nimet breadcrumb-navigoinnissa
L'esquirol de les illes Calamian (Sundasciurus moellendorffi) és una espècie de rosegador de la família dels esciúrids. És endèmic d'un grapat d'illes molt petites de les Filipines. Els seus hàbitats naturals són els boscos primaris i secundaris de plana i els palmerars de cocos. Està amenaçat per la transformació del seu entorn per a usos agrícoles.[1]
Fou anomenat en honor del malacòleg alemany Otto Franz von Möllendorff.[2]
L'esquirol de les illes Calamian (Sundasciurus moellendorffi) és una espècie de rosegador de la família dels esciúrids. És endèmic d'un grapat d'illes molt petites de les Filipines. Els seus hàbitats naturals són els boscos primaris i secundaris de plana i els palmerars de cocos. Està amenaçat per la transformació del seu entorn per a usos agrícoles.
Fou anomenat en honor del malacòleg alemany Otto Franz von Möllendorff.
Das Culion-Hörnchen (Sundasciurus moellendorffi) ist eine Hörnchenart aus der Gattung der Sunda-Baumhörnchen (Sundasciurus). Es lebt auf den philippinischen Calamian-Inseln mit Ausnahme von Busuanga.
Das Culion-Hörnchen erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von etwa 20,0 bis 20,8 Zentimetern bei einem Gewicht von etwa 190 Gramm. Der Schwanz ist etwa 19,0 Zentimeter lang und damit etwas kürzer als der restliche Körper. Die Rückenfarbe der Tiere ist einheitlich braun mit grauweißen Anteilen, die Bauchfärbung ist cremefarben. Der Schwanz ist dunkler als der Rücken und hat einen höheren Anteil schwarzer Haare.[1]
Das Culion-Hörnchen lebt endemisch auf den philippinischen Calamian-Inseln mit Ausnahme von Busuanga.[1] Dabei kommt die Art vor allem auf Culion, Linapacan, Iloc und den Tampel-Inseln vor, neuere Nachweise stammen von Lagen Island im Bacuit-Archipel.[2]
Über die Lebensweise des Culion-Hörnchens liegen keine Daten vor und es ist nur über wenige Fänge dokumentiert. Es lebt in Primär- und Sekundärwäldern sowie in Kokosnuss-Plantagen und Gärten.[2][1]
Das Culion-Hörnchen wird als eigenständige Art innerhalb der Gattung der Sunda-Baumhörnchen (Sundasciurus) eingeordnet, die – je nach Autor – aus 15 bis 17 Arten besteht.[3] Die wissenschaftliche Erstbeschreibung stammt von Paul Matschie aus dem Jahr 1898, der die Art anhand von Individuen von der Insel Culion beschrieb.[3]
Innerhalb der Art werden neben der Nominatform keine weiteren Unterarten unterschieden.[1]
Das Culion-Hörnchen wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) als Art der Vorwarnliste (Near threatened) gelistet.[2] Begründet wird dies vor allem durch das sehr kleine Verbreitungsgebiet, in dem es eine fortgesetzte Lebensraumveränderung durch Abholzungen gibt. Die Art ist lokal häufig und anpassungsfähig, allerdings ist nur wenig über die Biologie bekannt.[2]
Das Culion-Hörnchen (Sundasciurus moellendorffi) ist eine Hörnchenart aus der Gattung der Sunda-Baumhörnchen (Sundasciurus). Es lebt auf den philippinischen Calamian-Inseln mit Ausnahme von Busuanga.
The Culion tree squirrel (Sundasciurus moellendorffi) is a species of rodent in the family Sciuridae. It is endemic to the Philippines. Its natural habitat is subtropical or tropical dry forests.
The Culion tree squirrel (Sundasciurus moellendorffi) is a species of rodent in the family Sciuridae. It is endemic to the Philippines. Its natural habitat is subtropical or tropical dry forests.
Sundasciurus moellendorffi es una especie de roedor de la familia Sciuridae.
Es endémica de las islas de Calamianes (Filipinas).
Su hábitat natural son: zonas tropicales o subtropicales, de bosques áridos.
Se encuentra amenazada de extinción por la pérdida de su hábitat natural.
Sundasciurus moellendorffi Sundasciurus generoko animalia da. Karraskarien barruko Callosciurinae azpifamilia eta Sciuridae familian sailkatuta dago.
Sundasciurus moellendorffi Sundasciurus generoko animalia da. Karraskarien barruko Callosciurinae azpifamilia eta Sciuridae familian sailkatuta dago.
Sundasciurus moellendorffi is een eekhoorn uit het geslacht Sundasciurus die voorkomt op de Calamian-eilanden in de Filipijnen, op Busuanga na, waar S. hoogstraali gevonden wordt. Die soort is in sommige publicaties ook tot S. moellendorffi gerekend. De vorm albicauda Matschie, 1898 uit Culion wordt ook tot deze soort gerekend, maar of dat gerechtvaardigd is, is nog onduidelijk. De andere eilanden in de archipel waar S. moellendorffi voorkomt zijn Linabacan, Iloc en Tampel. Samen met S. steerii, S. hoogstraali en S. juvencus vormt deze soort de S. steerii-groep binnen het ondergeslacht Aletesciurus. Deze soort komt voor in laaglandregenwoud en kokosnootplantages.
Deze naam wordt vaak gespeld als Sundasciurus mollendorffi, maar de correcte vorm is moellendorffi, omdat de naam oorspronkelijk met een umlaut werd geschreven als möllendorffi. In latere publicaties werd die umlaut meestal gewoon weggelaten, maar onder artikel 32.5.2.1 van de ICZN moet een "e" toegevoegd worden.
Bronnen, noten en/of referentiesSundasciurus moellendorffi[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Paul Matschie 1898. Sundasciurus moellendorffi ingår i släktet sundaekorrar och familjen ekorrar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som nära hotad.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
En undersökt individ var med svans 399 mm lång och svanslängden var 190 mm. Djuret hade 46 mm långa bakfötter och 20 mm långa öron. Ovansidans päls bildas av ljusbruna hår som kan ha gråa spetsar och på undersidan förekommer krämfärgad päls. Vid den yviga svansen förekommer främst hår som är bruna nära roten, svarta i mitten och ljus på spetsen. Svansens slut bildas däremot av mörkbruna eller svarta hår. Vid framtassarna förekommer en mycket kort tumme med en nagel och fyra fingrar med långa klor. I varje käkhalva finns en framtand.[6]
Arten lever endemisk på några mindre öar nordöst om Palawan i Filippinerna. Den vistas där i skogar, i kokosnötodlingar och i trädgårdar.[1]
Sundasciurus moellendorffi kan vara dag- och nattaktiv. Den går på marken och klättrar i växtligheten.[6]
Wikispecies har information om Sundasciurus moellendorffi.
Sundasciurus moellendorffi är en däggdjursart som först beskrevs av Paul Matschie 1898. Sundasciurus moellendorffi ingår i släktet sundaekorrar och familjen ekorrar. IUCN kategoriserar arten globalt som nära hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
En undersökt individ var med svans 399 mm lång och svanslängden var 190 mm. Djuret hade 46 mm långa bakfötter och 20 mm långa öron. Ovansidans päls bildas av ljusbruna hår som kan ha gråa spetsar och på undersidan förekommer krämfärgad päls. Vid den yviga svansen förekommer främst hår som är bruna nära roten, svarta i mitten och ljus på spetsen. Svansens slut bildas däremot av mörkbruna eller svarta hår. Vid framtassarna förekommer en mycket kort tumme med en nagel och fyra fingrar med långa klor. I varje käkhalva finns en framtand.
Arten lever endemisk på några mindre öar nordöst om Palawan i Filippinerna. Den vistas där i skogar, i kokosnötodlingar och i trädgårdar.
Sundasciurus moellendorffi kan vara dag- och nattaktiv. Den går på marken och klättrar i växtligheten.
Sundasciurus moellendorffi là một loài động vật có vú trong họ Sóc, bộ Gặm nhấm. Loài này được Matschie mô tả năm 1898.[2]
Sundasciurus moellendorffi là một loài động vật có vú trong họ Sóc, bộ Gặm nhấm. Loài này được Matschie mô tả năm 1898.
쿨리온나무다람쥐(Sundasciurus moellendorffi)는 다람쥐과에 속하는 설치류의 일종이다.[2] 필리핀의 토착종이다.[1] 자연 서식지는 아열대 또는 열대 기후 지역의 건조림이다. 서식지 감소로 위협을 받고 있다.[1]
