Hoge's sideneck turtle (Ranacephala hogei) is a species of turtle in the family Chelidae. It is the only member of the genus Ranacephala. The species is endemic to the eastern Atlantic Forest of Brazil, primarily in the Carangola River of Minas Gerais and Paraíba do Sul River, Rio de Janeiro. The most documented population resides in the midsection of the Carangola River with an estimated population of less than 2000.
The Official Brazilian Red List considers Hoge's sideneck turtle to be the most endangered turtle species within Brazil. It was listed by the Turtle Survival Coalition as one of the world "25 Turtles in Trouble" for 2018.
The specific name, hogei, is in honor of Brazilian-born Belgian herpetologist Alphonse Richard Hoge.[6]
The primary threat to the ongoing survival of R. hogei is habitat degradation owing to ongoing deforestation, sewage and industrial discharge, agricultural pollution, and dam construction. Another major concern is direct mortality from sports fishing, hooks with a lower threat level to turtles has been promoted in recent years, as well as two designated no-fishing zones being established along the Carangola River.[7]
Genetic studies have also shown R. hogei to have very low levels of genetic diversity, most likely owing to a population bottleneck in the past. This makes the species particularly vulnerable to disease, and potentially unable to adapt to a changing environment as well as other species.[8]
In 2015, 236 acres of critically important nesting habitat along the Carangola River were purchased by Rainforest Trust, working alongside Fundação Biodiversitas, for $614 an acre. This was designated a permanent private protected area as outlined by the Brazilian National System of Conservation Units. R. hogei relies upon intact closed canopy rainforest for nesting, hence the agricultural practice of clearing forests to the river's edge is very damaging to the species. The Rainforest Trust also thanks the TSA (Turtle Survival Alliance), and the Wildlife Conservation Society for their help in the creation of the Hoge's Side-necked Turtle Reserve.
In 2014 an environmental education program was created featuring the Hoge's sideneck turtle, complete with an educational video and teachers guide material.[9]
Hoge's sideneck turtle (Ranacephala hogei) is a species of turtle in the family Chelidae. It is the only member of the genus Ranacephala. The species is endemic to the eastern Atlantic Forest of Brazil, primarily in the Carangola River of Minas Gerais and Paraíba do Sul River, Rio de Janeiro. The most documented population resides in the midsection of the Carangola River with an estimated population of less than 2000.
The Official Brazilian Red List considers Hoge's sideneck turtle to be the most endangered turtle species within Brazil. It was listed by the Turtle Survival Coalition as one of the world "25 Turtles in Trouble" for 2018.
Mesoclemmys hogei Mesoclemmys generoko animalia da. Narrastien barruko Chelidae familian sailkatuta dago.
Mesoclemmys hogei Mesoclemmys generoko animalia da. Narrastien barruko Chelidae familian sailkatuta dago.
Mesoclemmys hogei est une espèce de tortue de la famille des Chelidae[1].
Cette espèce est endémique du Brésil. Elle se rencontre dans les États du Minas Gerais, d'Espírito Santo, de Rio de Janeiro et de São Paulo[1].
Cette espèce est nommée en l'honneur d'Alphonse Richard Hoge[2].
Mesoclemmys hogei juga dikenali sebagai Kura-kura Hoge ialah spesies kura-kura dari keluarga Chelidae. Spesies ini boleh ditemui di Paraíba do Sul dan lembangan Sungai Itapemirim di selatan Brazil.
Nama hogei, diambil daripada nama seorang pakar Herpetologi kelahiran Brazil-Belgium, Alphonse Richard Hoge.[6]
Mesoclemmys hogei juga dikenali sebagai Kura-kura Hoge ialah spesies kura-kura dari keluarga Chelidae. Spesies ini boleh ditemui di Paraíba do Sul dan lembangan Sungai Itapemirim di selatan Brazil.
Mesoclemmys hogei is een schildpad uit de familie slangenhalsschildpadden (Chelidae).[1]
De soort werd voor het eerst wetenschappelijk beschreven door Robert Friedrich Wilhelm Mertens in 1967. Oorspronkelijk werd de wetenschappelijke naam Phrynops hogei gebruikt. De soortnaam hogei is een eerbetoon aan de Belgische herpetoloog Alphonse Richard Hoge (1912 - 1982).
Mesoclemmys hogei is endemisch in Brazilië. De schildpad komt voor in het oosten van het land. De habitat bestaat uit oppervlaktewateren die zich beneden 500 meter boven zeeniveau bevinden.
De maximale schildlengte is ongeveer 35 centimeter. Het schild is lichtbruin tot donkerbruin van kleur. De kop is voorzien van twee baarddraden die gelegen zijn aan de kin.[2]
Mesoclemmys hogei is een schildpad uit de familie slangenhalsschildpadden (Chelidae).
De soort werd voor het eerst wetenschappelijk beschreven door Robert Friedrich Wilhelm Mertens in 1967. Oorspronkelijk werd de wetenschappelijke naam Phrynops hogei gebruikt. De soortnaam hogei is een eerbetoon aan de Belgische herpetoloog Alphonse Richard Hoge (1912 - 1982).
Mesoclemmys hogei is endemisch in Brazilië. De schildpad komt voor in het oosten van het land. De habitat bestaat uit oppervlaktewateren die zich beneden 500 meter boven zeeniveau bevinden.
De maximale schildlengte is ongeveer 35 centimeter. Het schild is lichtbruin tot donkerbruin van kleur. De kop is voorzien van twee baarddraden die gelegen zijn aan de kin.
Cágado-de-hogei, cágado-do-paraíba, cágado-de-hoge e cágado-do-paraíba-do-sul[3] (nome científico: Mesoclemmys hogei) é uma espécie de quelônio da família dos quelídeos (Chelidae).
O nome específico, hogei, foi dado em homenagem ao herpetólogo belga nascido no Brasil Alphonse Richard Hoge.[4]
O cágado-do-paraíba é endêmico do Brasil e pode ser encontrada na bacia do rio Paraíba do Sul, do estado do Rio de Janeiro e sul de Minas Gerais até o rio Itapemirim, nas regiões costeiras do Espírito Santo.[5] Martens, ao identificar a espécie, colocou como localidade tipo o rio Pequena, no sudoeste de São Paulo, mas uma vez que não ocorre no estado, a identificação é errônea. Calcula-se, via mínimo polígono convexo, que sua área de ocorrência seja se 32 012,32 quilômetros quadrados. A área de ocupação no rio Carangola, em Minas Gerais, foi reduzida de 40 para 15 quilômetros de extensão linear, e suspeita-se que o mesmo ocorra no resto da bacia do Paraíba do Sul. Em 2002, foram feito avistamento pontual na área de aproveitamento hidrelétrico da represe de Funil, entre Itatiaia e Resende. Espécimes adultos ocupam as calhas principais dos rios, enquanto os recém-nascidos podem ser avistados em tributários menores. É uma espécie sedentária com fidelidade à área de uso. Habita preferencialmente locais de remanso próximos às corredeiras.[3]
O cágado-do-paraíba é frugívoro, com a análise estomacal de adultos do rio Carangola apresentando frutos de figueira (Ficus obtusiuscula). Seu ciclo reprodutivo é anual e desova ao final dos meses chuvosos e início da estação seca, de março a abril. A ninhada varia de cinco a sete ovos, com uma média de seis. A eclosão dos ovos coincide com o início da estação chuvosa.[3]
A principal ameaça à sobrevivência contínua de cagado-do-paraíba é a degradação do habitat devido ao desmatamento, ao esgoto e descarga industrial, poluição agrícola e construção de barragens. Outra grande preocupação é a mortalidade direta por pesca esportiva, sendo anzóis com menor nível de ameaça às tartarugas foram promovidos nos últimos anos, bem como duas zonas designadas de proibição de pesca sendo estabelecidas ao longo do rio Carangola. [6] Estudos genéticos também mostraram que o cágado-do-paraíba tem níveis muito baixos de diversidade genética, provavelmente devido a um gargalo populacional no passado. Isso torna a espécie particularmente vulnerável a doenças e potencialmente incapaz de se adaptar a um ambiente em mudança.[5] Estimativas da tendência populacional indicam que sua população, no médio rio Carangola, diminuiu, em media, 16,2% ao ano. Se a tendência perdurar, em poucos anos a espécie estará localmente extinta, e a população global da espécie pode se reduzir em até 80% no futuro próximo.[3]
Em 2015, 236 acres de habitat de nidificação de importância crítica ao longo do rio Carangola foram adquiridos pela Rainforest Trust, trabalhando em conjunto com a Fundação Biodiversitas. Esta foi designada como área protegida privada permanente conforme definido pelo Sistema Nacional de Unidades de Conservação do Brasil. A espécie depende de floresta tropical de dossel fechado intacto para nidificação, portanto, a prática agrícola de derrubar florestas à beira do rio é muito prejudicial à espécie. Em 2014 foi criado um programa de educação ambiental com a Ranacephala hogei, completo com um vídeo educativo e material de orientação para professores.[6][7]
Em 2005, foi classificada como em perigo na Lista das espécies ameaçadas do estado do Espírito Santo;[8] em 2010 como em perigo na Lista de Ameaça de Flora e Fauna do Estado de Minas Gerais;[9] e em 2014 e 2018, respectivamente, como criticamente em perigo no Livro Vermelho da Fauna Brasileira Ameaçada de Extinção 2014 e na Lista Vermelha do Livro Vermelho da Fauna Brasileira Ameaçada de Extinção do Instituto Chico Mendes de Conservação da Biodiversidade (ICMBio).[10][11][12]
Cágado-de-hogei, cágado-do-paraíba, cágado-de-hoge e cágado-do-paraíba-do-sul (nome científico: Mesoclemmys hogei) é uma espécie de quelônio da família dos quelídeos (Chelidae).
Mesoclemmys hogei[2] är en sköldpaddsart som beskrevs av Mertens 1967. Mesoclemmys hogei ingår i släktet Mesoclemmys och familjen ormhalssköldpaddor.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Arten förekommer vid olika floder i sydöstra Brasilien. Den besöker även mindre vattendrag och insjöar. Mesoclemmys hogei lever i låglandet upp till 500 meter över havet.[1]
Honor blir med en upp till 38,4 cm lång sköld och en maximal vikt av 3,0 kg lite större än hannar. De senare kan ha en 38,0 cm lång sköld och en vikt upp till 2,75 kg. Mellan januari och april lägger honan vid ett tillfälle 5 till 11 ägg. Några 15 år gamla individer registrerades och uppskattningsvis kan arten bli 20 år gamla.[1]
Mesoclemmys hogei är en sköldpaddsart som beskrevs av Mertens 1967. Mesoclemmys hogei ingår i släktet Mesoclemmys och familjen ormhalssköldpaddor. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Arten förekommer vid olika floder i sydöstra Brasilien. Den besöker även mindre vattendrag och insjöar. Mesoclemmys hogei lever i låglandet upp till 500 meter över havet.
Honor blir med en upp till 38,4 cm lång sköld och en maximal vikt av 3,0 kg lite större än hannar. De senare kan ha en 38,0 cm lång sköld och en vikt upp till 2,75 kg. Mellan januari och april lägger honan vid ett tillfälle 5 till 11 ägg. Några 15 år gamla individer registrerades och uppskattningsvis kan arten bli 20 år gamla.
Загальна довжина карапаксу досягає 34,7 см. Голова вузька з двома досить довгими підборідним вусиками. Шия коротка. Карапакса подовжений, овальний, без кіля. Пластрон добре розвинений. У самців більш великі хвости і увігнутий пластрон.
Колір верхньої частини голови сірий або темно—коричневий, у самців з червонуватим пігментом по краях, знизу голова — жовта. Щелепи жовті з темними цятками. Шия зверху сіра чи чорна і знизу жовта. Колір карапаксу коливається від світло—коричневого до темно—коричневого. Пластрон жовтий із сіро—коричневими плямами. Кінцівки і хвіст зверху темні, знизу — рожево—помаранчеві або кремові.
Полюбляє водні системи у низинах. зустрічається на висоті до 500 м над рівнем моря. Харчується рибою, ракоподібними, комахами, падлом.
Самиця відкладає до 20 яєць.
Мешкає у басейні річок Ітапемірім і Параїба у штатах Еспіріту-Санту, Мінас-Жерайс і Ріо-де-Жанейро на південному сході Бразилії.
Mesoclemmys hogei là một loài rùa trong họ Chelidae. Loài này được Mertens mô tả khoa học đầu tiên năm 1967.[5]
Mesoclemmys hogei là một loài rùa trong họ Chelidae. Loài này được Mertens mô tả khoa học đầu tiên năm 1967.
霍氏蟾頭龜(學名:Mesoclemmys hogei)是中龜屬下的一種龜,只生活在巴西。
Phrynops hogei Mertens, 1967[3]
Ranacephala hogei
McCord et al, 2001[2]
オヘカエルガメ(Mesoclemmys hogei)は、爬虫綱カメ目ヘビクビガメ科Mesoclemmys属に分類されるカメ。
ブラジル(エスピリトサント州、ミナスジェライス州、リオデジャネイロ州)[1]
最大甲長34.7センチメートル[3][4]。背甲は厚みがあり、上から見るとやや細長い卵型[3]。背甲の色彩は淡褐色や暗褐色一色[3][4]。腹甲の色彩は黄色だが、不明瞭な暗色斑が入る個体もいる[3][4]。
属内では頭部は小型で分厚い[3]。喉に2本のやや発達した突起がある[4]。頭部や頸部・四肢の背面の色彩は暗褐色、腹面の色彩は黄色や橙色[3][4]。
以前はカエルガメ属Phrynopsに分類されていた[3]。2001年に本種のみでRanacephala属を構成する説が提唱されたが、有力な説ではない[3]。
分布が極めて限定され確実な採集例も非常に少なく、生息数の非常に少ない種と考えられている[3][4]。生息地の破壊や漁業による混獲などにより生息数が減少している[1]。
ブラジルはカメ類の輸出を厳しく制限しているため[4]、流通例は世界的にも非常に少なく日本に輸入された例はあるのか不明とされる[3]。