Rödtrast[2] (Turdus naumanni) är en asiatisk tätting i familjen trastar.[3]
Rödtrasten är nära släkt med den mer nordligt och västligt förekommande bruntrasten (Turdus eunomus) och liknar denna i form och storlek. Den är en relativt liten trast, med en längd på 21–24 centimeter ungefär lika stor som en taltrast (Turdus philomelos). Dräkten skiljer sig markant, med en kraftigt rödbrunfläckad undersida. Adult hane har även en del rött på övergump och skuldror på den i övrigt bruna ovansidan. Ungfågeln är ljusare med mindre rött och ett tydligt svart streck bredvid strupen.[4]
Den flöjtande och melodiska sången påminner om rödvingetrastens: lugnt framförda visslande fraser som avslutas i ett mjukt kvitter.[5]
Arten häckar i sydcentrala Sibirien från mellersta delen av Jenisejfloden till mellersta och övre delen av floden Lenas avrinningsområde, med en osäker södre gräns. Öster om Bajkalsjön förekommer den möjligen osammanhängande, men i väst kring Angaraflodens avrinningsråde och söder om Bajkalsjön. Små grupper har också rapporterats häcka längre norrut, nära Lenas och Olenekflodens delta. Utanför häckningstid förekommer den från allra sydöstligaste Ryssland (kring Vladivostok, norra Korea och östra Kina söderut till Yangtze och Taiwan, sällsynt även i Japan.[6]
Rödtrasten är en mycket sällsynt gäst i Europa, med ett 40-tal fynd, med bland annat fem fynd i Norge och fyra fynd i Finland.[7] 11 november 2018 gjordes det första fyndet i Sverige, i Patamalm utanför Mönsterås.[8]
Tidigare behandlades bruntrast (T. eunomus) och rödtrast som samma art, men de har väldigt olika utseende och hybridisering är sällsynt. Idag anses de genomgående utgöra två olika arter. Rödtrasten är monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Rödtrasten häckar från tajgan till tundrans södra gräns.[5] Vintertid ses den i blandskog, parker, jordbruksområden och trädgårdar där den ofta födosöker helt öppet.[5] Under flyttningen uppträder den ofta med bruntrasten.[5] Fågeln lever av insekter och deras larver, men även blåbär och under hösten bär av vinruteväxten Phellodendron.[9]
Både populationsstorlek och trend är okända, men internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad. Följaktligen placeras den i hotkategorin livskraftig (LC). Den beskrivs som ganska vanlig eller vanlig.[1]