El ratpenat de ferradura bru (Rhinolophus stheno) és una espècie de ratpenat de la família dels rinolòfids. Viu a Indonèsia, Laos, Malàisia, Myanmar, Tailàndia i el Vietnam. El seu hàbitat natural és el bosc caducifoli primari. No hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie, tot i que està afectada per la caça.[1]
El ratpenat de ferradura bru (Rhinolophus stheno) és una espècie de ratpenat de la família dels rinolòfids. Viu a Indonèsia, Laos, Malàisia, Myanmar, Tailàndia i el Vietnam. El seu hàbitat natural és el bosc caducifoli primari. No hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie, tot i que està afectada per la caça.
Die Südliche Braune Hufeisennase (Rhinolophus stheno) ist eine Fledermaus in der Familie der Hufeisennasen, die in Südostasien vorkommt.[1]
Die Art ist mit einer Kopfrumpflänge von 44 bis 56 mm, einer Schwanzlänge von 15 bis 21 mm und einem Gewicht von 6 bis 10,5 g ein mittelgroßes Familienmitglied. Sie hat 42 bis 48 mm lange Unterarme und 15 bis 22 mm lange Ohren. Die Oberseite ist mit dunkelbraunen bis rotbraunem Fell bedeckt, während auf der Unterseite deutlich helleres Fell vorkommt. Aufgrund längerer Aufenthalte in Höhlen kann das Fell ausbleichen und orange erscheinen. Der Hauptteil des Nasenblatts hat eine Hufeisenform. Darin befindet sich ein kleineres rundes Blatt mit einem hornartigen Aufsatz. Die Kanten des Hufeisens sind dunkler als die inneren Bereiche. Die kleinen Augen der Art sind am Rand des Nasenblatts fast nicht erkennbar.[2][3]
Die Südliche Braune Hufeisennase kommt von Myanmar, Laos und Vietnam über Thailand, die Malaiische Halbinsel und Sumatra bis nach Java vor. Vermutlich kann sie auch in Kambodscha angetroffen werden. Die Fledermaus lebt im Flachland und in Gebirgen bis 1.200 Meter Höhe. Als Habitat dienen ursprüngliche Wälder, bewirtschaftete Laubwälder, Ackerland und andere Kulturlandschaften. Gewöhnlich lebt die Art im Umfeld von Kalksteinfelsen.[4]
Die Individuen ruhen unter überhängenden Klippen, in Felsspalten, in Höhlen sowie in Baumhöhlen. Sie orientieren sich mit Hilfe der Echoortung, wobei die Frequenz der Rufe zwischen 85 und 96,5 kHz liegt.[2] Bei Weibchen kommt meist zwischen Mai und Juli ein Wurf mit einem Jungtier vor. Dieses wird bei Ausflügen etwa zwei Monate von der Mutter getragen.[3]
Bis auf eine begrenzte Jagd im Norden Thailands liegen keine Gefahren für den Bestand vor. Die Südliche Braune Hufeisennase wird von der IUCN als nicht gefährdet (Least Concern) gelistet.[4]
Die Südliche Braune Hufeisennase (Rhinolophus stheno) ist eine Fledermaus in der Familie der Hufeisennasen, die in Südostasien vorkommt.
The lesser brown horseshoe bat (Rhinolophus stheno) is a species of bat in the family Rhinolophidae. It is found in Indonesia, Laos, Malaysia, Thailand, and Vietnam.
The lesser brown horseshoe bat (Rhinolophus stheno) is a species of bat in the family Rhinolophidae. It is found in Indonesia, Laos, Malaysia, Thailand, and Vietnam.
Rhinolophus stheno es una especie de murciélago de la familia Rhinolophidae.
Se encuentra en Indonesia (Sumatra y Java), Laos, Malasia Peninsular, Tailandia, Birmania y Vietnam, probablemente en Camboya.
Rhinolophus stheno es una especie de murciélago de la familia Rhinolophidae.
Rhinolophus stheno Rhinolophus generoko animalia da. Chiropteraren barruko Rhinolophidae familian sailkatuta dago.
Rhinolophus stheno Rhinolophus generoko animalia da. Chiropteraren barruko Rhinolophidae familian sailkatuta dago.
Rhinolophus stheno (K. Andersen, 1905) è un pipistrello della famiglia dei Rinolofidi diffuso nell'Ecozona orientale.[1][2]
Pipistrello di piccole dimensioni, con la lunghezza della testa e del corpo tra 54 e 58 mm, la lunghezza dell'avambraccio tra 42 e 48 mm, la lunghezza della coda tra 15 e 21 mm, la lunghezza del piede tra 8,5 e 9,2 mm, la lunghezza delle orecchie tra 15 e 22 mm e un peso fino a 10,5 g.[3]
Le parti dorsali sono bruno-rossastre con la base dei peli bruno-giallastra chiara, mentre le parti ventrali sono più chiare. Le orecchie sono piccole. La foglia nasale presenta una lancetta lunga, con i bordi diritti e la punta smussata, un processo connettivo con il profilo arrotondato e cosparso di pochi peli, una sella con i bordi paralleli e l'estremità arrotondata. La porzione anteriore è larga, copre completamente il muso ed ha una foglietta supplementare sotto di essa. Il labbro inferiore ha tre solchi longitudinali. La coda è lunga ed inclusa completamente nell'ampio uropatagio. Il primo premolare superiore è situato lungo la linea alveolare.
Emette ultrasuoni ad alto ciclo di lavoro sotto forma di impulsi a frequenza costante di 85-90 kHz.
Si rifugia in colonie singolarmente o in colonie fino a 1.200 individui all'interno di grotte e cavità degli alberi.
Si nutre di insetti.
Femmine gravide sono state catturate tra febbraio ed aprile.
Questa specie è diffusa in Indocina e sulle isole di Sumatra e Giava.
Vive nelle foreste sempreverdi secche, foreste decidue e di dipterocarpi fino a 1.000 metri di altitudine.
Sono state riconosciute 2 sottospecie:
La IUCN Red List, considerato il vasto areale, la popolazione presumibilmente numerosa e la presenza in diverse aree protette, classifica R.stheno come specie a rischio minimo (LC).[1]
Rhinolophus stheno (K. Andersen, 1905) è un pipistrello della famiglia dei Rinolofidi diffuso nell'Ecozona orientale.
Kelawar Ladam Bukit merupakan spesies kelawar dalam keluarga Rhinolophidae yang boleh didapati di Indonesia, Laos, Malaysia, Thailand, dan Vietnam. Nama saintifiknya ialah Rhinolophus stheno.
Kelawar Ladam Bukit ialah haiwan berdarah panas, dalam kumpulan kelas mamalia.
Sebagaimana haiwan mamalia lain, Kelawar Ladam Bukit membiak dengan beranak.
Kelawar Ladam Bukit merupakan spesies kelawar dalam keluarga Rhinolophidae yang boleh didapati di Indonesia, Laos, Malaysia, Thailand, dan Vietnam. Nama saintifiknya ialah Rhinolophus stheno.
Rhinolophus stheno is een zoogdier uit de familie van de hoefijzerneuzen (Rhinolophidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door K. Andersen in 1905.
De soort komt voor in Vietnam, Thailand, Laos, Maleisië en Indonesië.
Bronnen, noten en/of referentiesRhinolophus stheno is een zoogdier uit de familie van de hoefijzerneuzen (Rhinolophidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door K. Andersen in 1905.
Rhinolophus stheno[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av K. Andersen 1905. Rhinolophus stheno ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter.[2]
Denna fladdermus har 42 till 48 mm långa underarmar, en 15 till 21 mm lång svans och 15 till 22 mm stora öron. Vikten är 6 till 10,5 g. Pälsen har på ovansidan en mörkbrun till rödbrun färg och undersidan är täckt av tydlig ljusare päls. Liksom hos andra släktmedlemmar finns hudflikar på näsan (bladet) där den största delen är hästskoformig. Hudflikarna är ljusare i mitten än på kanten.[6] Kroppen (huvud och bål) är 44 till 56 mm lång och de små ögonen är delvis gömda bakom näsbladet. Öronen har på utsidan en svart färg.[7]
Arten förekommer i Sydostasien från södra Kina och Burma till Malackahalvön, Sumatra och Java. Den lever i låglandet och i bergstrakter upp till 1200 meter över havet. Rhinolophus stheno vistas i skogar och den besöker även jordbruksmark.[1]
Rhinolophus stheno jagar med hjälp av ekolokalisering och lätets frekvens ligger mellan 85 och 96,5 kHz. Individerna vilar under överhängande klippor, i grottor, i bergssprickor och i trädens håligheter. Populationen i Laos och norra Vietnam är kanske en självständig art.[6] Honor har vanligen en kull med en unge mellan maj och juli. Ungen bäras cirka två månader av modern under utflykter.[7]
Wikimedia Commons har media som rör Rhinolophus stheno.
Wikispecies har information om Rhinolophus stheno.
Rhinolophus stheno är en däggdjursart som beskrevs av K. Andersen 1905. Rhinolophus stheno ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter.
Denna fladdermus har 42 till 48 mm långa underarmar, en 15 till 21 mm lång svans och 15 till 22 mm stora öron. Vikten är 6 till 10,5 g. Pälsen har på ovansidan en mörkbrun till rödbrun färg och undersidan är täckt av tydlig ljusare päls. Liksom hos andra släktmedlemmar finns hudflikar på näsan (bladet) där den största delen är hästskoformig. Hudflikarna är ljusare i mitten än på kanten. Kroppen (huvud och bål) är 44 till 56 mm lång och de små ögonen är delvis gömda bakom näsbladet. Öronen har på utsidan en svart färg.
Arten förekommer i Sydostasien från södra Kina och Burma till Malackahalvön, Sumatra och Java. Den lever i låglandet och i bergstrakter upp till 1200 meter över havet. Rhinolophus stheno vistas i skogar och den besöker även jordbruksmark.
Rhinolophus stheno jagar med hjälp av ekolokalisering och lätets frekvens ligger mellan 85 och 96,5 kHz. Individerna vilar under överhängande klippor, i grottor, i bergssprickor och i trädens håligheter. Populationen i Laos och norra Vietnam är kanske en självständig art. Honor har vanligen en kull med en unge mellan maj och juli. Ungen bäras cirka två månader av modern under utflykter.
Rhinolophus stheno — вид рукокрилих родини Підковикові (Rhinolophidae).
Країни проживання: Індонезія (Ява, Суматра), Лаос, Малайзія (півострів Малайзія), М'янма, Таїланд, В'єтнам. Мешканець деградованих і первинних листяних лісів.
Немає серйозних загроз для цього виду. Відомий з багатьох охоронних територій у всьому ареалі.
Rhinolophus stheno — вид рукокрилих родини Підковикові (Rhinolophidae).
Dơi lá Nam Á (danh pháp hai phần: Rhinolophus stheno) là loài động vật có vú trong họ Dơi lá mũi, bộ Dơi. Loài này được K. Andersen mô tả năm 1905.[1]
Phương tiện liên quan tới Rhinolophus stheno tại Wikimedia Commons
Dơi lá Nam Á (danh pháp hai phần: Rhinolophus stheno) là loài động vật có vú trong họ Dơi lá mũi, bộ Dơi. Loài này được K. Andersen mô tả năm 1905.
작은갈색관박쥐(Rhinolophus stheno)는 관박쥐과에 속하는 박쥐의 일종이다.[2] 인도네시아와 라오스, 말레이시아, 타이, 베트남에서 발견된다.
작은 박쥐로 몸길이는 54~58mm, 전완장은 42~48mm, 꼬리 길이는 15~21mm이다. 발 길이는 8.5~9.2mm이고 귀 길이는 15~22mm, 몸무게는 최대 10.5g이다.[3] 등 쪽은 연하고 누르스름한 갈색 바탕에 불그스레한 갈색인 반면에 배 쪽은 좀 더 밝은 색을 띤다. 귀는 작다. 잎코는 긴 창 모양을 띤다.
개별적으로 무리를 짓거나 최대 1,200마리까지 무리를 지어 동굴 속이나 나무 구멍 속에 생활한다. 먹이는 곤충이다. 2월과 4월 사이에 임신한 암컷이 포획된다.
인도차이나와 수마트라섬]]과 자와섬에 널리 분포한다. 해발 최대 1,000m 이내의 건조한 상록수림과 활엽수림, 딥테로카르푸스 숲에서 서식한다.
2종의 아종이 알려져 있다.[2]
.jpg){kind=small}
