dcsimg

Bettongia ( valencia )

tarjonnut wikipedia CA

Bettongia és un gènere de marsupials de la família dels potoròids, coneguts com a cangurs rata. Se'n coneixen cinc espècies:[1]

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Bettongia Modifica l'enllaç a Wikidata
  1. Groves, Colin. Wilson, D. E.; Reeder, D. M. (editors). Mammal Species of the World (en anglès). 3a ed.. Johns Hopkins University Press, 2005, pàg. 57–58. ISBN 0-801-88221-4. (anglès)
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autors i editors de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CA

Bettongia: Brief Summary ( valencia )

tarjonnut wikipedia CA

Bettongia és un gènere de marsupials de la família dels potoròids, coneguts com a cangurs rata. Se'n coneixen cinc espècies:

Cangur rata de Tasmània, Bettongia gaimardi Cangur rata de Lesueur, Bettongia lesueur Cangur rata de cua d'escombra, Bettongia penicillata Cangur rata nan de Nullarbor, Bettongia pusilla Cangur rata septentrional, Bettongia tropica
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autors i editors de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CA

Bürstenkängurus ( saksa )

tarjonnut wikipedia DE

Bürstenkängurus (Bettongia) sind eine Gattung der Beutelsäuger mit sechs Arten aus der Familie der Rattenkängurus (Potoroidae). Ihren Namen verdanken sie dem bürstenartigen Haarkamm am Schwanz.

Beschreibung

Bürstenkängurus haben einen kleinen, kompakten Körper, der bis auf die langen, kräftigen Hinterbeine rattenähnlich wirkt. Ihr Fell ist grau oder graubraun gefärbt, charakteristisch sind die kleinen, runden Ohren und die unbehaarte Nasenspitze. Die Vorderpfoten tragen zum Graben geeignete Krallen. Die Tiere erreichen eine Kopfrumpflänge von 28 bis 45 Zentimetern und ein Gewicht von 1,1 bis 2,3 Kilogramm.

Verbreitung und Lebensweise

Bürstenkängurus waren früher über weite Teile Australiens verbreitet, heute bewohnen alle Arten nur mehr einen Bruchteil ihres früheren Verbreitungsgebietes. Ihr Lebensraum sind Grasländer und Waldgebiete, sie leben nachtaktiv. Die Tiere errichten meist Grasnester, wobei sie das Baumaterial mit dem eingerollten Schwanz transportieren, die Art B. lesueur gräbt hingegen Erdbaue oder bezieht verlassene Kaninchenbaue. Während diese Art zum Teil Haremsgruppen bildet, wo ein Männchen und mehrere Weibchen einen großen Bau bewohnen, leben die anderen Arten einzelgängerisch.

Die Nahrung der Bürstenkängurus besteht großteils aus Pilzen, die sie mit den Vorderpfoten ausgraben. In geringem Ausmaß nehmen sie auch Wurzeln, Knollen, Aas und eventuell auch lebende Tiere zu sich.

Fortpflanzung

Weibchen haben einen gut entwickelten Beutel mit vier Zitzen. Die Paarungszeit und -häufigkeit ist ortsabhängig, in wärmeren Regionen kann das Weibchen bis zu dreimal im Jahr werfen. Nach rund 21-tägiger Tragzeit kommt ein, selten auch zwei, Jungtiere zur Welt. Wie bei vielen Rattenkängurus kommt es bei ihnen zur verzögerten Geburt: Unmittelbar nach der Geburt paart sich das Weibchen erneut, der neugezeugte Embryo wächst jedoch erst heran, wenn das alte Jungtier entwöhnt wird oder stirbt. Jungtiere bleiben rund vier Monate im Beutel und sind mit sieben Monaten geschlechtsreif. Die Lebenserwartung beträgt maximal elf Jahre.

Bedrohung

Bürstenkängurus zählen allesamt zu den gefährdeten Beuteltieren. Die Gründe dafür liegen in der Nahrungskonkurrenz durch eingeschleppte Wildkaninchen, Umwandlung ihres Lebensraumes in Viehweiden, Bejagung und Nachstellung durch eingeschleppte Raubtiere.

Arten

  • Das Tasmanien-Bürstenrattenkänguru (Bettongia gaimardi) besitzt ein hellbraunes Fell, auch sind die Haare länger als bei den anderen Arten. Ursprünglich kam die Art in weiten Teilen des südlichen Australiens vor, die Unterart B. g. gaimardi auf dem Festland ist jedoch um 1910 ausgestorben, lediglich die Unterart B. g. cuniculus auf Tasmanien lebt bis heute, gilt aber als nicht gefährdet.
  • Das Lesueur-Bürstenkänguru (Bettongia lesueur) oder Lesueur-Rattenkänguru unterscheidet sich von den anderen Arten darin, dass sie auch Baue gräbt und dort in Haremsgruppen lebt. Einst war sie über ganz Australien verbreitet, aus den oben genannten Gründen ist sie jedoch in den 1960er Jahren auf dem Festland ausgestorben und lebt heute nur mehr auf mehreren kleinen Inseln vor der Küste Western Australias. Die Art gilt als gefährdet, insbesondere durch verwilderte Hauskatzen.[1]
  • Das Bürstenschwanz-Rattenkänguru (Bettongia penicillata) ist durch den ausgeprägten Bürstenkamm am Schwanz charakterisiert. Früher war die Art im gesamten Süden Australiens verbreitet, heute lebt sie nur mehr in einem kleinen Gebiet im äußersten Südwesten Western Australias. Während die Nominatform seit den 1920er Jahren ausgerottet ist, ist der Bestand von Bettongia penicillata ogilbyi laut IUCN „vom Aussterben bedroht“.
  • Das Nördliche Bürstenrattenkänguru (Bettongia tropica) war lange Zeit nur von sechs Exemplaren bekannt, die alle vor 1932 gefunden wurden, und galt bereits als ausgestorben. Eine kleine Population wurde aber in Queensland wiederentdeckt, auch sollen Nachzuchtprogramme den Bestand der Art, die als „stark gefährdet“ gilt, sichern.

Literatur

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999, ISBN 0801857899.

Einzelnachweise

  1. Felis catus. In: Datenbank der „100 of the World's Worst Invasive Alien Species“ der „Invasive Species Specialist Group“ der IUCN, abgerufen am 2. Februar 2015.
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DE

Bürstenkängurus: Brief Summary ( saksa )

tarjonnut wikipedia DE

Bürstenkängurus (Bettongia) sind eine Gattung der Beutelsäuger mit sechs Arten aus der Familie der Rattenkängurus (Potoroidae). Ihren Namen verdanken sie dem bürstenartigen Haarkamm am Schwanz.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DE

Bettong ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN

Bettongs, species of the genus Bettongia, are potoroine marsupials once common in Australia. They are important ecosystem engineers displaced during the colonisation of the continent, and are vulnerable to threatening factors such as altered fire regimes, land clearing, pastoralism and introduced predatory species such as the fox and cat.

Conservation status

All species of the genus have been severely affected by ecological changes since the European settlement of Australia. Those that have not become extinct became largely confined to islands and protected reserves and are dependent on re-population programs. The diversity of the genus was poorly understood before their extirpation from the mainland, and new taxa have been identified in specimens newly discovered and already held in museum collections.[2] In 2021 August, 40 Bettongs were released in different parts of South Australia; they were raised in captivity to increase their numbers.[3]

Taxonomy

Four extant species are recognised in the work Mammal Species of the World (2005):[1]

In addition, at least three extinct species are known:

The phylogeny of the genus has seen a grouping of 'brush-tailed' taxa allied within the genus Bettongia, and this includes the extant species Bettongia gaimardi, B. tropica and B. penicillata.[2]

A conservative arrangement of modern and fossil taxa of Bettongia may be summarised as[6]

  • family Potoroidae:

The species Aepyprymnus rufescens is referred to as the rufous bettong,[7] despite not being a member of the genus Bettongia.

See also

References

Wikimedia Commons has media related to Bettongia.
  1. ^ a b Groves, C. P. (2005). Wilson, D. E.; Reeder, D. M. (eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed.). Baltimore: Johns Hopkins University Press. pp. 57–58. ISBN 0-801-88221-4. OCLC 62265494.
  2. ^ a b c Prideaux, G.J.; Baynes, A.; Bunce, M.; Aplin, K.P.; Haouchar, D.; McDowell, M.C. (25 April 2015). "Morphological and molecular evidence supports specific recognition of the recently extinct Bettongia anhydra (Marsupialia: Macropodidae)". Journal of Mammalogy. 96 (2): 287–296. doi:10.1093/jmammal/gyv006. ISSN 0022-2372.
  3. ^ "Endangered bettongs return to SA after more than a century".
  4. ^ Wakefield, N.A. (1967). "Some taxonomie revision in the Australian marsupial genus Bettongia (Macropodidae), with description of a new species". The Victorian Naturalist. 84: 8–22.
  5. ^ Flannery, T.F. and Archer, M, 1987. Bettongia moyesi, a new and plesiomorphic kangaroo (Marsupialia: Potoridae) from Miocene sediments of northwestern Queensland. ‘Possums and Opossums: Studies in Evolution’, Pp.759–67. ed. M. Archer. Surrey Beatty & Sons and the Royal Zoological Society of New South Wales, Sydney pdf
  6. ^ Claridge, A.W.; Seebeck, J.H.; Rose, R. (2007). Bettongs, potoroos, and the musky rat-kangaroo. Collingwood, Victoria: CSIRO Pub. p. 25. ISBN 9780643093416.
  7. ^ Menkhorst, P.W.; Knight, F. (2011). A field guide to the mammals of Australia (3rd ed.). Melbourne: Oxford University Press. p. 106. ISBN 9780195573954.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

Bettong: Brief Summary ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN

Bettongs, species of the genus Bettongia, are potoroine marsupials once common in Australia. They are important ecosystem engineers displaced during the colonisation of the continent, and are vulnerable to threatening factors such as altered fire regimes, land clearing, pastoralism and introduced predatory species such as the fox and cat.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

Bettongia ( kastilia )

tarjonnut wikipedia ES

Bettongia es un género de marsupiales diprotodontos de la familia Potoroidae. Incluye a los bettongs, a veces llamados ratas canguro.

Especies

Existen cuatro especies vivas reconocidas:[1]

Además, se conocen las siguientes extintas:

Referencias

  1. a b c Groves, Colin (2005). Wilson, D. E.; Reeder, D. M., eds. Mammal Species of the World (3ª edición). Baltimore: Johns Hopkins University Press. pp. 57-58. ISBN 0-8018-8221-4.
  2. IUCN. Bettongia anhydra
  3. Flannery, T. F.; Archer, M. 1987. Bettongia moyesi, a new plesiomorphic kangaroo (Marsupialia: Potoroidae) from Miocene sediments of northwestern Queensland. Pp. 759‑767 En M. Archer (ed) Possums and Opossums: Studies in Evolution. Royal Zoological Society of New South Wales.
  4. IUCN. Bettongia pusilla

 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores y editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ES

Bettongia: Brief Summary ( kastilia )

tarjonnut wikipedia ES

Bettongia es un género de marsupiales diprotodontos de la familia Potoroidae. Incluye a los bettongs, a veces llamados ratas canguro.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores y editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ES

Kaniinikengurut

tarjonnut wikipedia FI

Kaniinikengurut (Bettongia) on rottakengurusuku, johon kuuluu viisi lajia. Lajeista yksi, Bettongia pusilla on kuollut sukupuuttoon ja se tunnetaan ainoastaan fossiilien perusteella.[1][2]

Lajit

Lähteet

  1. IUCN IUCN. Viitattu 26.1.2009. (englanniksi)
  2. Bettongia Mammal Species of the World. Viitattu 26.1.2009. (englanniksi)

Aiheesta muualla

Tämä nisäkkäisiin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedian tekijät ja toimittajat
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FI

Kaniinikengurut: Brief Summary

tarjonnut wikipedia FI

Kaniinikengurut (Bettongia) on rottakengurusuku, johon kuuluu viisi lajia. Lajeista yksi, Bettongia pusilla on kuollut sukupuuttoon ja se tunnetaan ainoastaan fossiilien perusteella.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedian tekijät ja toimittajat
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FI

Bettongia ( ranska )

tarjonnut wikipedia FR

Bettongia est un genre de petits marsupiaux bruns qui comprend des Rats-kangourous[1] à nez court.

Liste des espèces

Selon Mammal Species of the World (version 3, 2005) (16 mars 2011)[2], NCBI (16 mars 2011)[3] et ITIS (16 mars 2011)[4] :

Notes et références

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FR

Bettongia: Brief Summary ( ranska )

tarjonnut wikipedia FR

Bettongia est un genre de petits marsupiaux bruns qui comprend des Rats-kangourous à nez court.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FR

Bettongia ( Italia )

tarjonnut wikipedia IT

Bettongia Gray, 1837 è un genere di marsupiali della famiglia dei Potoroidi; comprende le cosiddette bettonge, note anche come ratti canguro. Se ne riconoscono cinque specie[1]:

Talvolta viene indicato come una bettongia anche il ratto canguro rossiccio (Aepyprymnus rufescens), ma ciò non è perfettamente corretto.

Note

  1. ^ a b (EN) D.E. Wilson e D.M. Reeder, Bettongia, in Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference, 3ª ed., Johns Hopkins University Press, 2005, ISBN 0-8018-8221-4.

 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autori e redattori di Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia IT

Bettongia: Brief Summary ( Italia )

tarjonnut wikipedia IT

Bettongia Gray, 1837 è un genere di marsupiali della famiglia dei Potoroidi; comprende le cosiddette bettonge, note anche come ratti canguro. Se ne riconoscono cinque specie:

Bettongia orientale, Bettongia gaimardi Boodie, Bettongia lesueur Woylie, Bettongia penicillata Bettongia nana del Nullarbor, Bettongia pusilla † Bettongia settentrionale, Bettongia tropica

Talvolta viene indicato come una bettongia anche il ratto canguro rossiccio (Aepyprymnus rufescens), ma ciò non è perfettamente corretto.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autori e redattori di Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia IT

Borstelstaartkangoeroeratten ( flaami )

tarjonnut wikipedia NL

De borstelstaartkangoeroeratten (Bettongia) vormen een geslacht van kangoeroeratten.

Kenmerken

Borstelstaartkangoeroeratten hebben een brede kop, een korte bek en vaak een "borstel" van lange haren op de staart. De neus is naakt.

Leefwijze

Ze zijn 's nachts actief, leven op de grond en eten over het algemeen vooral schimmels. Ze paren het hele jaar door; vrouwtjes kunnen per jaar tot drie jongen krijgen.

Soorten

Dit geslacht heeft de volgende soorten:

Verspreiding

Deze soort komt nu alleen nog voor in Noordoost-Queensland, op Tasmanië, in het zuidwesten van West-Australië en op enkele eilanden ten noordwesten van West-Australië, maar vroeger in zeer grote delen van Australië.

Literatuur

  • Groves, C.P. 2005. Order Diprotodontia. Pp. 43-70 in Wilson, D.E. & Reeder, D.M. (eds.). Mammal Species of the World: A taxonomic and geographic reference. 3rd ed. Baltimore: The Johns Hopkins University Press, Vol. 1: pp. i-xxxv+1-743; Vol. 2: pp. i-xvii+745-2142. ISBN 0 8018 8221 4
  • Menkhorst, P. & Knight, F. 2001. A Field Guide to the Mammals of Australia. South Melbourne: Oxford University Press, x+269 pp. ISBN 0 19 550870 X
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-auteurs en -editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NL

Borstelstaartkangoeroeratten: Brief Summary ( flaami )

tarjonnut wikipedia NL

De borstelstaartkangoeroeratten (Bettongia) vormen een geslacht van kangoeroeratten.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-auteurs en -editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NL

Kanguroszczurnik ( puola )

tarjonnut wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Kanguroszczurnik[4] (Bettongia) – rodzaj ssaka z rodziny kanguroszczurowatych (Potoroidae).

Zasięg występowania

Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Australii[5].

Morfologia

Długość ciała (bez ogona) 28–43,2 cm, długość ogona 20,7–36 cm; masa ciała 0,68–2,3 kg[5].

Systematyka

Etymologia

  • Bettongia: rodzima nazwa Bettong dla kangura[6].
  • Bettongiops: rodzaj Bettongia J.E. Gray, 1837 (kangoroszczurnik); gr. ωψ ōps, ωπος ōpos „wygląd”[7]. Gatunek typowy: Hypsiprymnus lesueur Quoy & Gaimard, 1824.

Podział systematyczny

Do rodzaju należą następujące gatunki[4][8]:

Przypisy

  1. Bettongia, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. J.E. Gray. Description of some new or little known Mammalia, principally in the British Museum Collection. „The Magazine of Natural History”. New Series. 1, s. 584, 1837 (ang.).
  3. P. Matschie. Die Verbreitung der Beuteltiere auf NeuGuinea mit einigen Bemerkungen über ihre Einteilung in Untergattungen. „Mitteilungen aus dem Zoologischen Museum in Berlin”. 8, s. 264, 1915–1917 (niem.).
  4. a b W. Cichocki, A. Ważna, J. Cichocki, E. Rajska-Jurgiel, A. Jasiński & W. Bogdanowicz: Polskie nazewnictwo ssaków świata. Warszawa: Muzeum i Instytut Zoologii PAN, 2015, s. 14. ISBN 978-83-88147-15-9. (pol.ang.)
  5. a b M. Eldridge & G. Frankham: Family Potoroidae (Bettongs and Potoroos). W: D.E. Wilson & R.A. Mittermeier: Handbook of the Mammals of the World. Cz. 5: Monotremes and Marsupials. Barcelona: Lynx Edicions, 2015, s. 625–627. ISBN 978-84-96553-99-6. (ang.)
  6. T.S. Palmer. Index Generum Mammalium: a List of the Genera and Families of Mammals. „North American Fauna”. 23, s. 136, 1904 (ang.).
  7. E.C. Jaeger: Source-book of biological names and terms. Wyd. 1. Springfield: Charles C. Thomas, 1944, s. 155. (ang.)
  8. Wilson Don E. & Reeder DeeAnn M. (red.) Bettongia. w: Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference (Wyd. 3.) [on-line]. Johns Hopkins University Press, 2005. (ang.) [dostęp 2018-10-10]
  9. A.A. Burbidge & J. Woinarski 2016, Bettongia pusilla [w:] The IUCN Red List of Threatened Species 2018 [online], wersja 2018-1 [dostęp 2018-10-10] (ang.).
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Kanguroszczurnik: Brief Summary ( puola )

tarjonnut wikipedia POL

Kanguroszczurnik (Bettongia) – rodzaj ssaka z rodziny kanguroszczurowatych (Potoroidae).

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Bettongia ( portugali )

tarjonnut wikipedia PT

Bettongia é um gênero de marsupial da família Potoroidae.

Espécies

Referências

  • GROVES, C. P. Order Diprotodontia. In: WILSON, D. E.; REEDER, D. M. (Eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference. 3. ed Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2005. v. 1, p. 43-70.
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores e editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia PT

Bettongia: Brief Summary ( portugali )

tarjonnut wikipedia PT

Bettongia é um gênero de marsupial da família Potoroidae.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores e editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia PT

Opossumråttor ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV
 src=
Hona av tasmansk opossumråtta

Opossumråttor (Bettongia) är ett släkte i familjen råttkänguruer. De kännetecknas av borstiga hår vid svansens yttersta del.

Kännetecken

Arterna är små, har en robust kropp och påminner om råttor, bortsett från de långa bakre extremiteterna. Pälsen har en grå eller gråbrun färg och buken är ljusare.[1] Öronen är avrundade och nosen saknar hår. På de främre extremiteterna finns klor som används för att gräva. Opossumråttor når en kroppslängd (huvud och bål) mellan 28 och 45 centimeter och en vikt mellan 1,1 och 2,3 kilogram. Svansen blir 25 till 33 cm lång[1]

Utbredning och levnadssätt

Arterna hade tidigare en vidsträckt utbredning över hela Australien men förekommer idag i begränsade regioner. Habitatet utgörs av gräsmark och skogar.[1] Individerna är nattaktiva och bygger ofta bon av gräs. Lesueurs opossumråtta (Bettongia lesueur) gräver däremot bon i marken eller övertar kaninhålor.[1] Denna art lever socialt i grupper och hos de andra arterna lever individerna ensamma.[1]

Födan utgörs främst av svampar som hittas i marken. I viss mån äter de även rötter, rotfrukter, as och kanske även levande smådjur.[1]

Fortplantning

Honornas pung (marsupium) är väl utvecklad och innehåller fyra spenar.[1] Parningsbeteendet är beroende på levnadsområde, i varma regioner föder honor upp till tre kullar per år. Efter dräktigheten som varar i ungefär 21 dagar föds vanligen ett ungdjur (sällan två).[1] Som hos flera andra råttkänguruer vilar ägget en tid efter befruktningen. Direkt efter födelsen parar sig honan på nytt men embryot utvecklar sig först när den äldre syskon blir självständig eller när den dör. Ungdjur stannar cirka fyra månader i pungen (marsupium) och är efter sju månader självständiga.[1] Livslängden i fångenskap går upp till 11 år.[1]

Hot

Opossumråttor är alla hotade i beståndet. Hotet utgörs av konkurrensen med införda djur som kaniner, förstöringen av levnadsområdet och jakt. Dessutom dödas de av införda rovdjur.[1][2]

Arter

Enligt Wilson & Reeder (2005) utgörs släktet av fyra levande arter och en utdöd art.[2][3]

  • Tasmansk opossumråtta (Bettongia gaimardi) har en ljusbrun päls. Arten förekom tidigare på södra delen av det australiska fastlandet men är utdöd där sedan 1910. Bara underarten B. g. cuniculusTasmanien finns kvar. Hela beståndet listas av IUCN som nära hotad (NT).
  • Lesueurs opossumråtta (Bettongia lesueur) gräver bon under jorden och hannarna skapar ett harem. Även denna art levde i större delar av det australiska fastlandet men blev utrotad där under 1960-talet. Den förekommer nu bara på mindre öar nära delstaten Western Australia. Den listas likaså som nära hotad.
  • Borstsvansad opossumråtta (Bettongia penicillata) har längre borsthår vid svansen än de andra arterna. Den fanns i större delar av södra Australien men lever idag bara i sydvästra Western Australia. IUCN klassificerar arten som akut hotad (CR).
  • Bettongia pusilla är bara känd från kvarlevor och dog troligen ut under 1500-talet.
  • Nordlig opossumråtta (Bettongia tropica) räknades 1932 som utdöd och fram dit var bara 6 individer kända. Senare återupptäcktes arten i Queensland. För att rädda beståndet påbörjades avelsprogram. Den listas som starkt hotad (EN).

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 23 juni 2009.

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h i j k] Nowak, R. M. (1999) sid. 100-101 Google books
  2. ^ [a b] Bettongia på IUCN:s rödlista, läst 6 april 2013.
  3. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Bettongia (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4

Tryckta källor

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
  • Macdonald, David W. (red.), (1984) Jordens Djur 5: Pungdjuren, fladdermössen, insektätarna m.fl.. Stockholm: Bonnier Fakta. s. 134-143, ISBN 91-34-50357-9
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Opossumråttor: Brief Summary ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV
 src= Hona av tasmansk opossumråtta

Opossumråttor (Bettongia) är ett släkte i familjen råttkänguruer. De kännetecknas av borstiga hår vid svansens yttersta del.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Кенгуровий щур ( ukraina )

tarjonnut wikipedia UK

Живлення

Кенгурові щури активні в темний час доби. Влітку і восени вони харчуються грибами. У грибах міститься багато протеїну, проте більш важливим і необхідним джерелом енергії цих тварин є коріння, бульби, цибулини та насіння рослин. За допомогою міцних, загнутих кігтів передніх лап кенгуровий щур викопує із землі коренеплоди. Він поїдає також і комах. Взимку щур харчується смолою деяких чагарників. У кенгурових щурів двокамерний шлунок. Спочатку їжа потрапляє в перший відділ шлунку, а потім надходить у другий — тут живуть бактерії, за допомогою яких з їжі засвоюється найбільша кількість поживних речовин.

Спосіб життя

Кенгурові щури тримаються поодинці. Величина індивідуальної ділянки кожної особини залежить від кількості корму на ній. Чим більше є корму, тим менша ділянка необхідна для тварини.

Вдень кенгурові щури ховаються у своїх гніздах. Ці тварини дуже агресивно захищають свої території від вторгнення харчових конкурентів. Проте кенгурові щури не завжди агресивні, до деяких тварин вони ставляться терпимо і навіть розділяють з ними територію. Вони влаштовують гнізда на землі серед рослин. Кенгурові щури викопують у землі ямку і вистилають її травою, шматочками деревини та хворостом. Необхідний будівельний матеріал кенгурові щури переносять за допомогою хвоста. Вони охоплюють купу хмизу хвостом і тягнуть її за собою по землі. Деякі види переносять його, притримуючи передніми лапками. У пошуках їжі кенгуровий щур повільно перестрибує з місця на місце, при цьому він нагинає голову до землі й принюхується.

Розмноження

Самиці кенгурового щура стають статевозрілими у віці шести місяців. Кенгурові щури можуть розмножуватися впродовж усього року. Вагітність триває всього три тижні. Самиця щоразу народжує одне дитинча. Бувають випадки народження двійнят, проте завжди виживає тільки один з малюків. Незабаром після його появи на світ самка знову злучається. Новонароджені крихітні за розмірами, але у них уже розвинені передні кінцівки, за допомогою яких вони вповзають у сумку. Тут малюк проводить 4-5 місяців. Щойно він залишає сумку, в неї забирається наступне дитинча. У цей час доросліший малюк супроводжує самку і спить у її гнізді. Він залишає матір тоді, коли з сумки вибирається його молодший братик.

Класифікація

У складі роду виділяють 5 видів:

  • Кенгуру короткомордий (Bettongia gaimardi). Має два підвиди:
    • Bettongia gaimardi gaimardi. Вимерлий підвид. Раніше був широкорозповсюдженний в південно-східній частині австралійського материка аж до південно-східної частини Квінсленду. Вимер приблизно в 1920-х роках.
    • Bettongia gaimardi cuniculus. Широкорозповсюдженний у східній частині Тасманії на висоті від 1000 м[1].
  • Кенгуру китицехвостий (Bettongia lesueur). Вид раніше був розповсюдженний в центральній, південній та південно-західній частинах Австралії. В даний час в природній природі вимер на континентальній частині Австралії, зустрічаючись на прибережних островах (Берніер і Дорр в затоці Шарк-Бей, а також острів Барроу у Західної Австралії). Інтродукований на інші острови Західної Австралії, а також у деякі заповідники материкової Австралії[2].
  • Щур кенгуровий Bettongia penicillata. Виділяються два підвиди:
    • Bettongia penicillata penicillata. Підвид раніше був поширений в південно-східній частині Австралії; в даний час вважається вимерлим.
    • Bettongia penicillata ogilbyi. Зустрічається в обмеженій кількості в Західній Австралії[3].
  • Bettongia tropica. Зустрічається в північно-східній частині штату Квінсленд[4].
  • Bettongia pusilla. Вимерлий вид. Відомий за кістковим останкам в Південній і Західній Австралії.

Доісторичний вид Bettongia moyesi описаний з середнього міоцену формації Ріверслайт[5].

Примітки

  1. Bettongia gaimardi (en). International Union for Conservation of Nature and Natural Resources. Архів оригіналу за 2011-05-08. Процитовано 2011-05-08.
  2. Bettongia lesueur (en). International Union for Conservation of Nature and Natural Resources. Архів оригіналу за 2011-05-08. Процитовано 2011-05-08.
  3. Bettongia penicillata (en). International Union for Conservation of Nature and Natural Resources. Архів оригіналу за 2011-05-08. Процитовано 2011-05-08.
  4. Bettongia tropica (en). International Union for Conservation of Nature and Natural Resources. Архів оригіналу за 2011-05-08. Процитовано 2011-05-08.
  5. Flannery, T.F. and Archer, M, 1987. Bettongia moyesi, a new and plesiomorphic kangaroo (Marsupialia: Potoridae) from Miocene sediments of northwestern Queensland. ‘Possums and Opossums: Studies in Evolution’, Pp.759-67. ed. M. Archer. Surrey Beatty & Sons and the Royal Zoological Society of New South Wales, Sydney pdf


lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Автори та редактори Вікіпедії
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia UK

Chi Chuột cống túi ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI

Bettongia là một chi động vật có vú trong họ Potoroidae, bộ Hai răng cửa. Chi này được Gray miêu tả năm 1837.[1] Loài điển hình của chi này là Bettongia setosa Gray, 1837 (= Kangurus gaimardi Desmarest, 1822).

Các loài

Chi này gồm các loài:

Hình ảnh

Chú thích

  1. ^ a ă Wilson, D. E.; Reeder, D. M. biên tập (2005). “Bettongia”. Mammal Species of the World . Baltimore: Nhà in Đại học Johns Hopkins, 2 tập (2.142 trang). ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến động vật có vú này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

Chi Chuột cống túi: Brief Summary ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI

Bettongia là một chi động vật có vú trong họ Potoroidae, bộ Hai răng cửa. Chi này được Gray miêu tả năm 1837. Loài điển hình của chi này là Bettongia setosa Gray, 1837 (= Kangurus gaimardi Desmarest, 1822).

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

Короткомордые кенгуру ( venäjä )

tarjonnut wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Подкласс: Звери
Инфракласс: Сумчатые
Подотряд: Macropodiformes
Семейство: Кенгуровые крысы
Род: Короткомордые кенгуру
Международное научное название

Bettongia Gray (1837)

Синонимы Типовой вид
Bettongia setosa Gray (1837) (=Kangurus gaimardi Desmarest, 1822)
Виды Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 552438NCBI 65620EOL 15073FW 40142

Короткомордые кенгуру[1], или опоссумные крысы[1] (лат. Bettongia) — род сумчатых семейства Кенгуровые крысы (Potoroidae).

Виды и распространение

В составе рода выделяются 5 видов[2]:

  • Bettongia gaimardi gaimardi. Вымерший подвид. Ранее был широкорастранён в юго-восточной части австралийского материка вплоть до юго-восточной части Квинсленда. Вымер примерно в 1920-х годах.
  • Bettongia gaimardi cuniculus. Широкорастранён в восточной части Тасмании на высоте от 1000 м[3].
  • Кистехвостый кенгуру (Bettongia lesueur). Вид ранее был широкораспространён в центральной, южной и юго-западной частях Австралии. В настоящее время в естественной природе вымер на континентальной части Австралии, встречаясь на некоторых прибрежных островах (Берниер и Дорр в заливе Шарк-Бей, а также остров Барроу в Западной Австралии). Интродуцирован на другие острова Западной Австралии, а также в некоторые заповедники материковой Австралии[4].
  • Bettongia penicillata. Выделяются два подвида:
  • Bettongia penicillata penicillata. Подвид ранее был распространён в юго-восточной части Австралии; в настоящее время считается вымершим.
  • Bettongia penicillata ogilbyi. Встречается в ограниченном количестве в Западной Австралии[5].
  • Bettongia tropica. Встречается в северо-восточной части штата Квинсленд[6].
  • Bettongia pusilla. Вымерший вид. Известен по костным останкам в Южной и Западной Австралии.

Короткомордые кенгуру — обитатели открытых ландшафтов[7]. Селятся в лугах, вересковых пустошах, склерофитных лесах[2].

Описание

Короткомордые кенгуру небольшие животные. Длина тела от 280 до 450 мм, хвоста — 250 330 мм. Вес варьирует от 1,1 до 1,6 кг у вида Bettongia penicillata и от 1,2—2,25 кг у вида Bettongia gaimardi[2]. Волосяной покров густой и мягкий. Спина бурого, серо-бурого, серого и тёмно-серого до светло-красного цвета, брюхо — серого или белого цвета. Носовое зеркало красноватого цвета. Уши укороченные и округлые. Хвост частично хватательный[7]. Передние лапы короче задних. При передвижении используются только задние лапы[2].

Образ жизни

Короткомордые кенгуру ведут наземный образ жизни. Активность приходится на ночь. Строят гнёзда (преимущественно из травы, иногда с использованием веток и коры), используя цепкий хвост[2]. Вид Bettongia lesueur иногда сооружает большие норы, часто используя для этого кроличьи норы.

Питание

Короткомордые кенгуру питаются преимущественно подземными частями травянистых растений[7]. Имеются данные, что важное место в рационе составляют грибы, особенно для вида Bettongia gaimardi, обитающего в Тасмании[2].

Воспроизводство

Сумка развита хорошо. У самок четыре соска[2]. Самка приносит потомство раз в год. Беременность длится 22 дня. В помёте один детёныш, который остаётся при матери в сумке около 120 дней[7].

Примечания

  1. 1 2 Соколов В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Млекопитающие. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1984. — С. 22. — 10 000 экз.
  2. 1 2 3 4 5 6 7 Ronald M. Nowak. Walker's mammals of the world. — 6-е изд.. — JHU Press, 1999. — P. 100. — 1936 p. — ISBN 9780801857898.
  3. Bettongia gaimardi (англ.). International Union for Conservation of Nature and Natural Resources. Проверено 8 мая 2011. Архивировано 8 мая 2011 года.
  4. Bettongia lesueur (англ.). International Union for Conservation of Nature and Natural Resources. Проверено 8 мая 2011. Архивировано 8 мая 2011 года.
  5. Bettongia penicillata (англ.). International Union for Conservation of Nature and Natural Resources. Проверено 8 мая 2011. Архивировано 8 мая 2011 года.
  6. Bettongia tropica (англ.). International Union for Conservation of Nature and Natural Resources. Проверено 8 мая 2011. Архивировано 8 мая 2011 года.
  7. 1 2 3 4 Соколов В. Е. Систематика млекопитающих. Учеб. пособие для университетов. — Высшая школа. — М., 1973. — С. 99-100. — 432 с.
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Авторы и редакторы Википедии

Короткомордые кенгуру: Brief Summary ( venäjä )

tarjonnut wikipedia русскую Википедию

Короткомордые кенгуру, или опоссумные крысы (лат. Bettongia) — род сумчатых семейства Кенгуровые крысы (Potoroidae).

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Авторы и редакторы Википедии

草原袋鼠属 ( kiina )

tarjonnut wikipedia 中文维基百科
注意:本页面含有Unihan新版用字:「𪖈」。有关字符可能會错误显示,詳见Unicode扩展汉字

草原袋鼠屬(或稱短鼻𪖈屬)下的動物,現已知有五種:[1]

赤褐袋鼠有時被指是草原袋鼠的一種,但很明顯是錯誤的。

草原袋鼠屬下所有種都被列在《瀕危野生動植物種國際貿易公約》附錄一的保護之下。

參考

  1. ^ 1.0 1.1 Groves, Colin. Wilson, D. E., and Reeder, D. M. (eds), 编. Mammal species of the world 3rd edition. Johns Hopkins University Press. 16 November 2005: 57–58. ISBN 0-801-88221-4. 引文格式1维护:冗余文本 (link)
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
维基百科作者和编辑
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 中文维基百科

草原袋鼠属: Brief Summary ( kiina )

tarjonnut wikipedia 中文维基百科

草原袋鼠屬(或稱短鼻𪖈屬)下的動物,現已知有五種:

蓋氏袋鼠(B. gaimardi) 勒氏短鼻𪖈(B. leseur) 毛尾袋鼠(B. penicillata) 短鼻大袋鼠(B. tropica) † B. pusilla

赤褐袋鼠有時被指是草原袋鼠的一種,但很明顯是錯誤的。

草原袋鼠屬下所有種都被列在《瀕危野生動植物種國際貿易公約》附錄一的保護之下。

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
维基百科作者和编辑
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 中文维基百科

베통기아속 ( Korea )

tarjonnut wikipedia 한국어 위키백과

베통기아속(Bettongia)은 쥐캥거루과에 속하는 유대류 속의 하나이다. 현존하는 4종으로 이루어져 있다.[1]

하위 종

각주

  1. Groves, C.P. (2005). Wilson, D.E.; Reeder, D.M., 편집. 《Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference》 (영어) 3판. 존스 홉킨스 대학교 출판사. 57–58쪽. ISBN 0-801-88221-4. OCLC 62265494.
  2. Flannery, T.F. and Archer, M, 1987. Bettongia moyesi, a new and plesiomorphic kangaroo (Marsupialia: Potoridae) from Miocene sediments of northwestern Queensland. ‘Possums and Opossums: Studies in Evolution’, Pp.759–67. ed. M. Archer. Surrey Beatty & Sons and the Royal Zoological Society of New South Wales, Sydney pdf
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia 작가 및 편집자
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 한국어 위키백과