Myotis ciliolabrum är en fladdermusart som beskrevs av Clinton Hart Merriam 1886. Den ingår i släktet Myotis och familjen läderlappar. Catalogue of Life listar inga underarter.[2] Arten lever i Nordamerika. Populationen infogades tidvis som underart eller synonym i Myotis leibii.[1]
Pälsen på ovansidan är gråbrun, på buksidan ljusare gråbrun till nästan vit. Nos, haka och öron är svarta, medan kinderna är svartbruna. Arten är inte stor: Kroppslängden är omkring 8 cm, inklusive den nästan 4 cm långa svansen, medan underarmen är omkring 3 cm lång, och vikten mellan 4 och 5 g.[3]
Utbredningsområdet omfattar Nordamerika från British Columbia, södra Alberta och Saskatchewan i Kanada över Washington till North och South Dakota samt Kalifornien till Kansas österut, samt söderut över Arizona, New Mexico och Texas i USA till norra och centrala Mexiko.[1]
Arten lever i ett stort antal olika habitat, gärna torra sådana som ökenområden och badlands, men också, speciellt på högre höjder, mera fuktiga sådana[4] som klippformationer i gräsmarker, kanjoner och lägre bergssluttningar med tallskogar[1]. Som mest kan arten nå upp till 2 900 m. Arten väljer många slags platser för dagens sömn, som klippspringor, under stora barkstycken, i gruvgångar och grottor, och tillfällighetsvis även i byggnader.[1] Arten sover vintersömn över större delen av sitt utbredningsområde. Individerna väljer grottor, övergivna gruvor, klippspringor och naturliga eller människoframstälda håligheter i klippor för sin vinterdvala, där de sover individuellt eller ibland i par.[4]
Arten jagar flygande insekter tidigt, strax efter skymningen, i en långsam men skicklig flykt från en meter ovan marken till trädtoppshöjd. Flykten sker ofta över vattenytor, från vilka individerna också kan dricka i flykten. Födan består av olika insekter, framför allt nattfjärilar, men också tvåvingar, skalbaggar, halvvingar[4] och myror.[5]
Arten parar sig under hösten. Honan sparar sedan sperman i sin kropp under vinterdvalan så att själva befruktningen inte sker förrän till våren. Hon får en unge under maj till juli, som är flygfärdig vid omkring en månads ålder.[5] Dräktiga honor och honor med ungar bildar särskilda yngelkolonier, som vuxna hanar inte äger tillträde till.[4]
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig, populationen är stabil, och inga hot är listade.[1] Emellertid har man sedan 2007 kunnat konstatera kraftiga utbrott hos andra fladdermöss i samband med övervintringen av en dödlig svampsjukdom, White nose syndrome.[6] Ännu (2016) har inte denna sjukdom påträffats hos Myotis ciliolabrum, men farhågor finns för att även denna art skall drabbas.[7]
Myotis ciliolabrum är en fladdermusart som beskrevs av Clinton Hart Merriam 1886. Den ingår i släktet Myotis och familjen läderlappar. Catalogue of Life listar inga underarter. Arten lever i Nordamerika. Populationen infogades tidvis som underart eller synonym i Myotis leibii.