Blå elminia[2] (Elminia longicauda) är en afrikansk fågel i familjen feflugsnappare inom ordningen tättingar.[3]
Blå elminia är en 15-18 centimeter[4] lång tjusig, blå fågel med kort tofs och lång stjärt. Stjärt och ovansida är lysande blå eller cyanblå, med svart tygel och svarta blåkantade vingpennor. Undersidan är gråblå till vitaktig nedåt mot buken. Ben och näbb är svarta. Ungfågeln är dovare färgad med bleka gråaktiga fläcar på hvuud och vingtäckare.[5]
Sången är en långsam och rätt slumpmässigt ihopsatt ramsa av tonlösa visslingar,[4] medan locklätet är ett lågmält "tsip".[5]
Blå elminia delas in i två underarter:[3]
Tidigare behandlades elminior som medlemmar av familjen monarker (Monarchidae). DNA-studier[6] har dock förvånande nog visat att de är nära släkt med en handfull andra både afrikanska och asiatiska flugsnapparliknande arter som tidigare haft sin hemvist i helt andra familjer. Numera lyfts de ut till en egen familj, feflugsnappare (Stenostiridae).
Arten bebor låglänta fuktiga skogar, mangroveträsk, galleriskogar, bergsskogar, trädgårdar, trädbevuxen jordbruksmark samt fuktig savann.[5][4] Den födosöker gracilt med utbredd stjärt och halvöppna vingar i lövverket, tillfälligt även på marken och flugsnappande.[5]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ovanlig till lokalt vanlig.[7]
Det vetenskapliga tilllika svenska släktesnamnet kommer av St Georges d’Elmina, en hamn i Nederländska Guldkusten, idag Ghana.[8]
Blå elminia (Elminia longicauda) är en afrikansk fågel i familjen feflugsnappare inom ordningen tättingar.