nimet breadcrumb-navigoinnissa
Svartpälsbi (Anthophora retusa) är ett stort humlelikt bi i familjen långtungebin. Inga underarter finns listade enligt Catalogue of Life[1].
Svartpälsbiet är ett stort bi med en längd på 13 till 15 millimeter. Utseendet påminner om humlor; kroppen är dock mer kompakt, och svartpälsbiet har en snabbare flykt. Ansiktet har gula markeringar i nederdelen, på munsköldens överdel och överläppen. Honan är svart med orange behåring på bakbenens pollenkorgar. Hanen har ljusbrun päls på huvud, mellankropp och första segmentet på bakkroppens ovansida (första tergiten), samt resten av bakkroppen svart. Tungan är lång, omkring 12 mm, vilket gör att den kan suga nektar ur djupa rörformiga blommor. Vårpälsbiet har ett variabelt utseende och dess honor är i sin mörka form lätt att förväxla med svartpälsbiet; dock har vårpälsbina längre päls. Även dånpälsbiets honor är lika, men de är betydligt mindre.[2] I Centraleuropa finns det dock en färgvarietet av honan med brunaktig päls på mellankroppen och den första tergiten (segmentet) på bakkroppen.[3]
Svartpälsbiet lever i sandiga eller lössjordartade, solexponerade miljöer med gott om blommor och gärna med kraftig människopåverkan, som sand- grus- och lertag, militära övningsområden, racerbanor, torra ruderatområden, åkrar, ängar, heder, dyner, vägslänter, sluttningar i bebyggda områden, dyner och hedområden, men även i rasbranter och klipplandskap.[2][3][4] De samlar nektar och pollen från många olika blomarter, framför allt strävbladiga växter (som snokörtssläktet, oxtungor och vallörter), ärtväxter (som klovedelsläktet, vickersläktet, kvastginstsläktet, getväpplingar och vialsläktet) samt kransblommiga växter (som plistersläktet).[2] Arten flyger mellan tidigt i april till mitten av juni, sällsynt in i juli[4].
Inför parningen patrulleringsflyger hanarna många födokällor för att få syn på parningsvilliga honor.[2]
Honan gräver larvbon i branter, glesbevuxna sluttningar eller ruderatområden.[3] Larvbona parasiteras ibland av praktsorgbiet, vars larver äter upp värdartens ägg eller dödar dess larv och lever på matförrådet.[4] (Detta bi är dock utdött i Sverige.)
Svartpälsbiet finns sällsynt i Västeuropa från södra England (norrut till Oxfordshire) och Kanalöarna[4] österut via Europa, Mindre Asien och Kaukasus till Turkmenistan. I alla fall i västra Europa verkar populationen vara på tillbakagång. I Sverige finns biet i östra Blekinge, Kalmartrakten, Stockholmsområdet samt på Öland och Gotland.[5] Det saknas i Finland och Norge men förekommer i Danmark och Estland.[2]
Vårpälsbiet är rödlistat som sårbart i Sverige, och arten minskar, i vissa områden, som exempelvis Öland, mycket kraftigt. Även i övriga Västeuropa minskar arten. Som antytts i ekologiavsnittet söker sig arten gärna till lokaler med ganska brutal markbearbetning som militära övningsområden och täkter, där jorden är helt eller delvis bar. Nerläggning av övningsområden och sand- och grustag missgynnar alltså arten. Andra hot är igenväxning, besprutning med bekämpningsmedel, byggnation och plantering av skadade områden (som kan ske när man försöker återställa exempelvis nerlagda övningsområden).[2]
Svartpälsbi (Anthophora retusa) är ett stort humlelikt bi i familjen långtungebin. Inga underarter finns listade enligt Catalogue of Life.
