Halsbandslämlar (Dicrostonyx) är ett släkte i underfamiljen sorkar med arter som lever i Sibirien, norra Kanada och Alaska. Släktet räknas inte längre till släktgruppen (tribus) lämlar på grund av att nyare undersökningar visade att deras gemensamma drag beror på konvergent evolution.
Halsbandslämlar når en kroppslängd mellan 10 och 15 centimeter och därtill kommer en ett till två centimeter lång svans. Sommarpälsen är beroende på art grå, gulaktig eller rödbrun. Vinterpälsen är helt vit. Halsbandslämlar är de enda gnagare med vit vinterpäls, men särdragen finns också hos andra däggdjur (skogshare, hermelin).
Halsbandslämlar har ungefär samma kroppsform som andra lämlar. Framfötternas tredje och fjärde klo har under sommaren ungefär samma längd som de andra klorna. Under vintern växer dessa klor och blir längre, tjockare och kraftigare. På så sätt har lämmeln möjlighet att gräva i frusen jord.
Under sommaren använder de underjordiska bon som de gräver i tundran. Tunneln är ungefär 6 meter lång och slutar i en grotta som polstras med gräs. I den kalla årstiden gräver de sina tunnlar i snön. Födan utgörs under sommaren av gräs, blommor och frukter samt under vintern av kvistar, knoppar och bark.
Den vita vinterpälsen används ibland av inuiterna för klädesplagg men ingen betydande handel finns.
Jarell och Fredga godkände 1993 följande tre arter:
Arternas antal är däremot omstritt. Några zoologer räknar alla populationer till samma art och Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 8 arter.[1]
Några ytterligare arter som blev beskrivna är:
Halsbandslämlar (Dicrostonyx) är ett släkte i underfamiljen sorkar med arter som lever i Sibirien, norra Kanada och Alaska. Släktet räknas inte längre till släktgruppen (tribus) lämlar på grund av att nyare undersökningar visade att deras gemensamma drag beror på konvergent evolution.
