El ratpenat de nas tubular gegant (Nyctimene major) és una espècie de ratpenat de la família dels pteropòdids. Viu a Salomó i Papua Nova Guinea. El seu hàbitat natural són els boscos de plana tropicals primaris, així com els boscos pertorbats, les plantacions i els jardins rurals. Es creu que no hi ha cap amenaça particular per a la supervivència d'aquesta espècie.[1]
El ratpenat de nas tubular gegant (Nyctimene major) és una espècie de ratpenat de la família dels pteropòdids. Viu a Salomó i Papua Nova Guinea. El seu hàbitat natural són els boscos de plana tropicals primaris, així com els boscos pertorbats, les plantacions i els jardins rurals. Es creu que no hi ha cap amenaça particular per a la supervivència d'aquesta espècie.
The island tube-nosed fruit bat (Nyctimene major) is a species of bat in the family Pteropodidae. It is found in Papua New Guinea and the Solomon islands.[1]
The island tube-nosed fruit bat (Nyctimene major) is a species of bat in the family Pteropodidae. It is found in Papua New Guinea and the Solomon islands.
Nyctimene major es una especie de murciélago de la familia Pteropodidae.
Se encuentra en Papúa Nueva Guinea e Islas Salomón.
Nyctimene major es una especie de murciélago de la familia Pteropodidae.
Nyctimene major Nyctimene generoko animalia da. Chiropteraren barruko Pteropodidae familian sailkatuta dago.
Nyctimene major Nyctimene generoko animalia da. Chiropteraren barruko Pteropodidae familian sailkatuta dago.
Nyctimene major (Dobson, 1877) è un pipistrello appartenente alla famiglia degli Pteropodidi, endemico dell'Arcipelago delle Bismarck e delle Isole Salomone, di alcune isole lungo la costa di Papua Nuova Guinea.[1][2]
Pipistrello di medie dimensioni, con lunghezza dell'avambraccio tra 69 e 85,5 mm, la lunghezza della testa e del corpo tra 90 e 138 mm e la lunghezza della coda tra 18 e 29 mm, un peso fino a 100 g e un'apertura alare fino a 62,7 cm.[3]
La pelliccia è densa e lanosa. Il colore del dorso e della testa è generalmente grigio-brunastro con la base dei peli più scura, mentre le parti ventrali variano dal grigio-brunastro chiaro al fulvo-olivastro scuro. Le femmine sono più scure. Lungo la spina dorsale è presente una sottile banda bruno-nerastra ben distinta. Il muso è corto, tozzo e largo, gli occhi sono grandi. Le narici hanno la forma di due piccoli cilindri che si estendono ben oltre l'estremità del naso e sono spesso ricoperte di macchie gialle. Le orecchie sono ricoperte esternamente di macchie giallognole. Le membrane alari sono attaccate alla prima falange del secondo dito del piede. Gli artigli sono marroni scuri. La coda è corta e si estende completamente fuori dall'uropatagio, il quale è ridotto ad una sottile membrana lungo la parte interna degli arti inferiori. La sottospecie più piccola è N.m. lullulae mentre N.m. major è la più grande.
Si rifugia singolarmente od in piccoli gruppi nella vegetazione.
Si nutre di fichi e di baccelli di Gymnostoma papuanum.
Femmine gravide sono state osservate da agosto a novembre mentre altre che allattavano sono state osservate tra dicembre e gennaio.
Questa specie è diffusa nell'Arcipelago delle Bismarck, nelle Isole Salomone e in alcune isole lungo la costa di Papua Nuova Guinea.
Vive nelle foreste primarie tropicali di pianura fino a 900 metri di altitudine e può essere osservata anche in foreste secondarie, piantagioni e giardini.
Sono state riconosciute 4 sottospecie:
Altre specie simpatriche dello stesso genere: N. albiventer, N. malaitensis.
La IUCN Red List, considerato il vasto areale e la popolazione numerosa, classifica N. major come specie a rischio minimo (LC).[1]
Nyctimene major (Dobson, 1877) è un pipistrello appartenente alla famiglia degli Pteropodidi, endemico dell'Arcipelago delle Bismarck e delle Isole Salomone, di alcune isole lungo la costa di Papua Nuova Guinea.
De grote buisneusvleerhond (Nyctimene major) is een vleermuis uit het geslacht Nyctimene die voorkomt op de oostelijke eilanden van Papoea-Nieuw-Guinea en op de Salomonseilanden. De soort is algemeen op plaatsen waar hij de enige Nyctimene is, zoals op Woodlark, maar in de regenwouden van de grote eilanden van de Salomonseilanden, waar ook N. vizcaccia voorkomt, is hij vrijwel afwezig.
De soort is gevonden op de eilanden Alcester, Bagabag, Choiseul, Duke of York, Engineer Group, Fergusson, Goodenough, Guadalcanal, Kadovar, Karkar, Kerehikapa, Kiriwina, Kolombangara, Logeia, Malaita, Marapa, Mioko, Misima, New Georgia, Nggela Sule, Nieuw-Brittannië, Nieuw-Ierland, Normanby, Pavuvu, Rossel, Sakar, Santa Isabel, Shortland, Sideia, Sikopo, Sudest, Vangunu en Woodlark. Er zijn vier ondersoorten: N. m. geminus Andersen, 1910 in het zuidoosten van Papoea-Nieuw-Guinea (onder andere Goodenough, Fergusson, Normanby, Kiriwina en Rossel), N. m. lullulae Thomas, 1904 op Woodlark, N. m. major (Dobson, 1877) in de Bismarck-archipel en N. m. scitulus Andersen, 1910 in de Salomonseilanden.
N. major is een grote, bleke soort met een smalle rugstreep. De kop-romplengte bedraagt 93,0 tot 109,0 mm, de staartlengte 22,3 tot 32,6 mm, de voorarmlengte 70,3 tot 75,4 mm, de tibialengte 27,1 tot 29,8 mm, de oorlengte 14,0 tot 15,7 mm en het gewicht 52 tot 64 g.
De grote buisneusvleerhond (Nyctimene major) is een vleermuis uit het geslacht Nyctimene die voorkomt op de oostelijke eilanden van Papoea-Nieuw-Guinea en op de Salomonseilanden. De soort is algemeen op plaatsen waar hij de enige Nyctimene is, zoals op Woodlark, maar in de regenwouden van de grote eilanden van de Salomonseilanden, waar ook N. vizcaccia voorkomt, is hij vrijwel afwezig.
De soort is gevonden op de eilanden Alcester, Bagabag, Choiseul, Duke of York, Engineer Group, Fergusson, Goodenough, Guadalcanal, Kadovar, Karkar, Kerehikapa, Kiriwina, Kolombangara, Logeia, Malaita, Marapa, Mioko, Misima, New Georgia, Nggela Sule, Nieuw-Brittannië, Nieuw-Ierland, Normanby, Pavuvu, Rossel, Sakar, Santa Isabel, Shortland, Sideia, Sikopo, Sudest, Vangunu en Woodlark. Er zijn vier ondersoorten: N. m. geminus Andersen, 1910 in het zuidoosten van Papoea-Nieuw-Guinea (onder andere Goodenough, Fergusson, Normanby, Kiriwina en Rossel), N. m. lullulae Thomas, 1904 op Woodlark, N. m. major (Dobson, 1877) in de Bismarck-archipel en N. m. scitulus Andersen, 1910 in de Salomonseilanden.
N. major is een grote, bleke soort met een smalle rugstreep. De kop-romplengte bedraagt 93,0 tot 109,0 mm, de staartlengte 22,3 tot 32,6 mm, de voorarmlengte 70,3 tot 75,4 mm, de tibialengte 27,1 tot 29,8 mm, de oorlengte 14,0 tot 15,7 mm en het gewicht 52 tot 64 g.
Rurkonos wyspowy[3] (Nyctimene major) – gatunek ssaka z rodziny rudawkowatych[4].
Występuje w lasach od Celebesu do Timoru, w Nowej Gwinei, Australia i na Wyspach Salomona.
Nietoperz ten ma nozdrza umieszczone na silnie wydłużonych, rurkowatych wyrostkach nosa. Rola takiej budowy nosa nie jest jeszcze znana, ale być może taki "sterenos" służy jako wskaźnik do lepszego wyszukiwania świeżych owoców. W skład pożywienia jaki je rurkonosa wyspowego wchodzą gruszle właściwe, figi, a nawet miąższ młodych orzechów kokosowych. Dzieje się tak dzięki zębom, które odgryzają kawałek owocu, które następnie przeżuwa i rozciera na brzuchu i piersiach. W ten sposób dostaje się do soku, który wysysa, a resztę owocu odrzuca. Rurkonosy wyspowe nie są grupowymi zwierzętami, jak inne nietoperze. W ciągu dnia śpi samotnie. Zawiesza się tuż przy pniu drzewa, przy czym jego plamiasta błona lotna dobrze maskuje go przed wrogami.
Okres godowy przypada na wrzesień i październik. Samica rodzi 1 młode.
Rurkonos wyspowy (Nyctimene major) – gatunek ssaka z rodziny rudawkowatych.
Nyctimene major é uma espécie de morcego da família Pteropodidae. Pode ser encontrada na Papua-Nova Guiné e Ilhas Salomão.
Nyctimene major é uma espécie de morcego da família Pteropodidae. Pode ser encontrada na Papua-Nova Guiné e Ilhas Salomão.
Nyctimene major[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av George Edward Dobson 1877. Nyctimene major ingår i släktet Nyctimene och familjen flyghundar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fyra underarter.[6]
Denna flyghund förekommer på öar kring Nya Guinea, till exempel Bismarckarkipelagen och på Salomonöarna. Arten vistas i låglandet och i låga bergstrakter upp till 900 meter över havet. Habitatet utgörs främst av tropiska regnskogar samt av andra skogar och odlade regioner. En eller några få individer vilar tillsammans gömda i växtligheten.[1]
Nyctimene major är en däggdjursart som först beskrevs av George Edward Dobson 1877. Nyctimene major ingår i släktet Nyctimene och familjen flyghundar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fyra underarter.
Denna flyghund förekommer på öar kring Nya Guinea, till exempel Bismarckarkipelagen och på Salomonöarna. Arten vistas i låglandet och i låga bergstrakter upp till 900 meter över havet. Habitatet utgörs främst av tropiska regnskogar samt av andra skogar och odlade regioner. En eller några få individer vilar tillsammans gömda i växtligheten.
Nyctimene major — вид рукокрилих, родини Криланових.
Країни поширення: Папуа Нова Гвінея (архіпелаг Бісмарка); Соломонові острови. Висотний діапазон поширення: від рівня моря до 900 м над рівнем моря. Мешкає в первинних тропічних низовинних лісах і можуть бути знайдені в порушених лісах, насадженнях, садах. Лаштує сідала окремо або у вигляді невеликих груп, в рослинності. Цей вид здатний поширюватися і жити на невеликих ізольованих островах.
Nyctimene major — вид рукокрилих, родини Криланових.
Nyctimene major là một loài động vật có vú trong họ Dơi quạ, bộ Dơi. Loài này được Dobson mô tả năm 1877.[2]
Phương tiện liên quan tới Nyctimene major tại Wikimedia Commons
Nyctimene major là một loài động vật có vú trong họ Dơi quạ, bộ Dơi. Loài này được Dobson mô tả năm 1877.
섬뿔박쥐 또는 섬관코과일박쥐(Nyctimene major)는 큰박쥐과에 속하는 박쥐의 일종이다.[2] 파푸아뉴기니와 솔로몬 제도에서 발견된다.[1]
보통 크기의 박쥐로 전완장이 69~85.5mm이고 몸통 길이가 90~138mm, 꼬리 길이가 18~29mm이다. 몸무게가 최대 100g이고 날개를 폈을 때 길이가 62.7cm이다.[3] 털이 무성하고 양털처럼 부드럽다. 등과 머리는 대체로 갈색빛 회색을 띠고 배 쪽은 밝은 갈색빛 회색부터 짙은 황갈색빛 올리브색까지 다양하다. 암컷이 좀더 어우운 색을 띤다. 등의 척추를 따라 아주 뚜렷하고 거무스레한 갈색 띠가 이어져 있다. 주둥이는 짧고 뭉툭하며 넓다. 눈은 크다.
식물 속에 작은 무리를 지어 은신한다. 무화과나무와 김토스토마 파푸아눔(Gymnostoma papuanum)의 꼬투리 등을 먹는다. 8월부터 11월 사이에 새끼를 밴 암컷이 관찰되지만 12월과 1월 사이에는 젖을 먹이는 모습이 관찰된다.
비스마르크 제도와 솔로몬 제도, 파푸아뉴기니 해안가의 작은 섬에 널리 분포한다. 해발 최대 900m 이하의 저지대 열대 일차림에서 서식하고 이차림과 농장, 정원에서 관찰되기도 한다.
4종의 아종이 알려져 있다.[2]
같은 지역에 함께 서식하는 같은 속의 종으로 관코과일박쥐와 말레이타관코과일박쥐가 있다.