Bettongia és un gènere de marsupials de la família dels potoròids, coneguts com a cangurs rata. Se'n coneixen cinc espècies:[1]
Bettongia és un gènere de marsupials de la família dels potoròids, coneguts com a cangurs rata. Se'n coneixen cinc espècies:
Cangur rata de Tasmània, Bettongia gaimardi Cangur rata de Lesueur, Bettongia lesueur Cangur rata de cua d'escombra, Bettongia penicillata Cangur rata nan de Nullarbor, Bettongia pusilla † Cangur rata septentrional, Bettongia tropicaBürstenkängurus (Bettongia) sind eine Gattung der Beutelsäuger mit sechs Arten aus der Familie der Rattenkängurus (Potoroidae). Ihren Namen verdanken sie dem bürstenartigen Haarkamm am Schwanz.
Bürstenkängurus haben einen kleinen, kompakten Körper, der bis auf die langen, kräftigen Hinterbeine rattenähnlich wirkt. Ihr Fell ist grau oder graubraun gefärbt, charakteristisch sind die kleinen, runden Ohren und die unbehaarte Nasenspitze. Die Vorderpfoten tragen zum Graben geeignete Krallen. Die Tiere erreichen eine Kopfrumpflänge von 28 bis 45 Zentimetern und ein Gewicht von 1,1 bis 2,3 Kilogramm.
Bürstenkängurus waren früher über weite Teile Australiens verbreitet, heute bewohnen alle Arten nur mehr einen Bruchteil ihres früheren Verbreitungsgebietes. Ihr Lebensraum sind Grasländer und Waldgebiete, sie leben nachtaktiv. Die Tiere errichten meist Grasnester, wobei sie das Baumaterial mit dem eingerollten Schwanz transportieren, die Art B. lesueur gräbt hingegen Erdbaue oder bezieht verlassene Kaninchenbaue. Während diese Art zum Teil Haremsgruppen bildet, wo ein Männchen und mehrere Weibchen einen großen Bau bewohnen, leben die anderen Arten einzelgängerisch.
Die Nahrung der Bürstenkängurus besteht großteils aus Pilzen, die sie mit den Vorderpfoten ausgraben. In geringem Ausmaß nehmen sie auch Wurzeln, Knollen, Aas und eventuell auch lebende Tiere zu sich.
Weibchen haben einen gut entwickelten Beutel mit vier Zitzen. Die Paarungszeit und -häufigkeit ist ortsabhängig, in wärmeren Regionen kann das Weibchen bis zu dreimal im Jahr werfen. Nach rund 21-tägiger Tragzeit kommt ein, selten auch zwei, Jungtiere zur Welt. Wie bei vielen Rattenkängurus kommt es bei ihnen zur verzögerten Geburt: Unmittelbar nach der Geburt paart sich das Weibchen erneut, der neugezeugte Embryo wächst jedoch erst heran, wenn das alte Jungtier entwöhnt wird oder stirbt. Jungtiere bleiben rund vier Monate im Beutel und sind mit sieben Monaten geschlechtsreif. Die Lebenserwartung beträgt maximal elf Jahre.
Bürstenkängurus zählen allesamt zu den gefährdeten Beuteltieren. Die Gründe dafür liegen in der Nahrungskonkurrenz durch eingeschleppte Wildkaninchen, Umwandlung ihres Lebensraumes in Viehweiden, Bejagung und Nachstellung durch eingeschleppte Raubtiere.
Bürstenkängurus (Bettongia) sind eine Gattung der Beutelsäuger mit sechs Arten aus der Familie der Rattenkängurus (Potoroidae). Ihren Namen verdanken sie dem bürstenartigen Haarkamm am Schwanz.
Bettongs, species of the genus Bettongia, are potoroine marsupials once common in Australia. They are important ecosystem engineers displaced during the colonisation of the continent, and are vulnerable to threatening factors such as altered fire regimes, land clearing, pastoralism and introduced predatory species such as the fox and cat.
All species of the genus have been severely affected by ecological changes since the European settlement of Australia. Those that have not become extinct became largely confined to islands and protected reserves and are dependent on re-population programs. The diversity of the genus was poorly understood before their extirpation from the mainland, and new taxa have been identified in specimens newly discovered and already held in museum collections.[2] In 2021 August, 40 Bettongs were released in different parts of South Australia; they were raised in captivity to increase their numbers.[3]
Four extant species are recognised in the work Mammal Species of the World (2005):[1]
In addition, at least three extinct species are known:
The phylogeny of the genus has seen a grouping of 'brush-tailed' taxa allied within the genus Bettongia, and this includes the extant species Bettongia gaimardi, B. tropica and B. penicillata.[2]
A conservative arrangement of modern and fossil taxa of Bettongia may be summarised as[6]
The species Aepyprymnus rufescens is referred to as the rufous bettong,[7] despite not being a member of the genus Bettongia.
Bettongs, species of the genus Bettongia, are potoroine marsupials once common in Australia. They are important ecosystem engineers displaced during the colonisation of the continent, and are vulnerable to threatening factors such as altered fire regimes, land clearing, pastoralism and introduced predatory species such as the fox and cat.
Bettongia es un género de marsupiales diprotodontos de la familia Potoroidae. Incluye a los bettongs, a veces llamados ratas canguro.
Existen cuatro especies vivas reconocidas:[1]
Además, se conocen las siguientes extintas:
Bettongia es un género de marsupiales diprotodontos de la familia Potoroidae. Incluye a los bettongs, a veces llamados ratas canguro.
Kaniinikengurut (Bettongia) on rottakengurusuku, johon kuuluu viisi lajia. Lajeista yksi, Bettongia pusilla on kuollut sukupuuttoon ja se tunnetaan ainoastaan fossiilien perusteella.[1][2]
Kaniinikengurut (Bettongia) on rottakengurusuku, johon kuuluu viisi lajia. Lajeista yksi, Bettongia pusilla on kuollut sukupuuttoon ja se tunnetaan ainoastaan fossiilien perusteella.
Bettongia est un genre de petits marsupiaux bruns qui comprend des Rats-kangourous[1] à nez court.
Selon Mammal Species of the World (version 3, 2005) (16 mars 2011)[2], NCBI (16 mars 2011)[3] et ITIS (16 mars 2011)[4] :
Bettongia est un genre de petits marsupiaux bruns qui comprend des Rats-kangourous à nez court.
Bettongia Gray, 1837 è un genere di marsupiali della famiglia dei Potoroidi; comprende le cosiddette bettonge, note anche come ratti canguro. Se ne riconoscono cinque specie[1]:
Talvolta viene indicato come una bettongia anche il ratto canguro rossiccio (Aepyprymnus rufescens), ma ciò non è perfettamente corretto.
Bettongia Gray, 1837 è un genere di marsupiali della famiglia dei Potoroidi; comprende le cosiddette bettonge, note anche come ratti canguro. Se ne riconoscono cinque specie:
Bettongia orientale, Bettongia gaimardi Boodie, Bettongia lesueur Woylie, Bettongia penicillata Bettongia nana del Nullarbor, Bettongia pusilla † Bettongia settentrionale, Bettongia tropicaTalvolta viene indicato come una bettongia anche il ratto canguro rossiccio (Aepyprymnus rufescens), ma ciò non è perfettamente corretto.
De borstelstaartkangoeroeratten (Bettongia) vormen een geslacht van kangoeroeratten.
Borstelstaartkangoeroeratten hebben een brede kop, een korte bek en vaak een "borstel" van lange haren op de staart. De neus is naakt.
Ze zijn 's nachts actief, leven op de grond en eten over het algemeen vooral schimmels. Ze paren het hele jaar door; vrouwtjes kunnen per jaar tot drie jongen krijgen.
Dit geslacht heeft de volgende soorten:
Deze soort komt nu alleen nog voor in Noordoost-Queensland, op Tasmanië, in het zuidwesten van West-Australië en op enkele eilanden ten noordwesten van West-Australië, maar vroeger in zeer grote delen van Australië.
De borstelstaartkangoeroeratten (Bettongia) vormen een geslacht van kangoeroeratten.
Kanguroszczurnik[4] (Bettongia) – rodzaj ssaka z rodziny kanguroszczurowatych (Potoroidae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Australii[5].
Długość ciała (bez ogona) 28–43,2 cm, długość ogona 20,7–36 cm; masa ciała 0,68–2,3 kg[5].
Do rodzaju należą następujące gatunki[4][8]:
Kanguroszczurnik (Bettongia) – rodzaj ssaka z rodziny kanguroszczurowatych (Potoroidae).
Bettongia é um gênero de marsupial da família Potoroidae.
Bettongia é um gênero de marsupial da família Potoroidae.
Opossumråttor (Bettongia) är ett släkte i familjen råttkänguruer. De kännetecknas av borstiga hår vid svansens yttersta del.
Arterna är små, har en robust kropp och påminner om råttor, bortsett från de långa bakre extremiteterna. Pälsen har en grå eller gråbrun färg och buken är ljusare.[1] Öronen är avrundade och nosen saknar hår. På de främre extremiteterna finns klor som används för att gräva. Opossumråttor når en kroppslängd (huvud och bål) mellan 28 och 45 centimeter och en vikt mellan 1,1 och 2,3 kilogram. Svansen blir 25 till 33 cm lång[1]
Arterna hade tidigare en vidsträckt utbredning över hela Australien men förekommer idag i begränsade regioner. Habitatet utgörs av gräsmark och skogar.[1] Individerna är nattaktiva och bygger ofta bon av gräs. Lesueurs opossumråtta (Bettongia lesueur) gräver däremot bon i marken eller övertar kaninhålor.[1] Denna art lever socialt i grupper och hos de andra arterna lever individerna ensamma.[1]
Födan utgörs främst av svampar som hittas i marken. I viss mån äter de även rötter, rotfrukter, as och kanske även levande smådjur.[1]
Honornas pung (marsupium) är väl utvecklad och innehåller fyra spenar.[1] Parningsbeteendet är beroende på levnadsområde, i varma regioner föder honor upp till tre kullar per år. Efter dräktigheten som varar i ungefär 21 dagar föds vanligen ett ungdjur (sällan två).[1] Som hos flera andra råttkänguruer vilar ägget en tid efter befruktningen. Direkt efter födelsen parar sig honan på nytt men embryot utvecklar sig först när den äldre syskon blir självständig eller när den dör. Ungdjur stannar cirka fyra månader i pungen (marsupium) och är efter sju månader självständiga.[1] Livslängden i fångenskap går upp till 11 år.[1]
Opossumråttor är alla hotade i beståndet. Hotet utgörs av konkurrensen med införda djur som kaniner, förstöringen av levnadsområdet och jakt. Dessutom dödas de av införda rovdjur.[1][2]
Enligt Wilson & Reeder (2005) utgörs släktet av fyra levande arter och en utdöd art.[2][3]
Opossumråttor (Bettongia) är ett släkte i familjen råttkänguruer. De kännetecknas av borstiga hår vid svansens yttersta del.
Кенгурові щури активні в темний час доби. Влітку і восени вони харчуються грибами. У грибах міститься багато протеїну, проте більш важливим і необхідним джерелом енергії цих тварин є коріння, бульби, цибулини та насіння рослин. За допомогою міцних, загнутих кігтів передніх лап кенгуровий щур викопує із землі коренеплоди. Він поїдає також і комах. Взимку щур харчується смолою деяких чагарників. У кенгурових щурів двокамерний шлунок. Спочатку їжа потрапляє в перший відділ шлунку, а потім надходить у другий — тут живуть бактерії, за допомогою яких з їжі засвоюється найбільша кількість поживних речовин.
Кенгурові щури тримаються поодинці. Величина індивідуальної ділянки кожної особини залежить від кількості корму на ній. Чим більше є корму, тим менша ділянка необхідна для тварини.
Вдень кенгурові щури ховаються у своїх гніздах. Ці тварини дуже агресивно захищають свої території від вторгнення харчових конкурентів. Проте кенгурові щури не завжди агресивні, до деяких тварин вони ставляться терпимо і навіть розділяють з ними територію. Вони влаштовують гнізда на землі серед рослин. Кенгурові щури викопують у землі ямку і вистилають її травою, шматочками деревини та хворостом. Необхідний будівельний матеріал кенгурові щури переносять за допомогою хвоста. Вони охоплюють купу хмизу хвостом і тягнуть її за собою по землі. Деякі види переносять його, притримуючи передніми лапками. У пошуках їжі кенгуровий щур повільно перестрибує з місця на місце, при цьому він нагинає голову до землі й принюхується.
Самиці кенгурового щура стають статевозрілими у віці шести місяців. Кенгурові щури можуть розмножуватися впродовж усього року. Вагітність триває всього три тижні. Самиця щоразу народжує одне дитинча. Бувають випадки народження двійнят, проте завжди виживає тільки один з малюків. Незабаром після його появи на світ самка знову злучається. Новонароджені крихітні за розмірами, але у них уже розвинені передні кінцівки, за допомогою яких вони вповзають у сумку. Тут малюк проводить 4-5 місяців. Щойно він залишає сумку, в неї забирається наступне дитинча. У цей час доросліший малюк супроводжує самку і спить у її гнізді. Він залишає матір тоді, коли з сумки вибирається його молодший братик.
У складі роду виділяють 5 видів:
Доісторичний вид Bettongia moyesi описаний з середнього міоцену формації Ріверслайт[5].
Bettongia là một chi động vật có vú trong họ Potoroidae, bộ Hai răng cửa. Chi này được Gray miêu tả năm 1837.[1] Loài điển hình của chi này là Bettongia setosa Gray, 1837 (= Kangurus gaimardi Desmarest, 1822).
Chi này gồm các loài:
Bettongia là một chi động vật có vú trong họ Potoroidae, bộ Hai răng cửa. Chi này được Gray miêu tả năm 1837. Loài điển hình của chi này là Bettongia setosa Gray, 1837 (= Kangurus gaimardi Desmarest, 1822).
Bettongia Gray (1837)
СинонимыКороткомордые кенгуру[1], или опоссумные крысы[1] (лат. Bettongia) — род сумчатых семейства Кенгуровые крысы (Potoroidae).
В составе рода выделяются 5 видов[2]:
Короткомордые кенгуру — обитатели открытых ландшафтов[7]. Селятся в лугах, вересковых пустошах, склерофитных лесах[2].
Короткомордые кенгуру небольшие животные. Длина тела от 280 до 450 мм, хвоста — 250 330 мм. Вес варьирует от 1,1 до 1,6 кг у вида Bettongia penicillata и от 1,2—2,25 кг у вида Bettongia gaimardi[2]. Волосяной покров густой и мягкий. Спина бурого, серо-бурого, серого и тёмно-серого до светло-красного цвета, брюхо — серого или белого цвета. Носовое зеркало красноватого цвета. Уши укороченные и округлые. Хвост частично хватательный[7]. Передние лапы короче задних. При передвижении используются только задние лапы[2].
Короткомордые кенгуру ведут наземный образ жизни. Активность приходится на ночь. Строят гнёзда (преимущественно из травы, иногда с использованием веток и коры), используя цепкий хвост[2]. Вид Bettongia lesueur иногда сооружает большие норы, часто используя для этого кроличьи норы.
Короткомордые кенгуру питаются преимущественно подземными частями травянистых растений[7]. Имеются данные, что важное место в рационе составляют грибы, особенно для вида Bettongia gaimardi, обитающего в Тасмании[2].
Сумка развита хорошо. У самок четыре соска[2]. Самка приносит потомство раз в год. Беременность длится 22 дня. В помёте один детёныш, который остаётся при матери в сумке около 120 дней[7].
Короткомордые кенгуру, или опоссумные крысы (лат. Bettongia) — род сумчатых семейства Кенгуровые крысы (Potoroidae).
赤褐袋鼠有時被指是草原袋鼠的一種,但很明顯是錯誤的。
草原袋鼠屬下所有種都被列在《瀕危野生動植物種國際貿易公約》附錄一的保護之下。
赤褐袋鼠有時被指是草原袋鼠的一種,但很明顯是錯誤的。
草原袋鼠屬下所有種都被列在《瀕危野生動植物種國際貿易公約》附錄一的保護之下。
베통기아속(Bettongia)은 쥐캥거루과에 속하는 유대류 속의 하나이다. 현존하는 4종으로 이루어져 있다.[1]