Berylmys berdmorei ye una especie de royedor de la familia Muridae.
Ye endemicu de Camboya, Laos, Myanmar, Tailandia, y Vietnam.
Berylmys berdmorei és una espècie de rosegador de la família dels múrids. Viu a altituds d'entre 200 i 2.000 msnm a Cambodja, Laos, Myanmar, Tailàndia, el Vietnam i la Xina. El seu hàbitat natural són els boscos de diferents tipus. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.[1] Aquest tàxon fou anomenat en honor del capità Thomas Matthew Berdmore.[2]
Berylmys berdmorei és una espècie de rosegador de la família dels múrids. Viu a altituds d'entre 200 i 2.000 msnm a Cambodja, Laos, Myanmar, Tailàndia, el Vietnam i la Xina. El seu hàbitat natural són els boscos de diferents tipus. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie. Aquest tàxon fou anomenat en honor del capità Thomas Matthew Berdmore.
Die Kleine Weißzahnratte (Berylmys berdmorei) ist eine Säugetierart aus der Gattung der Weißzahnratten (Berylmys) innerhalb der Nagetiere (Rodentia). Sie kommt in Südostasien von südlichen China über den Süden Myanmars bis in den Süden Vietnams vor.
Die Kleine Weißzahnratte erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 17,5 bis 22,5 Zentimeter und eine Schwanzlänge von 13,4 bis 19,2 Zentimeter bei einem Gewicht von 118 bis 235 Gramm. Die Hinterfußlänge beträgt 36 bis 46 Millimeter und die Ohrlänge 23 bis 29 Millimeter.[1] Das Rückenfell ist stahlgrau, das Bauchfell weiß. Der Schwanz ist etwas kürzer als der Restkörper, die Oberseite ist gleichmäßig dunkelbraun und die Unterseite variiert von durchgängig braun zu grau gescheckt oder schwarz gefleckt. Die Oberseite der Vorder- und Hinterfüße sind gräulich-weiß. Die Weibchen besitzen vier Paar Zitzen, von denen je eines im Brust- und Bauchbereich und zwei in der Leistengegend sitzen.[1] Der Schädel hat eine Länge von etwa 42 Millimeter.[1]
Die Kleine Weißzahnratte kommt in Südostasien vom südlichen China und dem Süden Myanmars über Thailand, Laos und Kambodscha bis in den Süden Vietnams vor.[2] In China ist sie nur im südlichen Sichuan nachgewiesen. Die Höhenverbreitung reicht vom Flachland bis etwa 1400 Meter.[1]
Die Kleine Weißzahnratte lebt vor allem in Waldgebieten des Flachlands und des unteren Berglandes bis in Höhen von etwa 1400 Meter, sie bevorzugt dabei ansteigendes und sumpfiges Gelände. Sie ist nachtaktiv und bodenlebend, den Tag verbringt sie in unterirdischen Bauen. Gelegentlich tritt sie in landwirtschaftlich genutzten Flächen auf und kann dort als Schädling angesehen werden, generell vermeidet sie jedoch die Nähe zu Menschen und menschlichen Ansiedlungen.[1]
Die Kleine Weißzahnratte wird als eigenständige Art innerhalb der Weißzahnratten (Gattung Berylmys) eingeordnet, die aus vier Arten besteht.[3] Die wissenschaftliche Erstbeschreibung erfolgte durch Edward Blyth im Jahr 1851 aus der Tanintharyi-Region um Mergui im Süden des heutigen Myanmar.[3]
Die Art wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) als nicht gefährdet (least concern) gelistet. Begründet wird dies durch das große Verbreitungsgebiet, die angenommen großen Bestände der Art und die Anpassungsfähigkeit an Lebensraumveränderungen. Bestandsgefährdende Risiken für die Art sind nicht bekannt, in Teilen des Verbreitungsgebietes gilt sie sogar als Landwirtschaftsschädling.[2]
Die Kleine Weißzahnratte (Berylmys berdmorei) ist eine Säugetierart aus der Gattung der Weißzahnratten (Berylmys) innerhalb der Nagetiere (Rodentia). Sie kommt in Südostasien von südlichen China über den Süden Myanmars bis in den Süden Vietnams vor.
The small white-toothed rat (Berylmys berdmorei) is a species of rodent in the family Muridae. It is found in Cambodia, Laos, Myanmar, Thailand, and Vietnam.
The small white-toothed rat (Berylmys berdmorei) is a species of rodent in the family Muridae. It is found in Cambodia, Laos, Myanmar, Thailand, and Vietnam.
Berylmys berdmorei es una especie de roedor de la familia Muridae.
Se encuentra sólo en Camboya, Laos, Birmania, Tailandia, y Vietnam.
Berylmys berdmorei Berylmys generoko animalia da. Karraskarien barruko Murinae azpifamilia eta Muridae familian sailkatuta dago.
Berylmys berdmorei Berylmys generoko animalia da. Karraskarien barruko Murinae azpifamilia eta Muridae familian sailkatuta dago.
Berylmys berdmorei (Blyth, 1851) è un roditore della famiglia dei Muridi, diffuso in Cina e Indocina.[1][2]
Roditore di grandi dimensioni, con lunghezza della testa e del corpo tra 175 e 255 mm, la lunghezza della coda tra 134 e 192 mm, la lunghezza del piede tra 36 e 46 mm, la lunghezza delle orecchie tra 23 e 29 mm e un peso fino a 331 g.[3]
La pelliccia è moderatamente lunga e ruvida. Le parti superiori sono color acciaio, le parti ventrali sono bianche. Le orecchie sono arrotondate. Il dorso delle zampe è bianco-grigiastro. La coda è più corta della testa e del corpo, marrone scuro superiormente, mentre inferiormente variano dal marrone al bianco-grigiastro screziato. Le femmine hanno un paio di mammelle pettorali, due paia post-ascellari e due paia inguinali. Il cariotipo è 2n=40 FN=64.
È una specie notturna. Passa la maggior parte del giorno in cunicoli e tane. Occasionalmente provoca danni all'agricoltura, sebbene eviti insediamenti umani.
Questa specie è diffusa nella provincia cinese dello Yunnan, Thailandia, Laos, Cambogia, Vietnam meridionale e l'Isola di Côn Đảo.
Vive nelle foreste fino a 1.400 metri di altitudine. È stato spesso osservato in prossimità di zone paludose.
La IUCN Red List, considerato il vasto areale, la tolleranza al degrado del proprio habitat e la popolazione numerosa,, classifica M.berdmorei come specie a rischio minimo (LC).[1]
Berylmys berdmorei (Blyth, 1851) è un roditore della famiglia dei Muridi, diffuso in Cina e Indocina.
Berylmys berdmorei is een knaagdier uit het geslacht Berylmys dat voorkomt in Zuid-Yunnan (Zuid-China), Zuid-Myanmar, Thailand, Noord- en Midden-Laos, Cambodja en Zuid-Vietnam, inclusief de archipel Côn Đảo.[2] Er zijn Midden-Pleistocene fossiele kiezen van deze soort gevonden in Midden-Thailand.[3] Deze soort komt voor van zeeniveau tot 1300 m hoogte op Mount Anka in het noorden van Thailand. Er zijn vrij weinig exemplaren van deze soort bekend.[4]
B. berdmorei is een gedrongen, middelgrote rat met een grijze rug en een witte onderkant. Het dier heeft een vrij korte staart. De kop-romplengte bedraagt 190 tot 255 mm, de staartlengte 147 tot 192 mm, de achtervoetlengte 37 tot 46 mm, de oorlengte 20 tot 29 mm en het gewicht 177 tot 300 gram.[4]
De typelocatie is Mergui, in het zuiden van Myanmar. Er zijn twee synoniemen: Epimys berdmorei mullulus Thomas, 1916 uit Thagata in Zuid-Myanmar en Rattus berdmorei magnus Kloss, 1916 uit Zuidoost-Thailand.[4]
Exemplaren uit het noordwestelijke deel van de verspreiding (zuidelijk Myanmar, noordelijk Thailand en noordelijk Laos) schijnen wat kleiner te zijn dan exemplaren uit het zuidoosten (zuidelijk Thailand en zuidelijk Vietnam). Mogelijk is de zuidoostelijke populatie een aparte ondersoort, waarvoor de naam magnus zou kunnen worden gebruikt. Door het kleine aantal exemplaren dat bekend is, is het echter nog niet duidelijk of dit verschil er werkelijk is.[4]
Bronnen, noten en/of referenties
Berylmys berdmorei[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Edward Blyth 1851. Berylmys berdmorei ingår i släktet Berylmys och familjen råttdjur.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[4]
Arten når vanligen en längd (huvud och bål) av 175 till 207 mm, en svanslängd av 134 till 170 mm och en vikt mellan 118 och 205 g. I Thailand kan vissa exemplar vara 255 mm långa (huvud och bål), med en upp till 192 mm lång svans och en maximal vikt av 235 g. Berylmys berdmorei har 36 till 46 mm långa bakfötter och 24 till 29 mm långa öron. Ovansidan är täckt av mörkgrå päls och på extremiteterna förekommer ljusgråa eller vita hår. Det finns en tydlig gräns mellan ovansidans päls och den vita pälsen på buken. På öronen förekommer tunna hår.[6]
Detta råttdjur förekommer i Sydostasien från södra Kina och östra Burma över Laos, Thailand och Kambodja till södra Vietnam och norra Malackahalvön.[1] Arten finns även på mindre öar i området.[3] I bergstrakter når Berylmys berdmorei 2000 meter över havet. Habitatet utgörs av skogar, ofta träskskogar. Berylmys berdmorei uppsöker även jordbruksmark när den känner sig ostörd. Den är aktiv på natten och vilar på dagen i boet.[1]
Boet är en några meter lång tunnel med två ingångar och ett större rum. Enligt ett fåtal dokumentationer lever en mindre familjegrupp i boet. De skapar ett större förråd.[6]
Berylmys berdmorei är liksom andra släktmedlemmar ett skadedjur på odlade växter.[6]
Berylmys berdmorei är en däggdjursart som först beskrevs av Edward Blyth 1851. Berylmys berdmorei ingår i släktet Berylmys och familjen råttdjur. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade.
Arten når vanligen en längd (huvud och bål) av 175 till 207 mm, en svanslängd av 134 till 170 mm och en vikt mellan 118 och 205 g. I Thailand kan vissa exemplar vara 255 mm långa (huvud och bål), med en upp till 192 mm lång svans och en maximal vikt av 235 g. Berylmys berdmorei har 36 till 46 mm långa bakfötter och 24 till 29 mm långa öron. Ovansidan är täckt av mörkgrå päls och på extremiteterna förekommer ljusgråa eller vita hår. Det finns en tydlig gräns mellan ovansidans päls och den vita pälsen på buken. På öronen förekommer tunna hår.
Detta råttdjur förekommer i Sydostasien från södra Kina och östra Burma över Laos, Thailand och Kambodja till södra Vietnam och norra Malackahalvön. Arten finns även på mindre öar i området. I bergstrakter når Berylmys berdmorei 2000 meter över havet. Habitatet utgörs av skogar, ofta träskskogar. Berylmys berdmorei uppsöker även jordbruksmark när den känner sig ostörd. Den är aktiv på natten och vilar på dagen i boet.
Boet är en några meter lång tunnel med två ingångar och ett större rum. Enligt ett fåtal dokumentationer lever en mindre familjegrupp i boet. De skapar ett större förråd.
Berylmys berdmorei är liksom andra släktmedlemmar ett skadedjur på odlade växter.
Berylmys berdmorei là một loài động vật có vú trong họ Chuột, bộ Gặm nhấm. Loài này được Blyth mô tả năm 1851.[1]
Berylmys berdmorei là một loài động vật có vú trong họ Chuột, bộ Gặm nhấm. Loài này được Blyth mô tả năm 1851.
大泡灰鼠(学名:Berylmys berdmorei)为鼠科巨鼠属的动物,分布于中国、柬埔寨、老挝、缅甸、泰国和越南。在中国大陆,分布于云南等地,多栖息于丛林中。该物种的模式产地在缅甸。[1]
작은흰이빨쥐(Berylmys berdmorei)는 쥐과에 속하는 설치류의 일종이다.[2] 중국과 인도차이나 지역에 분포한다.[1]
꼬리 길이 134~192mm를 제외한 몸길이가 175~255mm에 이르는 대형 설치류로 발 길이는 36~46mm, 귀 길이는 23~29mm이다. 몸무게는 최대 331g이다.[3]
야행성 동물로 낮 시간의 대부분을 터널과 굴 속에서 보낸다. 농경지에 피해를 주기도 하지만 사람이 사는 곳을 피한다.
중국 윈난성과 태국, 라오스, 캄보디아, 베트남 남부와 꼰다오 제도 등에 널리 분포한다. 해발 1,400m 이내의 숲에서 서식한다. 습지 근처에서 관찰되기도 한다.