Pterocheilus phaleratus ist ein Hautflügler aus der Familie der Faltenwespen (Vespidae). Sie ist die einzige Art ihrer Gattung in Europa. Von der Art sind mehrere Unterarten bekannt.
Die Tiere erreichen eine Körperlänge von sieben bis neun Millimetern. Die Schuppen am Flügelgelenk (Tegulae) sind hinten abgerundet. Die Labialpalpen sind sehr lang und lang bewimpert. Die Art hat die längsten Mundwerkzeuge der Solitären Faltenwespen, wodurch sie Sand zwischen diesen und dem Prothorax gut transportieren können.
Die Art kommt in Europa bis in den Süden Skandinaviens vor. Sie besiedelt trockene und temperaturbegünstigte, offene, schwach bewachsene Lebensräume mit Sandböden. Die Tiere fliegen von Mitte Mai bis Mitte September. Die Art ist in Mitteleuropa selten.
Das Nest wird im Sandboden angelegt. Es führt wenige Zentimeter senkrecht nach unten und endet in einer horizontal abzweigenden einzelnen Zelle. Darin wird das Ei an die Decke geklebt. Anschließend wird die Larvennahrung, Raupen von Echten Sackträgern (Psychidae) eingebracht. Der gesamte Gang wird sodann mit Sand verfüllt. Bei den Imagines kann Nektarraub (Kleptolektie) beobachtet werden. Sie beißen Blüten, vor allem von Gewöhnlichem Hornklee oder Gemeiner Ochsenzunge auf und saugen Nektar durch diese Öffnung, ohne dass die Blüte bestäubt wird.
Pterocheilus phaleratus ist ein Hautflügler aus der Familie der Faltenwespen (Vespidae). Sie ist die einzige Art ihrer Gattung in Europa. Von der Art sind mehrere Unterarten bekannt.
De baardwesp (Pterocheilus phaleratus) is een vliesvleugelig insect uit de familie van de plooivleugelwespen (Vespidae).[1] De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1797 door Panzer.
Bronnen, noten en/of referenties
Sandgeting (Pterocheilus phaleratus) är en liten solitär geting som särskilt kännetecknas av sin ovanligt långa tunga och sina långa med utstående behåring försedda labialpalper.
Dess utbredningsområde sträcker sig från västra Europa och österut till Kazakstan. I Sverige är sandgetingen mycket sällsynt och finns endast på ett tjugotal olika platser i Skåne, Blekinge, Halland och Öland. Den är klassad som starkt hotad.
Sandgetingen gräver sitt bo i lös sand och sandiga områden nära kusten är i Sverige artens främsta livsmiljö. Som näringsväxter har backtimjan och flockfibbla observerats, men även oxtunga och käringtand anges i mellersta Europa.
Sandgeting (Pterocheilus phaleratus) är en liten solitär geting som särskilt kännetecknas av sin ovanligt långa tunga och sina långa med utstående behåring försedda labialpalper.
Dess utbredningsområde sträcker sig från västra Europa och österut till Kazakstan. I Sverige är sandgetingen mycket sällsynt och finns endast på ett tjugotal olika platser i Skåne, Blekinge, Halland och Öland. Den är klassad som starkt hotad.
Sandgetingen gräver sitt bo i lös sand och sandiga områden nära kusten är i Sverige artens främsta livsmiljö. Som näringsväxter har backtimjan och flockfibbla observerats, men även oxtunga och käringtand anges i mellersta Europa.
