dcsimg

பச்சைக்குருவி (இனம்) ( tamili )

tarjonnut wikipedia emerging languages

பச்சைக்குருவி (leafbirds, Chloropsis) எனும் இப்பறவைகளிலே பல இனங்கள் இருக்கின்றன. இப்பறவைகளின் இறகுப்போர்வை, பல நிறங்கள் உடையனவாக இருக்கும். இருப்பினும், அவற்றில் பச்சைநிறமே மேலிட்டுத் தோன்றுகிறது. அதனால் இப்பறவையை, பச்சைக்குருவி என்று அழைக்கிறார்கள்.

வாழிடம்

இப்பறவையினங்கள் இந்தியா, இலங்கை, பர்மா, மலேசியா, சீனா ஆகிய நாடுகளில் வாழ்கின்றன. இந்தியாவில் மூன்று வகைப் பறவையினங்கள் உள்ளன.

  1. பொன்னெற்றிப் பச்சைக்குருவி (Chloropsis aurifrons)
  2. கிச்சிலி வயிற்றுப் பச்சைக்குருவி (Chloropsis hardwickii)
  3. குளோராப்சிசு செர்டனை (Chloropsis jerdoni )

இவைகள் மரத்தின் மேல் வாழும் இயல்புடையன. சிலநேரங்களில் தாழ்ந்த புதர்களிலும் உயரமாக வளர்ந்துள்ள [[புல்]|புற்களிலும்]] கூட, இவை இறங்கி உலாவும் இயல்பைப் பெற்றிருக்கின்றன. பல அடர்ந்த காடுகளில், வாழவிரும்பும் குணம் கொண்டவையாகும். 'செர்டன்' (Chloropsis jerdoni ) என்ற சிற்றின பச்சைக்குருவி மட்டும் திறந்தவெளிகளிலும், வீட்டுத்தோட்டங்களிலும், பழத்தோட்டங்களிலும், தோப்புகளிலும் வாழ்கின்றன.

வளரியல்பு

பச்சைக்குருவிகளின் உருவமானது, 14–21 செ.மீ. என்ற அளவுகளுக்கிடைய, வேறுபட்டுக் காணப்படுகின்றன. ஒவ்வொரு பறவையின் எடையும், 15–48 கிராம்கள் உடையதாக இருக்கின்றன.[1] இப்பறவைகளின் கண்திரை, பழுப்பு நிறமாக இருக்கும். வாய்அலகு கருமையாக இருக்கும். இப்பறைவையினங்களின் கால்கள் வெளுப்பான நீலநிறமாகும். அனைத்து பச்சைக்குருவிகளும் ஒரேவிதமான பழக்கம் உடையவை ஆகும். பெரும்பாலும் மரத்தின் உச்சியில் இருக்கும், புல்லுருவிக் கொத்துக்களிடையே இரை தேடும் குணம் கொண்டவையாகும்.

இக்குருவிகள் இணைகளாகவே வாழும் குணம் கொண்டவை. பல இணைக்குருவிகள் ஒன்று கூடி, உணவு வேட்டையாடும் இயல்புடையவை ஆகும். இது கனி, விதை, பூச்சி, பூந்தேன் போன்றவற்றை உணவாக உட்கொள்ளும் இயல்புடையவை. இவை மிகவும் சுறுசுறுப்பானவை ஆகும்.

முள்முருங்கைப்பூக்களுக்கு வரும் வழக்கம், இப்பறவைகளுக்கு உண்டு. மிகுந்த எச்சரிக்கையாக தனது கூடுகளைக் காவற்காக்கும். அதன் மிதமீறிய எச்சரிக்கையுணர்வால், அதிகம் ஒலி எழுப்பும் இயல்புடையவைகளாக இருக்கின்றன. மற்ற பறவைகளை தன் கூட்டருகே வரவிடாமல் துரத்தும் குணம் கொண்டவைகளாக இருக்கின்றன. சில நேரங்களில் பிற பறவைகளைப் போல ஒலி எழுப்பும் திறனைப் பெற்றுள்ளன.

இனப்பெருக்கம்

இப்பறவைகள் ஏப்ரல் மாதம் முதல் ஆகத்து மாதம் வரையில் இனப்பெருக்கம் செய்கின்றன. இதன் கூடு சிறிய ஆழமில்லா கிண்ணம் போன்று, மெல்லிய வேர்களையும், மென்மையான நார்களைக் கொண்டும் மூடியிருக்கும். மரத்தின் மேலே, சுமார் 15-24 அடி உயரத்தில் இருக்கும் கிளையிலோ, கிளையொன்றின் முனைகளில் உள்ள கொப்புக்கள் கவைக்கும் இடத்திலோ கூடுகளைக் கட்டும். ஒரு தடவையில் மூன்று ]]முட்டை]]கள் இடும். முட்டை சற்று நீண்ட அண்ட வடிவமானது. வெள்ளை அல்லது பாலோடு நிறம் அடிப்படையானதாகும். அதன்மேல் புள்ளிகளும், கோடுகளும் பழுப்பு, சிவப்பு நிறத்தில் சிதறல்களாக காணப்படுகின்றன. இப்பறவைகளை வீடுகளிலும் வளர்க்கும் போக்கும், பொதுமக்களிடையே காணப்படுகின்றன.

இனங்கள்

பச்சைக்குருவிகள், பல சிற்றனங்களைத் தன்னகத்தே கொண்டுள்ளன.

  1. Chloropsis flavipennis
  2. Chloropsis palawanensis
  3. Chloropsis sonnerati
  4. Chloropsis cyanopogon
  5. Chloropsis cochinchinensis
  6. Chloropsis jerdoni
  7. Chloropsis kinabaluensis
  8. Chloropsis aurifrons
  9. Chloropsis media
  10. Chloropsis hardwickii
  11. Chloropsis venusta

.

ஊடகங்கள்

மேற்கோள்கள்

  1. Wells, David (2005), "Family Chloropseidae (Leafbirds)", in del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew; Christie, David (eds.), Handbook of the Birds of the World. Volume 10, Cuckoo-shrikes to Thrushes, Barcelona: Lynx Edicions, pp. 252–266, ISBN 84-87334-72-5

உசாத்துணை

  • நூல்: இந்திய பறவைகள் ,சலீம் அலி ( உலக பறவையியல் அறிஞர்), பதிப்பு: இயற்கை விஞ்ஞானக் கழகம், மும்பை, இந்தியா.

இவற்றையும் பார்க்கவும்

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
விக்கிபீடியா ஆசிரியர்கள் மற்றும் ஆசிரியர்கள்
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia emerging languages

பச்சைக்குருவி (இனம்): Brief Summary ( tamili )

tarjonnut wikipedia emerging languages

பச்சைக்குருவி (leafbirds, Chloropsis) எனும் இப்பறவைகளிலே பல இனங்கள் இருக்கின்றன. இப்பறவைகளின் இறகுப்போர்வை, பல நிறங்கள் உடையனவாக இருக்கும். இருப்பினும், அவற்றில் பச்சைநிறமே மேலிட்டுத் தோன்றுகிறது. அதனால் இப்பறவையை, பச்சைக்குருவி என்று அழைக்கிறார்கள்.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
விக்கிபீடியா ஆசிரியர்கள் மற்றும் ஆசிரியர்கள்
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia emerging languages

Bladveugels ( Zea )

tarjonnut wikipedia emerging_languages

De bladveugels (Chloropseidae) zien een kleine femielje veugels uut de orde van de zangveugels (Passeriformes). De veugels leven in India, Sri Lanka en Zuudoôst-Azië. De bladveugels be'oôrn aollemille toet 't heslacht Chloropsis. Vroeher wiern ok de iora's derbie evoegd, mè deze worn noe in de aparte femielje Irenidae eplekt.

Kenmerk'n

Bladveugels zien sexueel dimorf, wat a beteêken dan ventjes en wuufjes verschill'nd in uterlijk zien. De ventjes zien 'elder 'ekleurd, vaok in hroen en heêl, en mistal mie zwart en blauw op der kele. De vrouwtjes zien saoi bruun. Der tonge is anepast an 't eetn van nectar.

Hedrag

Bladveugels leven in de boômen en struken in aoltied hroene woud'n behalve, mie uutzonderieng van de goudvoôroôdbladveugel, die a in moessonwouden leef. Bladveugels komm'n voe tot op 'n oôgte van 2500 meter. De nissen zien oop'n kommetjes, mistal omhord mie spinnewebb'n. De wuufjes lèn twi of drie roôzihe eiers mie rooie en pèse stippels en lijntjes.

Taxonomie

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia emerging_languages

Bladveugels: Brief Summary ( Zea )

tarjonnut wikipedia emerging_languages

De bladveugels (Chloropseidae) zien een kleine femielje veugels uut de orde van de zangveugels (Passeriformes). De veugels leven in India, Sri Lanka en Zuudoôst-Azië. De bladveugels be'oôrn aollemille toet 't heslacht Chloropsis. Vroeher wiern ok de iora's derbie evoegd, mè deze worn noe in de aparte femielje Irenidae eplekt.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia emerging_languages

Leafbird ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN

Leafbird

The leafbirds (Chloropseidae) are a family of small passerine bird species found in the Indian Subcontinent and Southeast Asia. They were formerly grouped with the ioras and fairy-bluebirds in the family Irenidae. As presently defined, the leafbird family is monogeneric, with all species placed in the genus Chloropsis. A large molecular phylogenetic study published in 2019 found that the family Chloropseidae is sister to the family Irenidae containing the fairy-bluebirds.[1]

Description

The leafbirds range in size from 14 to 21 cm (5.5–8.3 in), and in weight from 15 to 48 g (0.53–1.69 oz).[2] They resemble bulbuls, but whereas that group tends to be drab in colour, leafbirds are brightly plumaged, with the predominant green over the body giving rise to their common name. The family is mostly sexually dimorphic in their plumage, this can vary from the highly dimorphic orange-bellied leafbird to the Philippine leafbird, which exhibits no sexual dimorphism. Most of the differences between the sexes are in the extent of the other colours in the plumage, particularly in the colours around the head and the blue or black face mask, with females having less colour and a less extensive (or absent) mask.[2] Some species have blue on the wings and tail. The plumage of juvenile birds is a duller version of the female's. To human ears, their songs are melodious, and several species are good mimics. The calls include whistles and chatters.[3]

Like bulbuls, leafbirds drop many body feathers when they are handled. This may confuse predators, especially snakes.[3]

Distribution and habitat

Leafbirds are always found in trees and shrubs. Most are restricted to evergreen forests except the golden-fronted leafbird and Jerdon's leafbird which live in deciduous monsoon forests, and the orange-bellied leafbird, which occurs in deciduous forests. Within this requirement, they occupy all broadleaf forest types in the Indian Subcontinent and Southeast Asia. The highest altitude they occur at is 2500 m (8200 feet).[3] Some species, such as the blue-masked leafbird, have montane distributions, rarely descending below 1000 m.[2]

The orange-bellied leafbird and the golden-fronted leafbird are amongst the more widespread species, with large ranges across mainland Asia. Some species have more restricted distributions, such as the yellow-throated leafbird, which is endemic to the Philippine island of Palawan, and the Bornean leafbird, restricted to northern Borneo. In general there are seldom more than three species occurring in the same area, although five species co-occur in the submontane forests of Sumatra. Co-occurring species are usually well-spaced on the spectrum of size, to reduce competition.[2]

Behaviour

The yellow-throated leafbird is endemic to Palawan in the Philippines

Leafbirds usually feed in the canopy, eating insects and some fruit and nectar. Prey is searched for by nimbly moving along the branch ends and gleaned. They are also capable of hover-gleaning to obtain prey, and will pursue flushed prey into the air or even as far as the forest floor. The extent to which the leafbirds consume nectar is a matter of some debate; records are more common in Southern Asia compared to South East Asia.[2] Some species join mixed feeding flocks now and then; others defend the blooming and fruiting trees and bushes where they forage.[3]

Unlike most tropical Asian passerines, the nests of leafbirds are not located low down in the forest, but are instead found on the ends of branches near the tree crown. As such the nests of many species have rarely, if ever, been seen. The nests are open cups; of the few known, they are built of fine stems, leaf parts and rootlets.[2] Some hang from thin horizontal shoots of trees; in others the rim is attached to a pair of vertical twigs. Females lay 2 or 3 pinkish eggs.[3] The only information for incubation times comes from captive birds, and incubation lasts around 14 days. Incubation is apparently performed only by the female, although in at least two species the male feeds the incubating females.[2]

Relationship with humans

Leafbirds are attractive birds and, combined with an attractive song and capacity to mimic sounds, they have become very popular cagebirds. The majority of the trade in this family is confined to Asia. Some populations have been locally depleted by the massive numbers captured for the trade. Overall the eleven species are mostly still common in suitable habitat, although the amount of suitable habitat has declined greatly with deforestation. Over half of leafbird species are either threatened or near threatened. The greater green leafbird, the blue-winged leafbird and the Sumatran leafbird are endangered because of trapping for the cage bird trade. One species, the Philippine leafbird, is listed as vulnerable due to habitat loss. The lesser green leafbird and the blue-masked leafbird are listed as near threatened.[2]

Species

The female blue-winged leafbird lacks the face mask of the male
  • Family: Chloropseidae

References

  1. ^ Oliveros, C.H.; et al. (2019). "Earth history and the passerine superradiation". Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States. 116 (16): 7916–7925. doi:10.1073/pnas.1813206116.
  2. ^ a b c d e f g h Wells, David (2005), "Family Chloropseidae (Leafbirds)", in del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew; Christie, David (eds.), Handbook of the Birds of the World. Volume 10, Cuckoo-shrikes to Thrushes, Barcelona: Lynx Edicions, pp. 252–266, ISBN 84-87334-72-5
  3. ^ a b c d e Mead, Christopher J.; Wells, D. R. (2003). "Leafbirds". In Perrins, Christopher (ed.). The Firefly Encyclopedia of Birds. Firefly Books. pp. 506–507. ISBN 1-55297-777-3.
  4. ^ a b "Species Updates – IOC World Bird List". Retrieved 2021-05-27.
  5. ^ "Species Updates – IOC World Bird List". Retrieved 2021-05-27.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

Leafbird: Brief Summary ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN
Leafbird

The leafbirds (Chloropseidae) are a family of small passerine bird species found in the Indian Subcontinent and Southeast Asia. They were formerly grouped with the ioras and fairy-bluebirds in the family Irenidae. As presently defined, the leafbird family is monogeneric, with all species placed in the genus Chloropsis. A large molecular phylogenetic study published in 2019 found that the family Chloropseidae is sister to the family Irenidae containing the fairy-bluebirds.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

Kloropseedoj ( Esperanto )

tarjonnut wikipedia EO

La Kloropseedoj (Chloropseidae) estas familio el la ordo de la Paseroformaj birdoj. En tiu orientalisa familio estas unu genro kaj ok specioj. Kloropseedojn oni antaŭe kune kun la Egitinedoj (Aegithinidae) kaj la Irenedoj (Irenidae) enordigis en unu familion Irenidae.

Kloropseedoj estas disvastiĝintaj de Sudazio ĝis Sud-Orienta Azio kaj loĝas je malgrandaj grupoj en la supraj regionoj de la arboj en tropikaj arbarojmontarbaroj en alteco ĝis 1300 metroj. Sur la grundo oni malofte renkontas ilin. Iliaj kruroj proporcie al la korpo estas mallongaj kaj ilia beko longa. Ili posedas longan, verdan, densan plumaron, sed la inoj estas pli modestkoloraj. La maskloj sur la flugiloj kaj en la kaporegiono havas bluajn, ruĝajn aŭ flavajn kolormakulojn. Ilia manĝaĵo konsistas el insektoj, fruktoj, beroj, polenoj kaj nektaro.

Ili disponas pri larĝa skalo da tonoj, kiujn ili persiste recitas, kaj ili kapablas imiti la voĉojn de aliaj specioj. La plumarkoloro kaj la kantarto faras ilin ŝatataj kaĝobirdoj en iliaj landoj.

Genro kaj specioj

Referencoj

 src=
Chloropsis cochinchinensis
 src=
Chloropsis hardwickii
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EO

Kloropseedoj: Brief Summary ( Esperanto )

tarjonnut wikipedia EO

La Kloropseedoj (Chloropseidae) estas familio el la ordo de la Paseroformaj birdoj. En tiu orientalisa familio estas unu genro kaj ok specioj. Kloropseedojn oni antaŭe kune kun la Egitinedoj (Aegithinidae) kaj la Irenedoj (Irenidae) enordigis en unu familion Irenidae.

Kloropseedoj estas disvastiĝintaj de Sudazio ĝis Sud-Orienta Azio kaj loĝas je malgrandaj grupoj en la supraj regionoj de la arboj en tropikaj arbarojmontarbaroj en alteco ĝis 1300 metroj. Sur la grundo oni malofte renkontas ilin. Iliaj kruroj proporcie al la korpo estas mallongaj kaj ilia beko longa. Ili posedas longan, verdan, densan plumaron, sed la inoj estas pli modestkoloraj. La maskloj sur la flugiloj kaj en la kaporegiono havas bluajn, ruĝajn aŭ flavajn kolormakulojn. Ilia manĝaĵo konsistas el insektoj, fruktoj, beroj, polenoj kaj nektaro.

Ili disponas pri larĝa skalo da tonoj, kiujn ili persiste recitas, kaj ili kapablas imiti la voĉojn de aliaj specioj. La plumarkoloro kaj la kantarto faras ilin ŝatataj kaĝobirdoj en iliaj landoj.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EO

Chloropseidae ( kastilia )

tarjonnut wikipedia ES

La familia Chloropseidae incluye un único género, Chloropsis, que cuenta con varias especies de aves paseriformes.

Especies

Se reconocen las siguientes especies:[1][2]

Referencias

  1. Frank Gill & David Donsker (eds) (2018). «Dippers, leafbirds, flowerpeckers, sunbirds». IOC World Bird List v 8.2 (en inglés). Unión Ornitológica Internacional. Consultado el 9 de diciembre de 2018.
  2. De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (2005). «Nombres en castellano de las aves del mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología (Décima parte: Orden Passeriformes, Familias Campephagidae a Turdidae)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 52 (2): 389-398. ISSN 0570-7358. Consultado el 9 de diciembre de 2018.

 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores y editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ES

Chloropseidae: Brief Summary ( kastilia )

tarjonnut wikipedia ES

La familia Chloropseidae incluye un único género, Chloropsis, que cuenta con varias especies de aves paseriformes.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores y editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ES

Lapinukiniai ( Liettua )

tarjonnut wikipedia LT
Binomas Chloropseidae

Lapinukiniai (lot. Chloropseidae) - žvirblinių paukščių (Passeriformes) šeima.

Išvaizda

Priklauso maži paukščiai. Kūnas 14-21 cm, svoris - 15-48 g.

Biologija

Gyvena medžių ir krūmų lajose.

Lizdas

Deda 2-3 rausvus kiaušinius. Peri 14 d.

Mityba

Minta vabzdžiais, kai kurie nektaru ir vaisiais.

Paplitimas

Paplitę Indijoje, Šri Lankoje ir Pietryčių Azijoje.

Taksonomija

Šeimoje viena monotipinė gentis - žalieji lapinukai (Chloropsis Jardinae et Selby, 1827), 8 rūšys:

Anksčiau buvo priskiriami Irenidae šeimai, kartu su ireniniais ir joriniais.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia LT

Lapinukiniai: Brief Summary ( Liettua )

tarjonnut wikipedia LT

Lapinukiniai (lot. Chloropseidae) - žvirblinių paukščių (Passeriformes) šeima.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia LT

Bladvogels ( flaami )

tarjonnut wikipedia NL

Vogels

Bladvogels (Chloropseidae) zijn een familie van vogels uit de orde zangvogels.

Leefwijze

Ze voeden zich hoofdzakelijk met bessen, zaden en insecten.

Verspreiding en leefgebied

De bladvogels komen voor in Zuidoost-Azië, India en Sri Lanka. Ze leven vooral in de toppen van hoge bomen.

Indeling

Binnen de familie van de bladvogels werden vroeger ook de iora's en irena's ingedeeld, maar deze worden nu ingedeeld in respectievelijk de families Aegithinidae en Irenidae. De bladvogels vormen een monotypische familie en behoren allemaal tot het geslacht Chloropsis. Dit geslacht telt (anno 2012) 11 soorten.[1]

Soortenlijst

Bronnen, noten en/of referenties
Wikimedia Commons Zie de categorie Chloropseidae van Wikimedia Commons voor mediabestanden over dit onderwerp.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-auteurs en -editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NL

Bladvogels: Brief Summary ( flaami )

tarjonnut wikipedia NL

Bladvogels (Chloropseidae) zijn een familie van vogels uit de orde zangvogels.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-auteurs en -editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NL

Bladfuglar ( norja )

tarjonnut wikipedia NN

Bladfuglar, Chloropseidae, er ein biologisk familie av elleve artar små sporvefuglar funne i India, Sri Lanka og Søraust-Asia. Bladfuglar er ein av berre tre fuglefamiliar som er endemisk til det indomalayiske økosystemet. Dei var tidlegare gruppert saman med lauvfuglar og alvefuglar. Som dei i dag er definert, er bladfuglfamilien monotypisk, med alle artar plassert i slekta Chloropsis.

Skildring

Bladfuglar varierer i lengd frå 14 til 21 cm, og har vektvariasjonar i området 15-48 gram.[1] Dei liknar bylbylar, men medan bylbylar typisk har lite iaugefallande farger, har bladfuglar lyse farger, med det dominerande grøne over heile fjørdrakta som gjev opphav til fellesnamnet deira. Familien syner størst kjønnsdimorfisme i fjørdrakt, dette varierer frå særs mykje hos oransjebukbladfugl til ingen kjønnsdimorfisme hos gulhakebladfugl. Dei fleste av skilnadene mellom kjønna ligg i omfanget av andre farger enn grønt i fjørdrakta, særleg rundt hovudet og i andletmasken med innslag av blått eller svart, der hoer har mindre farger og ein mindre omfattande eller heilt fråverande maske.[1] Nokre artar har blått i vengene og i stjerten. Fjørdrakta av unge fuglar er som hos hofuglar, men med meir avdempa farger. Songane deira er melodiøs i menneskelege øyre, og fleire artar er gode imitatorar. Lydytringane omfattar plystring og skratting.[2]

Nett som bylbylar vil bladfuglar sleppe mange kroppsfjører når dei blir tatt på. Dette kan forvirre rovdyr, spesielt slangar.[2]

Distribusjon og habitat

Bladfuglar er alltid funne i tre og buskar. Dei fleste artar har utbreiing avgrensa til eviggrøne skogar med unntak av gyllenpannebladfugl, Chloropsis aurifrons, og hindubladfugl, Chloropsis jerdoni som lever i lauvtre i monsunskog, og oransjebukbladfugl, som òg opptrer i lauvskog. Innanfor desse rammene, okkupere dei alle lauvtretypar i Sør-Asia og Søraust-Asia. Den største høgda dei opptrer i er 2500 moh.[2] Nokre artar, til dømes regnbogebladfugl, har høglandsdistribusjon og går sjeldan ned under 1000 moh.[1]

Oransjebukbladfugl og gyllenpannebladfugl er blant dei meir utbreidde artar, med store område på tvers av det asiatiske fastlandet. Nokre artar har meir avgrensa distribusjonar, slik som gulstrupebladfugl, som er endemisk til den filippinske øya Palawan, og kinabalubladfugl, Chloropsis kinabaluensis, som er avgrensa til nordlege Borneo. Generelt er det sjeldan at meir enn tre artar finst i same område, maksimum er fem artar i dei submontane skogane i Sumatra, overlappande artar er vanlegvis godt plasserte i spektret av storleik for å redusere konkurransen.[1]

Åtferd

 src=
Gulstrupebladfugl er endemisk til øya PalawanFilippinene
Foto: Luis V. Limchiu, Jr.

Bladfuglar finn vanlegvis føda i underskogen, dei et insekt og litt frukt og nektar. Dei søkjer snøgt og snappar opp byttedyra på ytre delar av greiner. Dei er òg i stand til å 'stille' i lufta for å ta byttet, og vil forfølgje insekt i lufta, jamvel så langt som ned til skogbotnen. I kva for ei grad bladfuglar tar for seg av nektar er diskutert, meldingar om dette er meir vanleg i Sør-Asia enn i Søraust-Asia.[1] Einskilde artar blir med i fleirartsflokkar for søk av føde no og då, andre vil forsvare territorium der dei et frå tre og buskar som held blomar og frukter.[2]

I motsetnad til dei fleste andre tropiske asiatiske sporvefuglar, bygger ikkje bladfuglar reira lågt nede i skogen. Reira deira er i staden funne opp mot enden av greiner nær trekrona. Såleis har menneske sjeldan, om nokosinne, hatt høve til å studere reir til mange av desse artane. Hos dei få artane der reiret er kjent, er det bygd av fine stenglar, bladdelar og jordstenglar.[1] Nokre hengjer ned frå tynne horisontale skot av tre, hos andre artar er fundamentet festa til eit par vertikale kvister. Hoer legg 2 eller 3 rosa egg.[2] Den einaste informasjonen ein har om rugetid kjem frå fuglar i fangenskap, her varar ruginga rundt 14 dagar. Tilsynelatande er det berre hofuglar som rugar, men hos minst to artar vil hannen mate rugande hoer.[1]

Tilhøvet til menneske

Eigenskapar som evner til attraktiv song og til å imitere har gjort bladfuglar til populære burfuglar. Majoriteten av handel av fuglar i denne familien er avgrensa til Asia. Nokre bestandar har vorte lokalt utarma grunna massivt uttak av ville fuglar til denne handelen. Generelt er dei elleve artane enno vanlege i eigna habitat, sjølv om mengda av eigna habitat har falle mykje med avskoging. Ein art, gulhakebladfugl, er oppført som sårbar på grunn av tap av habitat, og regnbogebladfugl, tilsynelatande aldri vanleg nokon stad, er oppført som nær trua.[1]

Artar

Bladfuglar i rekkjefølgje etter eBird/Clements Checklist v2017[3] med norske namn etter Norske navn på verdens fugler:[4]

  • Gulhakebladfugl, Chloropsis flavipennis, Philippine Leafbird, Tweeddale, 1878, (VU)
  • Gulstrupebladfugl, Chloropsis palawanensis, Yellow-throated Leafbird, Sharpe, 1877, (LC)
  • Smaragdbladfugl, Chloropsis sonnerati, Greater Green Leafbird, Jardine & Selby, 1827, (LC)
  • Grønbladfugl, Chloropsis cyanopogon, Lesser Green Leafbird, Temminck, 1829, (NT)
  • Blåvengbladfugl, Chloropsis cochinchinensis, Blue-winged Leafbird, Gmelin, 1788, (LC)
  • Kinabalubladfugl, Chloropsis kinabaluensis, Bornean Leafbird, Sharpe, 1887, (LC)
  • Hindubladfugl, Chloropsis jerdoni, Jerdon's Leafbird, Blyth, 1844, (LC)
  • Gyllenpannebladfugl, Chloropsis aurifrons, Golden-fronted Leafbird, Temminck, 1829, (LC)
  • Gulpannebladfugl, Chloropsis media, Sumatran Leafbird, Bonaparte, 1850, (LC)
  • Oransjebukbladfugl, Chloropsis hardwickii, Orange-bellied Leafbird, Jardine & Selby, 1830, (LC)
  • Regnbogebladfugl, Chloropsis venusta, Blue-masked Leafbird, Bonaparte, 1850, (NT)

Kjelder

Referansar

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 1,6 1,7 Wells, David (2005), «Family Chloropseidae (Leafbirds)», i del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew; Christie, David, Handbook of the Birds of the World. Volume 10, Cuckoo-shrikes to Thrushes, Barcelona: Lynx Edicions, s. 252–266, ISBN 84-87334-72-5
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 Mead, Christopher J.; Wells, D. R. (2003). «Leafbirds». I Chris Perrins. The Firefly Encyclopedia of Birds. Firefly Books. s. 506–507. ISBN 1-55297-777-3.
  3. Schulenberg T. S., M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, T. A. Fredericks, og D. Roberson (august 2017), eBird/Clements Checklist v2017 (CSV), Cornell Lab of Ornithology, henta 1. oktober 2017 CS1 maint: Multiple names: authors list (link)
  4. Syvertsen, P. O., Ree, V., Hansen, O. B., Syvertsen, Ø., Bergan, M., Kvam, H., Viker, M. & Axelsen, T. 2008. Virksomheten til Norsk navnekomité for fugl (NNKF) 1990-2008. Norske navn på verdens fugler. med oppdateringar i 2017. Norsk Ornitologisk Forening sin nettstad (publisert 21.12.2017)

Bakgrunnsstoff

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NN

Bladfuglar: Brief Summary ( norja )

tarjonnut wikipedia NN

Bladfuglar, Chloropseidae, er ein biologisk familie av elleve artar små sporvefuglar funne i India, Sri Lanka og Søraust-Asia. Bladfuglar er ein av berre tre fuglefamiliar som er endemisk til det indomalayiske økosystemet. Dei var tidlegare gruppert saman med lauvfuglar og alvefuglar. Som dei i dag er definert, er bladfuglfamilien monotypisk, med alle artar plassert i slekta Chloropsis.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NN

Zieleniki ( puola )

tarjonnut wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Zieleniki[3] (Chloropseidae) – monotypowa podrodzina małych lub średnich ptaków z rodziny turkuśnikowatych (Irenidae).

Występowanie

Podrodzina obejmuje gatunki występujące tylko w południowej Azji[4].

Charakterystyka

W upierzeniu większości gatunków dominuje zieleń, co maskuje je wśród liści. Długość ciała 14-21 cm, masa ciała samców 20-48,2 g, samic 18,5-41,2 g[5]. Są delikatne, mają wyprostowaną postawę. Samice i młode zwykle jednolicie zielone.

Zjadają różne rzeczy, zwykle owady, nektar i owoce. Mniejsze połykają w całości. Z większymi radzą sobie, rozgniatając je w dziobie i obracając, aby soki i miąższ spływały im do gardła.

Systematyka

Etymologia

Nazwa rodzajowa jest połączeniem słów z języka greckiego: χλωρος khlōros – „zielony” oraz οψις opsis – „wygląd”[6].

Podział systematyczny

Taksonem siostrzanym w stosunku do Chloropseinae jest Ireninae[7][8][9][10][11], lecz jest to kwestionowane przez niektórych autorów[12][13]. Do rodziny należy jeden rodzaj z następującymi gatunkami[3]:

Przypisy

  1. Chloropsis, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.) [dostęp 2012-12-02]
  2. W. Jardine, P.J. Selby: Illustrations of ornithology. Cz. 1. Dublin: Longman, Rees, Orme, Brown, & Green, and S. Highley, 1827, s. rys. 5 i tekst. (ang.)
  3. a b Nazwy polskie za: P. Mielczarek, M. Kuziemko: PPodrodzina: Chloropseinae Wetmore, 1960 - zieleniki (wersja: 2015-05-27). W: Kompletna lista ptaków świata [on-line]. Instytut Nauk o Środowisku Uniwersytetu Jagiellońskiego. [dostęp 2015-11-27].
  4. F. Gill, D. Donsker (red.): Dippers, leafbirds, flowerpeckers & sunbirds (ang.). IOC World Bird List: Version 5.4. [dostęp 2015-11-26].
  5. Wells 2005 ↓, s. 263-266.
  6. J.A. Jobling: Key to Scientific Names in Ornithology. W: J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D.A. Christie, E. de Juana (red.): Handbook of the Birds of the World Alive. Barcelona: Lynx Edicions, 2014. [dostęp 2015-11-27]. (ang.)
  7. F.K. Barker, A. Cibois, P. Schikler, J. Feinstein, J. Cracraft. Phylogeny and diversification of the largest avian radiation. „Proceedings of the National Academy of Sciences”. 101 (30), s. 11040-11045, 2004. DOI: 10.1073/pnas.0401892101 (ang.).
  8. P. Beresford, F.K. Barker, P.G. Ryan, T.M. Crowe. African endemics span the tree of songbirds (Passeri): Molecular systematics of several evolutionary 'enigmas'. „Proceedings of the Royal Society B”. 272, s. 849-858, 2005. DOI: 10.1098/rspb.2004.2997 (ang.).
  9. K.A. Jønsson, J. Fjeldså. A phylogenetic supertree of oscine passerine birds (Aves: Passeri).. „Zoologica Scripta”. 35, s. 149–186, 2006. DOI: 10.1111/j.1463-6409.2006.00221.x. ISSN 0300-3256.
  10. S. Treplin, R. Siegert, Ch. Bleidorn, H.S. Thompson, R. Fotso, R. Tiedemann. Molecular phylogeny of songbirds (Aves: Passeriformes) and the relative utility of common nuclear marker loci. „Cladistics”. 24 (3), s. 328-349, 2008. DOI: 10.1111/j.1096-0031.2007.00178.x (ang.).
  11. J. Fjeldså, Ma. Irestedt, P.G.P. Ericson, D. Zuccon. The Cinnamon Ibon Hypocryptadius cinnamomeus is a forest canopy sparrow. „Ibis”. 152 (4), s. 747-760, 2010. DOI: 10.1111/j.1474-919X.2010.01053.x (ang.).
  12. U.S. Johansson, J. Fjeldså, R.C.K. Bowie. Phylogenetic relationships within Passerida (Aves: Passeriformes): A review and a new molecular phylogeny based on three nuclear intron markers. „Molecular Phylogenetics and Evolution”. 48 (3), s. 858-876, 2009. DOI: 10.1016/j.ympev.2008.05.029 (ang.).
  13. P. Alström, D.M. Hooper, Y. Liu, U. Olsson, D. Mohan, M. Gelang, H. L. Manh, J. Zhao, F. Lei, T.D. Price. Discovery of a relict lineage and monotypic family of passerine birds. „Biology Letters”. 10 (3), s. 1-5, 2014. DOI: 10.1098/rsbl.2013.1067 DOI: 10.1098/rsbl.2013.1067 (ang.).
  14. a b c D.R. Wells, E.C. Dickinson, R.W.R.J. Dekker. Systematic notes on Asian birds. 34. A preliminary review of the Aegithinidae. „Zoologische Verhandelingen”. 344, s. 7-15, 2003 (ang.).
  15. a b c M. Moltesen, Ma. Irestedt, J. Fjeldså, P.G.P. Ericson, K.A. Jønsson. Molecular phylogeny of Chloropseidae and Irenidae – Cryptic species and biogeography. „Molecular Phylogenetics and Evolution”. 65 (3), s. 903-914, 2012. DOI: 10.1016/j.ympev.2012.08.012 (ang.).
  16. Wells 2005 ↓, s. 266.
  17. a b P.C. Rasmussen, J.C. Anderton: Birds of South Asia: The Ripley Guide. Cz. 2. Waszyngton i Barcelona: Smithsonian Inst. and Lynx Edicions, 2005. ISBN 84-87334-67-9. (ang.)

Bibliografia

  1. D. Burni, B. Hoare, J. DiCostanzo, BirdLife International (mapy wyst.), P. Benstead i inni: Ptaki. Encyklopedia. Warszawa: Wydawnictwo Naukowe PWN, 2009, s. 448. ISBN 978-83-01-15733-3.
  2. D. Wells: Family Chloropseidae (Leafbirds). W: J. del Hoyo, A. Elliott, D.A. Christie: Handbook of the Birds of the World. Cz. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Barcelona: Lynx Edicions, 2005, s. 252-267. ISBN 84-87334-72-5. (ang.)
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Zieleniki: Brief Summary ( puola )

tarjonnut wikipedia POL

Zieleniki (Chloropseidae) – monotypowa podrodzina małych lub średnich ptaków z rodziny turkuśnikowatych (Irenidae).

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Bladfåglar ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV

Bladfåglar (Chloropseidae) är en familj av ordningen tättingar.[1][2] Familjen består endast av elva till tretton arter i släktet Chloropsis med utbredning i Sydasien och Sydostasien, från Indien till Filippinerna och Java:[1]

Noter

  1. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.4). doi : 10.14344/IOC.ML.5.4.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Bladfåglar: Brief Summary ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV

Bladfåglar (Chloropseidae) är en familj av ordningen tättingar. Familjen består endast av elva till tretton arter i släktet Chloropsis med utbredning i Sydasien och Sydostasien, från Indien till Filippinerna och Java:

Filippinbladfågel (C. flavipennis) Palawanbladfågel (C. palawanensis) Smaragdbladfågel (C. sonnerati) Grön bladfågel (C. cyanopogon) Blåvingad bladfågel (C. cochinchinensis) C. (c.) moluccensis – urskiljs av Birdlife International som egen art Borneobladfågel (C. kinabaluensis) Indisk bladfågel (C. jerdoni) Guldpannad bladfågel (C. aurifrons) Sumatrabladfågel (C. media) Orangebukig bladfågel (C. hardwickii) C. (h.) lazulina – urskiljs av Birdlife International som egen art Blåmaskad bladfågel (C. venusta)
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Yaprak kuşugiller ( turkki )

tarjonnut wikipedia TR

Yaprak kuşugiller (Chloropseidae), ötücü kuşlar (Passeriformes) takımına ait Hindistan ve güney Asya'da dağılım gösteren türleri içeren kuş familyası. İndomalaya bölgesinde görülen iki kuş familyasından biridir. Önceleri iyoralarla birlikte Irenidae familyasında sınıflandırılmışlardır.

Yaprak kuşları bülbül benzeri orman kuşlarıdır, fakat onlar gibi mat renkli olmazlar. Yaprak kuşlarında seksüel diformizm görülür, erkekleri parlak tüylü, genellikle yeşil ve sarı renklerde olur.

Yaprak kuşları meyve ve nektar ile bazı böcekleri yer. Kuşlar nektar yemeye uyum sağlamış olan sivri uçlu bir dile sahiptir. Ağaçta yaptığı yuvasına 2-3 yumurta yumurtlar.

Türler

Dış bağlantılar

Commons-logo.svg Wikimedia Commons'ta Yaprak kuşugiller ile ilgili çoklu ortam belgeleri bulunur. Wikispecies-logo.svg Wikispecies'te Yaprak kuşugiller ile ilgili detaylı taksonomi bilgileri bulunur.
  • [1] Leafbird Videos on the Internet Bird Collection
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia yazarları ve editörleri
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia TR

Yaprak kuşugiller: Brief Summary ( turkki )

tarjonnut wikipedia TR

Yaprak kuşugiller (Chloropseidae), ötücü kuşlar (Passeriformes) takımına ait Hindistan ve güney Asya'da dağılım gösteren türleri içeren kuş familyası. İndomalaya bölgesinde görülen iki kuş familyasından biridir. Önceleri iyoralarla birlikte Irenidae familyasında sınıflandırılmışlardır.

Yaprak kuşları bülbül benzeri orman kuşlarıdır, fakat onlar gibi mat renkli olmazlar. Yaprak kuşlarında seksüel diformizm görülür, erkekleri parlak tüylü, genellikle yeşil ve sarı renklerde olur.

Yaprak kuşları meyve ve nektar ile bazı böcekleri yer. Kuşlar nektar yemeye uyum sağlamış olan sivri uçlu bir dile sahiptir. Ağaçta yaptığı yuvasına 2-3 yumurta yumurtlar.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia yazarları ve editörleri
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia TR

Họ Chim xanh ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI

Họ Chim xanh (danh pháp khoa học: Chloropseidae) là một họ chim dạng sẻ chứa các loài chim xanh sinh sống ở Ấn ĐộĐông Nam Á.[1] Chúng là một trong ba họ chim đặc hữu của vùng sinh thái Indomalaya. Trước đây chúng được gộp cùng chim nghệ trong họ Irenidae, do vậy tên gọi họ Chim xanh được một số tài liệu về điểu học bằng tiếng Việt dùng để gọi họ Irenidae, nhưng do tên gọi các loài trong chi Irena là chim lam và chi Chloropsis là chim xanh và hiện nay chúng không cùng một họ nên tốt nhất nên gọi họ Irenidae là họ Chim lam còn tên gọi họ Chim xanh là của họ mà bài viết này đang đề cập.

Các loài chim này có hình dáng giống như chào mào (Pycnonotidae), sinh sống trong các khu rừng. Mặc dù nhóm này có xu hướng có màu nâu xám, nhưng chúng có dị hình giới tính, với chim trống có bộ lông màu xanh lục và vàng.

Các loài chim này ăn quả, mật ong và đôi khi ăn cả sâu bọ. Chúng có lưỡi nhọn, thích hợp với việc ăn mật. Chúng đẻ 2-3 trứng trong tổ trên cây.

Phân loại

Hình ảnh

Xem thêm

Chú thích

  1. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

Liên kết ngoài

 src= Wikimedia Commons có thư viện hình ảnh và phương tiện truyền tải về Họ Chim xanh
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

Họ Chim xanh: Brief Summary ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI

Họ Chim xanh (danh pháp khoa học: Chloropseidae) là một họ chim dạng sẻ chứa các loài chim xanh sinh sống ở Ấn ĐộĐông Nam Á. Chúng là một trong ba họ chim đặc hữu của vùng sinh thái Indomalaya. Trước đây chúng được gộp cùng chim nghệ trong họ Irenidae, do vậy tên gọi họ Chim xanh được một số tài liệu về điểu học bằng tiếng Việt dùng để gọi họ Irenidae, nhưng do tên gọi các loài trong chi Irena là chim lam và chi Chloropsis là chim xanh và hiện nay chúng không cùng một họ nên tốt nhất nên gọi họ Irenidae là họ Chim lam còn tên gọi họ Chim xanh là của họ mà bài viết này đang đề cập.

Các loài chim này có hình dáng giống như chào mào (Pycnonotidae), sinh sống trong các khu rừng. Mặc dù nhóm này có xu hướng có màu nâu xám, nhưng chúng có dị hình giới tính, với chim trống có bộ lông màu xanh lục và vàng.

Các loài chim này ăn quả, mật ong và đôi khi ăn cả sâu bọ. Chúng có lưỡi nhọn, thích hợp với việc ăn mật. Chúng đẻ 2-3 trứng trong tổ trên cây.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

Листовковые ( venäjä )

tarjonnut wikipedia русскую Википедию
У этого термина существуют и другие значения, см. Листовка (значения).
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Класс: Птицы
Подкласс: Настоящие птицы
Инфракласс: Новонёбные
Семейство: Листовковые (Chloropseidae Wetmore, 1960)
Род: Листовки
Международное научное название

Chloropsis Jardine & Selby, 1827

Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 557524NCBI 175116EOL 104532

Листовки[1] (лат. Chloropsis) — род воробьиных птиц из монотипического семейства листовковых[2] (Chloropseidae).

Классификация

Примечания

  1. Решетников Ю. С., Котляр А. Н., Расс Т. С., Шатуновский М. И. Пятиязычный словарь названий животных. Рыбы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1989. — С. 287. — 12 500 экз.ISBN 5-200-00237-0.
  2. Глущенко Ю. Н., Коблик Е. А., Архипов В. Ю., Глущенко В. П., Елисеев С. Л., Коробов Д. В., Коробова И. Н., Логинов Н. Г., Малых И. М., Семёнов Г. А., Симонов В. А., Хайдаров Д. Р., Чернышёв О. Г. Орнитологические наблюдения в Таиланде в 2006—2018 годах // Русский орнитологический журнал. — 2018. — Т. 27, вып. 1627. — С. 2967.


Птица Это заготовка статьи по орнитологии. Вы можете помочь проекту, дополнив её.  title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Авторы и редакторы Википедии

Листовковые: Brief Summary ( venäjä )

tarjonnut wikipedia русскую Википедию

Листовки (лат. Chloropsis) — род воробьиных птиц из монотипического семейства листовковых (Chloropseidae).

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Авторы и редакторы Википедии

コノハドリ属 ( Japani )

tarjonnut wikipedia 日本語
コノハドリ属 アオバネコノハドリ 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves : スズメ目 Passeriformes 亜目 : スズメ亜目 Passeri 小目 : スズメ小目 Passerida 上科 : スズメ上科 Passeroidea : コノハドリ科 Chloropseidae : コノハドリ属 Chloropsis 学名 Chloropseidae Wetmore, 1960
Chloropsis Jardine & Selby, 1827 和名 コノハドリ(木葉鳥) 英名 Leafbirds 種

11種

 src= ウィキスピーシーズにコノハドリ属に関する情報があります。  src= ウィキメディア・コモンズには、コノハドリ属に関連するカテゴリがあります。

コノハドリ属 (コノハドリぞく、Chloropsis) は、鳥類スズメ目コノハドリ科唯一の属である。

コノハドリ(木葉鳥)と総称される。

特徴[編集]

東洋区東南アジア南アジア)に生息する。東洋区固有科は、鳥類ではコノハドリ科、ルリコノハドリ科 Irenidaeヒメコノハドリ科 Aegithinidae だけである。

全身的に黄緑色の羽色である。なおこれに対し、ルリコノハドリ科は青色、ヒメコノハドリ科は黄色である。

樹上で果実花蜜昆虫などを食べる。

系統と分類[編集]

系統樹は Johansson (2008)[1]より。

スズメ上科

オナガミツスイ科 Promeropidae


狭義のスズメ上科

ルリコノハドリ科 Irenidae



コノハドリ科 Chloropseidae




ハナドリ科 Dicaeidae



タイヨウチョウ科 Nectariniidae




core Passeroidea




かつてはコノハドリ属、ルリコノハドリ属 Irenaヒメコノハドリ属 Aegithina の3属は同じ科とされ、Irenidae または Aegithinidae と呼ばれた(現在の命名規約からは Aegithinidae Gray, 1869 よりも Irenidae Jerdon, 1863先取権がある)。それぞれルリコノハドリ科・ヒメコノハドリ科を意味するが、日本ではもっぱらコノハドリ科と呼ばれた。

Wetmore (1960) は頭骨の特徴から、コノハドリ属とヒメコノハドリ属のみをコノハドリ科 Chloropseidae とし(名目上は Irenidae 科からコノハドリ科 Chloropseidae を分離した形となる)、ルリコノハドリ属はコウライウグイス科 Oriolidae に移しルリコノハドリ亜科 Ireninae とした。

Sibley & Ahlquist (1990) は、コノハドリ属とルリコノハドリ属のみをコノハドリ科 Irenidae とし、ヒメコノハドリ属はカラス科に移しヒメコノハドリ亜科 Aegithininae とした。これらは全てカラス上科に含められていた。

現在は、かつてコノハドリ科に含まれていた3属は、いずれも単型科をなす。ただしこのうち、系統的にカラス上科だったのはヒメコノハドリ科のみである。コノハドリ科とルリコノハドリ科はスズメ上科 Passeroidea の中で基底近く(オナガミツスイ科 Promeropidae に次ぐ)に位置する[1]

[編集]

国際鳥類学会議 (IOC)[2]による。11種。

出典[編集]

執筆の途中です この項目は、鳥類に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますポータル鳥類 - PJ鳥類)。
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
ウィキペディアの著者と編集者
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 日本語

コノハドリ属: Brief Summary ( Japani )

tarjonnut wikipedia 日本語

コノハドリ属 (コノハドリぞく、Chloropsis) は、鳥類スズメ目コノハドリ科の唯一の属である。

コノハドリ(木葉鳥)と総称される。

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
ウィキペディアの著者と編集者
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 日本語

나뭇잎새류 ( Korea )

tarjonnut wikipedia 한국어 위키백과

나뭇잎새류(fairy-bluebirds)는 참새목 나뭇잎새과(Chloropseidae)에 속하는 조류의 총칭이다. 인도스리랑카 그리고 동남아시아에서 발견된다. 오로지 동양구 생물 지리구에서만 사는 3개의 토착 조류 과 중의 하나이다. 이전에는 큰나뭇잎새류파랑나뭇잎새류와 함께 나뭇잎새과 또는 파랑나뭇잎새과(Irenidae)로 분류했다. 현재의 나뭇잎새과는 모든 종이 단형속 나뭇잎새속(Chloropsis)으로만 구성되어 있다.

하위 종

계통 분류

다음은 2019년 올리버로스(Oliveros) 등의 연구에 의한 참새소목의 계통 분류이다.[1]

참새소목

사탕새과

       

태양새과

   

꽃새과

         

나뭇잎새과

   

파랑나뭇잎새과

       

올리브솔새과

     

프르제발스키되새과

       

베짜는새과

     

천인조과

   

납부리새과

         

바위종다리과

     

참새과

     

할미새과

     

되새과

   

멧새상과

                     

각주

  1. Oliveros, C.H.; 외. (2019). “Earth history and the passerine superradiation”. 《Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America》 116 (16): 7916–7925. doi:10.1073/pnas.1813206116. PMC 6475423. PMID 30936315.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia 작가 및 편집자
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 한국어 위키백과