dcsimg

Associations ( englanti )

tarjonnut BioImages, the virtual fieldguide, UK
In Great Britain and/or Ireland:
Foodplant / gall
stroma of Epichlo causes gall of stem of Festuca ovina sens.str.

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
BioImages
projekti
BioImages

Comments ( englanti )

tarjonnut eFloras
Many infraspecific taxa have been described, in which, Festuca ovina var. duriuscula ((L.) Koch was recorded in Taiwan.
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliografinen lainaus
Gramineae (Poaceae) in Flora of Taiwan Vol. 0 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
lähde
Poaceae in Flora of Taiwan @ eFloras.org
muokkaaja
Chang-Sheng Kuoh
projekti
eFloras.org
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
eFloras

Comments ( englanti )

tarjonnut eFloras
This is an extremely polymorphic species with a natural distribution throughout temperate and cold parts of the N hemisphere. It provides good forage on poor upland soils. Numerous variants have been recognized at infraspecific rank, often from different habitats and based on small differences in pubescence, size, proportion of vegetative and floral parts, and other characters. The name Festuca airoides Lamarck, a European segregate, has been applied to plants from the F. ovina complex in China.

Festuca ovina and related species (nos. 43–47) can be distinguished from members of the F. rubra complex as follows: plants densely tufted, without rhizomes; young leaf sheaths with free, overlapping margins; shoots intravaginal; leaf blades with only midrib or also two lateral ribs well defined; leaf sclerenchyma a continuous or broken subepidermal band, or 3 broad strands at midrib and margins.

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliografinen lainaus
Flora of China Vol. 22: 228, 238, 240 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
lähde
Flora of China @ eFloras.org
muokkaaja
Wu Zhengyi, Peter H. Raven & Hong Deyuan
projekti
eFloras.org
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
eFloras

Description ( englanti )

tarjonnut eFloras
Culm 20-30 cm tall, less than 0.5 mm in diameter, base erect, new shoots all intra-vaginal. Blades radical, tufted, coriaceous, needle-like, 0.5 mm indiameter; ligule chartaceous, 0.3 mm long, fimbriate. Panicle narrow. Spikelets several-flowered, up to 9 mm long, more or less compressed; glumes chartaceous; the lower narrowly lanceolate, 1-nerved, 5 mm long; the upper lanceolate, 3--nerved, mucronate, 6 mm long; lemmas subcoriaceous, 6 mm long, boat-shaped, lanceolate, 5-nerved, with a short awn; palea subcoraceous, oblong, 2-keeled, 5.5 mm long. Caryopsis 3.5 mm long, sylindrical; hilum linear.
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliografinen lainaus
Gramineae (Poaceae) in Flora of Taiwan Vol. 0 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
lähde
Poaceae in Flora of Taiwan @ eFloras.org
muokkaaja
Chang-Sheng Kuoh
projekti
eFloras.org
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
eFloras

Description ( englanti )

tarjonnut eFloras
Plant densely tufted; shoots intravaginal. Culms 10–60 cm tall; node 1. Leaf sheaths glabrous or basal leaf sheaths occasionally with trichomes; auricles present as erect swellings or absent; leaf blades filiform, conduplicate, (3–)8–25 cm × 0.3–0.6 mm, margins usually scabrid, veins 5(–7); adaxial to abaxial sclerenchyma strands absent, abaxial sclerenchyma in a continuous ring; ligule (0.1–)0.2–0.5 mm, margin ciliate. Panicle contracted, narrow, 2–8 cm; branches (0.5–)1–2 cm, 1 at lowest node. Spikelets 4–6 mm, greenish, purplish or brown; florets 3–6; glumes glabrous or scabrid below apex; lower glume narrowly lanceolate to lanceolate, 1.8–2.8 mm; upper glume lanceolate or broadly lanceolate, 2.8–3.5 mm; rachilla internodes 0.8–1 mm; lemmas 3–4(–5) mm, punctiform or scabrid; awns 0.5–2 mm; palea keels scabrid. Anthers 1.5–2.2 mm. Ovary apex glabrous. Fl. and fr. Jun–Sep.
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliografinen lainaus
Flora of China Vol. 22: 228, 238, 240 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
lähde
Flora of China @ eFloras.org
muokkaaja
Wu Zhengyi, Peter H. Raven & Hong Deyuan
projekti
eFloras.org
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
eFloras

Distribution ( englanti )

tarjonnut eFloras
Throughout temperate regions.
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliografinen lainaus
Annotated Checklist of the Flowering Plants of Nepal Vol. 0 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
lähde
Annotated Checklist of the Flowering Plants of Nepal @ eFloras.org
tekijä
K.K. Shrestha, J.R. Press and D.A. Sutton
projekti
eFloras.org
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
eFloras

Distribution ( englanti )

tarjonnut eFloras
Anhui, Gansu, Guizhou, Jiangsu (cultivated), Jilin, Nei Mongol, Ningxia, Qinghai, Shaanxi, Sichuan, Taiwan, Xinjiang, Xizang, Yunnan, Zhejiang [Japan, Korea, Mongolia, Russia; SW Asia (Caucasus), Europe, North America].
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliografinen lainaus
Flora of China Vol. 22: 228, 238, 240 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
lähde
Flora of China @ eFloras.org
muokkaaja
Wu Zhengyi, Peter H. Raven & Hong Deyuan
projekti
eFloras.org
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
eFloras

Distribution ( englanti )

tarjonnut eFloras
Widely distributed in temperate lands throughout the world, and in the alpine of tropical area.
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliografinen lainaus
Gramineae (Poaceae) in Flora of Taiwan Vol. 0 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
lähde
Poaceae in Flora of Taiwan @ eFloras.org
muokkaaja
Chang-Sheng Kuoh
projekti
eFloras.org
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
eFloras

Elevation Range ( englanti )

tarjonnut eFloras
3600-5600 m
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliografinen lainaus
Annotated Checklist of the Flowering Plants of Nepal Vol. 0 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
lähde
Annotated Checklist of the Flowering Plants of Nepal @ eFloras.org
tekijä
K.K. Shrestha, J.R. Press and D.A. Sutton
projekti
eFloras.org
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
eFloras

Habitat ( englanti )

tarjonnut eFloras
Alpine meadows, steppe, grassy places in forests; 1600–4400 m.
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliografinen lainaus
Flora of China Vol. 22: 228, 238, 240 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
lähde
Flora of China @ eFloras.org
muokkaaja
Wu Zhengyi, Peter H. Raven & Hong Deyuan
projekti
eFloras.org
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
eFloras

Distribution ( kastilia )

tarjonnut IABIN
Chile Central
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Universidad de Santiago de Chile
tekijä
Pablo Gutierrez
kumppanisivusto
IABIN

Physical Description ( englanti )

tarjonnut USDA PLANTS text
Perennials, Terrestrial, not aquatic, Stems nodes swollen or brittle, Stems erect or ascending, Stems caespitose, tufted, or clustered, Stems or basal sheaths yellow to green, brown or black at base, Stems terete, round in cross section, or polygonal, Stem internodes hollow, Stems with inflorescence less than 1 m tall, Stems, culms, or scapes exceeding basal leaves, Leaves mostly basal, below middle of stem, Leaves mostly cauline, Leaves conspicuously 2-ranked, distichous, Leaves sheathing at base, Leaf sheath mostly open, or loose, Leaf sheath smooth, glabrous, Leaf sheath and blade differentiated, Leaf blades linear, Leaf blades very narrow or filiform, less than 2 mm wide, Leaf b lade margins folded, involute, or conduplicate, Leaf blades mostly glabrous, Ligule present, Ligule an unfringed eciliate membrane, Inflorescence terminal, Inflorescence an open panicle, openly paniculate, branches spreading, Inflorescence a contracted panicle, narrowly paniculate, branches appressed or ascending, Inflorescence solitary, with 1 spike, fascicle, glomerule, head, or cluster per stem or culm, Inflorescence branches more than 10 to numerous, Flowers bisexual, Spikelets pedicellate, Spikelets laterally compressed, Spikelet less than 3 mm wide, Spikelets with 3-7 florets, Spikelets solitary at rachis nodes, Spikelets all alike and fertille, Spikelets bisexual, Spikelets disarticulating above the glumes, glumes persistent, Spikelets disarticulating beneath or between the florets, Rachilla or pedicel glabrous, Glumes present, empty bracts, Glumes 2 clearly present, Glumes distinctly unequal, Glumes shorter than adjacent lemma, Glumes 1 nerved, Glumes 3 nerved, Lemm a similar in texture to glumes, Lemma coriaceous, firmer or thicker in texture than the glumes, Lemma 5-7 nerved, Lemma glabrous, Lemma apex acute or acuminate, Lemma mucronate, very shortly beaked or awned, less than 1-2 mm, Lemma margins thin, lying flat, Lemma straight, Palea present, well developed, Palea about equal to lemma, Palea longer than lemma, Palea 2 nerved or 2 keeled, Stamens 3, Styles 2-fid, deeply 2-branched, Stigmas 2, Fruit - caryopsis, Caryopsis ellipsoid, longitudinally grooved, hilum long-linear.
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
kääntäjä
Dr. David Bogler
lähde
Missouri Botanical Garden
lähde
USDA NRCS NPDC
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
USDA PLANTS text

Festuca ovina ( asturia )

tarjonnut wikipedia AST
 src=
Espigues
 src=
Vista de la planta
 src=
Ilustración
 src=
Detalle de les espigues
 src=
Lígula
 src=
Nel so hábitat

Festuca ovina ye una especie de planta yerbácea de la familia de les gramínees, llamada barcea, cañota o pan de corderos - ente otros.

Carauterístiques

Planta viviega hemicriptofita, de vezu cespitoso que crez en matos bien trupos. Con un tamañu de 20 a 45 centímetros, forma macolles aisllaes, cuasi esfériques. Ye una planta perenne, provista de fueyes cerdiformes de color verde buxu y rica en tarmos. Bien resistente a la seca y a baxes temperatures. raigañu añal bien dura y fibrosa, abondo fonda pero menos qu'el "ray-gras" y el dactilo. Raigaños adventicias que llueu sustitúin a la principal. Fueyes de color verde maciu virando a buxu ente 0,5 - 1mm d'anchor. Llimbos plegaos, con cantos más o menos envueltos, llegando a endolcase dafechu. Fexe con 2-6 estríes, daqué aspru; viesu llisu o con aspereces aisllaes na quilla y los cantos. Grana col granu zarráu nes glumeles endurecíes, estreches, de 0,75 mm. Color payizu. Númberu de granes per gramu =>Pesu de 1000 granes:0,7-0,6 g

Requerimientos ambientales

Clima

Temperatura pa la guañada 15 a 25 °C

Temperatura óptima de crecedera 15 a 30 °C

Temperatures máximes soportaes 30 °C

La producción del forraxe puede llegar a menguar ente un 60-70% si hai un escosamientu ente 60-90% de l'agua disponible.

Suelu

Alcuéntrase nos suelos predresu y xilizu, praos secos, bien resistente al fríu y a la seca.

Vernalización

Nun ye necesaria.

Fotoperiodo

Planta de día llargu.

Distribución

Trátase d'una especie perenne orixinaria d'Europa, bien utilizada n'obres de revegetación paisaxística, en xardinos públicos y privaos, n'espacios ensin muncha frecuencies de carga y de mala accesibilidá.Vive en rexones templaes y fríes. Alcuéntrase a esgaya en rexones montascoses.

Bioloxía y Fenoloxía

Periodu vexetativu

Reguláu por : lluz, temperatura (óptima 15 °C), la reserva de nutrientes y la competencia polos factores ambientales ente los tarmos yá formaos.

Etapes

Guañada: la dómina ideal de llantadera ye mientres la primavera o a principios de seronda. Afiyamientu: empieza cuando s'empezar a formar los raigaños secundarios.ç

periodu reproductivu

etapes

Encanáu: los entrenudos allárguense formando la caña, por onde remanez la inflorescencia. Espigáu. Dempués d'un periodu de llatencia de 30 díes tres la formación de la grana, va producise campera nuevamente..

Importancia económica

Como munches otres especies de festuca, utilízase como forraxe con bones resultaos.

Taxonomía

Festuca ovina describióse por Carlos Linneo y espublizóse en Species Plantarum 1: 73–74. 1753.[1]

Etimoloxía

Festuca: nome xenéricu que remanez del llatín y significa tarmu o brizna de paya, tamién el nome d'una meruxa ente la cebada.[2]

ovina: epítetu llatín que significa "de les oveyes".[3]

Subespecies
Sinonimia
  • Avena ovina (L.) Salisb.
  • Bromus ovinus (L.) Scop.
  • Festuca brevifolia var. utahensis St.-Yves
  • Festuca calligera (Piper) Rydb.
  • Festuca diffusa V.N.Vassil.
  • Festuca guestphalica Boenn. ex Rchb.
  • Festuca malzewii (Litv.) Reverd.
  • Festuca minutiflora Rydb.
  • Festuca saximontana Rydb.
  • Gnomonia ovina (L.) Lunell[1]
  • Festuca agrestis Wulfen ex Steud.
  • Festuca amethystina var. asperrima Hack. ex Beal
  • Festuca baumgarteniana Schur
  • Festuca capillaris Wulfen
  • Festuca centroapenninica (Markgr.-Dann.) Foggi, F.Conti & Pignatti
  • Festuca chiisanensis (Ohwi) Y.B.Alexeev
  • Festuca curvifolia Lag. ex Lange
  • Festuca eskia Lej.
  • Festuca filifolia Link
  • Festuca fontqueriana (St.-Yves) Romu
  • Festuca glaucantha Blocki
  • Festuca glaucoidea (Vetter) Y.B.Alexeev
  • Festuca hallerioides Schur
  • Festuca heterophylla Wahlenb.
  • Festuca jumpeiana (Ohwi) Kitag.
  • Festuca laevis var. ruprechtii (Boiss.) FEDTSCHENKO
  • Festuca lasiantha Schur
  • Festuca leucantha Schur
  • Festuca livida Schur
  • Festuca mariettana Y.B.Alexeev
  • Festuca maskerensis (Litard.) Romu *

Festuca multiflora Suter

  • Festuca nigra Gilib.
  • Festuca oligosantha Schur
  • Festuca pauciflora Schleich.
  • Festuca pietrosii Zapal.
  • Festuca pratensis Honck.
  • Festuca pumila Willk.
  • Festuca purpusiana (St.-Yves) Tzvelev
  • Festuca ruprechtii (Boiss.) Krecz. & Bobrov
  • Festuca sauvagei Romu *

Festuca sciaphila Schur

  • Festuca sphagnicola B.Keller
  • Festuca trachyphylla f. firmulacea Markgr.-Dann.
  • Festuca valesiaca var. lasiantha Schur
  • Festuca verguinii Sennen
  • Festuca vorobievii Prob.
  • Festuca vulgaris (K.Koch) Hayek
  • Festuca weilleri (Litard.) Romu *

Festuca yarochenkoi (St.-Yves) Y.B.Alexeev

Nome común

  • Castellanu: barcea, cañota, cañotilla, cañuela, cañuela d'oveya, escobuca, pan de corderos.[6]

Ver tamién

Referencies

  1. 1,0 1,1 «Festuca ovina». Tropicos.org. Missouri Botanical Garden. Consultáu'l 17 de xineru de 2014.
  2. (n'inglés) Watson L, Dallwitz MJ. (2008). «The grass xenera of the world: descriptions, illustrations, identification, and information retrieval; including synonyms, morphology, anatomy, physiology, phytochemistry, cytology, classification, pathogens, world and local distribution, and references». The Grass Xenera of the World. Consultáu'l 2 de febreru de 2010.
  3. N'Epítetos Botánicos
  4. Festuca ovina en PlantList
  5. «Festuca ovina en». World Checklist of Selected Plant Families. Consultáu'l 17-01-2014.
  6. Anthos - RJB/CSIS

Enllaces esternos

Cymbidium Clarisse Austin 'Best Pink' Flowers 2000px.JPG Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Botánica, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia AST

Festuca ovina: Brief Summary ( asturia )

tarjonnut wikipedia AST
Festuca ovina  src= Espigues  src= Vista de la planta  src= Ilustración  src= Detalle de les espigues  src= Lígula  src= Nel so hábitat

Festuca ovina ye una especie de planta yerbácea de la familia de les gramínees, llamada barcea, cañota o pan de corderos - ente otros.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia AST

Festuca ovina ( valencia )

tarjonnut wikipedia CA

La festuca de les ovelles (Festuca ovina) és una espècie d'herba gramínia utilitzada com a planta farratgera i ocasionalment com ornamental.

Descripció i hàbitat

És una planta perenne que fa de 20 a 45 cm d'alt. Forma tofes aïllades, gairebé esfèriques, molt denses. Les seves fulles són de color verd-grisenc i té moltes tiges. Es considera que és molt resistent a la secada i ales baixes temperatures. De vegades es troba en torberes àcides (per exemple a Escòcia) i en pastures de zones de muntanya a tot Europa (amb l'excepció d'alguns llocs de la conca mediterrània) i cap a l'est a gran part d'Àsia. Ha estat introduïda a Amèrica del Nord ;.[1]

De vegades s'ha fet servir en la gespa, ja que és una espècie relativament tolerant a la secada.[2]

Encara que creix en sòls pobres necessita sòls ben drenats

Els cultivarsornamentals de festuca ovina tenen les fulles de color més vistosos.


Fotos

Imatges


Referències

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons (Galeria)
Commons
Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata


lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autors i editors de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CA

Festuca ovina: Brief Summary ( valencia )

tarjonnut wikipedia CA

La festuca de les ovelles (Festuca ovina) és una espècie d'herba gramínia utilitzada com a planta farratgera i ocasionalment com ornamental.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autors i editors de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CA

Peiswellt y defaid ( kymri )

tarjonnut wikipedia CY

Planhigyn blodeuol Monocotaidd a math o wair yw Peiswellt y defaid sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Poaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Festuca ovina a'r enw Saesneg yw Sheep's-fescue.[1] Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Peisgwellt y Defaid, Melys y Defaid, Melys y Weirglodd, Melyslys, Peisgwellt y Waun.

Gall dyfu bron mewn unrhyw fan gan gynnwys gwlyptiroedd, coedwigoedd a thwndra. Dofwyd ac addaswyd y planhigyn gan ffermwyr dros y milenia; chwiorydd i'r planhigyn hwn yw: india corn, gwenith, barlys, reis ac ŷd.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gerddi Kew; adalwyd 21 Ionawr 2015
Comin Wikimedia
Mae gan Gomin Wikimedia
gyfryngau sy'n berthnasol i:
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Awduron a golygyddion Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CY

Peiswellt y defaid: Brief Summary ( kymri )

tarjonnut wikipedia CY

Planhigyn blodeuol Monocotaidd a math o wair yw Peiswellt y defaid sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Poaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Festuca ovina a'r enw Saesneg yw Sheep's-fescue. Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Peisgwellt y Defaid, Melys y Defaid, Melys y Weirglodd, Melyslys, Peisgwellt y Waun.

Gall dyfu bron mewn unrhyw fan gan gynnwys gwlyptiroedd, coedwigoedd a thwndra. Dofwyd ac addaswyd y planhigyn gan ffermwyr dros y milenia; chwiorydd i'r planhigyn hwn yw: india corn, gwenith, barlys, reis ac ŷd.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Awduron a golygyddion Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CY

Fåresvingel ( tanska )

tarjonnut wikipedia DA

Fåresvingel (Festuca ovina), ofte skrevet fåre-svingel, er en græsart, som er meget almindelig i hele Danmark på tør og veldrænet jord. Den findes af samme grund især i heder samt på overdrev og klitter. Planten kan blive ukrudtsagtig i græsplæner på mager jord.

Kendetegn

Fåresvingel er en flerårig, urteagtig plante (græsart) med en tueformet vækst. Bladene er grundstillede og sammenlagte, så de fremtræder trådformede og stive. De er ru på den yderste del, og da bladskederne tidligt gulner, ser planten ofte halvvissen ud. Stænglerne er længere end tuens blade, sådan at blomsterne hæves fri af dem. Blomstringen foregår i maj-juni, hvor man finder blomsterne samlet i endestillede, kun lidt forgrenede toppe. Blomsterne er 3-tallige og reducerede, som det er almindeligt for græsserne (se illustrationen under Græs-familien). Der er 3-9 blomster i hvert småaks, og dækbladene bærer en kort stak. Frugterne er nødder.

Rodsystemet er trævlet og når både vidt omkring og dybt ned.

Tuen når en højde på ca. 25 cm, og næsten det samme i bredden. De blomsterbærende stængler er 10-15 cm længere.

Udbredelse

Indikatorværdier Fåresvingel L = 7 T = x K = 3 F = x R = 3 N = 1

Fåresvingel har sin oprindelige udbredelse fra Makaronesien og Nordafrika over Lilleasien, Kaukasus, Centralasien og Sibirien til Russisk Fjernøsten, Korea, Japan og Kina. Den er desuden udbredt over hele Europa, og i Danmark er den meget almindelig på tør og sandet jord. arten er naturaliseret talrige andre steder med subtropisk eller tempereret klima. Den er knyttet til lysåbne voksesteder med en jordbund, der er tør og veldrænet, næringsfattig og sur.

På de sandede overdrev i Rødme Svinehaver i Egebjerg Bakker nordvest for Svendborg findes arten sammen med bl.a. alm. gyldenris, alm. kongepen, femhannet hønsetarm, håret høgeurt, katteskæg, liden klokke, lyngsnerre, lægeærenpris, pillestar, rødknæ, tandbælg, tidlig dværgbunke, tormentil og vellugtende gulaks[1]




Note

  1. ^ Bent Vestergaard Petersen: Fyns sandede overdrev hurtig gennemgang af de vigtigste arter på disse overdrev

Kilder

Eksterne henvisninger

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-forfattere og redaktører
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DA

Fåresvingel: Brief Summary ( tanska )

tarjonnut wikipedia DA

Fåresvingel (Festuca ovina), ofte skrevet fåre-svingel, er en græsart, som er meget almindelig i hele Danmark på tør og veldrænet jord. Den findes af samme grund især i heder samt på overdrev og klitter. Planten kan blive ukrudtsagtig i græsplæner på mager jord.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-forfattere og redaktører
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DA

Echter Schaf-Schwingel ( saksa )

tarjonnut wikipedia DE

Der Echte Schaf-Schwingel (Festuca ovina s. str.), auch als Eigentlicher Schwingel oder Gemeiner Schwingel bezeichnet, gehört zur Artengruppe der Schaf-Schwingel (Festuca ovina agg.) innerhalb der Familie der Süßgräser (Poaceae).[1]

Beschreibung

Vegetative Merkmale

Der Echte Schaf-Schwingel ist eine ausdauernde krautige Pflanze, die Wuchshöhen von 5 bis 30, zuweilen bis 60 Zentimetern erreicht. Er bildet dichte, frisch-grüne meist unbereifte, höchstens gräuliche Horste aus. Erneuerungssprosse wachsen nur innerhalb der unteren Blattscheiden empor, sodass der Echte Schaf-Schwingel ohne Stolonen und Rhizome bleibt. Die Halmen sind aufrecht und steif. Unterhalb des Blütenstandes sind die Halme kantig rau oder mit sehr kurzen Haaren übersät, zuweilen auch glatt.

Die Blattscheiden sind bis zur Basis hin offen und nur am Grund geschlossen. Die glatten Blattscheiden tragen am oberen Ende zwei seitliche kleine Öhrchen, die am Rand fein bewimpert sind. Das Blatthäutchen ist ein 0,1 bis 0,2 Millimeter langer häutiger Saum. Die sehr dünnen, haar- oder borstenähnlichen Blattspreiten sind bei einer Länge von 3 und 25 Zentimeter sowie einem Durchmesser von 0,3 bis 0,6 Millimeter im Querschnitt herzförmig oder eiförmig scharf und fest zusammengefaltet. Die Spreitenspitzen sind stumpf und rau. Oberseits sind sie sehr kurz behaart oder zumindest rau, unterseits aber kahl. Die Spreite hat fünf Leitbündel, auf der Oberseite eine Rippe und zwei Furchen. Die Sklerenchymfasern bilden über der unteren Epidermis einen geschlossenen, seltener unterbrochenen, gleichmäßig dünnen Ring.

Generative Merkmale

Die Blütezeit reicht von Mai bis Juli. Der aufrechte rispige Blütenstand ist 3 bis 12 Zentimeter lang, lanzettförmig und dicht zusammengezogen und nur zur Blütezeit etwas ausgebreitet. Der Blütenstand ist grün, aber häufig violett überlaufen. Die Seitenäste stehen einzeln und sind rau. Die Ährchenstiele sind zwischen 1 und 3 Millimeter lang. Die elliptisch bis länglichen Ährchen enthalten drei bis neun Blüten. Die untere lanzettliche Hüllspelze ist 2 bis 3 mm lang und einnervig. Die obere Hüllspelze ist zwischen 3 und 4 Millimeter lang und dreinervig. Die auf dem Rücken gerundeten Deckspelzen sind 2,6 bis 4,5 Millimeter lang und kahl, nahe der Spitze rau und fünfnervig. Sie tragen feste, 0,5 bis 2 Millimeter lange Grannen. Die Staubbeutel sind 2 bis 2,5 Millimeter lang. Der Fruchtknoten ist kahl.

Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 14 oder 28.[2]

Ökologie

Beim Echten Schaf-Schwingel handelt es sich um einen Hemikryptophyten. Die Bestäubung erfolgt durch den Wind.

Vorkommen und Gefährdung

Der Echte Schaf-Schwingel ist ein nordisch-eurasiatisches Florenelement. Er ist in Nord-, West- und Mitteleuropa sowie im gemäßigten Asien bis nach Japan und in die Volksrepublik China weitverbreitet. In Südeuropa von Frankreich bis zum Balkan fehlt diese Art. Synanthrope Vorkommen finden sich in Nordamerika und Australien.

Der Echte Schaf-Schwingel wächst gewöhnlich auf nährstoffarmen, basenarmen, gut durchlässigen und trockenen, flachgründigen Sand- oder Lehmböden.

Der Echte Schaf-Schwingel ist eine Licht- bis Halbschattenpflanze. Er wächst vor allem in sonnigen Eichenmisch- und Kiefernwäldern, auf Lichtungen oder an Waldrändern sowie auf Böschungen und in Heiden sowie in Magerrasen. Der Echte Schaf-Schwingel gilt als Degenerations- und Verhagerungszeiger. Die Zeigerwerte nach Ellenberg sind: L-7, T-x, K-3, F-x, R-3, N-1, S-0b.

Der Echte Schaf-Schwingel ist gesellschaftsvag, das heißt, er kommt in vielen verschiedenen Pflanzengesellschaften vor. Oft ist er mit Rotem Straußgras (Agrostis capillaris), Breitblättrigem Thymian (Thymus pulegioides), Borstgras (Nardus stricta), Kleinem Sauerampfer (Rumex acetosella), Besenheide (Calluna vulgaris) und Gewöhnlichem Flügelginster (Chamaespartium sagittale) assoziiert.

Die Kenntnis zur Verbreitung des Echten Schaf-Schwingels in Deutschland ist noch ungenügend, sodass eine Einschätzung der Gefährdung schwierig ist. In Mecklenburg-Vorpommern und Hamburg wird der Echte Schaf-Schwingel auf der Roten Liste gefährdeter Gefäßpflanzen als gefährdet geführt (Gefährdungskategorie 3). Deutschlandweit gilt sie als ungefährdet.

Verwendung

Der Echte Schaf-Schwingel kommt meist auf extremen Standorten vor, wo anspruchsvollere Futtergräser nicht mehr gedeihen und er von diesen nicht verdrängt werden kann. Er wird selbst von Schafen nur ungern gefressen. Auch das Heu gilt als minderwertig. Der Schaf-Schwingel behindert mit seinem dichten Stand und schlecht zersetzbaren Resten den Wasser- und Luftwechsel im Boden. Er wird aber als Untergras für sonnige, trockene Lagen auf nährstoffarmen Böden empfohlen. Auch zur Bodenbefestigung auf trockenen Hängen und Böschungen ist die Art in Saatgutmischungen von Bedeutung.

Trivialnamen

Für den Echten Schaf-Schwingel bestehen bzw. bestanden auch die weiteren deutschsprachigen Trivialnamen: Falk (Kärnten), Hartgras (Schlesien), Lulch (Ostpreußen), Schafschwingel (Schlesien) und Schwingel.[3]

Quellen

Einzelnachweise

  1. Jürgen Dengler: Standardliste der schmalblättrigen Schwingel-Sippen (Festuca ovina agg. und F. rubra agg.) in Deutschland., Version vom 6. März 2000 PDF.
  2. Erich Oberdorfer: Pflanzensoziologische Exkursionsflora für Deutschland und angrenzende Gebiete. 8. Auflage. Stuttgart, Verlag Eugen Ulmer, 2001. ISBN 3-8001-3131-5. Seite 212–213.
  3. Georg August Pritzel, Carl Jessen: Die deutschen Volksnamen der Pflanzen. Neuer Beitrag zum deutschen Sprachschatze. Philipp Cohen, Hannover 1882, Seite 151. (online).

Literatur

  • Henning Haeupler, Thomas Muer: Bildatlas der Farn- und Blütenpflanzen Deutschlands. Hrsg.: Bundesamt für Naturschutz (= Die Farn- und Blütenpflanzen Deutschlands. Band 2). Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 2000, ISBN 3-8001-3364-4.
  • Charles Edward Hubbard: Gräser. Beschreibung, Verbreitung, Verwendung (= UTB. Band 233). 2., überarbeitete und ergänzte Auflage. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 1985, ISBN 3-8001-2537-4 (englisch: Grasses. Übersetzt von Peter Boeker).
  • Dietmar Aichele, Heinz-Werner Schwegler: Die Blütenpflanzen Mitteleuropas. Band 2: Eibengewächse bis Schmetterlingsblütengewächse. Franckh-Kosmos, Stuttgart 1994, ISBN 3-440-06192-2.
  • Erich Oberdorfer: Pflanzensoziologische Exkursionsflora. Unter Mitarbeit von Theo Müller. 7., überarbeitete und ergänzte Auflage. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 1994, ISBN 3-8252-1828-7.
  • Oskar Sebald, Siegmund Seybold, Georg Philippi, Arno Wörz (Hrsg.): Die Farn- und Blütenpflanzen Baden-Württembergs. Band 7: Spezieller Teil (Spermatophyta, Unterklassen Alismatidae, Liliidae Teil 1, Commelinidae Teil 1): Butomaceae bis Poaceae. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 1998, ISBN 3-8001-3316-4, S. 425–427.
  • Heinz Ellenberg, H. E. Weber, R. Düll, V. Wirth, W. Werner, D. Paulißen: Zeigerwerte von Pflanzen in Mitteleuropa. Scripta Geobotanica 18, Verlag Erich Goltze, 1992. ISBN 3-88452-518-2.

Weblinks

 src=
– Album mit Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DE

Echter Schaf-Schwingel: Brief Summary ( saksa )

tarjonnut wikipedia DE

Der Echte Schaf-Schwingel (Festuca ovina s. str.), auch als Eigentlicher Schwingel oder Gemeiner Schwingel bezeichnet, gehört zur Artengruppe der Schaf-Schwingel (Festuca ovina agg.) innerhalb der Familie der Süßgräser (Poaceae).

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DE

Òwczô kòstrzewa ( Kašubi )

tarjonnut wikipedia emerging languages
 src=
Òwczô kòstrzewa

Òwczô kòstrzewa (Festuca ovina L.) - to je ôrt roscënë z rodzëznë Poaceae. Ta trôwa bëła na Kaszëbach sónô.


lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia emerging languages

Festuca ovina ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN

Festuca ovina, sheep's fescue or sheep fescue, is a species of grass. It is sometimes confused with hard fescue (Festuca trachyphylla).

General description

It is a perennial plant sometimes found in acidic ground, and in mountain pasture, throughout Europe (with the exception of some Mediterranean areas) and eastwards across much of Asia; it has also been introduced to North America.[1]

It is one of the defining species of the British NVC community CG2, i.e. Festuca ovinaAvenula pratensis grassland, one of the calcicolous grassland communities. However, the species has a wide ecological tolerance in the UK, occurring on both basic and acid soils, as well as old mining sites and spoil heaps that are contaminated with heavy metals.[2][3][4]

Sheep's fescue is a densely tufted perennial grass. Its greyish-green leaves are short and bristle-like. The panicles are both slightly feathery and a bit one-sided. It flowers from May until June, and is wind-pollinated. It has no rhizomes.

Sheep's fescue is a drought-resistant grass, commonly found on poor, well-drained mineral soil. It is sometimes used as a drought-tolerant lawn grass.[5]

The great ability to adapt to poor soils is due to mycorrhizal fungi,[6] which increase the absorption of water and nutrients and also are potential determinants of plant community structure. The symbiosis with fungi increases mineral, nitrogen and phosphate absorption, thanks to fungal hyphae that expand deeply in the soil and cover plant roots, increasing the exchange surface. The symbiosis also makes every plant interconnected with the surrounding plants, making possible the exchange of nutrients between plants far from each other.

More colourful garden varieties with blue-grey foliage are available.

Wildlife value

See also List of Lepidoptera that feed on grasses

This is one of the food plants for the caterpillars of several butterflies and moths, including the gatekeeper and the meadow brown, the small heath, and the grass moth Agriphila inquinatella.

Photos

Illustrations

References

  1. ^ "Distribution map for Festuca ovina". Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm.
  2. ^ Wilkinson, M. J. (1991). "A new taxonomic treatment of the Festuca ovina L. aggregate (Poaceae)in the British Isles". Botanical Journal of the Linnean Society. 106 (4): 347–397. doi:10.1111/j.1095-8339.1991.tb02298.x.
  3. ^ Bradshaw, A. D. (1959). "Population differentiation within plant species in response to soil factors". Nature. 83 (4654): 129–130. Bibcode:1959Natur.183R.129B. doi:10.1038/183129b0. S2CID 4275021.
  4. ^ Wilkins, D. A. (1960). "The measurement and genetical analysis of lead tolerance in Festuca ovina". Report of the Scottish Plant Breeding Station: 85–98.
  5. ^ Fuller, Sherry. "Choosing the right drought-tolerant lawn can save water". SWColoradohome.com. Archived from the original on 18 November 2006.
  6. ^ Marcel G. A. van der Heijden; Thomas Boller; Andres Wiemken & Ian R. Sanders (1998). "Different Arbuscular Mycorrhizal Fungal Species are Potential Determinants of Plant Community Structure". Ecology. 79 (6): 2082–2091. doi:10.1890/0012-9658(1998)079[2082:DAMFSA]2.0.CO;2. ISSN 0012-9658. S2CID 43420426.
Wikimedia Commons has media related to Festuca ovina.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

Festuca ovina: Brief Summary ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN

Festuca ovina, sheep's fescue or sheep fescue, is a species of grass. It is sometimes confused with hard fescue (Festuca trachyphylla).

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

Festuca ovina ( kastilia )

tarjonnut wikipedia ES
 src=
Espigas
 src=
Vista de la planta
 src=
Ilustración
 src=
Detalle de las espigas
 src=
Lígula
 src=
En su hábitat

Festuca ovina es una especie de planta herbácea de la familia de las gramíneas, llamada barcea, cañota o pan de corderos - entre otros.

Características

Planta vivaz hemicriptofita, de hábito cespitoso que crece en matas muy densas. Con un tamaño de 20 a 45 centímetros, forma macollas aisladas, casi esféricas. Es una planta perenne, provista de hojas cerdiformes de color verde grisáceo y rica en tallos. Muy resistente a la sequía y a bajas temperaturas. raíz anual muy dura y fibrosa, bastante profunda pero menos que el "ray-gras" y el dactilo. Raíces adventicias que pronto sustituyen a la principal. Hojas de color verde pálido virando a grisáceo entre 0,5 - 1mm de anchura. Limbos plegados, con bordes más o menos envueltos, llegando a enrollarse completamente. Haz con 2-6 estrías, algo áspero; envés liso o con asperezas aisladas en la quilla y los bordes. Semilla con el grano encerrado en las glumelas endurecidas, estrechas, de 0,75 mm. Color pajizo. Número de semillas por gramo =>Peso de 1000 semillas:0,7-0,6 g

Requerimientos ambientales

Clima

Temperatura para la germinación 15 a 25 °C

Temperatura óptima de crecimiento 15 a 30 °C

Temperaturas máximas soportadas 30 °C

La producción del forraje puede llegar a disminuir entre un 60-70% si hay un agotamiento entre 60-90% del agua disponible.

Suelo

Se encuentra en los suelos rocosos y silíceos, prados secos, muy resistente al frío y a la sequía.

Vernalización

No es necesaria.

Fotoperiodo

Planta de día largo.

Distribución

Se trata de una especie perenne originaria de Europa, muy utilizada en obras de revegetación paisajística, en jardines públicos y privados, en espacios sin mucha frecuencias de carga y de difícil accesibilidad.Vive en regiones templadas y frías. Se encuentra en abundancia en regiones montañosas.

Biología y Fenología

Periodo vegetativo

Regulado por : luz, temperatura (óptima 15 °C), la reserva de nutrientes y la competencia por los factores ambientales entre los tallos ya formados.

Etapas

Germinación: la época ideal de siembra es durante la primavera o a principios de otoño. Ahijamiento: comienza cuando se empiezan a formar las raíces secundarias.ç

Periodo reproductivo

Etapas

Encañado: los entrenudos se alargan formando la caña, por donde emerge la inflorescencia. Espigado. Después de un período de latencia de 30 días tras la formación de la semilla, se producirá pasto nuevamente.

Importancia económica

Como muchas otras especies de festuca, se utiliza como forraje con buenos resultados.

Taxonomía

Festuca ovina fue descrita por Carlos Linneo y publicado en Species Plantarum 1: 73–74. 1753.[1]

Etimología

Festuca: nombre genérico que deriva del latín y significa tallo o brizna de paja, también el nombre de una mala hierba entre la cebada.[2]

ovina: epíteto latino que significa "de las ovejas".[3]

Subespecies
Sinonimia
  • Avena ovina (L.) Salisb.
  • Bromus ovinus (L.) Scop.
  • Festuca brevifolia var. utahensis St.-Yves
  • Festuca calligera (Piper) Rydb.
  • Festuca diffusa V.N.Vassil.
  • Festuca guestphalica Boenn. ex Rchb.
  • Festuca malzewii (Litv.) Reverd.
  • Festuca minutiflora Rydb.
  • Festuca saximontana Rydb.
  • Gnomonia ovina (L.) Lunell[1]
  • Festuca agrestis Wulfen ex Steud.
  • Festuca amethystina var. asperrima Hack. ex Beal
  • Festuca baumgarteniana Schur
  • Festuca capillaris Wulfen
  • Festuca centroapenninica (Markgr.-Dann.) Foggi, F.Conti & Pignatti
  • Festuca chiisanensis (Ohwi) E.B.Alexeev
  • Festuca curvifolia Lag. ex Lange
  • Festuca eskia Lej.
  • Festuca filifolia Link
  • Festuca fontqueriana (St.-Yves) Romo
  • Festuca glaucantha Blocki
  • Festuca glaucoidea (Vetter) E.B.Alexeev
  • Festuca hallerioides Schur
  • Festuca heterophylla Wahlenb.
  • Festuca jumpeiana (Ohwi) Kitag.
  • Festuca laevis var. ruprechtii (Boiss.) FEDTSCHENKO
  • Festuca lasiantha Schur
  • Festuca leucantha Schur
  • Festuca livida Schur
  • Festuca mariettana E.B.Alexeev
  • Festuca maskerensis (Litard.) Romo
  • Festuca multiflora Suter
  • Festuca nigra Gilib.
  • Festuca oligosantha Schur
  • Festuca pauciflora Schleich.
  • Festuca pietrosii Zapal.
  • Festuca pratensis Honck.
  • Festuca pumila Willk.
  • Festuca purpusiana (St.-Yves) Tzvelev
  • Festuca ruprechtii (Boiss.) Krecz. & Bobrov
  • Festuca sauvagei Romo
  • Festuca sciaphila Schur
  • Festuca sphagnicola B.Keller
  • Festuca trachyphylla f. firmulacea Markgr.-Dann.
  • Festuca valesiaca var. lasiantha Schur
  • Festuca verguinii Sennen
  • Festuca vorobievii Prob.
  • Festuca vulgaris (K.Koch) Hayek
  • Festuca weilleri (Litard.) Romo
  • Festuca yarochenkoi (St.-Yves) E.B.Alexeev
  • Poa setacea Koeler[4][5]

Nombre común

  • Castellano: barcea, cañota, cañotilla, cañuela, cañuela de oveja, escobilla, pan de corderos.[6]

Véase también

Referencias

 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores y editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ES

Festuca ovina: Brief Summary ( kastilia )

tarjonnut wikipedia ES
 src= Espigas  src= Vista de la planta  src= Ilustración  src= Detalle de las espigas  src= Lígula  src= En su hábitat

Festuca ovina es una especie de planta herbácea de la familia de las gramíneas, llamada barcea, cañota o pan de corderos - entre otros.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores y editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ES

Lamba-aruhein ( viro )

tarjonnut wikipedia ET

Lamba-aruhein (Festuca ovina) on rohttaimeliik kõrreliste sugukonna aruheina perekonnast.

Kirjeldus

Lamba-aruheina pööris on kuni 3–7 cm pikk, enne ja pärast õitsemist kokku tõmbunud. Pähikud 4–7 mm pikad, 3–6 õiega, lillakad või helerohelised. Välissõkla tipus 1–3 mm pikkune ohe. Lehed on lamba-aruheinal niitjad, peenikesed 0,35- 0,7 mm läbimõõduga, välispinnal karedad ja oliivrohelised. Juurmised vanad kuivanud lehetuped on hallikad ja võsusid ümbritsevad. Kõrs on peenike, ümar ja paljas. Lamba-aruhein kasvab 20 kuni 60 cm kõrguseks. Taimed õitsevad mais-juunis.[1]

Kasvukoht

Lamba-aruhein kasvab männi-ja segametsades, kuivematel niitudel. [1]

Levik

Eestis sage.[1]

Viited

  1. 1,0 1,1 1,2 Leht, M. (toim.). 2010. Eesti taimede määraja. EMÜ, Eesti Loodusfoto, Tartu

Välislingid

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Vikipeedia autorid ja toimetajad
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ET

Lamba-aruhein: Brief Summary ( viro )

tarjonnut wikipedia ET

Lamba-aruhein (Festuca ovina) on rohttaimeliik kõrreliste sugukonna aruheina perekonnast.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Vikipeedia autorid ja toimetajad
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ET

Lampaannata

tarjonnut wikipedia FI

Lampaannata (Festuca ovina) on natojen sukuun kuuluva tiheästi mätästävä heinälaji. Se on myös nurmiheinä, jota viljellään Suomessakin.

Ulkonäkö ja koko

Lampaannata kasvaa tuppaina. Sen lehdet ovat kapeat, kuin jäykkää karvaa. Se kukkii alkukesästä. Syksyllä lampaannatatuppaat ovat vaaleaa, melkein valkoista kortta, joka pysyy pitkään pystyssä.[1]

Elinympäristö

Lampaannata pärjää hyvin kuivissa paikoissa. Se viihtyy hiekkapitoisessa maassa.[2]

Lampaannata Suomessa

Suomessa lampaannata kasvaa koko maassa ja on erittäin yleinen heinä. Sen kasvupaikkoja luonnossa ovat kuivahkot niityt, kedot, kalliot, kuivat metsät, hietikot, letot ja tien- ja polunvarret. [3]

Lähteet

  1. Ahonalku
  2. Viherlandia
  3. Hämet-Ahti, L., Suominen, J., Ulvinen, T. & Uotila, P. (toim.): Retkeilykasvio. Helsinki: Luonnontieteellinen keskusmuseo, Kasvimuseo, 1998. ISBN 951-45-8167-9.

Aiheesta muualla

Tämä kasveihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedian tekijät ja toimittajat
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FI

Lampaannata: Brief Summary

tarjonnut wikipedia FI

Lampaannata (Festuca ovina) on natojen sukuun kuuluva tiheästi mätästävä heinälaji. Se on myös nurmiheinä, jota viljellään Suomessakin.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedian tekijät ja toimittajat
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FI

Festuca ovina ( ranska )

tarjonnut wikipedia FR

La fétuque ovine ou fétuque des moutons (Festuca ovina) est une espèce de plantes herbacées vivaces de la famille des Poaceae, sous-famille des Pooideae, tribu des Aveneae cultivée essentiellement pour l'établissement de pelouses et rarement, comme plante fourragère.

Description

Plante de petite taille, formant des touffes de feuilles fines de couleur vert-bleuâtre.

 src=
Coupe d'une feuille de fétuque ovine.

Inflorescences en panicules.

Aire de répartition et habitat

Cette espèce est originaire des régions tempérées et froide d'Europe et d'Asie :

Elle s'est naturalisée dans de nombreux autres pays.

Se rencontre surtout en région montagneuse, plus rare en plaine. Résiste bien à la sècheresse et aux basses températures.

Utilisations

  • Plante fourragère faiblement productive et de valeur fourragère limitée, mais adaptée à des conditions difficiles : prairies sur terrains secs et acides[1] notamment en montagne pour moutons ou chêvres. Elle est peu utilisée.
  • Plantes à gazon très utilisée en mélanges pour créer des pelouses résistantes en terrain secs notamment. Elle peut pousser sur sol très pauvre mais supporte moins le piétinement que la fétuque rouge[2]

Variétés cultivées

Plus de 90 variétés de Fétuque ovine sont inscrites dans le catalogue européen des espèces et variétés dont 12 variétés de fétuque ovine durette[3] inscrites au catalogue français[4].

Notes et références

  1. « Les espèces prairiales », sur gnis (consulté le 7 juin 2019)
  2. « Les espèces secondaires pour les gazons », sur gnis (consulté le 7 juin 2019)
  3. Base de données en ligne des variétés à gazon
  4. [1] Catalogue français des espèces et variétés édité par le Groupement national interprofessionnel des semences et plants]

Voir aussi

Article connexe

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FR

Festuca ovina: Brief Summary ( ranska )

tarjonnut wikipedia FR

La fétuque ovine ou fétuque des moutons (Festuca ovina) est une espèce de plantes herbacées vivaces de la famille des Poaceae, sous-famille des Pooideae, tribu des Aveneae cultivée essentiellement pour l'établissement de pelouses et rarement, comme plante fourragère.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FR

Féar caorach ( Iiri )

tarjonnut wikipedia GA

Féar tomach le duilleoga rollta colgchruthacha a fhaightear gach áit ar Domhan, beagnach. Tábhachtach mar fhéar innilte. Na gnéithe cnoic beoshíolraitheach go minic, is é sin, gineann na síolta ina bplandaí beaga roimh scaradh dóibh ón mbláthra.

 src=
Tá an t-alt seo bunaithe ar ábhar as Fréamh an Eolais, ciclipéid eolaíochta agus teicneolaíochta leis an Ollamh Matthew Hussey, foilsithe ag Coiscéim sa bhliain 2011. Tá comhluadar na Vicipéide go mór faoi chomaoin acu beirt as ucht cead a thabhairt an t-ábhar ón leabhar a roinnt linn go léir.
 src=
Is síol é an t-alt seo. Cuir leis, chun cuidiú leis an Vicipéid.
Má tá alt níos forbartha le fáil i dteanga eile, is féidir leat aistriúchán Gaeilge a dhéanamh.


lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Údair agus eagarthóirí Vicipéid
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia GA

Wowča dornica ( yläsorbi )

tarjonnut wikipedia HSB

Wowča dornica (Festuca ovina) je rostlina ze swójby słódkich trawow (Poaceae).

Wopis

Wowča dornica je trajne zelo, kotrež docpěwa wysokosć wot 10 hač 60 cm. Rostlina twori huste kupy.

Stwjelco je zwjetša štyrihranite.

Stołpik ma zwjetša jenož 1-2 kolence.

Łopjena

Łopjena su seršćikojće zakulene abo fałdowane, zwjetša włóskćeńke, často hrube a namódreń zwobručowane. Łopjenowe kóžki su jara krótke.

Z krytymi łopjenami, kotrež často njesu worštu z wóska, rostlina je derje na suchotu přeměrjena.

Kćenja

Kćěje wot meje hač oktobra. Pakić docpěwa dołhosć wot (3) 5 hač 12 cm a je małko rozhałuzowana ze zrunanymi hałuzami. Kłóski su owalno-dołhojte a docpěwaja dołhosć wot 4 hač 7 (10) mm. Krywne pluwizny su zwjetša kochtate.

Stejnišćo

Rosće na suchich łukach, pastwach, skalnych škałobach, w swětłych lěsach. Preferuje zwjetša suche, małowutkate pódy na swětłych hač połchłódkojtych stejnišćach.

Rozšěrjenje

Wužiwanje

Łuki z wjele wowčeje dornicy so jenož jako wowču pastwu hodźa.

Zahrodnicy rady formy z jara módrje zwrobručowanymi łopjenami w kamjentynch zahrodach plahuja.

Podobna družina

  • Čerwjena dornica (Festuca rubra) ma často čerwjenojte kłóski. Jenož delnje łopjena su seršćate, mjeztym zo stołpikowe łopjena su płone abo rynojte.

Nóžki

  1. Pawoł Völkel: Prawopisny słownik hornjoserbskeje rěče. Hornjoserbsko-němski słownik. Ludowe nakładnistwo Domowina, Budyšin 2005, ISBN 3-7420-1920-1, str. 96.
  2. W internetowym słowniku: Schwingel

Žórła

  • Schauer - Caspari: Pflanzenführer für unterwegs, ISBN 978-3-8354-0354-3, 2. nakład, 2008, strona 384 (němsce)
  • Spohn, Aichele, Golte-Bechtle, Spohn: Was blüht denn da? Kosmos Naturführer (2008), ISBN 978-3-440-11379-0, strona 454 (němsce)
  • Brankačk, Jurij: Wobrazowy słownik hornjoserbskich rostlinskich mjenow na CD ROM. Rěčny centrum WITAJ, wudaće za serbske šule. Budyšin 2005.
  • Kubát, K. (Hlavní editor): Klíč ke květeně České republiky. Academia, Praha (2002)
  • Lajnert, Jan: Rostlinske mjena. Serbske. Němske. Łaćanske. Rjadowane po přirodnym systemje. Volk und Wissen Volkseigener Verlag Berlin (1954)
  • Rězak, Filip: Němsko-serbski wšowědny słownik hornjołužiskeje rěče. Donnerhak, Budyšin (1920)
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia HSB

Wowča dornica: Brief Summary ( yläsorbi )

tarjonnut wikipedia HSB

Wowča dornica (Festuca ovina) je rostlina ze swójby słódkich trawow (Poaceae).

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia HSB

Festuca ovina ( Italia )

tarjonnut wikipedia IT

Il paleo dei montoni, detto anche paleo capillare e festuca setaiola (Festuca ovina L.) è una specie di pianta della famiglia delle Poacee[1].

Descrizione

 src=
Infiorescenze (sottospecie hirtula)

Si tratta di una pianta perenne, che forma cespugli compatti altri dai 20 ai 40 cm, dalle foglie sottili e di un verde grigiastro[1]. Ha bisogno di poco nutrimento, e cresce anche in terreni magri e con climi freddi e aridi[1].

È diffusa in quasi tutta Europa (eccetto l'Italia peninsulare e il sud dei Balcani e della penisola iberica), ed è stata importata anche in America del Nord[2].

Note

  1. ^ a b c Festuca ovina - Festuca gr. ovina L., su Agraria.org. URL consultato il 30 aprile 2017.
  2. ^ Distribuzione di Festuca ovina (JPG), su linnaeus.nrm.se. URL consultato il 30 aprile 2017.

 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autori e redattori di Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia IT

Festuca ovina: Brief Summary ( Italia )

tarjonnut wikipedia IT

Il paleo dei montoni, detto anche paleo capillare e festuca setaiola (Festuca ovina L.) è una specie di pianta della famiglia delle Poacee.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autori e redattori di Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia IT

Avinis eraičinas ( Liettua )

tarjonnut wikipedia LT

Avinis eraičinas (Festuca ovina) – miglinių (Poaceae) šeimos eraičinų (Festuca) genties augalų rūšis.

Stiebas iki 60 cm aukščio. Lapai 0,3–0,6 mm pločio, susisukę, išlinkę. Auga sausuose miškuose, sausose ir nualintose pievose. Mėgstamas avių[1].

Šaltiniai

  1. Avinis eraičinas. Tarybų Lietuvos enciklopedija, T. 1 (A-Grūdas). – Vilnius: Vyriausioji enciklopedijų redakcija, 1985. 516 psl.
 src=
Augalo požymiai


Vikiteka

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia LT

Avinis eraičinas: Brief Summary ( Liettua )

tarjonnut wikipedia LT

Avinis eraičinas (Festuca ovina) – miglinių (Poaceae) šeimos eraičinų (Festuca) genties augalų rūšis.

Stiebas iki 60 cm aukščio. Lapai 0,3–0,6 mm pločio, susisukę, išlinkę. Auga sausuose miškuose, sausose ir nualintose pievose. Mėgstamas avių.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia LT

Aitu auzene ( Latvia )

tarjonnut wikipedia LV

Aitu auzene (Festuca ovina) - daudzgadīgs 15 - 50 cm augsts graudzāļu dzimtas lakstaugs. Bieži sastopams smilšainās vietās, uzkalniņos, sausās pļavās, ganībās, priežu mežos. Veido diezgan lielus, blīvus cerus. Stumbru daudz, tie stāvi, taisni, tievi, raupji vai gludi, galotnē trīsšķautņaini, ar nedaudzām lapām. Lapas pamīšus, vienkāršas, veselas, pa lielākai daļai apakšējas, garas, izlocītas, gareniski ieritinātas, sarveida, paskarbas, pelēkzaļas vai zaļas. Lapu makstis dažādas: stumbra lapām garas, apakšējām lapām īsas, mēlīte ļoti maza, strupa. Zied jūnijā un jūlijā. Ziedkopa - diezgan īsa, saspiesta skara ar nedaudzām vārpiņām, dažreiz nokarena, ar nedaudziem zariņiem. Vārpiņas ar 4 - 8 ziediem, olveida vai iegarenas, vidēji lielas, saspiestas no sāniem, akotainas. Vārpiņas plēksnes 2, nevienādas, īsākas par zieda plēksnēm, smailas, gar šķautni ar īsām skropstiņām; ārējai plēksnei 1 dzīsla, iekšējai parasti 3 dzīslas. Zieda plēksnes 2, vienādas; zieda ārējā plēksne lancetiska, ar īsu akotu vai bez tā, iekšējā plēksne ar 2 īsiem zobiņiem. Auglis - līdz 0,25 cm garš grauds (plēksnenis). Vidēji laba zāle. Ganībās labi pacieš nomīdīšanu un ataug, bet pēc vēlas noganīšanas rudenī ataug slikti. Noder mauriņu ierīkošanai sausās augsnēs.

Vikikrātuvē par šo tēmu ir pieejami multivides faili. Skatīt: Aitu auzene
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia autori un redaktori
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia LV

Festuca ovina ( flaami )

tarjonnut wikipedia NL

Festuca ovina is de botanische naam van een gras. De soort hoort tot de grassenfamilie (Gramineae oftewel Poaceae). De plant staat op de Nederlandse Rode lijst van planten als zeer zeldzaam en zeer sterk afgenomen.

In de Nederlandstalige Wikipedia wordt de indeling en naamgeving van de 23e druk van Heukels' Flora van Nederland aangehouden, waarbij twee in het wild voorkomende ondersoorten worden onderscheiden:

Er is geen hechte overeenkomst over de omschrijving of onderverdeling van deze soort. Afhankelijk van de taxonoom kunnen eventueel de volgende ondersoorten worden onderscheiden:

Externe link

Wikimedia Commons Zie de categorie Festuca ovina van Wikimedia Commons voor mediabestanden over dit onderwerp.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-auteurs en -editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NL

Festuca ovina: Brief Summary ( flaami )

tarjonnut wikipedia NL

Festuca ovina is de botanische naam van een gras. De soort hoort tot de grassenfamilie (Gramineae oftewel Poaceae). De plant staat op de Nederlandse Rode lijst van planten als zeer zeldzaam en zeer sterk afgenomen.

In de Nederlandstalige Wikipedia wordt de indeling en naamgeving van de 23e druk van Heukels' Flora van Nederland aangehouden, waarbij twee in het wild voorkomende ondersoorten worden onderscheiden:

Ruig schapengras (Festuca ovina subsp. hirtula) Zinkschapengras (Festuca ovina subsp. guestphalica)

Er is geen hechte overeenkomst over de omschrijving of onderverdeling van deze soort. Afhankelijk van de taxonoom kunnen eventueel de volgende ondersoorten worden onderscheiden:

Fijn schapengras of Fijnbladig schapengras (Festuca filiformis, synoniemen: Festuca ovina subsp. tenuifolia en Festuca tenuifolia) Groot schapengras (Festuca lemanii, synoniem: Festuca ovina subsp. cinerea) Hard zwenkgras of Hardzwenkgras (Festuca brevipila, synoniem: Festuca ovina subsp. duriuscula) Kalkzwenkgras (Festuca pallens, synoniem: Festuca ovina subsp. glauca) Ruig schapengras (Festuca ovina subsp. hirtula) Schapengras (Festuca ovina subsp. vulgaris) Zinkschapengras (Festuca ovina subsp. guestphalica)
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-auteurs en -editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NL

Kostrzewa owcza ( puola )

tarjonnut wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Kostrzewa owcza (Festuca ovina) – gatunek niskiej trawy z rodziny wiechlinowatych. Tworzy koliste, szarozielone kępy. Występuje na suchych i piaszczystych glebach. Ma niewielką wartość pastewną. W Polsce występuje pospolicie na terenie całego kraju.

Morfologia

Tworzy zbitą, zwartą darń. Kępy szarozielone.

Ekologia

Najlepiej rozwija się na glebach ubogich, zwłaszcza w fosfor, kwaśnych i suchych. Odpowiadają jej przede wszystkim wszelkiego rodzaju piaski. Preferuje stanowiska dobrze nasłonecznione. Bardzo odporna na ostre zimy. W korzystnych warunkach może być nawet zimozielona. Wrażliwa na udeptywanie. Występuje w różnych zbiorowiskach trawiastych oraz leśnych - o zróżnicowanych warunkach siedliskowych.

Zastosowanie

Gatunek ciężkostrawny, o niewielkiej wartości pastewnej i niskiej smakowitości nawet dla owiec. Z racji licznego występowania może być niekiedy wykorzystywany w celach paszowych. Trawa wysoko ceniona ze względu na rolę przeciwerozyjną[potrzebny przypis]. Dla wielu stanowisk jest rośliną pionierską, pojawiającą się samorzutnie, dla innych wprowadzaną poprzez zasiew. Wzrasta wykorzystanie tej kostrzewy do zakładania różnego rodzaju trawników oraz zadarniania terenów sportowych, rekreacyjnych, lotnisk, poboczy dróg i innych stanowisk trudnych.

Przypisy

  1. Stevens P.F.: Angiosperm Phylogeny Website (ang.). 2001–. [dostęp 2011-01-02].

Bibliografia

  • Mała Encyklopedia Rolnicza, Państwowe Wydawnictwo Rolnicze i Leśne, Warszawa, 1964.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Kostrzewa owcza: Brief Summary ( puola )

tarjonnut wikipedia POL

Kostrzewa owcza (Festuca ovina) – gatunek niskiej trawy z rodziny wiechlinowatych. Tworzy koliste, szarozielone kępy. Występuje na suchych i piaszczystych glebach. Ma niewielką wartość pastewną. W Polsce występuje pospolicie na terenie całego kraju.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Fårsvingel ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV

Fårsvingel (Festuca ovina) är en växtart i familjen gräs.

Har ansett vara ett mycket gott bete speciellt för just får: Af all föda är denna gräsart den angenämaste för fåren, och det är säkert denna som gör dessa kreaturs kött välsmakligare på de orter, der den i mängd träffas. En alternativ namnform från samma tid var Linnaei Fårgräs.[1].

Fårsvingel ingår ibland i gräsmattsblandningar eller används som foggräs i stensättningar eftersom det fördrar magra förhållanden.

Källor

  1. ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, andra bandet, Stockholm 1803. Tillgänglig på Archive.org


Externa länkar

 src=
Från Prof. Dr. Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz 1885, Gera, Tyskland
Rödklöver.png Denna växtartikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Fårsvingel: Brief Summary ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV

Fårsvingel (Festuca ovina) är en växtart i familjen gräs.

Har ansett vara ett mycket gott bete speciellt för just får: Af all föda är denna gräsart den angenämaste för fåren, och det är säkert denna som gör dessa kreaturs kött välsmakligare på de orter, der den i mängd träffas. En alternativ namnform från samma tid var Linnaei Fårgräs..

Fårsvingel ingår ibland i gräsmattsblandningar eller används som foggräs i stensättningar eftersom det fördrar magra förhållanden.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Костриця овеча ( ukraina )

tarjonnut wikipedia UK

Поширення та екологія

Ареал костриці овечої охоплює Європу, північні райони Азію та Північної Америки. В Україні вид поширений в Карпатах та на Поліссі, рідше в Лівобережному Лісостепу[2]. Росте на лугах, пісках і галечниках, лісових галявинах, узліссях, вирубках, розріджених лісах, особливо у сосняках лишайникових.

Ксерофіт, ксеромезофіт, оліготроф. Зимо-, морозо- і посухостійка, часто зустрічається у травостоях пустищ. Віддає перевагу слабопідзолистим та дерново-підзолистим піщаним та супіщаним, бідним ґрунтам[3].

Ботанічний опис

 src=
Костриця овеча (зліва) у книзі Atlas des plantes de France (1891)

Багаторічна щільнокущова злакова рослина із голим гладким стеблом 20-60 см заввишки. Кореневище дуже коротке. Листки тонкі, волосоподібні, 0,3-0,6 мм в діаметрі, зверху шорсткуваті, зелені. Язичок дуже короткий, надірваний. Піхви розщеплені майже до основи.

Суцвіттяволоть 3-6 см завдовжки, здебільшого пряма, з шорсткими віссю та гілочками. Колоски 5-6 мм завдовжки. Нижні квіткові луски ланцетні, 3,5-4 мм довжиною, волосисті або голі, ость 1-1,5 мм довжиною. Зав'язь гола. Плідзернівка, довжиною 4-5 мм, шириною 0,75-1 мм[3].

Цвіте в червні-липні, цвітіння порційне, швидкоплинне: 6-8 днів в сезон, 1,5-2 години в день. Кожна волоть цвіте до 4-5 днів. Анемофіл[3].

Значення і застосування

В культурі відомий з кінця ХІХ століття. Має низьку кормову цінність, однак вівцями поїдається добре. Перед цвітінням 100 кг трави містить 29,3 кормові одиниці і 2,7 кг перетравного протеїну. В період цвітіння 1 кг костриці містить 25-28 мг каротину. Урожай зеленої маси становить 40-80 ц/га. Середній урожай насіння — 0,5-2,0 ц/га[3]. Швидко відростає після спашування. Можна використовувати для поліпшення гірських пасовищ, закріплення сухих піщаних схилів.

Примітки

  1. Прокудин Ю. Н. Злаки Украины / Ю. Н. Прокудин, А. Г. Вовк, О. А. Петрова. — К.: Наук. думка, 1977. — 518 с. (рос.)
  2. Определитель высших растений Украины / Д. Н. Доброчаева, М. И. Котов, Ю. Н. Прокудин, др., Институт ботаники им. Н. Г. Холодного АН УССР. — Київ: Наукова думка, 1987. — 546 с. (рос.)
  3. а б в г Основные сельскохозяйственные культуры в Агроэкологическом атласе России и сопредельных стран (рос.)

Джерела

  • Луківництво: підруч. / В. Г. Влох, Н. Я. Кириченко, П. М. Когут; За ред. В. Г. Влоха. — К.: Урожай, 2003. — С. 55. — ISBN 966-05-0049-1
  • Луговые травянистые растения. Биология и охрана: Справочник / И. А. Губанов, К. В. Киселева, В. С. Новиков, В. Н. Тихомиров — М.: Агропромиздат, 1990 — С. 35. (рос.)
  • Прокудин Ю. Н. Злаки Украины / Ю. Н. Прокудин, А. Г. Вовк, О. А. Петрова. — К.: Наук. думка, 1977. — С. 315—317. (рос.)

Посилання

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Автори та редактори Вікіпедії
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia UK

Festuca ovina ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI

Festuca ovina là một loài thực vật có hoa trong họ Hòa thảo. Loài này được Carl von Linné mô tả khoa học đầu tiên năm 1753.[1]

Hình ảnh

Chú thích

  1. ^ The Plant List (2010). Festuca ovina. Truy cập ngày 6 tháng 6 năm 2013.

Liên kết ngoài


Bài viết chủ đề tông thực vật Poeae này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

Festuca ovina: Brief Summary ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI

Festuca ovina là một loài thực vật có hoa trong họ Hòa thảo. Loài này được Carl von Linné mô tả khoa học đầu tiên năm 1753.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

Овсяница овечья ( venäjä )

tarjonnut wikipedia русскую Википедию
 src=
Овсяница овечья. Ботаническая иллюстрация из книги А. Ю. Лашкарева, 1898 год.
  1. Об условности указания класса однодольных в качестве вышестоящего таксона для описываемой в данной статье группы растений см. раздел «Системы APG» статьи «Однодольные».
  2. По данным сайта GRIN (см. карточку растения).

Литература

Ссылки

 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Авторы и редакторы Википедии

Овсяница овечья: Brief Summary ( venäjä )

tarjonnut wikipedia русскую Википедию
 src= Овсяница овечья. Ботаническая иллюстрация из книги А. Ю. Лашкарева, 1898 год. Об условности указания класса однодольных в качестве вышестоящего таксона для описываемой в данной статье группы растений см. раздел «Системы APG» статьи «Однодольные». По данным сайта GRIN (см. карточку растения).
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Авторы и редакторы Википедии

羊茅 ( kiina )

tarjonnut wikipedia 中文维基百科
二名法 Festuca ovina

羊茅(学名:Festuca ovina)是一种禾本科植物。这种植物在中国多分布于西南、西北各省区的高山地、亚高山地。[1]

参考资料

  1. ^ 北京农业数字信息资源中心. 饲用植物数据库. [2012-08-21].[永久失效連結]


小作品圖示这是一篇早熟禾亚科小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
维基百科作者和编辑
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 中文维基百科

羊茅: Brief Summary ( kiina )

tarjonnut wikipedia 中文维基百科

羊茅(学名:Festuca ovina)是一种禾本科植物。这种植物在中国多分布于西南、西北各省区的高山地、亚高山地。

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
维基百科作者和编辑
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 中文维基百科

김의털 ( Korea )

tarjonnut wikipedia 한국어 위키백과

김의털벼과 김의털속의 여러해살이풀로 학명은 Festuca ovina이다. 산거울이라고도 한다.

분포

한국에서는 중부 이남지방에 분포한다. 관모봉에서 자라며 작은이삭이 5-10개인 것을 두메김의털, 서울과 거문도에서 자라며 잎의 지름이 0.7-1mm인 것을 서울김의털, 꽃줄기의 윗부분에 털이 있고 늙은 잎에 홈이 생기지 않는 것을 참김의털, 잎에 홈이 있는 것을 지리산김의털이라고 한다.

특징

뿌리줄기는 짧고 줄기가 뭉쳐나며, 높이는 30-50cm이다. 잎은 길이 5-20cm로 녹색 또는 백록색이며, 잎혀는 길이 0.5mm 정도이다. 꽃은 6-8월에 원추꽃차례로 핀다. 꽃이삭은 길이 5-8cm로서 가지가 1-2개씩 달리며 이삭축에 털이 있다. 작은이삭은 길이 5-7mm로 녹색 또는 분록색이고 때로는 자줏빛이 돌며 3-6개의 작은 꽃이 들어 있다. 꽃밥은 길이 1.5-2.5mm이다.

갤러리

외부 링크

Heckert GNU white.svgCc.logo.circle.svg 이 문서에는 다음커뮤니케이션(현 카카오)에서 GFDL 또는 CC-SA 라이선스로 배포한 글로벌 세계대백과사전의 내용을 기초로 작성된 글이 포함되어 있습니다.
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia 작가 및 편집자
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 한국어 위키백과