien barruko Phylloscopidae familian sailkatua dago.
Phylloscopus plumbeitarsus Phylloscopus generoko animalia da. Hegaztien barruko Phylloscopidae familian sailkatua dago.
Burjatianuunilintu (Seicercus plumbeitarsus) on itäaasialainen uunilintujen heimoon kuuluva varpuslintu. Sen esiintymisalue ulottuu Siperian itäosista Venäjän kaakkoiskolkkaan ja Sahalinille, Koillis-Mongoliaan, Koillis-Kiinaan sekä Korean niemimaan pohjoisosiin. Burjatianuunilintu on tavattu Suomessa Mustasaaressa lokakuun alussa 2002.[2] Robert Swinhoe kuvaili lajin holotyypin Kiinasta, Takun ja Pekingin väliltä vuonna 1861.[3]
Burjatianuunilintu (Seicercus plumbeitarsus) on itäaasialainen uunilintujen heimoon kuuluva varpuslintu. Sen esiintymisalue ulottuu Siperian itäosista Venäjän kaakkoiskolkkaan ja Sahalinille, Koillis-Mongoliaan, Koillis-Kiinaan sekä Korean niemimaan pohjoisosiin. Burjatianuunilintu on tavattu Suomessa Mustasaaressa lokakuun alussa 2002. Robert Swinhoe kuvaili lajin holotyypin Kiinasta, Takun ja Pekingin väliltä vuonna 1861.
De Swinhoes boszanger (Phylloscopus plumbeitarsus) is een zangvogel uit de familie Phylloscopidae.
Deze soort komt voor van Zuid-Siberië tot Mongolië en Mantsjoerije, 's winters tot Zuidoost-Azië.
De Swinhoes boszanger (Phylloscopus plumbeitarsus) is een zangvogel uit de familie Phylloscopidae.
Ospesanger (vitenskapelig navn Phylloscopus plumbeitarsus) tilhører sangerfamilien. Den er utbredt i det østlige Asia og var inntil nylig regnet som en underart av østsanger. Enkeltindivider har forvillet seg til Europa ved noen få anledninger, deriblant én gang til Norge, på Bulandet i Askvoll kommune i Sogn og Fjordane den 25. september 2013.
Ospesanger (vitenskapelig navn Phylloscopus plumbeitarsus) tilhører sangerfamilien. Den er utbredt i det østlige Asia og var inntil nylig regnet som en underart av østsanger. Enkeltindivider har forvillet seg til Europa ved noen få anledninger, deriblant én gang til Norge, på Bulandet i Askvoll kommune i Sogn og Fjordane den 25. september 2013.
Sibirisk lundsångare[3] (Phylloscopus plumbeitarsus) är en asiatisk tätting i familjen lövsångare inom ordningen tättingar.[4]
Sibirisk lundsångare är liksom lundsångaren en liten grön och grå sångare, endast 10–11 centimeter lång, med relativt stort huvud. Den är mycket lik lundsångaren men skiljer sig framför allt med att vingbandet är både längre, bredare och mer avgränsat, samt oftast förekomsten av även ett främre vingband. Utöver det är den i genomsnitt något grönare ovan och vitare under samt har gulare ögonbryn och grövre näbb. Även lätena är mycket lika. Locklätet är tydligare tvåstavigt och sången mer sammanflytande, snabbare och längre.[5]
Sibirisk lundsångare häckar från södra Sibirien till Mongoliet och Manchuriet och flyttar till Sydostasien vintertid.[4] Den är en mycket sällsynt gäst i Europa.[6] I Sverige finns två godkända fynd: Ottenby på Öland 5 juli 1991 samt Utklippan i Blekinge 6 oktober 1999, båda ringmärkta.[7] 24 oktober 2017 hittades även ett exemplar vid Hulsterstad på Öland, men detta fynd har ännu inte godkänts formellt.
Tidigare betraktades sibirisk lundsångare som en underart till lundsångare (P. trochiloides), men urskiljs nu genomgående som egen art. DNA-studier[8] visar att sibirisk lundsångaren med släktingar (förutom lundsångaren exempelvis nordsångaren) inte står särskilt nära många andra Phylloscopus-sångare som lövsångare och grönsångare, utan snarare närmare bambusångarna i Seicercus. Dessa resultat har implementerats olika av olika taxonomiska auktoriteter. Det vanligaste förhållningssättet numera är att inkludera Seicercus i Phylloscopus så att familjen lövsångare på så sätt endast innehåller ett släkte. Vissa för dock istället lundsångaren med släktingar till Seicercus.[2]
Sibirisk lundsångare häckar i blandskogar i tajga, i björk- och asplundar i bergstrakter upp till 4.000 meter över havet samt i pilar och björkar utmed floddalar. Vintertid ses den på lägre nivåer, upp till 1.300 meter, i lövskog, buskområden och bambu.[9]
Häckningsbiologin är dåligt känd, men den tros häcka från maj till början av augusti. I det bollformade boet på marken lägger honan fem till sex ägg.[9]
Arten har ett stort utbredningsområde och den anses inte hotad.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som vanlig eller lokalt vanlig i nordöstra Kina och lokalt vanlig på andra ställen i utbredningsområdet.[1]
Sibirisk lundsångare (Phylloscopus plumbeitarsus) är en asiatisk tätting i familjen lövsångare inom ordningen tättingar.