nimet breadcrumb-navigoinnissa
L'esquirol vermell peruà (Sciurus pyrrhinus) és una espècie de rosegador de la família Sciuridae. És endèmica del Perú, on viu als vessants orientals dels Andes. No se sap gaire cosa sobre l'hàbitat i la història natural d'aquest esquirol. Es desconeix si hi ha alguna amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.[1]
L'esquirol vermell peruà (Sciurus pyrrhinus) és una espècie de rosegador de la família Sciuridae. És endèmica del Perú, on viu als vessants orientals dels Andes. No se sap gaire cosa sobre l'hàbitat i la història natural d'aquest esquirol. Es desconeix si hi ha alguna amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.
Das Junin-Hörnchen (Sciurus pyrrhinus) ist eine Hörnchenart aus der Gattung der Eichhörnchen (Sciurus). Es kommt nur in Peru im Bereich des westlichen Andenzugs vor.
Das Junin-Hörnchen erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von etwa 24,0 bis 28,0 Zentimetern, hinzu kommt ein etwa 20,8 bis 24,0 Zentimeter langer Schwanz.[1] Die Rücken- und Kopffärbung ist ein sattes Dunkelrot, das weiße Flecken aufweisen kann. Der Bauch ist variabel von orange bis cremefarben oder weiß und kann fleckig sein. Der Schwanz ist an der Basis mehr kastanienbraun und zur Spitze hin orange-rot.[1]
Das Junin-Hörnchen kommt endemisch in Peru im Bereich des westlichen Andenzugs vor.[1][2]
Über das Junin-Hörnchen liegen nur sehr wenige Daten und Beobachtungen vor.[2] Es lebt in Bergwäldern in Höhenlagen von 600 bis 2500 Metern. Es ist tagaktiv und entspricht in seiner Lebensweise wahrscheinlich anderen baumlebenden Hörnchen seiner Größe. Ein laktierendes Weibchen wurde im Januar gefangen, sodass es wahrscheinlich zu dieser Zeit Jungtiere aufzog. Die Tiere werden zudem gelegentlich allein oder in Gruppen an Lehm-Leckstellen gesichtet.[1]
Das Junin-Hörnchen wird als eigenständige Art innerhalb der Gattung der Eichhörnchen (Sciurus) eingeordnet, die aus fast 30 Arten besteht.[3] Die wissenschaftliche Erstbeschreibung stammt von Oldfield Thomas aus dem Jahr 1898, der die Art anhand von Individuen aus der Region Junín in Peru beschrieb.[3] Es wird in die nähere Verwandtschaft des Venezolanischen Hörnchens (S. flammifer) gestellt, mit dem es nach einigen Systematiken eine eigene Untergattung Hadrosciurus innerhalb der Eichhörnchen bildet.[3]
Innerhalb der Art werden neben der Nominatform keine Unterarten unterschieden.[1]
Das Junin-Hörnchen wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) aufgrund unzureichender Daten zu den Beständen, der Taxonomie und zu den ökologischen Bedürfnissen nicht in eine Gefährdungskategorie eingeordnet, sondern als „data deficient“ gelistet.[2] Es wird angenommen, dass die Art aufgrund des begrenzten Verbreitungsgebietes bedroht sein könnte.[2]
Das Junin-Hörnchen (Sciurus pyrrhinus) ist eine Hörnchenart aus der Gattung der Eichhörnchen (Sciurus). Es kommt nur in Peru im Bereich des westlichen Andenzugs vor.
The Junín red squirrel (Sciurus pyrrhinus) is a species of squirrel from Peru and Ecuador.
The Junín red squirrel is a relatively large tree squirrel, having a head-body length of about 25 cm (9.8 in). The majority of the body is covered in dark red fur, grizzled with black, fading to a chestnut brown on the tail, which is slightly shorter than the combined head and body. The underparts vary in colour between individuals, being white, red, or some shade in between. The whiskers and the edges of the ears are black.[2]
The squirrel is known to inhabit the eastern slopes of the Andes in central Peru, from Huánuco in the north to Ayacuchco and Cusco in the south, although it may also live further east, perhaps as far as the Bolivian border,[2] and further north, with one specimen collected in 1920 known from Zamora-Chinchipe Province of Ecuador.[3] Within this region it inhabits both lowland rainforests and higher, montane, forests.[2]
Little is known about the squirrel's biology and behaviour. They are known to be diurnal and arboreal, and are often seen in small groups, suggesting that they are not strongly territorial. Lactating females, presumably nursing young, have been identified in January. They are thought to be relatively numerous, and to tolerate human activity such as logging and hunting better than some other squirrels, but their limited range has led to them being classified as "Vulnerable" by the Peruvian Ministry of the Environment.[2]
La ardilla roja de Junín (Sciurus pyrrhinus) es una especie de roedor de la familia Sciuridae. Es endémica de Perú.
Datos: Q1767906
Multimedia: Category:Sciurus pyrrhinus
Especies: Sciurus pyrrhinus
La ardilla roja de Junín (Sciurus pyrrhinus) es una especie de roedor de la familia Sciuridae. Es endémica de Perú.
Sciurus pyrrhinus Sciurus generoko animalia da. Karraskarien barruko Sciurinae azpifamilia eta Sciuridae familian sailkatuta dago.
Sciurus pyrrhinus Sciurus generoko animalia da. Karraskarien barruko Sciurinae azpifamilia eta Sciuridae familian sailkatuta dago.
Lo scoiattolo rosso di Junín (Sciurus pyrrhinus Thomas, 1898) è una specie di scoiattolo arboricolo del genere Sciurus endemica del Perù.
L'aspetto di questa specie non si discosta molto da quello degli altri scoiattoli arboricoli sudamericani, in particolare da quello di un suo stretto parente, lo scoiattolo flammeo (Sciurus flammifer). Si riconosce facilmente perché è l'unica specie di scoiattolo dalla pelliccia di colore rosso del Perù.
Vive nelle foreste tropicali lungo le pendici orientali delle Ande, nella Regione di Junín, dalla quale prende il nome.
Questa specie è nota solamente a partire da pochi esemplari e sulla sua biologia non sappiamo praticamente nulla.
Le notizie inerenti questa specie sono così poche che la IUCN la inserisce tra quelle a status indeterminato.
Lo scoiattolo rosso di Junín (Sciurus pyrrhinus Thomas, 1898) è una specie di scoiattolo arboricolo del genere Sciurus endemica del Perù.
Sciurus pyrrhinus is een zoogdier uit de familie van de eekhoorns (Sciuridae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Thomas in 1898.
De soort komt voor in Peru.
Bronnen, noten en/of referentiesSciurus pyrrhinus is een zoogdier uit de familie van de eekhoorns (Sciuridae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Thomas in 1898.
Sciurus pyrrhinus[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Thomas 1898. Sciurus pyrrhinus ingår i släktet trädekorrar, och familjen ekorrar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Arten tillhör undersläktet Hadrosciurus[2] som ibland godkänns som självständigt släkte.[6]
Denna ekorre förekommer i centrala Peru vid Andernas östra sluttningar. Det är nästan inget känt om levnadssättet.[1]
Arten är ganska stor med en kroppslängd (huvud och bål) av 22 till 29 cm och en svanslängd av 25 till 30,5 cm. Den har 6 till 7 cm långa bakfötter och 3,1 till 3,5 cm stora öron. Håren på ovansidan och på extremiteternas utsida har en enhetlig rödbrun till rödaktig färg. Undersidan är täckt av ljusare röd till vitaktig päls. Ibland sträcker sig den ljusa färgen ganska långt upp på kroppens sidor. Nästan alla populationer har en ljusgul till orange fläck bakom öronen.[6]
Wikispecies har information om Sciurus pyrrhinus.
Sciurus pyrrhinus är en däggdjursart som beskrevs av Thomas 1898. Sciurus pyrrhinus ingår i släktet trädekorrar, och familjen ekorrar. IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Arten tillhör undersläktet Hadrosciurus som ibland godkänns som självständigt släkte.
Denna ekorre förekommer i centrala Peru vid Andernas östra sluttningar. Det är nästan inget känt om levnadssättet.
Arten är ganska stor med en kroppslängd (huvud och bål) av 22 till 29 cm och en svanslängd av 25 till 30,5 cm. Den har 6 till 7 cm långa bakfötter och 3,1 till 3,5 cm stora öron. Håren på ovansidan och på extremiteternas utsida har en enhetlig rödbrun till rödaktig färg. Undersidan är täckt av ljusare röd till vitaktig päls. Ibland sträcker sig den ljusa färgen ganska långt upp på kroppens sidor. Nästan alla populationer har en ljusgul till orange fläck bakom öronen.
Sciurus pyrrhinus (Вивірка Джуніна) — вид ссавців, гризунів родини Вивіркових (Sciuridae).
Цей вид зустрічається на східних схилах Анд в Перу.
Самиці мають середню довжину тіла, 238.5 мм, довжину хвоста, 254.8; самці мають середню довжину тіла, 229.3 мм, довжину хвоста, 242.0 мм.
Sciurus pyrrhinus (Вивірка Джуніна) — вид ссавців, гризунів родини Вивіркових (Sciuridae).
Sóc đỏ Junín, tên khoa học Sciurus pyrrhinus, là một loài động vật có vú trong họ Sóc, bộ Gặm nhấm. Loài này được Thomas mô tả năm 1898.[2] Chúng là loài đặc hữu của Peru.
Sóc đỏ Junín, tên khoa học Sciurus pyrrhinus, là một loài động vật có vú trong họ Sóc, bộ Gặm nhấm. Loài này được Thomas mô tả năm 1898. Chúng là loài đặc hữu của Peru.
후닌청서(학명 : Sciurus pyrrhinus)는 다람쥐과 청서속에 속하는 설치류의 일종이다.[2] 페루와 에콰도르의 토착종이다.[1]
후닌청서는 비교적 큰 청서로 꼬리를 제외한 몸길이는 약 25cm이다. 몸 대부분이 검은색이 섞인 짙은 붉은색 털로 덮여 있으며, 꼬리 쪽으로 갈수록 밤색 갈색을 띠고 꼬리가 몸길이보다 약간 짧다. 배 쪽은 개체마다 흰색과 붉은색 또는 그 사이의 적당한 색을 다양하게 띤다. 수염과 귀 가장자리는 검다.[3]
페루 중부의 북쪽으로 우아누코 주부터 남쪽의 아야쿠초 주와 쿠스코 주까지 안데스 산맥의 동부 경사면에서 서식하는 것으로 알려져 있지만, 좀더 동쪽 볼리비아 국경 지역에서도 서식하는 것으로 추정되기도 하며,[3] 더 북쪽인 에콰도르의 사모라친치페 주에서 1920년에 표본 한 점이 수집되기도 했다.[4] 저지대 우림과 좀더 높은 저산대 숲에서 서식한다.[3]
후닌청서의 생태와 습성은 거의 알져져 있지 않다. 주행성, 수상성 동물로 알려져 있고, 작은 무리를 지어 발견되기도 하며 세력권 행동 습성은 강하지 않는 것으로 추정된다. 1월에 새끼에게 젖을 먹이는 암컷이 확인된 기록이 있다. 상대적으로 개체수가 많은 것으로 추정되며, 다른 다람쥐보다 벌목과 사냥과 같은 사람들의 활동에 내성을 갖고 있지만 제한된 분포 지역 때문에 페루 환경부에서 "취약종"으로 분류하고 있다.[3]
