Fjällhumla (Bombus balteatus) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).
Humlan förekommer i norra Skandinavien (Norge, norra Sverige och norra till mellersta Finland[1]), i arktiska, nordvästra Nordamerika i Alaska och Kanada samt i berg och bergskedjor i USA (som Sierra Nevada, White Mountains till Truchas Peak i norra New Mexico[3] samt bergen i Kalifornien i söder).[4] Den har också påträffats i Ryssland österut till Sibirien (Novaja Zemlja, Wrangels ö och en del andra öar).[1] I Sverige är den vanlig i hela fjällkedjan samt i angränsande områden.[5]
Fjällhumlan är en stor, långtungad humla. Den har svart mellankropp med gul till orange krage och ett likadant färgat band i slutet av mellankroppen. Bakkroppen har samma gula till orangeröda färg med undantag för ett svart band ganska långt bak. Yttersta bakkroppsspetsen är vit till rödbrun. Utseendet har stora variationer. Melanistiska (svartfärgade) individer förekommer; dessa kan ha vit bakkroppsspets.[5][6] Drottningen är påtagligt större än de övriga kasterna, med en medellängd på 23 mm. Hanarna är i medeltal 17 mm långa, och arbetarna 13 mm.[7]
Fjällhumlan förekommer främst i bergsregioner, särskilt i Nordamerika[4] där den håller sig ovan trädgränsen[1], men också på hedmark, ängar och vägrenar[5]. Drottningen är aktiv från juni till mitten av augusti, arbetare och hanar från juli till september[6]. Näringsväxter är svarthö, fjällvedel, fjällmaskros, rödklöver, kråkvicker, midsommarblomster, gullris, rödblära, nordisk stormhatt[5] samt, i Nordamerika, mjölkesläktet, fjärvesläktet, astersläktet, målarborstar, penstemonsläktet och nävor[6].
Wikispecies har information om Bombus balteatus.
