El rivulín corpulento es la especie Laimosemion corpulentus, un pez de agua dulce la familia de los rivulines en el orden de los ciprinodontiformes.[2]
Los machos pueden alcanzar los 4,3 cm de longitud máxima.[1] Se distingue de todas las especies conocidas de rivulines por la combinación de:
Se encuentran en ríos de América del Sur, en la cuenca fluvial del río Orinoco en Colombia.[2]
Viven en pequeños cursos de agua de clima tropical, de comportamiento bentopelágico y no migrador.[2] No es un pez estacional.[3]
Datos: Q5621753
El rivulín corpulento es la especie Laimosemion corpulentus, un pez de agua dulce la familia de los rivulines en el orden de los ciprinodontiformes.
Laimosemion corpulentus Laimosemion generoko animalia da. Arrainen barruko Rivulidae familian sailkatzen da.
Laimosemion corpulentus Laimosemion generoko animalia da. Arrainen barruko Rivulidae familian sailkatzen da.
Laimosemion corpulentus is een straalvinnige vissensoort uit de familie van de killivisjes (Rivulidae).[1] De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1993 door Thomerson & Taphorn.
Bronnen, noten en/of referenties
Laimosemion corpulentus[1] är en sötvattenlevande växtlekande fiskart bland de så kallade äggläggande tandkarparna som beskrevs av Jamie E. Thomerson och Taphorn, 1993.
Tillsammans med samtliga andra arter i släktet Laimosemion förutom L. paryagi inräknades Laimosemion corpulentus tidigare in i släktet Rivulus. Emellertid var släktet Rivulus inte särskilt homogent, och efter en genomgripande revidering 2011 av taxonomin av framför allt den brasilianske iktyologen Wilson José Eduardo Moreira da Costa fördes en del av arterna – utom L. paryagi som då ännu inte var beskriven – upp i det egna släktet Laimosemion.[2][3]
.png){kind=small}
Denna artikel om strålfeniga fiskar saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
Laimosemion corpulentus är en sötvattenlevande växtlekande fiskart bland de så kallade äggläggande tandkarparna som beskrevs av Jamie E. Thomerson och Taphorn, 1993.
