Die Braunschuppige Sandbiene (Andrena curvungula) ist eine Sandbiene aus der Familie Andrenidae. Sie ist eine solitäre, nestbauende Biene, die jährlich eine Generation hat und von Mai bis Juli fliegt.[1]
Die Weibchen sind 13 bis 14 mm lang, sie haben am Thoraxrücken eine braune schuppenartige Behaarung (daher der deutsche Name). Die Endfranse ist rotbraun, die Schienenbürste hellgelb. Die Tergite sind glatt und dicht punktiert, an den Tergiten 2 bis 4 sind weiße durchgehende Endbinden, an Tergit 2 und 3 in der Mitte unterbrochen. Das Krallenglied der Hinterbeine ist im Unterschied zu A. pandellei verlängert und relativ stark, insgesamt ähnlich wie A. pandellei.[1][2]
Die Männchen sind 11 bis 13 mm lang, sie sind nur schwer von anderen Andrena Arten zu unterscheiden. Sie sind locker abstehend behaart, am Thoraxrücken grau bis braun, am zweiten bis fünften Tergit befinden sich weiße Binden. Vom Gesicht stehen oben seitlich dunkle Haare ab. Krallenglied ähnelt dem der Weibchen.[3]
Die Art ist in Europa weit verbreitet, von den Pyrenäen über Zentraleuropa, nach Norden bis Südschweden und Lettland, südwärts bis zur Toskana, ostwärts bis Zentralasien.[4]
In Deutschland ist A. curvungula weit verbreitet in der Südhälfte. Es gibt keine Nachweise aus Niedersachsen und Schleswig-Holstein (nur eine Meldung aus Mecklenburg-Vorpommern). In Österreich ist die Art außer in Vorarlberg und Salzburg in allen Bundesländern nachgewiesen. In der Schweiz ist sie ebenfalls weit verbreitet.[4]
Die Braune Schuppensandbiene lebt solitär und baut ihr Nest in selbstgegrabenen Nestern im Boden von extensiv genutzten Wiesen und Magerrasen sowie an südexponierten Waldrändern. Sie kommt auch in Botanischen Gärten vor. Manchmal nistet sie in Aggregationen. Sie hat eine Generation im Jahr, die vom Mai bis in den Juli zu finden ist.[1][4]
Diese Biene ist oligolektisch, das heißt, sie sammelt Pollen primär an Glockenblumen, manchmal auch an Teufelskrallen und ausnahmsweise an Malven.[1][5] Männchen patrouillieren häufig in unmittelbarer Nähe von Glockenblumengewächsen.[6]
Parasiten: Als Parasiten gelten die Kuckucksbienen der Art Nomada braunsiana und vermutlich auch N. succincta. Erwachsene Tiere sind manchmal von Fächerflüglern befallen.
A. curvungula zählt zur Untergattung Lepidandrena, zu der in Mitteleuropa auch A. pandellei, A. rufizona und A. paucisquama gehören. Insgesamt sind 16 Arten dieser Untergattung bekannt, die in der Paläarktis verbreitet ist.[7]
Die Braunschuppige Sandbiene (Andrena curvungula) ist eine Sandbiene aus der Familie Andrenidae. Sie ist eine solitäre, nestbauende Biene, die jährlich eine Generation hat und von Mai bis Juli fliegt.
Andrena curvungula is a species of insect belonging to the family Andrenidae.[1]
It is native to Europe.[1]
Andrena curvungula is a species of insect belonging to the family Andrenidae.
It is native to Europe.
Andrena curvungula est une espèce d'abeilles de la famille des Andrenidae, du genre Andrena. Elle a été signalée en Espagne, en Allemagne, en Scandinavie, en Europe de l’Est, en Turquie et en France où elle reste rare.
Les femelles collectent le pollen sur les campanulacées, en particulier la campanule à feuilles de pêcher (Campanula persicifolia), une herbacée protégée sur une partie du territoire français[1].
Nomada Succinta est une abeille coucou cleptoparasite de cette andrène.
Andrena curvungula est une espèce d'abeilles de la famille des Andrenidae, du genre Andrena. Elle a été signalée en Espagne, en Allemagne, en Scandinavie, en Europe de l’Est, en Turquie et en France où elle reste rare.
Katilėlinė smėliabitė (lot. Andrena curvungula) – žeminių bičių (Andrenidae) šeimos smėliabičių (Andrena) genties rūšis. Paplitusi Europoje, Turkijoje, Užkaukazėje, Vakarų Kazachstane.
Katilėlinė smėliabitė įrašyta į Lietuvos raudonosios knygos 3 (R) kategoriją (retos rūšys),[2] saugoma nuo 1991 m. Lietuvoje aptikta pietinėje dalyje: prie Mardasavo (1985 m., Varėnos raj.), Dusios ežero ir Bakšių (1991, 1994 m., Lazdijų raj.), Liubavo (2000 m., Kalvarijos sav.). Iš viso buvo pagauta vos keliolika individų.[3]
Katilėlinė smėliabitė yra 12–14 mm dydžio. Skraido nuo gegužės pabaigos iki liepos vidurio. Renkasi sausus kalvų šlaitus, pamiškes, upių slėnius. Dažniausiai lanko tik įvairių katilėlių (Campanula) žiedus. Veisiasi lengvame dirvožemyje išraustuose urveliuose, sudaro kolonijas. Per metus gyvena viena vabzdžių karta.
Katilėlinė smėliabitė (lot. Andrena curvungula) – žeminių bičių (Andrenidae) šeimos smėliabičių (Andrena) genties rūšis. Paplitusi Europoje, Turkijoje, Užkaukazėje, Vakarų Kazachstane.
Katilėlinė smėliabitė įrašyta į Lietuvos raudonosios knygos 3 (R) kategoriją (retos rūšys), saugoma nuo 1991 m. Lietuvoje aptikta pietinėje dalyje: prie Mardasavo (1985 m., Varėnos raj.), Dusios ežero ir Bakšių (1991, 1994 m., Lazdijų raj.), Liubavo (2000 m., Kalvarijos sav.). Iš viso buvo pagauta vos keliolika individų.
de gewone klokjeszandbij (Andrena curvungula) is een vliesvleugelig insect uit de familie Andrenidae. De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1870 door Carl Gustaf Thomson.[1]
Bronnen, noten en/of referenties
Blåklockesandbi (Andrena curvungula) är en art i insektsordningen steklar som tillhör överfamiljen bin och familjen grävbin.[3].
Honan har en mycket karakteristisk färgteckning med korta, breda, mörkbruna hår på mellankroppens ovansida, längre, gråaktiga hår på dess sidor och en svart bakkropp med klarvita band längs tergiternas, bakkroppssegmentens, baksidor. Hanen är slankare och mer uniformt gråbrun; dock har även han de kritvita bakkanterna på tergiterna. Biet har en längd av 12 till 14 mm.[4]
Artdatabanken beskriver artens biotoper som jordbrukslandskap och skog.[3] I Mellaneuropa har den främst påträffats på ängsmark, i vingårdar, på sluttningar och i solexponerade skogsbryn, men den förekommer även i bebyggelse.[5]
Blåklockesandbiet samlar endast pollen till larvernas föda från blåklockor; det har emellertid även påträffats på andra växter, som teveronika, näva och spenört.[6]
Artens parningsritualer förefaller vara mycket flexibla. Från Tyskland rapporteras det om hanar som, likt många humlehanar, flyger patrulleringsflygningar för att hitta och locka till sig parningsvilliga honor; i före detta Tjeckoslovakien (Tjeckien och Slovakien) däremot, har man observerat hanar som samlas i stora flockar över bokolonier i väntan på att de nykläckta honorna skall komma fram. De nykläckta honorna och hanarna (de övervintrar som larver) lämnar sina bon i marken i slutet av juni; hanarna lever bara i 2 till 3 veckor, honorna i 3 till 5. Hanen är polygam, honan troligtvis monogam. Efter parningen gräver honan ett bo i marken, bestående av gångar som avslutas med en yngelcell. Denna provianteras med en kula av pollen från blåklockor – som nämnts är honan mycket specialiserad därvidlag. Det finns vissa tecken på att honan hinner bygga mer än ett bo.[5] Honans polleninsamlande är mycket intensivt – det har framförts farhågor att hon samlar så mycket pollen att det kan vara till ogagn för växten.[6] Vana honor kan avgöra en blåklockas kvalitet som pollenkälla redan i flykten.[7]
I Mellaneuropa parasiteras bona av gökbina Nomada braunsiana och gullgökbi (Nomada fulvicornis); det senare förekommer även i Sverige.[6]
Blåklockesandbiet är vanligt i södra Tyskland men blir ovanligare längre norrut; det finns även sällsynt i Polen och möjligtvis i Danmark. I Nederländerna förefaller det vara helt försvunnet. Rapporter finns även från övriga Mellaneuropa och öserut till Ural.[8] I Sverige finns arten endast på Gotland. Den är numera klassificerad som livskraftig ("LC"), men är utdöd i Skåne och Småland.[3] I Skåne sågs den senast 1948, i Småland (Jönköpings län) dog den ut redan i slutet av 1800-talet.[9]
Blåklockesandbi (Andrena curvungula) är en art i insektsordningen steklar som tillhör överfamiljen bin och familjen grävbin..
Andrena curvungula là một loài ong trong họ Andrenidae. Loài này được Thomson miêu tả khoa học đầu tiên năm 1870.[1]
Andrena curvungula là một loài ong trong họ Andrenidae. Loài này được Thomson miêu tả khoa học đầu tiên năm 1870.
