Ar genad Crocidura a zo unan eus an nav genad a zo en iskerentiad minelled Crocidurinae. En tu-hont da 180 spesad a gaver en genad-se, da lavaret eo unan eus ar genadoù bronneged niverusañ.
a vo kavet e Wikimedia Commons.
C. és un dels nou gèneres de la subfamília de musaranyes Crocidurinae[2] i comprèn el més extens nombre d'espècies de tots els gèneres de mamífers.[3]
C. és un dels nou gèneres de la subfamília de musaranyes Crocidurinae i comprèn el més extens nombre d'espècies de tots els gèneres de mamífers.
Die Gattung der Weißzahn- oder Wimperspitzmäuse (Crocidura) ist eine Säugetiergattung aus der Familie der Spitzmäuse (Soricidae). In einem weiteren Sinn wird diese Bezeichnung auf die Unterfamilie der Crocidurinae angewandt. Mit fast 220 Arten ist sie die artenreichste Säugetiergattung überhaupt, drei Arten (die Feldspitzmaus, die Hausspitzmaus und die Gartenspitzmaus) leben auch in Mitteleuropa.
Das Fell dieser Spitzmäuse ist dicht und seidig, es ist an der Oberseite braun, grau oder schwarz gefärbt, die Unterseite ist heller. Der Schwanz ist lang und wie der hintere Teil des Körpers mit Wimpern versehen. Die Krallen sind im Vergleich zu anderen Spitzmausarten kurz, die 28 Zähne sind weiß gefärbt. Diese Spitzmäuse erreichen Kopfrumpflängen von 4 bis 18 Zentimetern wozu noch 4 bis 11 Zentimeter Schwanz kommen. Das Gewicht variiert je nach Art von 3 bis 65 Gramm.
Weißzahnspitzmäuse sind auf die Alte Welt beschränkt, sie kommen in Eurasien und Afrika vor, die größte Artenvielfalt herrscht im zentralen Afrika. Sie bewohnen eine Vielzahl von Lebensräumen, beispielsweise Wälder und Grasländer, aber auch Felder und dringen manchmal in Gebäude ein.
Wie alle Spitzmäuse ernähren sie sich vorwiegend von Wirbellosen (beispielsweise Insekten und Regenwürmern) und sind durch eine hohe Stoffwechselrate gekennzeichnet. So verzehren sie täglich nahezu ihr eigenes Körpergewicht an Nahrung. Sie sind sehr fruchtbar, einmal oder mehrmals pro Jahr kommen nach rund drei- bis vierwöchiger Tragzeit zwei bis zehn Jungtiere zur Welt.
Vor allem einige Arten mit kleinem Verbreitungsgebiet sind bedroht. Unmittelbar vom Aussterben bedroht (critically endangered) sind laut IUCN C. dhofarensis, C. harenna, C. negrina, C. thomensis und C. wimmeri, hinzu kommt noch die auf der Weihnachtsinsel endemische Art C. trichura, die möglicherweise bereits ausgestorben ist. 15 Arten gelten als stark gefährdet (endangered) und 20 als gefährdet (vulnerable), für einige Arten fehlen aber genaue Daten.
Insgesamt werden fast 220 Arten unterschieden.[1] In Mitteleuropa leben drei Arten:
Vier weitere Arten, C. sicula (auf Sizilien), C. ichnusae (auf Sardinien), C. canariensis (auf den Kanarischen Inseln) und C. zimmermanni (auf Kreta) sind in Südeuropa heimisch. Die meisten Arten leben in Afrika (rund hundert Arten sind auf das zentrale oder südliche Afrika beschränkt) oder in Südostasien (wo es mehrere endemische Arten auf den Philippinen, Indonesien und den Andamanen und Nikobaren gibt). Die folgende Liste folgt Wilson & Reeder (2005) und gibt neue Entdeckungen wieder:
Weitere bisher unbeschriebene Arten lassen sich genetischen Untersuchungen zufolge auf einigen Inseln Südostasiens[15] sowie in Ostasien vermuten.[16]
Die Gattung der Weißzahn- oder Wimperspitzmäuse (Crocidura) ist eine Säugetiergattung aus der Familie der Spitzmäuse (Soricidae). In einem weiteren Sinn wird diese Bezeichnung auf die Unterfamilie der Crocidurinae angewandt. Mit fast 220 Arten ist sie die artenreichste Säugetiergattung überhaupt, drei Arten (die Feldspitzmaus, die Hausspitzmaus und die Gartenspitzmaus) leben auch in Mitteleuropa.
Oqtishlilar (Crocidura) - yerqazarlar oilasiga mansub hasharotxoʻr sut emizuvchilar urugʻi. Gavdasining uz. 4— 15 sm (dumi 4—10 sm), kalta yung , siyrak va uzunroq qil bilan qoplangan. Tishlarining koronkasi oq (nomishundan olingan), yuqori jagʻining har qaysisi yarmida 3 tadan bir uchli tishlari bor. 150 ga yaqin turi Afrika, Janubiy va Oʻrta Yevropa, Osiyo, jumladan, Oʻrta Osiyo va Qozogʻistonda tarqalgan. Oʻzbekistonda 2 turi: kichik O . Amudaryoning quyi oqimi, Zarafshon, Sirdaryo, Fargʻona, Surxondaryoda; oq qorinli O. Surxondaryo vodiysida uchraydi.[1]
Oqtishlilar (Crocidura) - yerqazarlar oilasiga mansub hasharotxoʻr sut emizuvchilar urugʻi. Gavdasining uz. 4— 15 sm (dumi 4—10 sm), kalta yung , siyrak va uzunroq qil bilan qoplangan. Tishlarining koronkasi oq (nomishundan olingan), yuqori jagʻining har qaysisi yarmida 3 tadan bir uchli tishlari bor. 150 ga yaqin turi Afrika, Janubiy va Oʻrta Yevropa, Osiyo, jumladan, Oʻrta Osiyo va Qozogʻistonda tarqalgan. Oʻzbekistonda 2 turi: kichik O . Amudaryoning quyi oqimi, Zarafshon, Sirdaryo, Fargʻona, Surxondaryoda; oq qorinli O. Surxondaryo vodiysida uchraydi.
The genus Crocidura is one of nine genera of the shrew subfamily Crocidurinae. Members of the genus are commonly called white-toothed shrews or musk shrews, although both also apply to all of the species in the subfamily. With over 180 species, Crocidura contains the most species of any mammal genus.[3] The name Crocidura means "woolly tail", because the tail of Crocidura species are covered in short hairs interspersed with longer ones.[4]
They are found throughout all tropical and temperate regions of the Old World, from South Africa north to Europe, and east throughout Asia, as far east as the Malay Archipelago. One species, the possibly extinct Christmas Island shrew (C. trichura), also inhabited Christmas Island. They likely originated in Africa or Asia Minor during the Miocene, spread to Europe by the early Pliocene, and spread to eastern Asia and the Mediterranean by the Pleistocene.[5][6]
*New species.[11][12][13][14][15]
A significant diversity of extinct Crocidura species is known from the early-mid Pleistocene of Morocco, but by the majority of these species went extinct between the Middle to Late Pleistocene boundary, and were replaced by modern species.[17] Indeterminate Crocidura remains are known from the Miocene-aged rocks in the Potwar Plateau of Pakistan, concurrent with fossils from the Shivalik Fossil Beds.[20]
Crocidura shrews were embalmed in Ancient Egypt, being associated with the dark aspect of the god Horus. Many of these mummies have been uncovered during excavations at the Falcon Necropolis, providing important information about the former diversity of shrews in this area.[16]
.jpg)
.jpg)
{{cite journal}}: CS1 maint: multiple names: authors list (link) The genus Crocidura is one of nine genera of the shrew subfamily Crocidurinae. Members of the genus are commonly called white-toothed shrews or musk shrews, although both also apply to all of the species in the subfamily. With over 180 species, Crocidura contains the most species of any mammal genus. The name Crocidura means "woolly tail", because the tail of Crocidura species are covered in short hairs interspersed with longer ones.
They are found throughout all tropical and temperate regions of the Old World, from South Africa north to Europe, and east throughout Asia, as far east as the Malay Archipelago. One species, the possibly extinct Christmas Island shrew (C. trichura), also inhabited Christmas Island. They likely originated in Africa or Asia Minor during the Miocene, spread to Europe by the early Pliocene, and spread to eastern Asia and the Mediterranean by the Pleistocene.
Crocidura es un género de soricomorfos de la familia Soricidae que incluye a 190 especies de musarañas. Son nativas del Viejo Mundo.
Se reconocen las siguientes especies:
Crocidura es un género de soricomorfos de la familia Soricidae que incluye a 190 especies de musarañas. Son nativas del Viejo Mundo.
Crocidura satitsuak biltzen dituen Soricidae familiako ugaztun genero bat da. 180 espezierekin, ugaztenen barruko generorik handiena da.
Crocidura satitsuak biltzen dituen Soricidae familiako ugaztun genero bat da. 180 espezierekin, ugaztenen barruko generorik handiena da.
Crocidura est un genre rassemblant des insectivores de la famille des Soricidae. Ce genre de musaraignes à dents blanches[1] comprend de très nombreuses espèces appelées musaraignes ou crocidures.
Selon [réf. nécessaire] :
[1]
Crocidura est un genre rassemblant des insectivores de la famille des Soricidae. Ce genre de musaraignes à dents blanches comprend de très nombreuses espèces appelées musaraignes ou crocidures.
Crocidura (Wagler, 1832) è un genere della famiglia dei Soricidi comunemente noti come crocidure.
Al genere Crocidura appartengono mammiferi di piccole dimensioni, con lunghezza della testa e del corpo tra 40 e 180 mm, la lunghezza della coda tra 40 e 110 mm e un peso fino a 65 g.[1]
Il cranio è allungato e schiacciato dorsalmente, è privo di arcate zigomatiche e presenta i denti completamente bianchi. La mandibola è allungata ed ha il ramo ascendente elevato. Gli incisivi interni superiori sono lunghi ed uncinati, presentano due dentellature e sono seguiti su ogni semi-arcata da tre denti unicuspidati, i quali sono piccoli. È presente un solo premolare superiore, che è di solito il più grande tra tutti i denti masticatori. I molari presentano la caratteristica disposizione delle cuspidi a W.
Sono caratterizzati dalla seguente formula dentaria:
3 1 1 3 3 1 1 3 3 1 1 1 1 1 1 3 Totale: 28 1.Incisivi; 2.Canini; 3.Premolari; 4.Molari;L'aspetto è quello tipico di un toporagno, con il corpo snello. Le parti dorsali generalmente variano dal bruno-grigiastro al grigio con le parti ventrali solitamente più chiare. La testa è allungata, il muso è appuntito, densamente cosparso di lunghe vibrisse e costantemente in movimento. Il naso è semplice, diviso in due da un solco verticale che passa tra le due narici. Gli occhi sono piccoli ma visibili, le orecchie sono ridotte ed arrotondate con una complessa struttura di pieghe e rientranze nella superficie interna. Le zampe hanno cinque dita, tutte fornite di piccoli artigli. La coda è affusolata, solitamente più tozza alla base ed è ricoperta di piccole setole e cosparsa di lunghi peli chiari. Quest'ultima caratteristica è unica tra tutti i toporagni e la loro quantità è utile per distinguere le varie specie. Alcune forme hanno un odore forte e pungente prodotto da numerose ghiandole situate sui fianchi e sulla coda.
Un comportamento comune a molte specie del genere Crocidura (presente anche nel genere Suncus) è il cosiddetto caravanning. Si tratta di una peculiare interazione genitore/prole messa in atto quando un nido è disturbato, o semplicemente quando i giovani iniziano a uscire dal nido ma non sono ancora del tutto indipendenti. La madre ed i cuccioli si dispongono in fila indiana, con il primo dei cuccioli aggrappato alla groppa della madre ed i successivi ciascuno aggrappato alla groppa del precedente, a formare una catena che si muove solidalmente, seguendo gli spostamenti della madre[2][3][4].
Sono toporagni principalmente terricoli e talvolta parzialmente arboricoli diffusi in tutto il vecchio mondo, dall'Europa e l'Africa attraverso l'Asia fino al Giappone e in Indonesia all'isola di Sulawesi.
Il genere comprende 197 specie ed è attualmente quello con il più alto numero tra tutti i mammiferi.[5]
Baltadančiai kirstukai (Crocidura) – kirstukinių (Soricidae) šeimos žinduolių gentis.
Paplitę Eurazijoje ir Afrikoje.
Gentyje yra apie 150 rūšių:
ir kt.
Crocidura is een geslacht binnen de familie van de spitsmuizen. Door de enorme grootte van het geslacht is lang gedacht dat het polyfyletisch zou blijken te zijn, maar een fylogenetische analyse heeft aangetoond dat Crocidura grotendeels monofyletisch is.[1] Het verwante geslacht Paracrocidura is echter mogelijk niet als apart geslacht vol te houden, aangezien het in die studie midden in Crocidura terechtkwam.
Met 179 soorten, merendeels in Afrika, is het het grootste geslacht van de zoogdieren. Het geslacht komt ook voor in Azië en Europa. In Zuidoost-Azië komt het zuidelijk voor tot Christmaseiland, Timor, Celebes en de Filipijnen. Op de Molukken zijn een aantal geïntroduceerde soorten aanwezig.
Enkele voorbeelden van fossiele soorten zijn Crocidura kornfeldi, Crocidura praeglacialis en Crocidura taungensis.
Het geslacht omvat de volgende soorten:
Crocidura is een geslacht binnen de familie van de spitsmuizen. Door de enorme grootte van het geslacht is lang gedacht dat het polyfyletisch zou blijken te zijn, maar een fylogenetische analyse heeft aangetoond dat Crocidura grotendeels monofyletisch is. Het verwante geslacht Paracrocidura is echter mogelijk niet als apart geslacht vol te houden, aangezien het in die studie midden in Crocidura terechtkwam.
Crocidura (ullhalespissmus) er ei meget tallrik slekt i spissmusfamilien (Soricidae). Slekten sorterer i underfamilien hvittannspissmus (Crocidurinae) og teller mer enn 180 arter, men det er uklart om alle de 196 artene som listes opp i inndelingen under har full artsstatus. Hvittannspissmus karakteriseres av sine hvite pigmentløse tenner, i motsetning til arter av rødtannspissmus (Soricinae).
Betegnelsen ullhalespissmus er en tilnærmet direkte oversettelse av det vitenskapelige slektsnavnet, som fritt oversatt betyr ullen hale og refererer til disse artenes karakteristiske todelte hårlag på halen (med vekselvis korte og lange hår om hverandre).[1]
Typearten er C. leucodon, som ble beskrevet av Johann Hermann i 1780. Kun én art er kjent i Norge, og den er nylig (2017) oppdaget her; hagespissmus (C. suaveolens). Alle andre spissmusarter i Norge tilhører gruppen med rødtannspissmus.
Inndelingen følger i hovedsak Mammal Species of the World og er i henhold til Wilson & Reeder (2005).[2] Norske beskrivelser i parentes er ikke offisielle navn på artene.
. PMID 17101039. doi:10.1186/1471-2148-6-93. Besøkt 17. juli 2016.CS1-vedlikehold: Flere navn: forfatterliste (link) 
Crocidura (ullhalespissmus) er ei meget tallrik slekt i spissmusfamilien (Soricidae). Slekten sorterer i underfamilien hvittannspissmus (Crocidurinae) og teller mer enn 180 arter, men det er uklart om alle de 196 artene som listes opp i inndelingen under har full artsstatus. Hvittannspissmus karakteriseres av sine hvite pigmentløse tenner, i motsetning til arter av rødtannspissmus (Soricinae).
Betegnelsen ullhalespissmus er en tilnærmet direkte oversettelse av det vitenskapelige slektsnavnet, som fritt oversatt betyr ullen hale og refererer til disse artenes karakteristiske todelte hårlag på halen (med vekselvis korte og lange hår om hverandre).
Typearten er C. leucodon, som ble beskrevet av Johann Hermann i 1780. Kun én art er kjent i Norge, og den er nylig (2017) oppdaget her; hagespissmus (C. suaveolens). Alle andre spissmusarter i Norge tilhører gruppen med rødtannspissmus.
Multimedia w Wikimedia Commons Zębiełek[12] (Crocidura) – rodzaj ssaka owadożernego z rodziny ryjówkowatych (Soricidae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Europie, Azji i Afryce.
W uzębieniu przedstawicieli tego rodzaju występuje 28 zębów o białych koronach.
Wzór zębowy I C P M 28 = 3 1 1 3 2 0 1 3Nazwa rodzajowa jest połączeniem słów z języka greckiego: κροκίς lub κροκός krokos – „kosmyk wełny, przędza” oraz ουρα oura – „ogon”[13].
Do rodzaju należą następujące gatunki[12][14]:
Zębiełek (Crocidura) – rodzaj ssaka owadożernego z rodziny ryjówkowatych (Soricidae).
Crocidura é um gênero mamífero da família Soricidae.
Crocidura är ett släkte i familjen näbbmöss. Med omkring 170 arter är släktet ett av de artrikaste av alla däggdjur. Medlemmar av släktet förekommer i Eurasien och Afrika.
Pälsen är tät och len. Färgen är på ovansidan brun, grå eller svart och på undersidan ibland ljusare. Vid den långa svansen och vid kroppens bakre delar finns fransiga långa hår. Några arter har dessutom korta borstar på svansen. Dessa näbbmöss når en kroppslängd mellan 4 och 18 centimeter och därtill kommer en 4 till 11 centimeter lång svans. Vikten varierar mellan 3 och 65 gram.[1]
Klorna är jämförd med andra näbbmöss korta.
De har 28 tänder med vit tandemalj. På varje sida av överkäken förekommer, förutom framtänder och kindtänder, tre enkla tänder med en spets (istället för en hörntand). Tandformeln är I 1/1, enkla tänder eller hörntand 3/1, P 1/1, M 3/3. För att bestämma arten behövs oftast mätningar av skallens detaljer samt genetiska undersökningar.[2]
Hos de flesta släktmedlemmarna är svansen nära bålen tjock och den blir fram till slutet smalare. På svansen förekommer oftast några glest fördelade styva hår och några längre hår. Arterna har fem fingrar och fem tår som alla är utrustade med klor.[3]
Crocidura lever bara i gamla världen i Eurasien och Afrika. De flesta arterna förekommer i centrala Afrika. De vistas i olika habitat, bland annat skogar, gräsmarker och odlade regioner. Vissa arter uppsöker människans byggnader.
I Centraleuropa förekommer fältnäbbmus, trädgårdsnäbbmus och husnäbbmus.
Liksom hos andra näbbmöss utgörs födan främst av ryggradslösa djur (daggmaskar, insekter) och arterna kännetecknas av en hög ämnesomsättning. Ofta äter de per dag föda som motsvarar den egna kroppsvikten. Arterna livnär sig även av groddjur och ödlor. Individer i fångenskap matades framgångsrik med kadaver av olika djur.[1] Honor kan para sig en eller flera gånger per år och efter dräktigheten som varar tre till fyra veckor föds 1 till 10 ungar per kull.[1] Nyfödda ungar är nakna och blinda. De öppnar sina ögon efter cirka 13 dagar, har päls efter ungefär 16 dagar och diar sin mor cirka 20 dagar. Könsmognaden infaller efter två till tre månader. Ungdjur av olika arter bildar med sin mor en procession när de vandrar. Enstaka exemplar kan leva fyra år.[1]
Släktets arter vistas främst på marken och vissa kan klättra i växtligheten. De lever inte underjordisk och de undviker vattendrag samt dammar.[3] För att vila kan de gräva en jordhåla eller de använder bon som skapades av andra djur som gnagare. En annan variant av sovplats byggs av kvistar och blad.[1]
Vuxna individer är allmänt aggressiva mot varandra men hos europeiska arter kan under vintern mindre flockar förekomma.[1]
Hotad är främst arter med ett mindre utbredningsområde. IUCN listar 5 till 6 arter som akut hotade (critically endangered), cirka 15 arter som stark hotade (endangered) och ungefär 20 arter som sårbar (vulnerable). För flera arter saknas informationer om populationens storlek.
Arten C. trichura som är endemisk på Julön är kanske redan utdöd.
Wikimedia Commons har media som rör Crocidura.
Crocidura är ett släkte i familjen näbbmöss. Med omkring 170 arter är släktet ett av de artrikaste av alla däggdjur. Medlemmar av släktet förekommer i Eurasien och Afrika.
Білозубка є центральних родом підродини білозубкових («білозубих землерийок») (Crocidurinae).
Відомо близько 100 видів, в Україні — два види:
Від «бурозубок» — мідиць і рясоніжок — білозубки відрізняться білими (непігментованими) коронками зубів, розвиненими вушницями і наявністю обрідних довгих волосин на хвості.
Хутро щільне і шовковисте, коричневого, сірого або чорного кольору у зверху; низ світліший. Кігті короткі в порівнянні з іншими видами родини. Зубна формула: (i 3/2, c 1/0, p 1/1, m 3/3)•2=28. Вага в залежності від виду знаходиться в межах 3-65 грам.
Білозубки — південні тварини, поширені переважно в Африці і на півдні Євразії. Вони населяють різні місця проживання, такі як ліси і луки, але також поля, а іноді вторгаються в будівлі.
Білозубка двічі на рік народжують по 3—10 малят. Вагітність: три-чотири тижні. Активні протягом цілого року, живляться переважно комахами. При нагоді легко справляються з дрібними хребетними, демонструючи свій надзвичайно хижий характер. В умовах неволі легко долають таких жертв, як мишенята, малі пташенята, ящірки. Характеризуються високою швидкістю метаболізму і споживають їжі майже власної ваги тіла за день.
Викопні рештки білозубки відомі, починаючи з середнього міоцену Європи.
Crocidura là một chi động vật có vú trong họ Chuột chù, bộ Soricomorpha. Chi này được Wagler miêu tả năm 1832.[1] Tên thông dụng của chúng thường là chuột chù chân trắng hoặc chuột xạ.
Chi này gồm các loài:
*Loài mới.[5]
**Loài mới.[6]
***Loài mới.[7]
Bài viết liên quan đến họ Chuột chù này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Crocidura là một chi động vật có vú trong họ Chuột chù, bộ Soricomorpha. Chi này được Wagler miêu tả năm 1832. Tên thông dụng của chúng thường là chuột chù chân trắng hoặc chuột xạ.
Белозубки (лат. Crocidura) — род млекопитающих подсемейства белозубочьи семейства землеройковые. Насчитывает 179 видов, и потому является самым многочисленным из родов млекопитающих.
Русские названия приведены по словарю Соколова:[2]
Белозубки (лат. Crocidura) — род млекопитающих подсемейства белозубочьи семейства землеройковые. Насчитывает 179 видов, и потому является самым многочисленным из родов млекопитающих.
見內文
麝鼩屬（Crocidura），也簡稱灰麝鼩，哺乳綱鼩鼱目鼩鼱科的一屬，而與其同科的動物尚有斑麝鼩屬（斑麝鼩）、長爪鼩屬（長爪鼩）、鼠鼩屬（波爾鼠鼩鼱）等之數種哺乳動物。連同自2004年新增的四種新種，麝鼩屬目前共有175種，是所有哺乳動物中最多種的一屬。
这是一篇與哺乳动物相關的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。
땃쥐속(Crocidura)은 흰이땃쥐아과에 속하는 9개의 땃쥐류 속의 하나이다.[1] 포유류 속 중에서 가장 많은 종을 포함하고 있다.
_-_ZooKeys-313-100-g002.jpeg)
