Väddgökbi (Nomada armata)[2][3] är en biart som beskrevs av Herrich-Schäffer 1839. Väddgökbi ingår i släktet gökbin och familjen långtungebin.[4][5][6] Inga underarter finns listade.[4]
Huvud och mellankropp är till största delen svarta, medan bakkroppen är brunröd med gula och vanligen även svarta fläckar. Kroppslängden varierar mellan 10 och 12 mm. Honan och hanen liknar varandra, men den senare har de inre antennlederna röda till skillnad från honans brunsvarta. De yttre antennlederna är dock orangefärgade hos båda könen.[7] Hanen har dessutom käkarna, kinderna och delar av mellankroppen gulröda.[8]
Väddgökbiet är en kleptoparasit som lägger ägg i bon hos väddsandbi. Larven lever på värdartens upplagrade näring efter det att den dödat ägget eller värdlarven. Arten lever i liknande habitat som värdarten, magra åkervallar med gott om blommor, vägkanter, beteshagar, torrängar, trädesåkrar och sandstäpper. Den flyger från mitten av juni till juli, och besöker framför allt samma nektarkälla som värdarten, nämligen åkervädd (Knautia arvensis).[7] Den kan också besöka andra väddväxter, som övriga inom släktet Knautia och fältväddssläktet, framför allt fältvädd (Scabiosa columbaria).[8] Arten har även påträffats på åkerrödtoppa (Odontites vernus).[9]
Arten finns i Europa till södra Wales och södra England i väster, och från södra Frankrike i söder till södra Finland[9] och södra Sverige i norr[1]. I Sverige förekommer arten numera endst i Skåne, Småland och på Öland. Den har tidigare förekommit i Svealand upp till Närke men är numera lokalt utdöd. På grund av tillbakagången är den rödlistad som starkt hotad ("EN").[1] Den är ingenstans vanlig, och är även rödlistad som starkt hotad i bland annat Finland[10], Tyskland[8] och Storbritannien[9].
Väddgökbi (Nomada armata) är en biart som beskrevs av Herrich-Schäffer 1839. Väddgökbi ingår i släktet gökbin och familjen långtungebin. Inga underarter finns listade.