dcsimg

Glaucomys ( bretoni )

tarjonnut wikipedia BR

Glaucomys a zo ur genad e rummatadur ar bronneged.

Spesadoù

2 spesad gwiñvered-nij eus Amerika a zo ennañ:

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia BR

Glaucomys: Brief Summary ( bretoni )

tarjonnut wikipedia BR

Glaucomys a zo ur genad e rummatadur ar bronneged.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia BR

Esquirol volador d'Amèrica ( valencia )

tarjonnut wikipedia CA

Els esquirols voladors d'Amèrica (Glaucomys) són un gènere de rosegadors esciüromorfs de la família Sciuridae que inclou tres espècies d'esquirols voladors autòctons dels boscos nord-americans.

Taxonomia

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Esquirol volador d'Amèrica Modifica l'enllaç a Wikidata
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autors i editors de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CA

Esquirol volador d'Amèrica: Brief Summary ( valencia )

tarjonnut wikipedia CA

Els esquirols voladors d'Amèrica (Glaucomys) són un gènere de rosegadors esciüromorfs de la família Sciuridae que inclou tres espècies d'esquirols voladors autòctons dels boscos nord-americans.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autors i editors de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CA

Neuweltliche Gleithörnchen ( saksa )

tarjonnut wikipedia DE

Die Neuweltlichen Gleithörnchen (Glaucomys, zu altgriechisch γλαυκός glaukos ‚glänzend‘, ‚graublau‘, und μῦς mys ‚Maus‘) sind eine Gattung der Gleithörnchen, die in drei Arten in Nordamerika verbreitet sind und als einzige Gruppe der Gleithörnchen auf dem amerikanischen Kontinent vorkommen.

Merkmale

Die Kopfrumpflänge beträgt 22–26 cm, hinzu kommen 9 bis 18 cm Schwanz. Der Assapan ist die kleinere der beiden Arten. Das Fell ist oberseits grau oder hellbraun und unterseits weißlich. In der Gestalt ähneln sie sehr dem Europäischen Gleithörnchen. Nördliches und Südliches Gleithörnchen sind voneinander an der Farbe nicht zu unterscheiden, da diese bei beiden Arten sehr variabel ist. Ein wichtiges Merkmal ist der Schwanz, der beim Nördlichen Gleithörnchen fast körperlang ist, beim Südlichen Gleithörnchen auch im Verhältnis viel kürzer.

Bei Untersuchungen aller Glaucomys-Arten konnte festgestellt werden, dass das Fell der Tiere im Gegensatz zu dem anderer Hörnchenarten bei einer Bestrahlung mit UV-Licht in einem Rosa-Ton fluoresziert. Die Biologische Bedeutung dieser Fluoreszenz ist unbekannt.[1]

Verbreitung

 src=
Verbreitung der Neuweltlichen Gleithörnchen

Die Neuweltlichen Gleithörnchen sind in ihrer Verbreitung auf den nordamerikanischen Kontinent beschränkt und stellen zugleich die einzige Art der Gleithörnchen in Amerika dar. Dabei kommt das Nördliche Gleithörnchen (Glaucomys sabrinus) vor allem in Kanada und dem Norden der Vereinigten Staaten vor. Das Assapan oder Südliches Gleithörnchen (Glaucomys volans) lebt in den östlichen Vereinigten Staaten und das Humboldt-Gleithörnchen (Glaucomys oregonensis) entlang der westlichen Pazifikküste von Kanada bis Kalifornien.

Lebensweise

Sie sind wie alle Gleithörnchen nachtaktive Waldbewohner. Dabei ist das Nördliche Gleithörnchen fast ausschließlich in Nadelwäldern anzutreffen, das Südliche Gleithörnchen in allen Waldformen vom borealen Nadelwald bis zum tropischen Regenwald. Zuflucht findet der Assapan in hohlen Bäumen oder verlassenen Spechthöhlen, nur gelegentlich baut er ein Nest. Das Nördliche Gleithörnchen baut im Sommer dagegen immer ein Nest, das zwischen den Zweigen verankert ist und einen Durchmesser von 30 bis 40 cm hat.

 src=
Nördliches Gleithörnchen

Die Gleithörnchen Nordamerikas sind viel mehr zu Kulturfolgern geworden als ihre eurasischen Verwandten. Vor allem im Winter suchen sie Schutz auf Dachböden, in Scheunen oder in Nistkästen (die sie aber nicht zum Nisten nutzen). Trotz der relativen Häufigkeit und der fehlenden Scheu werden sie allerdings selten gesehen, da sie nachts aktiv sind. Neuweltliche Gleithörnchen halten keinen Winterschlaf, vor allem der Assapan zeigt bei kaltem Wetter aber stark verminderte Aktivität.

Nahrung sind Nüsse, Beeren, Früchte, Zweige und Pilze. Gelegentlich fressen sie auch Insekten. Ist genug Nahrung vorhanden, werden Vorräte für den Winter angelegt.

Neuweltliche Gleithörnchen leben gesellig. Im Winter finden sich manchmal bis zu fünfzig Individuen zusammen. Anders als beim Europäischen Gleithörnchen setzen sich diese Gruppen aus Tieren beiderlei Geschlechts zusammen. Nach einer Tragzeit von 40 Tagen bringen die Weibchen zwei oder drei Junge zur Welt. Das Nördliche Gleithörnchen zieht einmal im Jahr Nachwuchs auf, dagegen kann das Südliche Gleithörnchen zwei Geburten im Jahr durchbringen.

Systematik

Die Neuweltlichen Gleithörnchen werden als eigenständige Gattung der Gleithörnchen eingeordnet.[2][3] Das Assapan oder Südliches Gleithörnchen (Glaucomys volans) wurde bereits 1758 durch Carl von Linné beschrieben, wurde von ihm allerdings als Mus volans den Mäusen zugeordnet.[4] Da er zusätzlich das Europäische Flughörnchen (heute Pteromys volans) als Sciurus volans und damit zwei Arten mit dem gleichen Artnamen volans anführte, wurde die nordamerikanische Art durch Peter Simon Pallas 1778 umbenannt in Sciurus volucella und wurde später als Sciuropterus volucella behandelt. 1908 beschrieb Oldfield Thomas Glaucomys im Rahmen einer Aufteilung der Gattung Sciuropterus als Untergattung derselben.[5] Diese wurde 1915 durch Arthur Holmes Howell in den Gattungsstatus erhoben und etabliert.[6]

Sie sind die einzige Gattung der Gleithörnchen in Amerika und bestehen aus den folgenden Arten:

Bedrohung und Schutz

Südliches und Nördliches Gleithörnchen sind häufig und werden zurzeit auch nicht seltener. Allerdings führt die IUCN drei Unterarten des Nördlichen Gleithörnchens in der Roten Liste:

  • Carolina-Gleithörnchen (Glaucomys sabrinus coloratus), gefährdet; lebt in den Appalachen in Höhen über 1500 m; durch Abholzung der Bergwälder wird es in kleine voneinander isolierte Populationen versprengt.
  • Virginia-Gleithörnchen (Glaucomys sabrinus fuscus), gefährdet; gleichfalls in den Appalachen über 1500 m; Bedrohungsursachen sind die gleichen wie beim Carolina-Gleithörnchen.
  • Prinz-Wales-Insel-Gleithörnchen (Glaucomys sabrinus griseifrons), bedroht; endemisch auf der zu Alaska gehörenden Prince-of-Wales-Insel. Bedroht durch Abholzung der Wälder auf der Insel.

Belege

  1. Allison M. Kohler, Erik R. Olson, Jonathan G. Martin, Paula Spaeth Anich: Ultraviolet fluorescence discovered in New World flying squirrels (Glaucomys). Mammalogy, gyy177, 23. Januar 2019. doi:10.1093/jmammal/gyy177;
  2. Richard W. Thorington Jr., John L. Koprowski, Michael A. Steele: Squirrels of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD 2012; S. 92 ff. ISBN 978-1-4214-0469-1
  3. J.L. Koprowski, E.A. Goldstein, K.R. Bennett, C. Pereira Mendes: Genus Glaucomys. In: Don E. Wilson, T.E. Lacher, Jr., Russell A. Mittermeier (Hrsg.): Handbook of the Mammals of the World: Lagomorphs and Rodents 1. (HMW, Band 6) Lynx Edicions, Barcelona 2016, ISBN 978-84-941892-3-4, S. 759–761.
  4. Carl von Linné: Systema naturae. 10. Auflage, 1758; Band 1, S. 60, 63–64 (Digitalisat).
  5. Oldfield Thomas: The genera and subgenera of the Sciuropterus Group, with descriptions of three new species. Annals and Magazine of Natural History 1, 1908; S. 1–8. (Digitalisat).
  6. Arthur Holmes Howell: Description of a new genus and seven new races of flying squirrels. Proceedings of the Biological Society of Washington 28, 1915; S. 109–114. (Digitalisat)
  7. Brian S. Arbogast, Katelyn I. Schumacher, Nicholas J. Kerhoulas, Allison L. Bidlack, Joseph A. Cook and G. J. Kenagy. 2017. Genetic Data Reveal A Cryptic Species of New World Flying Squirrel: Glaucomys oregonensis. Journal of Mammalogy. Mai, 2017, DOI: 10.1093/jmammal/gyx055

Literatur

  • J.L. Koprowski, E.A. Goldstein, K.R. Bennett, C. Pereira Mendes: Genus Glaucomys. In: Don E. Wilson, T.E. Lacher, Jr., Russell A. Mittermeier (Hrsg.): Handbook of the Mammals of the World: Lagomorphs and Rodents 1. (HMW, Band 6) Lynx Edicions, Barcelona 2016, ISBN 978-84-941892-3-4, S. 759–761.
  • Richard W. Thorington Jr., John L. Koprowski, Michael A. Steele: Squirrels of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD 2012; S. 92 ff. ISBN 978-1-4214-0469-1
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. 2 Bände. 6. Auflage. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD u. a. 1999, ISBN 0-8018-5789-9.

Weblinks

 src=
– Sammlung von Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DE

Neuweltliche Gleithörnchen: Brief Summary ( saksa )

tarjonnut wikipedia DE

Die Neuweltlichen Gleithörnchen (Glaucomys, zu altgriechisch γλαυκός glaukos ‚glänzend‘, ‚graublau‘, und μῦς mys ‚Maus‘) sind eine Gattung der Gleithörnchen, die in drei Arten in Nordamerika verbreitet sind und als einzige Gruppe der Gleithörnchen auf dem amerikanischen Kontinent vorkommen.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DE

Fleanende iikhoarntsjes fan de Nije Wrâld ( länsifriisi )

tarjonnut wikipedia emerging languages

De fleanende iikhoarntsjes fan de Nije Wrâld of fleanhoarntsjes fan de Nije Wrâld (wittenskiplike namme: Glaucomys) foarmje in skaai fan 'e klasse fan 'e sûchdieren (Mammalia), it skift fan 'e kjifdieren (Rodentia), it ûnderskift fan 'e iikhoarntsjes en sliepmûzen (Sciuromorpha), de famylje fan 'e iikhoarntsjes (Sciuridae), de ûnderfamylje fan 'e echte iikhoarntsjes (Sciurinae), de tûke fan 'e fleanende iikhoarntsjes (Pteromyini) en de ûndertûke fan 'e blaugrize fleanende iikhoarntsjes (Glaucomyina). Ta dit skaai hearre de beide soarten fleanende iikhoarntsjes út Noard- en Midden-Amearika, wat de iennichste fertsjintwurdigers fan dy taksonomyske tûke yn 'e Amearika's binne. Se komme foar fan Alaska oant Hondoeras. De namme Glaucomys betsjut "blaugrize mûs".

Soarten

Boarnen, noaten en referinsjes

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia auteurs en redakteuren
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia emerging languages

Fleanende iikhoarntsjes fan de Nije Wrâld: Brief Summary ( länsifriisi )

tarjonnut wikipedia emerging languages

De fleanende iikhoarntsjes fan de Nije Wrâld of fleanhoarntsjes fan de Nije Wrâld (wittenskiplike namme: Glaucomys) foarmje in skaai fan 'e klasse fan 'e sûchdieren (Mammalia), it skift fan 'e kjifdieren (Rodentia), it ûnderskift fan 'e iikhoarntsjes en sliepmûzen (Sciuromorpha), de famylje fan 'e iikhoarntsjes (Sciuridae), de ûnderfamylje fan 'e echte iikhoarntsjes (Sciurinae), de tûke fan 'e fleanende iikhoarntsjes (Pteromyini) en de ûndertûke fan 'e blaugrize fleanende iikhoarntsjes (Glaucomyina). Ta dit skaai hearre de beide soarten fleanende iikhoarntsjes út Noard- en Midden-Amearika, wat de iennichste fertsjintwurdigers fan dy taksonomyske tûke yn 'e Amearika's binne. Se komme foar fan Alaska oant Hondoeras. De namme Glaucomys betsjut "blaugrize mûs".

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia auteurs en redakteuren
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia emerging languages

New World flying squirrel ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN

The three species of New World flying squirrels, genus Glaucomys, are the only species of flying squirrel found in North America.[1][2] They are distributed from Alaska to Honduras. They are similar in many ways to the Eurasian flying squirrels in the genus Pteromys. Two species of New World flying squirrels can be easily distinguished on the basis of size and ventral pelage. Northern flying squirrels, Glaucomys sabrinus are larger and have belly hair that is dark at the base and white at the tip. Southern flying squirrels, Glaucomys volans, are smaller and have belly hairs that are completely white. Humboldt's flying squirrel is more difficult to distinguish from the northern flying squirrel where their ranges overlap. In fact, they were once considered conspecific. Humboldt's flying squirrel is considered a cryptic species. They are generally smaller and darker than northern flying squirrels.

Species

Gliding

Flying squirrels do not actually fly, but rather glide using a membrane called a patagium created by a fold of skin which starts at the wrists of the forearms, extends along the sides of the body, and finishes at the ankles of the hind legs.[3][2] From atop of trees, flying squirrels can initiate glides from a running start [2] or from a stationary position by bringing their limbs under the body, retracting their heads, and then propelling themselves off the tree.[3][2] It is believed that they use triangulation to estimate the distance of the landing area as they often lean out and pivot from side to side before jumping.[1] Once in the air, they form an "X" with their limbs by spreading their long arms forward and out and their long legs backward and out, causing their membrane to stretch into a square-like shape [1] and glide down at angles of 30 to 40 degrees.[2] They manoeuvre with great efficiency in the air, making 90 degree turns around obstacles if needed.[2] Just before reaching a tree, they raise their flattened tails to abruptly change their trajectory upwards and point all of their limbs forward in order to create a parachute effect with the membrane.[1] Upon landing, the limbs break the remainder of the impact and the squirrels usually run to the other side of the trunk in order to avoid any potential predators.[1] They are very clumsy walkers and if they are on the ground in the presence of danger, they will prefer to hide rather than attempt an escape.[3][2]

Fluorescence

Under ultraviolet light, females and males of all 3 species of Glaucomys fluoresce in varying intensities of pink on both dorsal and ventral surfaces.[4] The fluorescence is hypothesized to help the flying squirrels find each other in low light and mimic the plumage of owls to evade predation.[5] This hypothesis has been challenged by Toussaint et al. (2022) [6] who instead suggest that the pink luminescence is a byproduct of the body's waste management. Moreover, these authors argue that it is far from evident that UV illuminating sources that occur naturally are sufficient to elicit luminescence distinguishable from ambient visible light. An ecological role for the pink luminescence is therefore not likely.

References

  1. ^ a b c d e Walker EP, Paradiso JL. 1975. Mammals of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press.
  2. ^ a b c d e f g Forsyth A. 1999. Mammals of North America: Temperate and Arctic Regions. Willowdale: Firefly Books.
  3. ^ a b c Banfield AWF. 1974. The Mammals of Canada. Toronto: University of Toronto Press.
  4. ^ Anich, Paula Spaeth; Martin, Jonathan G.; Olson, Erik R.; Kohler, Allison M. (2019). "Ultraviolet fluorescence discovered in New World flying squirrels (Glaucomys)". Journal of Mammalogy. 100: 21–30. doi:10.1093/jmammal/gyy177.
  5. ^ "Flying squirrels are secretly pink". Nature. 566 (7742): 10. 2019-01-28. doi:10.1038/d41586-019-00307-6.
  6. ^ Toussaint, Severine; Ponstein, Jasper; Thoury, Mathieu; Metivier, Remi; Kalthoff, Daniela; Habermeyer, Benoit; Guilard, Roger; Bock, Steffen; Mortensen, Peter; Sandberg, Sverre; Gueriau, Pierre; Amson, Eli (2022). "Fur glowing under ultraviolet: in situ analysis of porphyrin accumulation in the skin appendages of mammals". Integrative Zoology. 17(3). doi:10.1111/1749-4877.12655.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

New World flying squirrel: Brief Summary ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN

The three species of New World flying squirrels, genus Glaucomys, are the only species of flying squirrel found in North America. They are distributed from Alaska to Honduras. They are similar in many ways to the Eurasian flying squirrels in the genus Pteromys. Two species of New World flying squirrels can be easily distinguished on the basis of size and ventral pelage. Northern flying squirrels, Glaucomys sabrinus are larger and have belly hair that is dark at the base and white at the tip. Southern flying squirrels, Glaucomys volans, are smaller and have belly hairs that are completely white. Humboldt's flying squirrel is more difficult to distinguish from the northern flying squirrel where their ranges overlap. In fact, they were once considered conspecific. Humboldt's flying squirrel is considered a cryptic species. They are generally smaller and darker than northern flying squirrels.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

Glaucomys ( kastilia )

tarjonnut wikipedia ES

Glaucomys es un género de roedores esciuromorfos de la familia Sciuridae conocidos vulgarmente como ardillas voladoras del Nuevo Mundo que incluye tres especies autóctonas de los bosques norte y centroamericanos, una de ellas recientemente descubierta.[1]

Especies

Se reconocen las siguientes especies:[2]

Referencias

  1. a b National Geographic, 2017/05. "Descubierta una nueva especie de ardilla voladora que podria resolver un misterio evolutivo".
  2. Wilson, Don E.; Reeder, DeeAnn M., eds. (2005). Mammal Species of the World (en inglés) (3ª edición). Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2 vols. (2142 pp.). ISBN 978-0-8018-8221-0.

 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores y editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ES

Glaucomys: Brief Summary ( kastilia )

tarjonnut wikipedia ES

Glaucomys es un género de roedores esciuromorfos de la familia Sciuridae conocidos vulgarmente como ardillas voladoras del Nuevo Mundo que incluye tres especies autóctonas de los bosques norte y centroamericanos, una de ellas recientemente descubierta.​

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores y editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ES

Glaucomys ( baski )

tarjonnut wikipedia EU

Glaucomys Sciuridae animalia familiako generoa da[1], karraskarien barruan sailkatua.

Espezieak

Erreferentziak

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipediako egileak eta editoreak
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EU

Glaucomys: Brief Summary ( baski )

tarjonnut wikipedia EU

Glaucomys Sciuridae animalia familiako generoa da, karraskarien barruan sailkatua.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipediako egileak eta editoreak
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EU

Glaucomys ( ranska )

tarjonnut wikipedia FR

Glaucomys est un genre de rongeurs appelés polatouches originaires des États-Unis, du Canada et du Mexique. Ils ont la particularité, rare chez les mammifères, d'être fluorescents[1]. Dans les arts, John Singleton Copley en représente un sur sa toile intitulée Garçon avec un écureuil (1765)[2].

Liste des espèces

Galerie

Notes et références

  1. https://academic.oup.com/jmammal/article/100/1/21/5299493
  2. (en) Robert Hugues, American Visions. The Epic History of Art in America, New York, Alfred A. Knopf, 1997, 635 p. (ISBN 0-679-42627-2), p.82
  3. (en-US) « Cryptic New Species of Flying Squirrel Identified in North America | Biology | Sci-News.com », Breaking Science News | Sci-News.com,‎ 7 juin 2017 (lire en ligne, consulté le 9 juin 2017)
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FR

Glaucomys: Brief Summary ( ranska )

tarjonnut wikipedia FR

Glaucomys est un genre de rongeurs appelés polatouches originaires des États-Unis, du Canada et du Mexique. Ils ont la particularité, rare chez les mammifères, d'être fluorescents. Dans les arts, John Singleton Copley en représente un sur sa toile intitulée Garçon avec un écureuil (1765).

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FR

Glaucomys ( Italia )

tarjonnut wikipedia IT

Glaucomys Thomas, 1908 è il genere di roditori della famiglia degli Sciuridi che comprende le uniche due specie di scoiattoli volanti originarie del Nordamerica. Il nome del genere, in greco, significa «topo grigio-bluastro».

Tassonomia e distribuzione

Il genere comprende le seguenti specie[1]:

Descrizione

Nei glaucomi la lunghezza testa-corpo è di 22–26 cm e quella della coda di 9–18 cm. Il glaucomio del sud è la specie più piccola. La pelliccia è di colore grigio o marrone chiaro sulla superficie superiore e biancastra su quella inferiore. Nell'aspetto sono molto simili allo scoiattolo volante siberiano (Pteromys volans). È impossibile distinguere le due specie in base alla colorazione, in quanto essa è molto variabile in entrambe. Carattere distintivo principale da prendere in considerazione, invece, è la coda, lunga quanto il resto del corpo nel glaucomio del nord, ma molto più breve in quello del sud.

Biologia

Così come molti altri abitanti della foresta, anche entrambi i glaucomi hanno abitudini notturne. Il glaucomio del nord vive quasi esclusivamente nelle foreste di conifere, mentre quello del sud si può incontrare in tutti i tipi di foresta, dalla foresta boreale alla foresta pluviale tropicale. G. volans nidifica nelle cavità degli alberi o in nidi abbandonati di picchio, ma talvolta può costruire anche veri e propri nidi. In estate G. sabrinus costruisce sempre nidi ancorati ai rami, che possono raggiungere un diametro di 30–40 cm.

I glaucomi tollerano molto più la vicinanza dell'uomo dei loro parenti eurasiatici. Soprattutto in inverno, cercano rifugio nelle soffitte, nei granai o nei nidi artificiali posti per gli uccelli (che però non utilizzano mai per la nidificazione). Nonostante siano abbastanza numerosi e privi di timore, vengono avvistati solo raramente, poiché sono attivi solo di notte. Non cadono in ibernazione, ma durante i mesi invernali, in particolare i glaucomi del sud, riducono fortemente i periodi di attività.

La loro dieta è costituita da noci, bacche, frutta, ramoscelli e funghi. A volte mangiano anche insetti. Quando le fonti di cibo sono particolarmente numerose, immagazzinano provviste per l'inverno.

I glaucomi sono animali sociali. A volte, in inverno, all'interno dello stesso nido se ne possono trovare fino a 50 esemplari. Diversamente dallo scoiattolo volante siberiano, nel quale questi raggruppamenti sono costituiti da esemplari dello stesso sesso, i gruppi di glaucomio sono misti. Dopo un periodo di gestazione di 40 giorni, le femmine partoriscono due o tre piccoli. Il glaucomio del nord si riproduce un'unica volta all'anno, mentre quello del sud, talvolta, può avere anche due nidiate all'anno.

Conservazione

Attualmente, entrambe le due specie di glaucomio sono molto numerose. Tuttavia, tre sottospecie di glaucomio del nord sono particolarmente minacciate a causa della deforestazione:

  • il glaucomio della Carolina (G. s. coloratus), diffuso sulle montagne degli Appalachi ad altitudini superiori a 1500 m;
  • il glaucomio della Virginia (G. s. fuscus), anch'esso diffuso nelle foreste montane degli Appalachi oltre i 1500 metri;
  • il glaucomio dell'isola Principe di Galles (G. s. griseifrons), endemico dell'isola omonima, presso le coste dell'Alaska.

La IUCN classifica i primi due tra le specie vulnerabili e il terzo tra quelle in pericolo.

Note

  1. ^ a b (EN) D.E. Wilson e D.M. Reeder, Glaucomys, in Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference, 3ª ed., Johns Hopkins University Press, 2005, ISBN 0-8018-8221-4.

Bibliografia

  • Nowak, Ronald M. 1999. Walker's Mammals of the World, 6th edition. Johns Hopkins University Press, 1936 pp. ISBN 0-8018-5789-9

 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autori e redattori di Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia IT

Glaucomys: Brief Summary ( Italia )

tarjonnut wikipedia IT

Glaucomys Thomas, 1908 è il genere di roditori della famiglia degli Sciuridi che comprende le uniche due specie di scoiattoli volanti originarie del Nordamerica. Il nome del genere, in greco, significa «topo grigio-bluastro».

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autori e redattori di Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia IT

Amerikinės voverės skraiduolės ( Liettua )

tarjonnut wikipedia LT

Amerikinės voverės skraiduolės (Glaucomys) – voverinių (Sciuridae) šeimos graužikų gentis, kurioje dvi Šiaurės Amerikos rytinėje dalyje paplitusios rūšys:

 src=
Pietinė voverė skraiduolė (Glaucomys volans)
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia LT

Amerikas lidvāveres ( Latvia )

tarjonnut wikipedia LV

Amerikas lidvāveres (Glaucomys) ir viena no vāveru dzimtas (Sciuridae) ģintīm, kas pieder pie lidvāveru cilts (Pteromyini). Tā ir vienīgā lidvāveru ģints, kas dzīvo Ziemeļamerikā. Apdzīvo teritorijas, sākot ar Aļasku[1] un beidzot ar Hondurasu.[2] Ģints sugām ir daudzas kopīgas īpašības ar Eirāzijas lidvāveru ģinti (Pteromys).

Zinātniskais nosaukums Glaucomys atvasināts no grieķu valodas un "glaucos" nozīmē sudrabaini pelēks, "mys" nozīmē pele; "sudrabpelēkā pele".[3]

Kopīgās īpašības

Amerikas lidvāveres nemāk lidot, taču tās māk planēt, izmantojot ādas kroku, kas savieno visas četras kājas un lēcienā izplešas kā izpletnis. Planējot no viena koka uz otru, tā spēj veikt arī dažādus akrobātiskus trikus: pagriezties, planēt pa apli vai spirāli un nolaisties tajā pašā vietā, no kuras startējusi. Lidvāvere spēj planēt pat 50 m tālu. Kad lidvāvere neplanē, ādas kroka ir savilkta, tādējādi tā netraucē tai kāpelēt pa kokiem.

Amerikas lidvāveru ģintī ir divas sugas: dienvidlidvāvere (Glaucomys volans) un ziemeļlidvāvere (Glaucomys sabrinus). Ziemeļlidvāvere ir lielāka par dienvidlidvāveri, un tās apspalvojums uz vēdera ir tumšs, bet tā tumšo spalviņu gali ir balti. Dienvidlidvāveres ir mazākas un vēdera apspalvojums ir pilnīgi balts.[4]

Sistemātika

Amerikas lidvāveru ģints (Glaucomys)

Galerija

Atsauces

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia autori un redaktori
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia LV

Amerikas lidvāveres: Brief Summary ( Latvia )

tarjonnut wikipedia LV

Amerikas lidvāveres (Glaucomys) ir viena no vāveru dzimtas (Sciuridae) ģintīm, kas pieder pie lidvāveru cilts (Pteromyini). Tā ir vienīgā lidvāveru ģints, kas dzīvo Ziemeļamerikā. Apdzīvo teritorijas, sākot ar Aļasku un beidzot ar Hondurasu. Ģints sugām ir daudzas kopīgas īpašības ar Eirāzijas lidvāveru ģinti (Pteromys).

Zinātniskais nosaukums Glaucomys atvasināts no grieķu valodas un "glaucos" nozīmē sudrabaini pelēks, "mys" nozīmē pele; "sudrabpelēkā pele".

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia autori un redaktori
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia LV

Glaucomys ( flaami )

tarjonnut wikipedia NL
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-auteurs en -editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NL

Glaucomys: Brief Summary ( flaami )

tarjonnut wikipedia NL

Glaucomys is een geslacht van zoogdieren uit de familie van de eekhoorns (Sciuridae).

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-auteurs en -editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NL

Assapan ( puola )

tarjonnut wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Assapan[2] (Glaucomys) – rodzaj gryzоni z rodziny wiewiórkowatych[3].

W polskiej literaturze zoologicznej nazwa zwyczajowa „assapan” używana była dla oznaczenia gatunku Glaucomys volans[4]. Ostatecznie w wydanej w 2015 roku przez Muzeum i Instytut Zoologii Polskiej Akademii Nauk publikacji „Polskie nazewnictwo ssaków świata” gatunkowi przypisano assapan południowy, rezerwując nazwę assapan dla rodzaju Glaucomys[2].

Rodzaj assapan grupuje dwa gatunki[2]:

Przypisy

  1. Glaucomys, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. a b c Włodzimierz Cichocki, Agnieszka Ważna, Jan Cichocki, Ewa Rajska, Artur Jasiński, Wiesław Bogdanowicz: Polskie nazewnictwo ssaków świata. Warszawa: Muzeum i Instytut Zoologii Polskiej Akademii Nauk, 2015, s. 297. ISBN 978-83-88147-15-9.
  3. Wilson Don E. & Reeder DeeAnn M. (red.) Glaucomys. w: Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference (Wyd. 3.) [on-line]. Johns Hopkins University Press, 2005. (ang.) [dostęp 2013-07-09]
  4. Zygmunt Kraczkiewicz: SSAKI. Wrocław: Polskie Towarzystwo Zoologiczne - Komisja nazewnictwa zwierząt kręgowych, 1968, s. 81, seria: Polskie nazewnictwo zoologiczna.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Assapan: Brief Summary ( puola )

tarjonnut wikipedia POL

Assapan (Glaucomys) – rodzaj gryzоni z rodziny wiewiórkowatych.

W polskiej literaturze zoologicznej nazwa zwyczajowa „assapan” używana była dla oznaczenia gatunku Glaucomys volans. Ostatecznie w wydanej w 2015 roku przez Muzeum i Instytut Zoologii Polskiej Akademii Nauk publikacji „Polskie nazewnictwo ssaków świata” gatunkowi przypisano assapan południowy, rezerwując nazwę assapan dla rodzaju Glaucomys.

Rodzaj assapan grupuje dwa gatunki:

assapan południowy (Glaucomys volans) assapan północny (Glaucomys sabrinus)
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Glaucomys ( portugali )

tarjonnut wikipedia PT

Glaucomys é um gênero de roedores da família Sciuridae. Conhecidos popularmente como esquilos voadores, os animais desse gênero são famosos por sua habilidade de planar.

Espécies

Referências

  • HOFFMAN, R. S.; THORINGTON, R. W. Family Sciuridae. In: WILSON, D. E.; REEDER, D. M. (Eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference. 3. ed. Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2005. v. 2, p. 754-818.
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores e editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia PT

Glaucomys: Brief Summary ( portugali )

tarjonnut wikipedia PT

Glaucomys é um gênero de roedores da família Sciuridae. Conhecidos popularmente como esquilos voadores, os animais desse gênero são famosos por sua habilidade de planar.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores e editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia PT

Amerikanska flygekorrar ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV

Amerikanska flygekorrar (Glaucomys) är ett släkte av flygekorrar med två arter som förekommer i Nord- och Centralamerika.

Arterna är:

Kännetecken

Kroppslängden ligger mellan 22 och 36 cm och svansen är 9 till 18 cm lång. G. volans är mindre än G. sabrinus. Pälsen är på ovansidan grå till ljusbrun och på buken vitaktig. För övrigt är pälsfärgen mycket variabel. I utseende liknar de den eurasiska flygekorren. Den största skillnaden mellan arterna är svansens längd. Hos G. sabrinus är den ungefär lika lång som övriga kroppen och hos G. volans i jämförelse betydligt mindre.

Levnadssätt

 src=
Glaucomys sabrinus

Amerikanska flygekorrar lever i skogar och är aktiva på natten. Den nordliga arten vistas nästan uteslutande i barrskogar, den sydliga förekommer i barrskogar, blandskogar och regnskogar. G. volans gömmer sig vanligen i hål som skapades av hackspettar och bara i undantagsfall bygger den egna bon. Däremot bygger den nordliga arten varje sommar sitt bo som förankras mellan kvistarna. Boet har en diameter på 30 till 40 cm.

Dessa flygekorrar är mer än sina eurasiska släktingar kulturföljare. På vintern söker de ofta skydd på takvåningar, i ladugårdar eller i fågelholk (dessa används inte för att uppföda ungar). Trots allt är de sällsynta då de är aktiva på natten. Arterna håller ingen vinterdvala men huvudsakligen den sydliga arten är mindre rörlig vid kyligt väder.

Amerikanska flygekorrar lever socialt. Under vintern hittas ibland upp till femtio individer i samma gömställe. I motsats till eurasisk flygekorre bildas gruppen av bägge kön. Honans dräktighet varar i ungefär 40 dagar och sedan föds två till tre ungar. Den nordliga arten har bara en kull per år men den sydliga kan ha två kullar.

Hot och skyddsåtgärder

Allmänt är amerikanska flygekorrar inte hotade. Å andra sidan listar IUCN tre underarter av den nordliga arten i den röda listan.

  • Glaucomys sabrinus coloratus, lever i Appalacherna i regioner över 1 500 meter över havet, listas som sårbar, hotet utgörs av skogens avverkning.
  • Glaucomys sabrinus fuscus, förekommer i samma region, listas likaså som sårbar.
  • Glaucomys sabrinus griseifrons, är endemisk på Prince of Wales Island som tillhör Alaska, räknas som starkt hotad.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 1 mars 2010. med följande källa:
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Amerikanska flygekorrar: Brief Summary ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV

Amerikanska flygekorrar (Glaucomys) är ett släkte av flygekorrar med två arter som förekommer i Nord- och Centralamerika.

Arterna är:

Glaucomys volans ( Linnaeus 1758), södra Kanada, östra USA, Mexiko, Guatemala, El Salvador, Honduras Glaucomys sabrinus ( Shaw 1801), Alaska, Kanada, norra och västra USA
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Glaucomys ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI

Glaucomys hay sóc bay Tân thế giớichi động vật có vú trong họ Sóc, bộ Gặm nhấm. Chi này được Thomas miêu tả năm 1908.[1] Loài điển hình của chi này là Mus volans Linnaeus, 1758.

Phân bố

Các loài sóc bay trong chi này chỉ được tìm thấy ở Bắc Mỹ,[2][3] phân bố từ Alaska đến Honduras.

Các loài

Chi này gồm các loài:

Hình ảnh

Chú thích

  1. ^ a ă Wilson, D. E.; Reeder, D. M. biên tập (2005). “Glaucomys”. Mammal Species of the World . Baltimore: Nhà in Đại học Johns Hopkins, 2 tập (2.142 trang). ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
  2. ^ Walker EP, Paradiso JL. 1975. Mammals of the world. Baltimore: Johns Hopkins University Press.
  3. ^ Forsyth A. 1999. Mammals of North America: Temperate and Arctic regions. Willowdale: Firefly Books.

Tham khảo

  • Thorington, R. W. Jr. and R. S. Hoffman. 2005. Family Sciuridae. pp. 754–818 in Mammal Species of the World a Taxonomic and Geographic Reference. D. E. Wilson and D. M. Reeder eds. Johns Hopkins University Press, Baltimore.


Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến Họ Sóc này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

Glaucomys: Brief Summary ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI

Glaucomys hay sóc bay Tân thế giới là chi động vật có vú trong họ Sóc, bộ Gặm nhấm. Chi này được Thomas miêu tả năm 1908. Loài điển hình của chi này là Mus volans Linnaeus, 1758.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

北美飛鼠 ( kiina )

tarjonnut wikipedia 中文维基百科

Glaucomys volans
Glaucomys sabrinus

北美飛鼠(屬名:Glaucomys,英語名:New World flying squirrels)是一種生活於北美洲飛鼠,分布範圍從阿拉斯加洪都拉斯,類似於歐亞地區的飛鼠屬Pteromys)。已知有兩個物種:

Sciurus carolinensis.jpg 北美飛鼠是一個與松鼠科相關的小作品。你可以通过編輯或修訂擴充其內容。
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
维基百科作者和编辑
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 中文维基百科

北美飛鼠: Brief Summary ( kiina )

tarjonnut wikipedia 中文维基百科

北美飛鼠(屬名:Glaucomys,英語名:New World flying squirrels)是一種生活於北美洲飛鼠,分布範圍從阿拉斯加洪都拉斯,類似於歐亞地區的飛鼠屬(Pteromys)。已知有兩個物種:

Glaucomys volans Glaucomys sabrinus Sciurus carolinensis.jpg 北美飛鼠是一個與松鼠科相關的小作品。你可以通过編輯或修訂擴充其內容。  title= 取自“https://zh.wikipedia.org/w/index.php?title=北美飛鼠&oldid=36030220分类北美飛鼠屬隐藏分类:本地相关图片与维基数据相同松鼠科小作品
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
维基百科作者和编辑
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 中文维基百科

신대륙하늘다람쥐속 ( Korea )

tarjonnut wikipedia 한국어 위키백과

신대륙하늘다람쥐속(Glaucomys)은 다람쥐과에 속하는 설치류 분류군이다.[1] 북아메리카에서 발견되는 하늘다람쥐의 한 속으로 2종을 포함하고 있다. 미국 알래스카주부터 온두라스까지 분포한다. 외형상 하늘다람쥐속과 유사하지만, 계통학적으로 그 거리는 멀다.

특징

꼬리 길이 9~18cm를 제외한 몸길이가 22~26cm인 설치류이다. 남부하늘다람쥐(G. volans)는 가장 작은 종이다. 상체의 털은 회색 또는 연한 갈색을 띠꼬, 하체는 희끄무레하다. 외형상 시베리아하늘다람쥐와 아주 유사하다. 두 종 모두 아주 다양한 변이를 보이기 때문에 두 종을 색깔로 구별하기는 불가능하다.[2]

하위 종

계통 분류

다음은 2002년 토링톤(Thorington) 등의 연구에 기초한 계통 분류이다.[3]

날다람쥐족        

검은날다람쥐속

     

털북숭이발날다람쥐속

   

복치날다람쥐속

       

큰검은날다람쥐속

         

양털날다람쥐속

   

하늘다람쥐속

       

북중국날다람쥐속

   

날다람쥐속

             

난쟁이날다람쥐속

   

화살꼬리다람쥐속

         

피그미날다람쥐속

     

카슈미르날다람쥐속

   

신대륙하늘다람쥐속

       

호스필드날다람쥐속

       

각주

  1. Thorington, R.W., Jr.; Hoffman, R.S. (2005). 〈Family Sciuridae〉 [다람쥐과]. Wilson, D.E.; Reeder, D.M. 《Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference》 (영어) 3판. 존스 홉킨스 대학교 출판사. 754–818쪽. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
  2. Nowak, Ronald M. 1999. Walker's Mammals of the World , 6th edition. Johns Hopkins University Press, 1936 pp. ISBN 0-8018-5789-9
  3. Richard W. Thorington Jr, Dian Pitassy, Sharon A. Jansa: Phylogenies of Flying Squirrels (Pteromyinae). In: Journal of Mammalian Evolution. Bd. 9, Nr. 1/2, 2002, S. 99–135, doi:10.1023/A:1021335912016
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia 작가 및 편집자
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 한국어 위키백과