Ptilopachus nahani[1] a zo ur spesad evned eus kerentiad an Odontophoridae.
Anvet e voe Francolinus nahani da gentañ-penn (e 1905) gant an naturour belgiat Alphonse Joseph Charles Dubois (1839-1920).
Bevañ a ra diwar amprevaned, blotviled bihan ha divellkeineged, ha plant a bep seurt ivez.
Kavout a reer ar spesad e biz Republik Demokratel Kongo ha kornôg Ouganda[2].
Ptilopachus nahani a zo ur spesad evned eus kerentiad an Odontophoridae.
Anvet e voe Francolinus nahani da gentañ-penn (e 1905) gant an naturour belgiat Alphonse Joseph Charles Dubois (1839-1920).
La perdiu de Nahan (Ptilopachus nahani) és un ocell de la família dels Odontofòrids (Odontophoridae) que habita zones de selva humida del nord-est de la República Democràtica del Congo i Uganda.
La perdiu de Nahan (Ptilopachus nahani) és un ocell de la família dels Odontofòrids (Odontophoridae) que habita zones de selva humida del nord-est de la República Democràtica del Congo i Uganda.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Ffrancolin Nahan (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: ffrancolinod Nahan) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Francolinus nahani; yr enw Saesneg arno yw Nahan's francolin. Mae'n perthyn i deulu'r Ffesantod (Lladin: Phasianidae) sydd yn urdd y Galliformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn F. nahani, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r ffrancolin Nahan yn perthyn i deulu'r Ffesantod (Lladin: Phasianidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Ceiliog coedwig coch Gallus gallus Ceiliog coedwig gwyrdd Gallus varius Ceiliog coedwig llwyd Gallus sonneratii Ffesant Amherst Chrysolophus amherstiae Ffesant euraid Chrysolophus pictus Ffesant Sclater Lophophorus sclateri Ffesant Tsiena Lophophorus lhuysii Gallus lafayetii Gallus lafayetii Petrisen Barbari Alectoris barbara Petrisen goesgoch Arabia Alectoris melanocephala Petrisen graig Alectoris graeca Petrisen graig Philby Alectoris philbyi Petrisen siwcar Alectoris chukar Petrisen Udzungwa Xenoperdix udzungwensisAderyn a rhywogaeth o adar yw Ffrancolin Nahan (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: ffrancolinod Nahan) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Francolinus nahani; yr enw Saesneg arno yw Nahan's francolin. Mae'n perthyn i deulu'r Ffesantod (Lladin: Phasianidae) sydd yn urdd y Galliformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn F. nahani, sef enw'r rhywogaeth.
Der Nahanfrankolin (Ptilopachus nahani) ist eine Vogelart aus der Familie der Zahnwachteln. Mit einem Bestand von 30.000–70.000 lebenden Exemplaren gilt er seit 1988 als bedrohte Art.
Der Nahanfrankolin ist 23–26 cm lang und lebt verborgen im Wald. Sein schwarzer Unterleib ist mit auffälligen weißen Punkten gemustert. Am Oberkörper ist das Gefieder schwarz-braun gesprenkelt. Sein Kinn ist weiß, die Wurzel des Schnabels, die Beine sowie die nackte Haut rund um die Augen sind rot. Weder Männchen noch Weibchen tragen Sporen. Die Jungvögel sind insgesamt dunkler, nur der Unterkörper und der Nacken sind gepunktet und sie haben graue Beine. Der Ruf besteht aus einer raschen Abfolge von Doppeltönen, die in Geschwindigkeit und Lautstärke über einen Zeitraum von 5–20 s langsam anschwillt.
Der Nahanfrankolin ist in den Wäldern im Osten der Demokratischen Republik Kongo von Yangambi ostwärts und in Zentral- und Westuganda in Budongo, Bugoma und Mabira beheimatet. Neueste Untersuchungen ergaben in Uganda eine Population von ca. 32.800–59.100 Exemplaren. Da die Wälder seiner Heimat immer schneller zerstört werden, wird angenommen, dass auch die Population des Nahanfrankolins stark zurückgeht. Sowohl der massive Einschlag zur Holzgewinnung und die Industrialisierung der Region, als auch die Bejagung durch Minenarbeiter, die sein Fleisch und seine Eier nutzen, beschleunigen den Niedergang der Population. Ein weiteres großes Problem ist die Ansiedlung des ursprünglich in Südostasien beheimateten Papiermaulbeerbaums, der als invasive Art die heimischen Bäume nach und nach verdrängt.
Der Nahanfrankolin lebt im Flachland in Primärwäldern und bevorzugt flussnahe sumpfige Gebiete. In Uganda taucht er sowohl in naturbelassenen wie industriell genutzten Wäldern auf, auch in Mischwäldern. Teilweise nähert er sich zur Futtersuche auch den Waldrändern und sucht sogar unbewaldete Flächen auf. Er zieht es aber vor, im dichten Unterholz Nahrung zu suchen. Er ernährt er sich vor allem von Insekten, jungen Trieben, Samen und Knospen. Der Nahanfrankolin lebt paarweise und verteidigt sein Revier hartnäckig das ganze Jahr über. Ein besonderer Schwerpunkt liegt dabei auf der Periode kurz vor Beginn der Regenzeit. Er baut sein Nest am Boden zwischen den Wurzeln großer Bäume.
Der Nahanfrankolin (Ptilopachus nahani) ist eine Vogelart aus der Familie der Zahnwachteln. Mit einem Bestand von 30.000–70.000 lebenden Exemplaren gilt er seit 1988 als bedrohte Art.
Nahan's partridge[1] (Ptilopachus nahani), also known as the Nahan's francolin, is a bird traditionally placed in the family Phasianidae. As suggested by its alternative name, it was formerly believed to be a francolin and placed either in Francolinus or Pternistis, but it is now known that its closest relative is the stone partridge and together may in fact be the only African representatives of the New World quails (Odontophoridae).[3][4]
At about 25 centimetres (9.8 in) in length, the Nahan's partridge is a relatively small, terrestrial bird with a red eye-ring, legs and base of the bill, brownish upperparts, and black-and-white underparts and head.[5]
This endangered species is found in the rainforests in northeastern DR Congo and western Uganda,[5] and it is threatened by habitat loss and hunting.[2]
Nahan's partridge (Ptilopachus nahani), also known as the Nahan's francolin, is a bird traditionally placed in the family Phasianidae. As suggested by its alternative name, it was formerly believed to be a francolin and placed either in Francolinus or Pternistis, but it is now known that its closest relative is the stone partridge and together may in fact be the only African representatives of the New World quails (Odontophoridae).
La Nahana frankolino aŭ Nahana perdriko[1] (Ptilopachus nahani aŭ Francolinus nahani) estas birdo de la familio de Fazanedoj de la ordo de Kokoformaj kaj grupo de afrikaj frankolinoj. Oni ĵus proponis reorganizadon de tiuj specioj de Francolinus en la genro Pternistis kun 23 aliaj specioj. Ĝi estas monotipa.
Tiu endanĝerita specio troviĝas en densa pluvarbaro de malaltaj teroj de nordorienta DR Kongo (areo bordata de riveroj Aruŭimi, Nepoko kaj Semliki) kaj okcidenta kaj sudcentra Ugando (arbaroj de Budongo, Bugoma kaj Mabira),[2] kaj ĝi estas minacata pro habitatoperdo kaj ĉasado.[3] Krome la distribuado estas fragmentata (disa distribuado).
Ili preferas ĉeriverajn aŭ marĉajn areojn. En Ugando ili loĝas kaj en tuŝitaj kaj en netuŝitaj arbaroj, inklude miksitan arbaron ne tro tuŝitan (lignoproduktado) aŭ kie estas naturaj klarejoj. Informoj el arbarbordoj kaj nearbaraj habitatoj povas aludi al disaj aŭ manĝantaj birdoj. Ili preferas manĝi en areoj de densa subkreskaĵaro, kun alta, densa kanopeo kaj disa grunda vegetaĵaro. Densa kanopekovro indikas maturajn arbarojn enhavantajn taŭgajn lokojn por reproduktado kaj ripozado, kaj densa subkreskaĵaro indikas preferatan manĝohabitaton; du habitatajn karakteroj kiuj rare koincidas. Ili serĉas en folirubaĵoj senvertebrulojn, burĝonojn, semojn kaj bulbojn kaj probable plukas senvertebrulojn el malalta vegetaĵaro. Ĝi estas tre teritoria kaj reproduktiĝas la tutan jaron, kvankam ĉefe komence de la pluva sezono. Pliparto de nestoj situas surgrunde inter trunkoj de grandaj arboj.
Kiel sugestata de la komuna nomo, ĝi estis iam konsiderata frankolino kaj situanta ĉu en Francolinus ĉu en Pternistis, sed ankaŭ en Acentrortyx; nun oni scias ke ĝi estas plej proksima parenco de la Ŝtonperdriko.[4][5]
Tiu specio estas averaĝe ĉirkaŭ 25 cm longa (sed el 23 al 26), tio estas la Nahana perdriko estas relative malgranda, surterema ĉasbirdo kun ruĝa haŭtaĵa okulringo, kruroj (senspronaj) kaj bekobazo, blanka gorĝareo, brunecaj supraj partoj kaj blankanigraj subaj partoj kaj kapo.[2] Ambaŭ seksoj estas similaj. Junulo estas pli malhela supre, kaj la kola punkteco ne atingas supron; krome la kruroj estas grizaj. Simila specio estas la Lathama frankolino, F. lathami, kiu havas nigran gorĝon kaj flavajn krurojn, kaj ne havas la ruĝan ĉirkaŭokulan haŭtaĵon.
La voĉo estas flua kaj formata de duoblaj notoj, grade ascenda je ofteco kaj laŭteco (5-20 sekundojn longa).
La Nahana frankolino aŭ Nahana perdriko (Ptilopachus nahani aŭ Francolinus nahani) estas birdo de la familio de Fazanedoj de la ordo de Kokoformaj kaj grupo de afrikaj frankolinoj. Oni ĵus proponis reorganizadon de tiuj specioj de Francolinus en la genro Pternistis kun 23 aliaj specioj. Ĝi estas monotipa.
Tiu endanĝerita specio troviĝas en densa pluvarbaro de malaltaj teroj de nordorienta DR Kongo (areo bordata de riveroj Aruŭimi, Nepoko kaj Semliki) kaj okcidenta kaj sudcentra Ugando (arbaroj de Budongo, Bugoma kaj Mabira), kaj ĝi estas minacata pro habitatoperdo kaj ĉasado. Krome la distribuado estas fragmentata (disa distribuado).
Ili preferas ĉeriverajn aŭ marĉajn areojn. En Ugando ili loĝas kaj en tuŝitaj kaj en netuŝitaj arbaroj, inklude miksitan arbaron ne tro tuŝitan (lignoproduktado) aŭ kie estas naturaj klarejoj. Informoj el arbarbordoj kaj nearbaraj habitatoj povas aludi al disaj aŭ manĝantaj birdoj. Ili preferas manĝi en areoj de densa subkreskaĵaro, kun alta, densa kanopeo kaj disa grunda vegetaĵaro. Densa kanopekovro indikas maturajn arbarojn enhavantajn taŭgajn lokojn por reproduktado kaj ripozado, kaj densa subkreskaĵaro indikas preferatan manĝohabitaton; du habitatajn karakteroj kiuj rare koincidas. Ili serĉas en folirubaĵoj senvertebrulojn, burĝonojn, semojn kaj bulbojn kaj probable plukas senvertebrulojn el malalta vegetaĵaro. Ĝi estas tre teritoria kaj reproduktiĝas la tutan jaron, kvankam ĉefe komence de la pluva sezono. Pliparto de nestoj situas surgrunde inter trunkoj de grandaj arboj.
Kiel sugestata de la komuna nomo, ĝi estis iam konsiderata frankolino kaj situanta ĉu en Francolinus ĉu en Pternistis, sed ankaŭ en Acentrortyx; nun oni scias ke ĝi estas plej proksima parenco de la Ŝtonperdriko.
Tiu specio estas averaĝe ĉirkaŭ 25 cm longa (sed el 23 al 26), tio estas la Nahana perdriko estas relative malgranda, surterema ĉasbirdo kun ruĝa haŭtaĵa okulringo, kruroj (senspronaj) kaj bekobazo, blanka gorĝareo, brunecaj supraj partoj kaj blankanigraj subaj partoj kaj kapo. Ambaŭ seksoj estas similaj. Junulo estas pli malhela supre, kaj la kola punkteco ne atingas supron; krome la kruroj estas grizaj. Simila specio estas la Lathama frankolino, F. lathami, kiu havas nigran gorĝon kaj flavajn krurojn, kaj ne havas la ruĝan ĉirkaŭokulan haŭtaĵon.
La voĉo estas flua kaj formata de duoblaj notoj, grade ascenda je ofteco kaj laŭteco (5-20 sekundojn longa).
El francolín de Nahan o gallinita de Nahan (Ptilopachus nahani)[2] es una especie de ave galliforme de la familia Odontophoridae.[3] Esta especie en peligro de extinción se encuentra en las selvas del noreste de la República Democrática del Congo y el oeste de Uganda,[4] donde está amenazada por la pérdida de hábitat y la caza.[1] Anteriormente estuvo clasificado en los géneros Francolinus y Pternistis, pero fue trasladado al demostrarse que su pariente más cercano era la gallinita roquera.[5][6]
Esta faisánido de hábitos terrestres es relativamente pequeño, mide unos 25 cm de largo. El plumaje de sus partes superiores es parduzco, mientras que tiene el de las superiores y el píleo de colores blanco y negro entreverados. Tiene un anillo periocular, la base del pico y las patas rojos.[4]
El francolín de Nahan o gallinita de Nahan (Ptilopachus nahani) es una especie de ave galliforme de la familia Odontophoridae. Esta especie en peligro de extinción se encuentra en las selvas del noreste de la República Democrática del Congo y el oeste de Uganda, donde está amenazada por la pérdida de hábitat y la caza. Anteriormente estuvo clasificado en los géneros Francolinus y Pternistis, pero fue trasladado al demostrarse que su pariente más cercano era la gallinita roquera.
Esta faisánido de hábitos terrestres es relativamente pequeño, mide unos 25 cm de largo. El plumaje de sus partes superiores es parduzco, mientras que tiene el de las superiores y el píleo de colores blanco y negro entreverados. Tiene un anillo periocular, la base del pico y las patas rojos.
Ptilopachus nahani Ptilopachus generoko animalia da. Hegaztien barruko Odontophoridae familian sailkatua dago.
Ptilopachus nahani Ptilopachus generoko animalia da. Hegaztien barruko Odontophoridae familian sailkatua dago.
Ptilopachus nahani
La Poulette de Nahan (Ptilopachus nahani) est une espèce d'oiseaux galliformes de la famille des Odontophoridae.
La répartition est très fragmentée en petites poches dans le nord-est du Zaïre (aires séparées par les rivières Aruwimi, Nepoko et Semliki), dans l’ouest et le centre-est de l’Ouganda (forêts de Bugoma, Budongo et Mabira). De récentes observations font état de sa disparition apparente de la forêt de Kibale (Hennache & Ottaviani 2011).
La poulette de Nahan est inféodée à la forêt primaire dense entre 1 000 et 1 400 m d’altitude (Urban et al. 1986), mais elle peut aussi s’adapter à la forêt secondaire dense, surtout dans les zones marécageuses (Madge & McGowan 2002).
Cet oiseau recherche sa nourriture en grattant la litière de feuilles en quête d’invertébrés, d'insectes, de petits mollusques et de matières végétales telles des graines, des pousses et des bulbes (Urban et al. 1986).
Cet oiseau farouche est difficile d’approche. Les rares observations font état de couples ou de petits groupes comptant jusqu’à six individus. Il semble mener une existence très retirée. Il a été observé en train de se nourrir sur le tapis de feuilles en association avec la pintade de Pucheran Guttera pucherani (Hennache & Ottaviani 2011).
Le cri territorial consiste en deux notes fluides, augmentant progressivement en fréquence et en volume, durant de 7 à 10 secondes, parfois de 16 à 20 (Madge & McGowan 2002).
Un seul nid, contenant quatre œufs, avait été trouvé dans une cavité d’arbre à un mètre du sol. Puis Plumptre (1996) a découvert deux nids dans la forêt de Budongo en Ouganda. Ils étaient placés sur le sol à proximité de grands arbres à renforts et partiellement dissimulés par des plantes épiphytes. Le premier, trouvé en août, contenait quatre œufs fauve rosâtre tachetés de brun pâle et de pourpre, de même que le second, découvert en octobre. Plus récemment, Sande et al. (2000) ont étudié la nidification de cette espèce dans la Réserve de Budungo, en Ouganda. Ils ont trouvé 58 nids dont 91 % étaient situés dans les contreforts des arbres. Le taux moyen d’éclosion était de 27 %. La prédation est la cause principale d’échec de reproduction ; 57 % des nids ont été détruits essentiellement par prédation sur les œufs.
L’espèce est considérée comme « en danger » par BirdLife International avec une population estimée entre 50 000 et 100 000 individus sur une aire de distribution évaluée à seulement 1700 km². Elle ne serait plus présente que dans dix lambeaux forestiers de l’est de l’Afrique. Elle souffre essentiellement du bûcheronnage et des éclaircissements de la forêt pour l’exploitation du charbon de bois et la mise en culture des terres. La chasse de subsistance et la collecte d’œufs constituent également une menace en Ouganda, mais à un moindre degré, tandis qu’au Zaïre, même si elle semble contrôlée, la chasse peut poser un problème plus sérieux. Ces menaces sévissent même dans des zones de conservation qui doivent bénéficier ipso facto de cette protection, comme dans la vallée de Semliki dans le parc national des Virunga au Zaïre et dans les réserves forestières de Bugoma et Budongo en Ouganda, et surtout celle de Mabira qui apparaît comme très importante pour la conservation de l’espèce, mais où la population a chuté dramatiquement depuis les années 1970. Un projet de conversion d’une partie de la forêt de Mabira pour la production de canne à sucre était même d’actualité en 2007. Des recherches préliminaires sont cependant nécessaires à la mise en place de plans de conservation (Fuller & McGowan 2003).
BirdLife réclame des études de terrain visant à évaluer la capacité de l’espèce à se disperser d’un lambeau forestier à l’autre, ainsi que des programmes de suivi dans les différentes zones protégées. Il demande également des études ayant pour double objectif d’estimer l’impact de la plante introduite et envahissante Broussonetia papyfera sur la population de la réserve de Mabira et de comprendre pourquoi l’espèce utilise les fourrés d’une autre plante introduite Lantana camara. Pour le Zaïre, il souhaite l’extension du parc national de Virunga en y incluant la partie orientale de la forêt d’Ituri. Enfin, il encourage un écotourisme impliquant les communautés locales et sollicite les villageois à chasser en périphérie de leurs habitations et non en pleine forêt (BirdLife International 2010).
Lorsque cette espèce était placée dans le genre Francolinus, son nom normalisé CINFO était Francolin de Nahan.
Ptilopachus nahani
La Poulette de Nahan (Ptilopachus nahani) est une espèce d'oiseaux galliformes de la famille des Odontophoridae.
La pernice di Nahan[2] o francolino di Nahan (Ptilopachus nahani Dubois, 1905) è una pernice africana del genere Ptilopachus, anche se il posizionamento sistematico è molto controverso, questa specie è, infatti, inserita spesso nella famiglia dei Phasianidae e nei generi Francolinus o Pternistis, tuttavia esistono prove genetiche che legano la pernice di Nahan alla pernice delle rocce, l'altro componente del genere Ptilopachus.[3][4]
La pernice di Nahan è grande circa 25 cm, la schiena è di colore marrone scuro con poche macchie bianche, la pancia, il petto e il capo sono, invece, di colore nero con grandi macchie bianche. Il contorno degli occhi è rosso.[5]
Questa specie abita la parte bassa della foresta pluviale della Repubblica Democratica del Congo nordoccidentale e dell'Uganda occidentale.[5] La perdita dell'habitat e la caccia rappresentano le principali cause della scomparsa di questo uccello..[1]
La pernice di Nahan o francolino di Nahan (Ptilopachus nahani Dubois, 1905) è una pernice africana del genere Ptilopachus, anche se il posizionamento sistematico è molto controverso, questa specie è, infatti, inserita spesso nella famiglia dei Phasianidae e nei generi Francolinus o Pternistis, tuttavia esistono prove genetiche che legano la pernice di Nahan alla pernice delle rocce, l'altro componente del genere Ptilopachus.
La pernice di Nahan è grande circa 25 cm, la schiena è di colore marrone scuro con poche macchie bianche, la pancia, il petto e il capo sono, invece, di colore nero con grandi macchie bianche. Il contorno degli occhi è rosso.
Questa specie abita la parte bassa della foresta pluviale della Repubblica Democratica del Congo nordoccidentale e dell'Uganda occidentale. La perdita dell'habitat e la caccia rappresentano le principali cause della scomparsa di questo uccello..
Nahans frankolijn (Ptilopachus nahani) is een vogel uit de familie Odontophoridae. De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1905 door A.J.C. Dubois.
Nahans frankolijn is 23 tot 26 cm lang. Hij is van onder bijna zwart met opvallende witte stippels. Deze hoendervogel is van boven zwartbruin gevlekt. De kin is wit en het begin van de snavel, de poten en de naakte huid rond het oog zijn rood gekleurd.
Nahans frankolijn komt voor in nog maar een paar gebieden in het oosten van Congo-Kinshasa en het aangrenzende gebied in Oeganda. Het is een vogel van de vochtige delen, vaak langs rivieren, van laaglandregenwoud. De vogel leeft verborgen in dichte ondergroei.
De vogel is een bedreigde diersoort omdat het leefgebied wordt versnipperd door ontbossingen. Oerwoud wordt omgezet in landbouwgebied of het bos wordt ontdaan van grote bomen ten behoeve van de productie van houtskool. Door de politieke instabiliteit binnen dit gebied zijn er grote groepen vluchtelingen die zich in het overgebleven bos vestigen. De vogel staat sinds het jaar 2000 als "bedreigd" op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesNahans frankolijn (Ptilopachus nahani) is een vogel uit de familie Odontophoridae. De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1905 door A.J.C. Dubois.
O francolim-de-nahan (Francolinus nahani, sinónimas Ptilopachus nahani e Pternistis nahani) é uma espécie de ave da família Phasianidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: República Democrática do Congo e Uganda.[1]
Os seus habitats naturais são: florestas subtropicais ou tropicais húmidas de baixa altitude.[1]
Está ameaçada por perda de habitat.
O francolim-de-nahan (Francolinus nahani, sinónimas Ptilopachus nahani e Pternistis nahani) é uma espécie de ave da família Phasianidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: República Democrática do Congo e Uganda.
Os seus habitats naturais são: florestas subtropicais ou tropicais húmidas de baixa altitude.
Está ameaçada por perda de habitat.
Nahanvaktel[2] (Ptilopachus nahani) är en fågel i familjen tofsvaktlar inom ordningen hönsfåglar.[3]
Fågeln återfinns i nordöstra Demokratiska republiken Kongo och västra Uganda.[3] Tidigare betraktades den som en frankolin och placerades i släktena Francolinus eller Pternistis. Genetiska studier visar dock uppseendeväckande nog att den tillsammans med stenvaktel (P. petrosus) är närmare släkt med de amerikanska tofsvaktlarna i familjen Odontophoridae.[4][5]
IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar Paul François Joseph Nahan (1867-1930), kapten i belgiska armen i Belgiska Kongo men även upptäcktsresande och samlare.[6]
Nahanvaktel (Ptilopachus nahani) är en fågel i familjen tofsvaktlar inom ordningen hönsfåglar.
Đa đa Nahan, tên khoa học Francolinus nahani, là một loài chim trong họ Phasianidae.[2]
Đa đa Nahan, tên khoa học Francolinus nahani, là một loài chim trong họ Phasianidae.