Pluvier Oriental

Orientpipare^[2] (Charadrius veredus) är en asiatisk fågel i familjen pipare inom ordningen vadarfåglar.^[3]

Utseende

Orientpiparen är en relativt stor, långvingad och långbent pipare, 21–25 centimeter i längd och 46–53 centimeter i vingbredd. Hane i häckningsdräkt har vitt ansikte, strupe och panna samt gråbrun krona, nacke och rygg. Undertill är buken vit avgränsat av ett svart band mot det kastanjefärgade bröstet. Hona, ungfågel och hane i vinterdräkt är generellt gråbrun ovan och vit under med blekt ansikte och vitt ögonbrynsstreck.

Utbredning och systematik

Den häckar från Sibirien till Manchuriet och Mongoliet och övervintrar i Australasien.^[3] Fågeln har setts två gånger i Europa: 2003 i Ilmola i Flnland och 2017 på Røst i Norge^[4]. Ett anmärkningsvärt fynd har också gjorts på Grönland 1948.^[5]

Släktskap

Orientpipare är närmast släkt med de tre asiatiska piparna mongolpipare, ökenpipare och kaspisk pipare. Hittills har dessa placerats i Charadrius, men DNA-studier visar att släktet är starkt parafyletiskt; en stor del av arterna är närmare släkt med andra släkten i familjen, däribland t.ex. viporna. Det får till följd att Charadrius egentligen bör begränsas till bara några få arter, däribland större strandpipare.^[6] Det skulle innebära att kaspisk pipare troligen bör flyttas till ett annat släkte. Än så länge har inte denna nya forskning resulterat i några taxonomiska förändringar.

Levnadssätt

Orientpiparen häckar i torra stäppområden, öknar och saltslätter. Vintertid påträffas den i gräsmarker och kustnära områden.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, dock med okänd utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till 160.000 individer.^[1]

Referenser

Källor

• Marchant, S.; Higgins, P.J.; & Davies, J.N. (eds). (1994). Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic Birds. Volume 2: Raptors to Lapwings. Oxford University Press: Melbourne. ISBN 0-19-553069-1
• National Photographic Index of Australian Wildlife. (1987). The Shorebirds of Australia. Angus & Robertson: Sydney. ISBN 0-207-15348-5

Noter

1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Charadrius veredus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
4. ^ ”Exceptional numbers of Oriental Plovers in southern Siberia in 2003”. https://www.researchgate.net/profile/Vladimir_Arkhipov2/publication/255722695_Exceptional_numbers_of_Oriental_Plovers_in_southern_Siberia_in_2003/links/0deec52187e02f3aa2000000/Exceptional-numbers-of-Oriental-Plovers-in-southern-Siberia-in-2003.pdf. Läst 30 juni 2017.
5. ^ Tarsiger.com Fynd av orientpipare i Västpalearktis
6. ^ Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068. [1]

Externa länkar

• Wikispecies har information om Charadrius veredus.
  Artförteckning