Zoothera dauma) ye un ave túrdida nativa d'Asia. Conocer tamién col nome científicu Geocichla horsfieldi.
Esta ave vive n'ambientes húmedos de taiga y montes de coníferes, principalmente nel este d'Asia y Siberia. Les races norteñas son migratories; la mayoría de los individuos treslladar al sudeste d'Asia mientres l'iviernu. Bien raramente, puede migrar escontra Europa Occidental.
Dambos sexos son similares: miden ente 27 y 31 cm de llargu y son de color escuru, con llamátigos de blancu o mariellu pálido. La so carauterística más vultable mientres el vuelu ye la banda negra sobre les nales blanques, similar a la del malvís siberianu. El cantar del machu ye un xiblíu rápidu, mecánicu y ruidosu, con poses d'ente cinco y diez segundos ente cada "frase", d'un segundu de duración caúna.
Hai delles races que, na actualidá, dixebráronse y se categorizan por separáu como especies distintes. Z. d. aurea, incluyendo la cuestionada subespecie Z. d. toratugumi, ye la especie siberiana migratoria del nordés d'Asia. Z. d. dauma vive nel Himalaya y migra escontra zones más templaes mientres l'iviernu. Z. d. horsfieldi mora n'Indonesia nes islles de Sumatra, Xava, Bali, Lombok y Sumbawa. Z. d. neilgherriensis vive nes llombes del sudoeste de la India. Z. d. imbricata ye endémica de les llombes de Sri Lanka y estrémase de manera bien particular, yá que ye más pequeña, tien picu más llargu y les sos pates son más acolorataes. A lo último, el Z. d. major habita namái les Islles Amami en Xapón.
La taxonomía d'esti grupu entá nun s'especificó con claridá. Dalgunes d'estes subespecies son bien similares y l'identidá d'otres poblaciones, como les qu'habiten Taiwán, nun ye precisa.
Tanto'l Z. machiki d'Indonesia como'l Z. lunulata y el Z. heinei d'Australia fueron consideraos Z. dauma nel pasáu.
El malvís doráu ye bien herméticu y prefier tar arrodiáu d'un ambiente trupo. Añera sobre los árboles, d'a trés o cuatro güevos (de color verde maciu) per vegada. Ye omnívoru: aliméntase de delles clases de inseutos, viermes y frutos coloraos.
Zoothera dauma) ye un ave túrdida nativa d'Asia. Conocer tamién col nome científicu Geocichla horsfieldi.
Zoothera dauma (lat. Zoothera dauma) - asiya qaratoyuğu cinsinə aid heyvan növü.
Zoothera dauma (lat. Zoothera dauma) - asiya qaratoyuğu cinsinə aid heyvan növü.
An drask aour (pe drask-aour[1]) a zo ur spesad evned, Zoothera dauma an anv skiantel anezhañ.
Bevañ a ra ar spesad en Azia[2].
An drask aour (pe drask-aour) a zo ur spesad evned, Zoothera dauma an anv skiantel anezhañ.
La griva daurada[1] (Zoothera dauma) és un ocell de la família dels túrdids (Turdidae) que modernament alguns especialistes han separat en dues espècies, Zoothera dauma (sensu stricto) i Zoothera aurea.
Habita el pis inferior dels boscos dels turons i muntanyes del nord de Pakistan, Índia, Bangladesh, Sri Lanka, Tibet, Xina, Taiwan, Sud-est asiàtic, Sumatra, Java, Bali i Lombok.
Segons la Classificació del Congrés Ornitològic Internacional (versió 3.3, 2013) les subespècies aurea i toratugumi formarien una espècie diferent, Zoothera aurea. Aquesta és la griva daurada que arriba ocasionalment als Països Catalans i altres indrets de l'Europa occidental. Zoothera dauma (sensu stricto) inclouria horsfieldi considerada una espècie en altres classificacions, i altres dues subespècies:
La griva daurada (Zoothera dauma) és un ocell de la família dels túrdids (Turdidae) que modernament alguns especialistes han separat en dues espècies, Zoothera dauma (sensu stricto) i Zoothera aurea.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Brych White (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: brychion White) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Zoothera dauma; yr enw Saesneg arno yw White’s thrush. Mae'n perthyn i deulu'r Brychion (Lladin: Turdidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn Z. dauma, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r brych White yn perthyn i deulu'r Brychion (Lladin: Turdidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Bronfraith Turdus philomelos Bronfraith Mongolia Turdus mupinensis Brych crafog Psophocichla litsitsirupa Brych Grand Cayman Turdus ravidus Brych gyddfddu Turdus atrogularis Brych gyddfgoch Turdus ruficollis Brych tywyll America Turdus nigrescens Brych y coed Turdus viscivorus Coch dan adain Turdus iliacus Mwyalchen Turdus merula Mwyalchen y mynydd Turdus torquatus Socan eira Turdus pilarisAderyn a rhywogaeth o adar yw Brych White (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: brychion White) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Zoothera dauma; yr enw Saesneg arno yw White’s thrush. Mae'n perthyn i deulu'r Brychion (Lladin: Turdidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn Z. dauma, sef enw'r rhywogaeth.
Die Himalajaerddrossel (Zoothera dauma) ist eine Vogelart in der Gattung der Erddrosseln.
Diese Drossel erreicht mit 26 bis 28 Zentimetern Länge etwa die Größe der Misteldrossel. Sie ist durch reich goldbraunes Gefieder mit schwarzen halbmondförmigen Federspitzen an Kopf, Brust und Rücken gekennzeichnet. Der Schwanz ist braun, am Ende weißlich. In ihrem tief wellenförmigen Flug fallen die schwarzweißen Bänder der Unterflügel auf, wodurch sie sich zusätzlich von jungen, fleckigen Misteldrosseln unterscheidet.
Sie kommt als Brutvogel vom Ural über Sibirien bis Japan und im Süden bis Indien, Indonesien, Neuguinea sowie Ost- und Südaustralien vor. Umherstreifende Exemplare wurden in ganz Europa gefunden.
Die Himalajaerddrossel lebt versteckt in geschlossenen Wäldern mit reichem Unterwuchs. Sie sucht am Boden im Laub nach Würmern, Schnecken und Insekten. Um Nahrungstiere aufzuscheuchen, spreizt sie Flügel und Schwanz oder wippt mit dem ganzen Körper. Während des Zuges können die Vögel in kleinen Trupps auftreten.
Der Gesang unterliegt starken geographischen Variationen. Unter anderem führten Analysen von Sonagrammen zur Abtrennung zweier australischer Unterarten als eigenständige Arten Papuaerddrossel (Zoothera heinei) und Tasmanerddrossel (Zoothera lunulata).
Die nordasiatischen Erddrosseln äußern ein melancholisches, langgezogenes, hohes Pfeifen, das stundenlang wiederholt werden kann. Charakteristisch ist ein flötender Doppelruf „jü-jvü“, wobei der zweite Teil tiefer ist als der erste. Der Gesang der südasiatischen Erddrosseln ist dagegen mehr drosselartig.
Es sind drei Unterarten bekannt:[1]
Die Himalajaerddrossel (Zoothera dauma) ist eine Vogelart in der Gattung der Erddrosseln.
Aldutrøstur (frøðiheiti - Zoothera dauma) er ein fuglur, ið hoyrir til fuglafamiljuna, ið nevnist Trøstur.
Aldutrøstur (frøðiheiti - Zoothera dauma) er ein fuglur, ið hoyrir til fuglafamiljuna, ið nevnist Trøstur.
Сыбар барҡылдаҡ, ҡоролдаҡ. (рус. Gестрый дрозд, лат. Zoothera dauma)— барҡылдаҡтар ғаиләһендәге ҡош.
Сыйырсыҡтан байтаҡ ҙур. Иң ҙур барҡылдаҡ, һырты киң ҡара һыҙыҡтар менән сыбарланған. Кәүҙәһенең аҫ яғы ҡара-көрән таплы, ҡойроғоноң ике яҡ сите аҡ. Башҡа барҡылдаҡтарҙан ҙурлығы һәм төҫө менән айырыла.
Тауышы тоноҡ ҡына: «хорр-хорр». һыҙғырып һайрай.
Урманда, башлыса йылға буйҙарында йәшәй. Күбеһенсә ерҙә йөрөй. Күсмә ҡош. Киң таралған. Яҙ һәм йәй көндәрендә бөжәктәр, көҙгөһөн еләк менән туҡлана. Ояһын абағанан, сыбыҡтан, мүктән ергә лә, ағас ботаҡтарына ла эшләй. Унда көрән таплы 4—5 бөртөк ҡыҙғылт-һары йомортҡаһы була.
Сыбар барҡылдаҡ, ҡоролдаҡ. (рус. Gестрый дрозд, лат. Zoothera dauma)— барҡылдаҡтар ғаиләһендәге ҡош.
Эриэн чаччыгыныар (нууч. Пестрый дрозд, лат. Zoothera dauma) — Сир чаччыгыныардарын ууһугар киирэр, чаччыгыныардартан саамай бөдөҥнөрө.
Саха сирин соҕуруу өттүгэр үөскүүр. Сэдэх көрүҥ[1].
The scaly thrush (Zoothera dauma) is a member of the thrush family Turdidae.
It breeds in wet coniferous taiga, mainly in the Himalayas through Malaysia.
The sexes are similar, 27–31 cm long, with black scaling on a paler white or yellowish background. The most striking identification feature in flight is the black band on the white underwings, a feature shared with Siberian thrush. The male has a song which is a loud, far-carrying mechanical whistle, with 5-10 second pauses between each one second long phrase twee...tuuu....tuuu....tuuu.
There are several races which are now often split into a varying number of separate species. Z. aurea (White's thrush), including the questionable subspecies Z. a. toratugumi, is the migratory Siberian and north-east Asian form. Z. neilgherriensis (Nilgiri thrush) is resident in the hills of southwest India. Z. imbricata (Sri Lanka thrush) is endemic to the hills of Sri Lanka and is particularly distinctive, being smaller, long-billed and rufous below. Z. d. dauma (scaly thrush) breeds in the Himalaya and migrates to the foothills in winter. Z. d. horsfieldi (Horsfield's thrush) is resident in Indonesia on the islands of Sumatra, Java, Bali, Lombok and Sumbawa. Z. major (Amami thrush) is restricted to the Amami Islands in Japan and is now considered a distinct species.
The taxonomy of this group is still in flux. Some of these subspecies are very similar and the identity of some populations, such as those on Taiwan, is uncertain.
The fawn-breasted thrush (Z. machiki) of Indonesia and the Bassian thrush (Z. lunulata) and russet-tailed thrush (Z. heinei) of Australia were also included in Z. dauma in the past.
The scaly thrush is very secretive, preferring dense cover. It nests in trees, laying three or four dull green eggs in a neat cup nest. It is omnivorous, eating a wide range of insects, earthworms and berries.
The scaly thrush (Zoothera dauma) is a member of the thrush family Turdidae.
La Daŭma turdo (Zoothera dauma) estas birdospecio membro de la familio de Turdedoj.
Ili reproduktiĝas en humida tajgo de koniferoj, ĉefe en orienta Azio kaj Siberio. Nordaj rasoj estas tre migrantaj, kaj plej parto de birdoj moviĝas al sudorienta Azio dum vintro. Ĝi estas tre rara vaganto al okcidenta Eŭropo. Ili estas tre sekretemaj, preferante densajn habitatojn.
Estas kvar rasoj: Z. d. aurea estas la migranta siberia formo ie nomata Orturdo, Z. d. dauma reproduktiĝas en Himalajo kaj migras al montetoj vintre. Z. d. neilgherriensis estas loĝantaj birdoj en holmoj de sudokcidenta Barato kaj Z. d. imbicata estas endemia en holmoj de Srilanko. Tiu lasta estas pli kaj pli konsiderata distinga specio, dum la Amamia turdo kaj la Horsfilda turdo tendencas esti inkludataj en Zoothera aura, kiel Z. d. major kaj Z. d. horsfieldi, respektive.
La nemigrantaj formoj estas foje konsiderataj separata specio. La raso de Sri-Lanko estas partikulare distinga, pli malgranda, longbeka kaj ruĝeca sube, kaj estas foje disigita kiel Srilanka skvamoturdo.
Daŭmaj turdoj nestumas en arboj, kie la ino demetas 3 aŭ 4 verdajn ovojn en tasforma nesto. Ili estas unu el la plej grandaj turdoj je 27 cm, kaj estas ĉiomanĝantaj, ĉar nutras sin el ampleksa gamo de insektoj, tervermoj kaj beroj.
Ambaŭ seksoj estas similaj, 27–31 cm longaj, kun nigra skvameco ĉe blankeca aŭ flaveca fono. La plej rimarkinda identigilo dumfluge estas la nigra strio en la blankaj subflugiloj, karaktero kunhavata kun la Siberia turdo. La masklo havas kanton kiu estas laŭta, kvazaŭ mekanika fajfado, kun paŭzoj de 5-10 sekundoj inter ĉiu unusekunda longa frazo tuii...tuuu....tuuu....tuuu.
La Daŭma turdo (Zoothera dauma) estas birdospecio membro de la familio de Turdedoj.
Ili reproduktiĝas en humida tajgo de koniferoj, ĉefe en orienta Azio kaj Siberio. Nordaj rasoj estas tre migrantaj, kaj plej parto de birdoj moviĝas al sudorienta Azio dum vintro. Ĝi estas tre rara vaganto al okcidenta Eŭropo. Ili estas tre sekretemaj, preferante densajn habitatojn.
Estas kvar rasoj: Z. d. aurea estas la migranta siberia formo ie nomata Orturdo, Z. d. dauma reproduktiĝas en Himalajo kaj migras al montetoj vintre. Z. d. neilgherriensis estas loĝantaj birdoj en holmoj de sudokcidenta Barato kaj Z. d. imbicata estas endemia en holmoj de Srilanko. Tiu lasta estas pli kaj pli konsiderata distinga specio, dum la Amamia turdo kaj la Horsfilda turdo tendencas esti inkludataj en Zoothera aura, kiel Z. d. major kaj Z. d. horsfieldi, respektive.
La nemigrantaj formoj estas foje konsiderataj separata specio. La raso de Sri-Lanko estas partikulare distinga, pli malgranda, longbeka kaj ruĝeca sube, kaj estas foje disigita kiel Srilanka skvamoturdo.
Daŭmaj turdoj nestumas en arboj, kie la ino demetas 3 aŭ 4 verdajn ovojn en tasforma nesto. Ili estas unu el la plej grandaj turdoj je 27 cm, kaj estas ĉiomanĝantaj, ĉar nutras sin el ampleksa gamo de insektoj, tervermoj kaj beroj.
Ambaŭ seksoj estas similaj, 27–31 cm longaj, kun nigra skvameco ĉe blankeca aŭ flaveca fono. La plej rimarkinda identigilo dumfluge estas la nigra strio en la blankaj subflugiloj, karaktero kunhavata kun la Siberia turdo. La masklo havas kanton kiu estas laŭta, kvazaŭ mekanika fajfado, kun paŭzoj de 5-10 sekundoj inter ĉiu unusekunda longa frazo tuii...tuuu....tuuu....tuuu.
El zorzal dorado del Himalaya (Zoothera dauma)[2] es una especie de ave paseriforme de la familia Turdidae nativa de Asia.
Esta ave cría en bosques de coníferas, principalmente en el Himalaya y este de Asia, y en bosques de montaña del sudeste asiático. Las razas norteñas son migratorias, y la mayoría de los individuos se trasladan a bosques tropicales del sudeste de Asia durante el invierno. Muy raramente, puede divagar hacia Europa occidental. En España ha sido observado en 3 ocasiones: en 1912 (Menorca), en 1965 (Mallorca) y en 2020 (Vizcaya).
Ambos sexos son similares; miden entre 27 y 31 cm de largo y son de color oscuro, con motes de blanco o amarillo pálido. Su característica identificativa más notoria durante el vuelo es la banda negra sobre la parte inferior de las alas blanca, similar a la del zorzal siberiano. El canto del macho es un silbido rápido, mecánico y ruidoso, con pausas de entre cinco y diez segundos entre cada "frase", de un segundo de duración cada una.
La especie fue descrita científicamente en 1790 por el ornitólogo inglés John Latham, con el nombre binomial de Turdus dauma.[3] Posteriormente fue trasladado al género Zoothera.
Varias antiguas subespecies del zorzal dorado del Himalaya se han separado y en la actualidad se clasifican como especies separadas: el zorzal de White (Zoothera aurea), especie migratoria siberiana y del noreste de Asia; el zorzal de las Nilgiri (Zoothera neilgherriensis), que habita en las montañas del sudoeste de la India; el zorzal dorado de Ceilán (Zoothera imbricata), endémica de los montes de Sri Lanka; y el zorzal de Amami (Zoothera major), endémica de las Islas Amami, del archipiélago Ryūkyū. Por ello el zorzal dorado del Himalaya se ha quedado con solo tres subespecies:[4]
La taxonomía de este grupo aún no se ha establedido definitivamente. Algunas de esta estas subespecies son muy similares y la identificación de algunas poblaciones, como las que habitan Taiwán, no es precisa.
También el zorzal de Tanimbar (Z. machiki), de Indonesia; el zorzal lunado (Z. lunulata), del sureste de Australia; y el zorzal de Heine (Z. heinei), de Australasia, en el pasado se incluyeron en Z. dauma, aunque fueron separados con anterioridad.
El zorzal dorado es muy tímido y prefiere estar rodeado de vegetación densa. Anida sobre los árboles, y pone de a tres o cuatro huevos (de color verde pálido) por nidada. Es omnívoro: se alimenta de varias clases de insectos, gusanos y frutos rojos.
El zorzal dorado del Himalaya (Zoothera dauma) es una especie de ave paseriforme de la familia Turdidae nativa de Asia.
Zoothera dauma Zoothera generoko animalia da. Hegaztien barruko Turdidae familian sailkatua dago.
Suomurastas (Zoothera dauma)[2] on rastaiden heimoon kuuluva varpuslintu.
Suomurastasta tavataan pesivänä Siperiassa, Itä-Aasiassa, Himalajalla, Intiassa ja Kaakkois-Aasiassa. Pääosa kannasta on muuttolintuja, mutta jotkin alalajit ovat paikkalintuja. Suomurastasta on kuvattu epätavallisesta melko yleiseksi ja se on luokiteltu elinvoimaiseksi.[1]
Suomurastas (Zoothera dauma) on rastaiden heimoon kuuluva varpuslintu.
Anis sisik (Zoothera Dauma) merupakan salah jenis burung kicau berukuran besar dari keluarga Turdidae dan genus Zoothera. Burung anis sisi merupakan salah satu dari 39 jenis burung anis yang dikenal dengan nama Common scaly trhrush. Burung Anis sisik umumnya berhabitat di pegunungan lebat yang salah satunya Negara Indonesia.
Burung anis sisik memiliki ukuran cukup besar sekitar 28 sampai 30 cm dengan berat tubuh sekitar 88 sampai 130 g[2]. Secara umum penampilan burung anis sisik berwarna coklat bersisik. Pada tubuh bagian atas berwarna coklat dan bagian bawah putih, seluruh tubuhnya berenda dengan sisi bulu kuning emas dan hitam. Dengan iris coklat dan paruh berwarna hitam dengan kaki berwarna kuning[3]
Jenis burung anis sisik diseluruh dunia terdapat 4 jenis yang di akui dengan pesebaran di bawah ini:
Masih membingungkan karena sangat serupa dengan Anis horsfield. Kemungkinan dibedakan dari perilaku migrasinya. Z.dauma adalah jenis yang bermigrasi, Sementara Z.horsfieldi adalah jenis yang menetap. Jika asumsi ini benar, maka ras yang ada di Indonesia adalah Z.d.dauma (Latham, 1790) yang berkembangbiak di Himalaya barat (termasuk Pakistan) sampai Assam, Cina selatan bagian tengah (Sichuan selatan sampai Yunnan dan Guangxi), Myanmar bagian utara, Thailand bagian utara dan barat, serta Indochina bagian utara. Bermigrasi ke wilayah Indonesia, saat musim dingin.
Dalam habitatnya, anis sisik adalah burung yang sangat menyukai daerah teduh terutama berdekatan dengan aliran sungai sehingga dalam perawatannya burung anis sisik sebaiknya digantung di tempat yang teduh, nyaman dan sedikit lembab untuk membuat burung tersebut cepat berkicau atau menirukan suara kicauan lainnya. Burung ini kerap mencari makan di permukaan tanah, mencari binatang kecil yang ada di permukaan tanah maupun yang ada di balik lapisan tanah paling atas.
Anis sisik (Zoothera Dauma) merupakan salah jenis burung kicau berukuran besar dari keluarga Turdidae dan genus Zoothera. Burung anis sisi merupakan salah satu dari 39 jenis burung anis yang dikenal dengan nama Common scaly trhrush. Burung Anis sisik umumnya berhabitat di pegunungan lebat yang salah satunya Negara Indonesia.
Burung Murai Batu Putih adalah salah satu daripada haiwan yang boleh didapati di Malaysia. Nama sainsnya ialah Zoothera dauma.
Burung Murai Batu Putih ialah haiwan yang tergolong dalam golongan benda hidup, alam : haiwan, filum : kordata, sub-filum : bertulang belakang (vertebrata), kelas : burung. Burung Murai Batu Putih ialah haiwan berdarah panas, mempunyai sayap dan badan yang dilitupi bulu pelepah. Paruh Burung Murai Batu Putih tidak bergigi.
Burung Murai Batu Putih membiak dengan bertelur. Telur Burung Murai Batu Putih bercangkerang keras.
Burung Murai Batu Putih adalah salah satu daripada haiwan yang boleh didapati di Malaysia. Nama sainsnya ialah Zoothera dauma.
De oostelijke goudlijster (Zoothera dauma) is een vogelsoort uit de familie van de Turdidae (lijsters).
De oostelijke goudlijster (goudlijster s.l.) is een vrij grote lijster, 27–31 cm lang, zo groot als een grote lijster, maar hij oogt slanker. Het verenkleed lijkt op afstand grijsbruin. Opvallend aan het verenkleed is een patroon van halvemaanvormige, donkere schubben. In vlucht worden brede zwart-witte banden zichtbaar van de ondervleugel.
De goudlijster komt voor in een groot gedeelte van Azië van de Himalaya tot aan Sumatra en Java.[2]
De soort telt 3 ondersoorten:
Vroeger werden een groot aantal soorten gerekend tot het taxon Zoothera dauma, de goudlijster s.l. Hiervan zijn twee ondersoorten afgesplitst, vervolgens de goudlijster s.s. (Z. aurea) met één ondersoort, dan de papoeagoudlijster (Z. heinei) met drie ondersoorten, Z. imbricata (een endeem op Sri Lanka) en tot (voorlopig) slot de Tasmaanse goudlijster (Z. lunulata) met twee ondersoorten. Hiermee is waarschijnlijk nog geen definitieve indeling gemaakt.[2]
De oostelijke goudlijster (Zoothera dauma) is een vogelsoort uit de familie van de Turdidae (lijsters).
Gulltrost (vitenskapelig navn Zoothera dauma) er en fugl som tilhører trostefamilien. De er av de største trostene med en størrelse på fra 24 til 27 cm.
De er altetende, favorittmaten er insekter, mark og bær.
De lager reir i trær, der de legger tre eller fire egg.
Arten finnes i: Bangladesh, Bhutan, Kambodsja, Kina, India, Laos, Myanmar, Pakistan, Filippinene, Republikken Kina, Thailand og Vietnam.[1]
Gulltrost (vitenskapelig navn Zoothera dauma) er en fugl som tilhører trostefamilien. De er av de største trostene med en størrelse på fra 24 til 27 cm.
Àutri nòm an piemontèis: a l'é un tord, na griva.
A l'é ën cit osel.
Da finì.
Zoothera dauma (Latham, 1790)
Àutri nòm an piemontèis: a l'é un tord, na griva.
A l'é ën cit osel.
Da finì.
DistribussionDrozdoń pstry[4] (Zoothera dauma) – gatunek średniego ptaka z rodziny drozdowatych (Turdidae). Nie jest zagrożony wyginięciem.
Drozdonie pstre żywią się bezkręgowcami – dżdżownicami, owadami, ślimakami, do tego zjadają jagody i inne owoce. Gniazdo ma kształt dużej czarki, ulokowane jest w rozwidleniu gałęzi drzewa albo krzewu, zazwyczaj od 1 do 6 m nad ziemią[5].
Drozdoń pstry występuje w zależności od podgatunku[6][4]:
Liczba podgatunków i ich odrębność pozostaje kwestią sporną. Międzynarodowy Komitet Ornitologiczny uznaje drozdonie: tygrysiego i cejlońskiego za osobne gatunki[6]. Do drozdonia pstrego bywa włączany również drozdoń tajgowy (Zoothera aurea), jednak drozdonie te znacznie różnią się głosem od drozdoni pstrych[2]. W Polsce do 2015 włącznie stwierdzono drozdonie pstre 9 razy, ostatnio w grudniu 2001 pod Wieliczką[5] (uwaga: autorzy nie uznawali drozdonia tajgowego za odrębny gatunek).
Długość ciała 24–30 cm[2], rozpiętość skrzydeł 45-46 cm[7], masa ciała 88–103 g[2]. Bardzo duży drozd, upstrzony ciemne łuskowaniem na żółtobrązowym tle. Przypomina młodego paszkota, ale znacznie mocniej zbudowany i ma bardziej wyrazisty rysunek. Nie występuje dymorfizm płciowy w upierzeniu. U dorosłych wierzch ciała i pierś ochrowe; spód ciała biały.Wszystkie partie upierzenia, oprócz skrzydeł i sterówek pokryte są plamkami w kształcie półksiężyców. Skrzydła szarobrązowe z jasnymi brzegami piór, lotki o ciemnej nasadzie i ciemnych końcach. Osobniki młodociane przypominają dorosłe. We wszystkich szatach ciemny dziób z jasnobeżową nasadą żuchwy. Pod skrzydłami widoczne wyraźne czarno-białe pasy pod skrzydłami[7]. Nogi różowawe. Tęczówka czarna, występuje jasna obrączka oczna[5].
Na terenie Polski gatunek ten jest objęty ścisłą ochroną gatunkową[8].
Drozdoń pstry (Zoothera dauma) – gatunek średniego ptaka z rodziny drozdowatych (Turdidae). Nie jest zagrożony wyginięciem.
Drozdonie pstre żywią się bezkręgowcami – dżdżownicami, owadami, ślimakami, do tego zjadają jagody i inne owoce. Gniazdo ma kształt dużej czarki, ulokowane jest w rozwidleniu gałęzi drzewa albo krzewu, zazwyczaj od 1 do 6 m nad ziemią.
Tigertrast[2] (Zoothera dauma) är en asiatisk tätting i familjen trastar som tidigare ansågs vara samma art som guldtrast.[3]
Tigertrasten är en 27-30 cm lång trast. Mestadels varmt olivbrun till beige ovansida och vitaktig undersida med kraftig svart fjällning är diagnostisk. Den är dock mycket lik guldtrasten, men är något mindre, har mer rundade vingar, tolv istället för 14 stjärtpennor och avvikande sång (se nedan). Den är också något mer rödbrun än guldbrun och har grågula, inte rosaröda ben.[4][5]
Sången som avlevereras från en trädtopp skiljer sig tydligt från guldtrastens långsamma och upprepade melankoliska visslingar. Istället består den av en rätt snabb serie abrupta, enkla och fylliga toner, uppblandat med kvitter, gnisslingar och gällare toner. I engelsk litteratur återges den "pur-loo tree-lay, dur-lee dur-lee" eller "drr-drr-chew-you-we-eeee", med en fras upprepad två gånger eller fler, varefter en lång paus följer innan nästa serie. Bland lätena hörs utdragna och ljusa "seeb", "zieh" och "tzeep", mjukare "tsi" och torra, varnande "chuck-chuck".[5]
Tigertrast delas här in i tre underarter med följande utbredning:[3]
Systematiken kring arten är omdiskuterad. Fram tills nyligen betraktades guldtrast (Z. aurea) och tigertrast som samma art, med det svenska respektive vetenskapliga namnet guldtrast (Z. dauma). Vissa behandlar amamitrast (Z. major) som en underart, och även ceylontrast (Z. imbricata), den utdöda bonintrasten (Z. terrestris) och nilgiritrast (Z. neilgherriensis) har tidigare förts till dauma. Birdlife International begränsar dauma till nominatformen och för iriomotensis, horsfieldi, nilgiritrasten samt ceylontrasten istället till aurea.
Tigertrasten återfinns i städsegrön lövskog, ibland i blandskog och barrskog med inslag av rhododendron, upp till 2590 meters höjd, under häckningen ovan 365 meter. Den för ett mycket tillbakadraget liv och födosöker på marken eller lågt i vegetationen på jakt efter ryggradslösa djur som daggmaskar, insekter och deras larver samt sniglar, men även bär. Fågeln häckar mellan april och juni i Himalaya, i norra Thailand i augusti.[5][6]
IUCN bedömer hotstatusen endast för dauma och kategoriserar denna som livskraftig, men noterar att den tros minska i antal till följd av habitatförstörelse.[1]
Tigertrast (Zoothera dauma) är en asiatisk tätting i familjen trastar som tidigare ansågs vara samma art som guldtrast.
Zoothera dauma là một loài chim trong họ Turdidae.[1]
Zoothera dauma (Latham, 1790)
Охранный статусПёстрый дрозд[1] или пёстрый земляной дрозд[1] (лат. Zoothera dauma) — птица семейства дроздовых.
Пёстрый дрозд достигает длины от 26 до 28 см. Окраска оперения золотисто-коричневого цвета с чёрными вершинами пера в форме полумесяца на голове, груди и спине. Хвост коричневый, на конце белёсый. В волнообразном полёте заметны чёрно-белые полосы нижней стороны крыльев.
Пёстрый дрозд распространён от Урала и Сибири до Японии и на юг до Индии, Индонезии, Новой Гвинеи, а также на востоке и юге Австралии. Отдельные экземпляры были замечены во всей Европе.
Пёстрый дрозд живёт скрытно в густых лесах с хорошо развитым подлеском. Он ищет на земле в листве червей, улиток, пауков и насекомых. Чтобы вспугнуть добычу, птица широко расправляет крылья и хвост или качается всем телом. Во время миграции птицы могут встречаться в небольших стаях.
Птица строит гнездо на дереве или на земле. В кладке 3—5 бледно-оливковых с ржавчатыми пятнами яиц.
Пёстрый дрозд или пёстрый земляной дрозд (лат. Zoothera dauma) — птица семейства дроздовых.
虎斑地鸫(学名:Zoothera dauma)为鶲科地鸫属的鸟类,又名虎鸫、顿鸫、虎斑山鸫。分布于西伯利亚、蒙古、朝鲜、日本、中国大陆、台灣、印度、缅甸、老挝、孟加拉、不丹、菲律宾、马来西亚、澳大利亚、新西兰等地。在中國大陸從東北至華西、華南、西南皆可找到,在西藏栖于2200米的林区,在东北栖于针叶林、阔叶林或混交林,在青海則見於河谷杨树林下和灌丛中,在云南栖于1800-2750米沟谷林下灌丛或竹林地面,在北京栖于灌木林或混交。该物种的模式产地在印度。[1]
虎斑地鸫(学名:Zoothera dauma)为鶲科地鸫属的鸟类,又名虎鸫、顿鸫、虎斑山鸫。分布于西伯利亚、蒙古、朝鲜、日本、中国大陆、台灣、印度、缅甸、老挝、孟加拉、不丹、菲律宾、马来西亚、澳大利亚、新西兰等地。在中國大陸從東北至華西、華南、西南皆可找到,在西藏栖于2200米的林区,在东北栖于针叶林、阔叶林或混交林,在青海則見於河谷杨树林下和灌丛中,在云南栖于1800-2750米沟谷林下灌丛或竹林地面,在北京栖于灌木林或混交。该物种的模式产地在印度。
トラツグミ(虎鶫、学名:Zoothera dauma)はスズメ目ツグミ科に分類される鳥類の一種。学名の内種名のdaumaはインドの部族名に因んでつけられたもの。
シベリア東南部から中国東北部、朝鮮半島などで繁殖し、冬季はインド東部からインドシナ半島、フィリピンなどに渡りをおこない越冬する。オーストラリア、ニュージーランドにも分布している。
日本では留鳥または漂鳥として周年生息し、本州、四国、九州の低山から亜高山帯で繁殖する。北海道には、夏鳥として渡来する。
体長は30cmほどでヒヨドリ並みの大きさ。頭部から腰までや翼などの体表は、黄褐色で黒い鱗状の斑が密にある。体の下面は白っぽい。嘴は黒く、脚は肉色である。雌雄同色である。
主に丘陵地や低山の広葉樹林に好んで生息するが、林の多い公園などでも観察されることがある。積雪の多い地方にいるものは、冬は暖地へ移動する。
食性は雑食。雑木林などの地面で、積もる落ち葉などをかき分けながら歩き、土中のミミズや昆虫類などを捕食することが多い。冬季には、木の実も食べる。
繁殖形態は卵生。木の枝の上に、コケ類や枯れ枝で椀状の巣を作り、4-7月に3-5卵を産む。
さえずりは「ヒィー、ヒィー」「ヒョー、ヒョー」。地鳴きは「ガッ」。主に夜間に鳴くが、雨天や曇っている時には日中でも鳴いていることがある。
森の中で夜中に細い声で鳴くため鵺(ぬえ)または鵺鳥(ぬえどり)とも呼ばれ、気味悪がられることがあった。「鵺鳥の」は「うらなけ」「片恋づま」「のどよふ」という悲しげな言葉の枕詞となっている。トラツグミの声で鳴くとされた架空の動物はその名を奪って鵺と呼ばれ今ではそちらの方が有名となってしまった。
日本国内では本亜種 Zoothera dauma aurea (Holandre, 1825)のほか次の亜種が確認されている。
호랑지빠귀(虎狼-, scaly thrush)는 지빠귀과에 속하며 학명은 Zoothera dauma이다. 몸길이 약 27cm로 깃은 황금색을 띤 갈색이고, 몸에는 검은색 초승달 모양의 반점이 있다. 날개 밑면에 검은색과 흰색 띠가 가로질러 있어 호랑이의 털과 같은 색을 띤다. 암수의 털 색깔이 같다. 고산지대 삼림에서 번식하고 곤충·지렁이 등을 잡아먹는다. 암컷은 3-5개의 알을 낳으며, 알은 엷은 녹청색 바탕에 엷은 적갈색 반점이 있다. 한국·중국·러시아·일본 등지에 분포하며 한국에서는 여름철에 볼 수 있다.
호랑지빠귀(虎狼-, scaly thrush)는 지빠귀과에 속하며 학명은 Zoothera dauma이다. 몸길이 약 27cm로 깃은 황금색을 띤 갈색이고, 몸에는 검은색 초승달 모양의 반점이 있다. 날개 밑면에 검은색과 흰색 띠가 가로질러 있어 호랑이의 털과 같은 색을 띤다. 암수의 털 색깔이 같다. 고산지대 삼림에서 번식하고 곤충·지렁이 등을 잡아먹는다. 암컷은 3-5개의 알을 낳으며, 알은 엷은 녹청색 바탕에 엷은 적갈색 반점이 있다. 한국·중국·러시아·일본 등지에 분포하며 한국에서는 여름철에 볼 수 있다.