dcsimg

Lifespan, longevity, and ageing

tarjonnut AnAge articles
Maximum longevity: 45 years (captivity)
lisenssi
cc-by-3.0
tekijänoikeus
Joao Pedro de Magalhaes
muokkaaja
de Magalhaes, J. P.
kumppanisivusto
AnAge articles

Benefits ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

These animals are not known to have a negative effect on humans.

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Kuester, J. 2000. "Hylobates moloch" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hylobates_moloch.html
tekijä
Jennifer Kuester, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
muokkaaja
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Behavior ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

Vocal communication is prevalent in all gibbon species. Mated pairs use duets to mark their territory and announce their presence to conspecifics. In addition to vocalizations, gibbons use facial expressions and body postures in communication. Tactile communication is of some importance between mates, as well as between parents and their offspring.

Communication Channels: visual ; tactile ; acoustic

Other Communication Modes: duets

Perception Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Kuester, J. 2000. "Hylobates moloch" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hylobates_moloch.html
tekijä
Jennifer Kuester, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
muokkaaja
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Conservation Status ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

This species is endangered. The biggest threat to gibbons is deforestation of the tropical rainforests. Habitats are disappearing at an astonishing rate due to logging and agricultural demands. Without a sufficient range, gibbon species, along with other tropical species, are finding it much harder to exist. In an effort to help save these primates, reserves and parks are created, but there is no conservation program specifically for H. moloch. Other threats to gibbons include hunting for meat, and illegal poaching for the pet trade. These threats, although serious, are secondary to deforestation.

US Federal List: no special status

CITES: appendix i

IUCN Red List of Threatened Species: endangered

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Kuester, J. 2000. "Hylobates moloch" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hylobates_moloch.html
tekijä
Jennifer Kuester, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
muokkaaja
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Benefits ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

Hylobates moloch is not an important economic resource for humans. This species is not used for biomedical research, unlike some other primate species. Molochs are sometimes hunted for meat, and illegal poaching does occur for the pet trade.

Positive Impacts: pet trade ; food

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Kuester, J. 2000. "Hylobates moloch" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hylobates_moloch.html
tekijä
Jennifer Kuester, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
muokkaaja
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Associations ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

The role these primates play in their ecosystem has not been detailed in the literature. However, it is likely that through their frugivory, they play some role in seed dispersal.

Ecosystem Impact: disperses seeds

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Kuester, J. 2000. "Hylobates moloch" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hylobates_moloch.html
tekijä
Jennifer Kuester, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
muokkaaja
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Trophic Strategy ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

Along with other gibbon species, H. moloch is frugivorous, feeding on ripe fruits in the upper canopy of the tropical rainforests. Molochs have also been observed eating leaves and flowers. Being frugivorous poses certain problems because fruit patches are found in small, scattered areas throughout the rainforest. Gibbons have adopted a rapid form of locomotion, brachiation, in which they swing by their long arms from branch to branch. This rapid form of locomotion helps gibbons to travel rapidly and effeciently from one food source to another.

Plant Foods: leaves; fruit; flowers

Primary Diet: herbivore (Frugivore )

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Kuester, J. 2000. "Hylobates moloch" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hylobates_moloch.html
tekijä
Jennifer Kuester, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
muokkaaja
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Distribution ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

Molochs, Hylobates moloch, are endemic to the Indonesian island of Java.

Biogeographic Regions: oriental (Native )

Other Geographic Terms: island endemic

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Kuester, J. 2000. "Hylobates moloch" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hylobates_moloch.html
tekijä
Jennifer Kuester, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
muokkaaja
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Habitat ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

Gibbons live in the tropical rainforests and semi-evergreen rainforests of South and Southeast Asia. Hylobates moloch is found in the tropical rainforest in Java. It is found in the upper canopy of the lowland and hill forests. Gibbons spend most of their lives in trees, and rarely descend to the forest floor.

Habitat Regions: tropical ; terrestrial

Terrestrial Biomes: rainforest

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Kuester, J. 2000. "Hylobates moloch" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hylobates_moloch.html
tekijä
Jennifer Kuester, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
muokkaaja
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Morphology ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

Adult molochs weigh on average 8 kg. There is no apparent sexual dimorphism (size or color difference) between males and females. Both male and female are a silverly-gray color and possess a dark gray cap. Molochs have long arms and lean bodies, both of which are especially important while they are manuvering through the canopy of the rainforest.

Range mass: 4 to 9 kg.

Other Physical Features: endothermic ; homoiothermic; bilateral symmetry

Sexual Dimorphism: sexes alike

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Kuester, J. 2000. "Hylobates moloch" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hylobates_moloch.html
tekijä
Jennifer Kuester, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
muokkaaja
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Life Expectancy ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

Other species in this genus are reported to live as long as 44 years in captivity. Hylobates moloch is probably similar.

Average lifespan
Status: captivity:
45 years.

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Kuester, J. 2000. "Hylobates moloch" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hylobates_moloch.html
tekijä
Jennifer Kuester, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
muokkaaja
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Associations ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

Details on predation of these animals are not available. However, we can speculate that because they use the high canopy of the rainforest, where branches might support the weight of large animals, their predators are probably small or avian.

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Kuester, J. 2000. "Hylobates moloch" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hylobates_moloch.html
tekijä
Jennifer Kuester, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
muokkaaja
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Reproduction ( englanti )

tarjonnut Animal Diversity Web

Gibbons are typically monogamous.

Mating System: monogamous

The available data on gibbons show no birth seasonality. A mated gibbon pair will produce an average of 5 to 6 offspring over their reproductive lifespan of about 10 to 20 years. Like most primates, H. moloch produces one young per litter, with a gestation length of around seven months. The interbirth period of a reproductive female is about 40 months.

Breeding interval: The interbirth period of a reproductive female is about 40 months.

Breeding season: There is no defined breeding season for H. moloch.

Average number of offspring: 1.

Average gestation period: 7 months.

Key Reproductive Features: iteroparous ; year-round breeding ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual ; induced ovulation ; viviparous

Average gestation period: 243 days.

Average number of offspring: 1.

Although no specific information is available, most female gibbons nurse their offspring until the offspring are about two years old. Offspring leave their natal group when they become sexually mature.

Parental Investment: altricial ; pre-fertilization (Provisioning, Protecting: Female); pre-hatching/birth (Provisioning: Female, Protecting: Female); pre-weaning/fledging (Provisioning: Female, Protecting: Female); pre-independence (Provisioning: Female, Protecting: Female); post-independence association with parents; extended period of juvenile learning

lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliografinen lainaus
Kuester, J. 2000. "Hylobates moloch" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hylobates_moloch.html
tekijä
Jennifer Kuester, University of Michigan-Ann Arbor
tekijä
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
muokkaaja
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Animal Diversity Web

Biology ( englanti )

tarjonnut Arkive
Gibbons are highly adapted for their arboreal lifestyle, feeding and sleeping in the trees; the long arms are used to throw themselves from tree to tree, easily covering gaps as wide as 10m (8). Males and females are monogamous, living in family groups with around 4 juvenile offspring who subsequently disperse (8). Group territories are actively defended by patrols, who engage in impressive bouts of loud calls and aggression (2).
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Wildscreen
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Arkive

Conservation ( englanti )

tarjonnut Arkive
In light of the critical status of this species in the wild, a Javan gibbon rescue and rehabilitation workshop was conducted in 1997 hosted by Conservation International and the University of Indonesia (2). It was agreed that a rescue and rehabilitation centre was needed and education programmes were proposed (5). Currently, the only viable protected population is found within the Gunung Halimun National Park; if this attractive primate is to survive it is vital that protection both within the park and in other areas is increased (6).
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Wildscreen
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Arkive

Description ( englanti )

tarjonnut Arkive
The silvery or Javan gibbon has long fluffy silver-grey fur (2), with darker markings on the chest and cap (4). It has long arms and legs, long fingers and reduced thumbs, all of which are adaptations for brachiation (swinging through the trees from arm to arm) (2). Males produce simple 'hoot' calls, whilst the calls of females are more variable, ending in a 'bubble'. (4). Both sexes also give a 'scream' alarm call (8).
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Wildscreen
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Arkive

Habitat ( englanti )

tarjonnut Arkive
Inhabits tropical lowland, hill and montane (3) rainforests between sea level and 1500 meters (2). This species shows a preference for taller trees for resting, foraging and locomotion (3).
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Wildscreen
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Arkive

Range ( englanti )

tarjonnut Arkive
The silvery gibbon is endemic to the western half of the island of Java, Indonesia (3).
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Wildscreen
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Arkive

Status ( englanti )

tarjonnut Arkive
Classified as Critically Endangered (CR) on the IUCN Red List 2006 (1), and listed on Appendix I of CITES (7).
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Wildscreen
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Arkive

Threats ( englanti )

tarjonnut Arkive
The silvery gibbon has undergone a dramatic population decline principally as a result of habitat destruction (6), and also from the trapping of juveniles for the pet trade (2). The native forests of Java have been cleared for logging, agriculture and development, and the species has declined to fewer than 1000 individuals over then last 25 years (4). This gibbon appears to be on the very brink of extinction with only a handful of isolated viable populations remaining (6).
lisenssi
cc-by-nc-sa-3.0
tekijänoikeus
Wildscreen
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Arkive

Hylobates moloch ( bretoni )

tarjonnut wikipedia BR

Hylobates moloch[1] a zo ur spesad primated eus kerentiad an Hylobatidae.

Annez

 src=
Tiriad Hylobates moloch.

Bevañ a ra e kornôg enez Java (Indonezia).

Liamm diavaez

Notennoù ha daveennoù

  1. N'en deus al loen anv boutin ebet testeniekaet e brezhoneg evit poent.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia BR

Hylobates moloch: Brief Summary ( bretoni )

tarjonnut wikipedia BR

Hylobates moloch a zo ur spesad primated eus kerentiad an Hylobatidae.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia BR

Gibó argentat ( valencia )

tarjonnut wikipedia CA

El gibó argentat (Hylobates moloch) és una espècie de primat hominoïdeu de la família dels gibons (Hylobatidae). És una de les espècies de primat en major perill d'extinció. Endèmic de l'illa de Java, les seves últimes poblacions habiten en escassos reductes en una de les illes més densament poblades per l'home en tot el planeta.

Taxonomia

Alguns experts reconeixen dues subespècies de Hylobates moloch:[1]

  • Hylobates moloch moloch, Gibó argentat occidental o Gibó de Java occidental.
  • Hylobates moloch pongoalsoni, Gibó argentat oriental o Gibó de Java oriental.

Aquestes dues subespècies no estan reconegudes per la Llista Vermella de la UICN.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Gibó argentat Modifica l'enllaç a Wikidata
  1. Geissmann, Thomas. «Gibbon Systematics and Species Identification» (en anglès). [Consulta: 13 abril 2006].
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autors i editors de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CA

Gibó argentat: Brief Summary ( valencia )

tarjonnut wikipedia CA

El gibó argentat (Hylobates moloch) és una espècie de primat hominoïdeu de la família dels gibons (Hylobatidae). És una de les espècies de primat en major perill d'extinció. Endèmic de l'illa de Java, les seves últimes poblacions habiten en escassos reductes en una de les illes més densament poblades per l'home en tot el planeta.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autors i editors de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CA

Gibon stříbrný ( Tšekki )

tarjonnut wikipedia CZ

Gibon stříbrný (Hylobates moloch) neboli vaubau[2] je druh primáta, který je endemitem ostrova Jáva.[3] V němčině i angličtině se mu proto také někdy říká gibon jávský (Java-Gibbon, Javan Gibbon).

Váží 6,5 až 8 kg. Živí se listy a zejména zralými plody.[4]

Žije v tropických lesích, které jsou lidskou činností (přeměnou na plantáže) výrazně zmenšovány. Z důvodu omezeného výskytu na ostrově a kácení lesních porostů patří mezi ohrožené druhy.[5] Dříve byl sice dokonce řazen mezi druhy kriticky ohroženého, ale jeho přeřazení souvisí zejména s lepší dostupností informací o tomto druhu. Jeho počty však nadále klesají. V roce 2008 bylo odhadováno, že žije necelých 2500 dospělých jedinců gibonů stříbrných. Dnes žijí již jen na západní polovině ostrova.[4]

Stejně jako jiné druhy gibonů žije monogamním způsobem života. Proto také tvoří jen malé rodinné skupiny tvořené rodiči a odlišně starými potomky, kteří s rodiči zůstávají do věku osmi let. Březost trvá sedm měsíců.[3]

Chov v zoo

Gibon stříbrný patří k vzácně chovaným druhům primátů. V celé Evropě je chován pouze v devíti zoo v celkovém počtu přibližně 50 jedinců. Z toho nejvíce zařízení – konkrétně pět – se nachází ve Spojeném království. Jeden jedinec je pak chován v Kyjevě. O evropský prvoodchov se zasloužil mnichovský Tierpark Hellabrunn. Zbylá dvě zařízení se nalézají od podzimu 2014 v Česku – jde o Zoo Praha a Zoo Zlín.[6]

Chov v Zoo Praha

Chov v pražské zoo započal roku 2014, kdy přišel pár gibonů. Samice Alangalang z britského Howletts Wild Animals Park, samec Flip z mnichovské zoo. Samice zabřezla při jednom z prvních páření.[7] Prvoodchov na území celého někdejšího Československa se tak podařil již následujícího roku – 29. 7. 2015.[8] Sameček dostal jméno Silver Arrow.[9] Na počátku roku 2018 tak byli chováni dva samci a jedna samice.[10]

V pondělí 6. 8. 2018 se narodilo v pořadí druhé mládě tohoto druhu v historii Zoo Praha i českých zoo.[11][12] Mládě bylo pokřtěno při slavnostním zahájení sezony 2019. 30. března bylo rektorem Univerzity Karlovy Tomášem Zimou a hercem Jiřím Dvořákem zveřejněno jméno Abu-abu.[13]


Expozice gibonů se rozprostírá ve spodní části areálu v rámci expozičního celku Vodní svět a opičí ostrovy. Skládá se z vytápěného proskleného domku a ostrova se vzrostlými stromy. Dříve ve stejných prostorách žili lemuři vari.

Reference

  1. Červený seznam IUCN 2018.1. 5. července 2018. Dostupné online. [cit. 2018-08-10]
  2. BioLib: Biological library. www.biolib.cz [online]. [cit. 2018-04-19]. Dostupné online. (česky)
  3. a b ZOO ZLÍN - Gibon stříbrný. www.zoozlin.eu [online]. [cit. 2018-04-19]. Dostupné online. (anglicky)
  4. a b Gibon stříbrný - lexikon zvířat. www.zoopraha.cz [online]. [cit. 2018-04-19]. Dostupné online. (česky)
  5. Hylobates moloch (Javan Gibbon, Moloch Gibbon, Owa Jawa, Silvery Gibbon). www.iucnredlist.org [online]. [cit. 2018-04-19]. Dostupné online.
  6. www.Zootierliste.de. zootierliste.de [online]. [cit. 2018-04-19]. Dostupné online.
  7. V zimě v sobě našli zalíbení, teď se jim narodil malý stříbrný gibonek. iDNES.cz [online]. 2015-07-29 [cit. 2018-04-19]. Dostupné online.
  8. V pražské zoo se narodil gibon stříbrný. Je to vůbec první mládě v Česku - iDNES.cz. www.metro.cz [online]. 2015-07-29 [cit. 2018-04-19]. Dostupné online.
  9. Oslava 1. narozenin gibona stříbrného. Zoo Praha. Dostupné online [cit. 2018-07-30]. (česky)
  10. Zoo Praha – přehledy chovaných druhů, 2018
  11. Pražským gibonům stříbrným se narodilo další vzácné mládě. Zoo Praha. Dostupné online [cit. 2018-08-09]. (česky)
  12. Chovatelský úspěch pražské zoo. Narodilo se další mládě ohroženého gibona stříbrného. iROZHLAS. Dostupné online [cit. 2018-08-14]. (česky)
  13. Zoo Praha. www.facebook.com [online]. [cit. 2019-04-02]. Dostupné online. (česky)

Externí odkazy

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia autoři a editory
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CZ

Gibon stříbrný: Brief Summary ( Tšekki )

tarjonnut wikipedia CZ

Gibon stříbrný (Hylobates moloch) neboli vaubau je druh primáta, který je endemitem ostrova Jáva. V němčině i angličtině se mu proto také někdy říká gibon jávský (Java-Gibbon, Javan Gibbon).

Váží 6,5 až 8 kg. Živí se listy a zejména zralými plody.

Žije v tropických lesích, které jsou lidskou činností (přeměnou na plantáže) výrazně zmenšovány. Z důvodu omezeného výskytu na ostrově a kácení lesních porostů patří mezi ohrožené druhy. Dříve byl sice dokonce řazen mezi druhy kriticky ohroženého, ale jeho přeřazení souvisí zejména s lepší dostupností informací o tomto druhu. Jeho počty však nadále klesají. V roce 2008 bylo odhadováno, že žije necelých 2500 dospělých jedinců gibonů stříbrných. Dnes žijí již jen na západní polovině ostrova.

Stejně jako jiné druhy gibonů žije monogamním způsobem života. Proto také tvoří jen malé rodinné skupiny tvořené rodiči a odlišně starými potomky, kteří s rodiči zůstávají do věku osmi let. Březost trvá sedm měsíců.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia autoři a editory
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CZ

Sølvgibbon ( tanska )

tarjonnut wikipedia DA

En sølvgibbon er en art i familien gibboner. Arten lever endemisk på øen Java.

Stub
Denne artikel om dyr er kun påbegyndt. Hvis du ved mere om emnet, kan du hjælpe Wikipedia ved at udvide den.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-forfattere og redaktører
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DA

Silbergibbon ( saksa )

tarjonnut wikipedia DE

Der Silbergibbon (Hylobates moloch), manchmal auch Java-Gibbon oder Wauwau genannt, ist eine auf Java endemische Primatenart aus der Familie der Gibbons (Hylobatidae).

Merkmale

 src=
Silbergibbon mit Jungtier

Es sind keine genauen Körpermaße bekannt, aber Silbergibbons erreichen ein durchschnittliches Gewicht von 6 kg. Das Fell ist sehr lang und gleichmäßig silbrig-grau. Das Gesicht ist schwärzlich und mindestens ein Hauch von schwarz auf dem Kopf und an der Brust. Außerdem besitzt der Silbergibbon einen schwach ausgeprägten, hellen Gesichtsring, einen kurzen, weißen Bart am Kinn, und auffällige Augenbrauen. Das Kopfhaar ist fächerartig nach hinten gerichtet und an den Ohren etwas länger. Die Zähne sind beträchtlich größer als die der anderen Gibbonarten mit großen Eck- und Schneidezähnen, einen unreduzierten, dritten Mahlzahn und häufig mehreren Zahnhöckern. Die silbrig-graue Fellfarbe, die relativ großen Zähne und seine Rufe sind wichtige Merkmale, die den Silbergibbon von anderen Gibbonarten unterscheiden.

Verbreitung und Lebensraum

 src=
Verbreitungskarte

Der Silbergibbon kommt hauptsächlich im westlichen Java, allerdings auch in einer kleinen Region im zentralen Teil der Insel, vor.

Regenwälder in Höhen bis zu 2400 m (normalerweise aber unter 1600 m) stellen den Lebensraum des Silbergibbons dar. Er bevorzugt pflanzenreiche, relativ unberührte Wälder, aber er kann auch in moderat zerstörten Wäldern zu finden sein.

Lebensweise und Fortpflanzung

Der Silbergibbon ist ein tagaktiver Baumbewohner. Reviere erstrecken sich über 17–60 ha. Generell verteidigen die Männchen diese gegen rivalisierende Männchen und externe Gefahren, während Weibchen die Gruppe leiten und andere Weibchen vertreiben. Es wird vermutet, dass der Silbergibbon wie der Mentawai-Gibbon (H. klossii) keine Duetts singt, aber detaillierte Studien sind nötig, um dies zu bestätigen.

Der Speiseplan des Silbergibbons besteht überwiegend aus Früchten (61 %) und Blättern (38 %), außerdem fressen sie noch Blumen und Insekten.

Der Abstand zwischen den Geburten beträgt drei Jahre. Silbergibbons erreichen die Geschlechtsreife mit 8 bis 10 Jahren und pflanzen sich mit 10 bis 12 Jahren vermutlich das erste Mal fort. Jungtiere sind cremefarben mit einem schwach angedeuteten Gesichtsring und einem rosa Gesicht. Das Fell verdunkelt sich rasch zu der Fellfarbe von adulten Tieren. Ein weiblicher Silbergibbon erreichte im Winnipeg-Zoo in Kanada ein Lebensalter von 50 Jahren.

Hybride zwischen dem Silbergibbon und dem Weißhandgibbon (H. lar) sind bekannt.[1] Auch mit dem Müller-Gibbon (H. muelleri) sind Hybride nachgewiesen worden.[2]

Bedrohung

Der Silbergibbon wird von der IUCN als „endangered“ (stark gefährdet) klassifiziert. Er lebt auf einer am dichtesten besiedelten Inseln der Welt und ist stark durch den Lebensraumverlust getroffen. Trotz gesetzlichen Schutzes seit 1924 ist die Anzahl von Silbergibbons gefährlich niedrig geworden. Historisches Abholzen zu Kolonialzeiten bestimmt immer noch die Landschaft und hat den Silbergibbons in Wälder an Bergen und Vulkanen gedrängt. Lebensraumzerstörung ist heute relativ niedrig und die Population scheinen stabil. Aber auch Handel mit Silbergibbons zum Beispiel als Haustier oder für die traditionelle, asiatische Medizin stellen eine Gefahr dar. Der Silbergibbon kommt an 15 Orten vor, von denen 9 Naturschutzgebiete sind. 2002 wurde die Zahl der Silbergibbons auf 4000 bis 4500 Individuen geschätzt, 2008 auf weniger als 2500 fortpflanzungsfähige Exemplare. Mehrere Tiergärten, darunter der Tierpark Hellabrunn in München, betreiben Zuchtprogramme.

Einzelnachweise

  1. International Zoo Yearbook 1967, S. 306;
    - International Zoo Yearbook 1968, S. 295;
    - International Zoo Yearbook 1973, S. 325;
    - International Zoo Yearbook 1977, S. 307;
    - International Zoo Yearbook 1986, S. 480;
    - International Zoo Yearbook 1989, S. 320.
  2. International Zoo Yearbook 1986, S. 480;
    - International Zoo Yearbook 1987, S. 408;
    - International Zoo Yearbook 1991, S. 344.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DE

Silbergibbon: Brief Summary ( saksa )

tarjonnut wikipedia DE

Der Silbergibbon (Hylobates moloch), manchmal auch Java-Gibbon oder Wauwau genannt, ist eine auf Java endemische Primatenart aus der Familie der Gibbons (Hylobatidae).

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DE

Owa Jawa ( sunda )

tarjonnut wikipedia emerging languages

Owa (Hylobates moloch) téh primata ti kulawarga Hylobatidae, atawa nu katelah babon. Pakulitanana hawuk semu hérang, teu boga buntut, leungeunna panjang, rata-rata beuratna 8 kg.

Owa ukur aya di bagian kulon pulo Jawa, (Indonésia), hirup di leuweung-leuweung geledegan. Owa liarna beurang, jago pisan tétérékélan dina tatangkalan (arboréal), kadaharanana bungbuahan, dangdaunnan, jeung kekembangan.

Owa anakanana unggal tilu taun (rata-rata), keureuneuhna tujuh bulan. Anakna diasuh di jero gorombolanana, mimiti disapih umur 18 bulan, nincak sawawa kira umur 8 taun.

Kiwari, owa statusna kaasup salah sahiji primata anu paling kaancam musnah, utamana ku sabab habitatna di pulo Jawa beuki heureut, kadesek ku kaadaban manusa. Total ti sakabéh pusat pelestarian, paling loba tinggal 2000 deui.

Sarua jeung spésiés babon lianna, owa hirup papasangan ngawasa wilayah nu legana kira 17 ha. Pikeun ngajaga wilayahna, nu bikang sok disada sababaraha kali sapoé. Mun aya nu asup ka wilayahna, nu jalu disada tarik pikeun nyingsieunan.

Owa dibagi kana dua subspésiés: Hylobates moloch moloch (beulah kulon) jeung Hylobates moloch pongoalsoni (beulah wétan) [3].

Rujukan

  1. Groves, Colin (16 Nopémber 2005). D.E. Wilson jeung D.M. Reeder (éd.), ed. Mammal Species of the World (Éd. ka-3 ed.). Johns Hopkins University Press. p. 180. ISBN 0-801-88221-4.
  2. Eudey et al (2000). Hylobates moloch. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. IUCN 2006. Dipulut ping 11 Méi 2006. Listed as Critically Endangered (CR A1cd, C2a v2.3)
  3. Geissmann, Thomas. "Gibbon Systematics and Species Identification". Diakses tanggal 2006-04-13.

Tumbu kaluar

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Pangarang sareng éditor Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia emerging languages

Owa Jawa: Brief Summary ( sunda )

tarjonnut wikipedia emerging languages

Owa (Hylobates moloch) téh primata ti kulawarga Hylobatidae, atawa nu katelah babon. Pakulitanana hawuk semu hérang, teu boga buntut, leungeunna panjang, rata-rata beuratna 8 kg.

Owa ukur aya di bagian kulon pulo Jawa, (Indonésia), hirup di leuweung-leuweung geledegan. Owa liarna beurang, jago pisan tétérékélan dina tatangkalan (arboréal), kadaharanana bungbuahan, dangdaunnan, jeung kekembangan.

Owa anakanana unggal tilu taun (rata-rata), keureuneuhna tujuh bulan. Anakna diasuh di jero gorombolanana, mimiti disapih umur 18 bulan, nincak sawawa kira umur 8 taun.

Kiwari, owa statusna kaasup salah sahiji primata anu paling kaancam musnah, utamana ku sabab habitatna di pulo Jawa beuki heureut, kadesek ku kaadaban manusa. Total ti sakabéh pusat pelestarian, paling loba tinggal 2000 deui.

Sarua jeung spésiés babon lianna, owa hirup papasangan ngawasa wilayah nu legana kira 17 ha. Pikeun ngajaga wilayahna, nu bikang sok disada sababaraha kali sapoé. Mun aya nu asup ka wilayahna, nu jalu disada tarik pikeun nyingsieunan.

Owa dibagi kana dua subspésiés: Hylobates moloch moloch (beulah kulon) jeung Hylobates moloch pongoalsoni (beulah wétan) .

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Pangarang sareng éditor Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia emerging languages

Silvery gibbon ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN

The silvery gibbon (Hylobates moloch), also known as the Javan gibbon, is a primate in the gibbon family Hylobatidae. It is endemic to the Indonesian island of Java, where it inhabits undisturbed rainforests up to an altitude of 2,450 m (8,040 ft). It is listed as Endangered on the IUCN Red List since 2008, as the wild population is estimated at comprising less than 2500 mature individuals.[2]

Its coat is bluish-grey in colour, with a dark grey or black cap. Like all gibbons, the silvery gibbon lacks an external tail, has dorsally placed scapulae, and reduced flexibility in its lumbar region. It has long, curved fingers and very long forelimbs relative to its hind limbs. On average, it reaches 8 kg (18 lb) in weight. It is diurnal and arboreal, climbing trees skilfully and brachiating through the forests. Brachiation is possible because of its mobile wrist joints, full rotation of the upper arm, and the ability to lock elbows in suspension. Its diet consists of fruits, leaves, and flowers.

Every three years, on average, the female gives birth to a single young, after a gestation of seven months. The offspring is nursed for about 18 months and lives with the family group until it is fully mature at about eight to ten years old.[3]

Threats and conservation

The silvery gibbon ranks among the most threatened primates. It is listed as Endangered on the 2009 IUCN Red List,[2] with the population appearing more stable than in a 2004 assessment of the species being Critically Endangered, which suggested there was a 50% chance of the silvery gibbon becoming extinct within the next decade.[4] Habitat destruction on densely populated Java continues to reduce the natural range of the species. Many gibbons are also lost to the illegal pet trade, when adults are hunted so their young can be sold in the markets as pets.[4] There are less than 2,000 silvery gibbons in the wild on eight sites that are considered to be genetically viable for the continuation of the species. There are also a dozen small, non-viable populations. Mount Halimun Salak National Park sustains the largest population of ca. 1,000 gibbons.[4] Other large populations of several hundred are found in the Gunung Ciremai National Park and Gunung Gede Pangrango National Park.[5] In the latter there is a Javan Gibbon Centre that rehabilitates ex-captive gibbons.[6]

Several zoos operate silvery gibbon breeding programs. Despite these efforts, the future survival of this species is in question.

Behaviour and ecology

Like all gibbon species, the silvery gibbon lives in pairs and stakes out territory that the pair strongly defends; it has relatively small territories of about 42 acres. Females sing to declare their territory several times a day, and if strangers are spotted, the male screams loudly in an attempt to scare them away. The majority of the solo song bouts or scream bouts are produced by the females.[7] The female vocal bouts occur after 0500 hr, with the vocal bout activity peaking around 0600 hr. In contrast, the male vocal bouts primarily occur before 0500 hr.[7] The males are usually very aggressive to others.

Classification

Some authors recognize two subspecies of Hylobates moloch:[8]

  • Western silvery gibbon or western Javan gibbon, H. m. moloch
  • Eastern silvery gibbon or central Javan gibbon, H. m. pongoalsoni

References

  1. ^ Groves, C. P. (2005). "Species Hylobates moloch". In Wilson, D. E.; Reeder, D. M. (eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed.). Baltimore: Johns Hopkins University Press. p. 180. ISBN 0-801-88221-4. OCLC 62265494.
  2. ^ a b c d Nijman, V. (2020). "Hylobates moloch". IUCN Red List of Threatened Species. 2020: e.T10550A17966495. doi:10.2305/IUCN.UK.2020-2.RLTS.T10550A17966495.en. Retrieved 17 January 2022.
  3. ^ Kappeler, M. (1981). The Javan silvery gibbon (Hylobates lar moloch), habitat, distribution, numbers (Ph.D.). Basel: University of Basel.
  4. ^ a b c "The Silvery Gibbon Project". Retrieved 2007-12-11.
  5. ^ Supriatna, Jatna. "Conservation Programs for the Endangered Javan Gibbon" (PDF). Primate Conservation. 2006 (21): 155–162.
  6. ^ The Silvery Gibbon Project: "Conservation Projects" Archived 2013-12-20 at archive.today, retrieved 20 December 2013
  7. ^ a b Geissmann, T.; Nijman, V. (2009). "Calling in Wild Silvery Gibbons (Hylobates moloch) in Java (Indonesia): Behavior, Phylogeny, and Conservation". American Journal of Primatology. 68 (1): 1–19. doi:10.1002/ajp.20203. PMID 16419119. S2CID 5900145.
  8. ^ Geissmann, T. "Gibbon Systematics and Species Identification". Retrieved 2006-04-13.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

Silvery gibbon: Brief Summary ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN

The silvery gibbon (Hylobates moloch), also known as the Javan gibbon, is a primate in the gibbon family Hylobatidae. It is endemic to the Indonesian island of Java, where it inhabits undisturbed rainforests up to an altitude of 2,450 m (8,040 ft). It is listed as Endangered on the IUCN Red List since 2008, as the wild population is estimated at comprising less than 2500 mature individuals.

Its coat is bluish-grey in colour, with a dark grey or black cap. Like all gibbons, the silvery gibbon lacks an external tail, has dorsally placed scapulae, and reduced flexibility in its lumbar region. It has long, curved fingers and very long forelimbs relative to its hind limbs. On average, it reaches 8 kg (18 lb) in weight. It is diurnal and arboreal, climbing trees skilfully and brachiating through the forests. Brachiation is possible because of its mobile wrist joints, full rotation of the upper arm, and the ability to lock elbows in suspension. Its diet consists of fruits, leaves, and flowers.

Every three years, on average, the female gives birth to a single young, after a gestation of seven months. The offspring is nursed for about 18 months and lives with the family group until it is fully mature at about eight to ten years old.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

Hylobates moloch ( kastilia )

tarjonnut wikipedia ES

El gibón plateado (Hylobates moloch) es una especie de primate hominoideo de la familia Hylobatidae. Es una de las especies de primate en mayor peligro de extinción. Endémico de Java, sus últimas poblaciones habitan unos escasos reductos en una de las islas más densamente pobladas por el hombre en todo el planeta.

Subespecies

  • Hylobates moloch moloch
  • Hylobates moloch pongoalsoni

Referencias

  1. Andayani, N., Brockelman, W., Geissmann, T., Nijman, V. & Supriatna, J. (2008). «Hylobates moloch». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2010.2 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 30 de agosto de 2010.

 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores y editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ES

Hylobates moloch: Brief Summary ( kastilia )

tarjonnut wikipedia ES

El gibón plateado (Hylobates moloch) es una especie de primate hominoideo de la familia Hylobatidae. Es una de las especies de primate en mayor peligro de extinción. Endémico de Java, sus últimas poblaciones habitan unos escasos reductos en una de las islas más densamente pobladas por el hombre en todo el planeta.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores y editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ES

Hylobates moloch ( baski )

tarjonnut wikipedia EU

Hylobates moloch Hylobates generoko animalia da. Primateen barruko Hylobatidae familian sailkatuta dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)Mammals - full taxonomy and Red List status Ugaztun guztien egoera 2008an
  2. Audebert (1798) 2 1 Hist. Nat. Singes Makis pl. 2. or..

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipediako egileak eta editoreak
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EU

Hylobates moloch: Brief Summary ( baski )

tarjonnut wikipedia EU

Hylobates moloch Hylobates generoko animalia da. Primateen barruko Hylobatidae familian sailkatuta dago.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipediako egileak eta editoreak
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EU

Hopeagibboni

tarjonnut wikipedia FI

Hopeagibboni (Hylobates moloch)[2] on uhanalainen aasialainen apinalaji.[1]

Ulkonäkö ja koko

Hopeagibboni kasvaa noin 90 cm pitkäksi ja 8 kilon painoiseksi. Sen karva on hopeanharmaa. Kasvot ovat karvattomat ja tummemman harmaat, ja niitä ympäröi vaaleammanharmaa parta. Raajat ja sormet ovat pitkät, peukalo lyhyempi. Tämä kertoo sopeutumisesta elämään puissa.[3]

Levinneisyys

Hopeagibboneita elää Indonesian Jaavan saarella.

Ravinto

Hopeagibbonit syövät puissa kasvavia hedelmiä, niiden puutteessa myös kukkia ja versoja.

Elintavat

Hopeagibbonit viettävät suuren osan elämästään sademetsässä lehvästön ylimmissä kerroksissa. Lajin suurin uhka onkin sademetsien hävitys, muita uhkia ovat metsästys lihaksi ja salametsästys. Ne liikkuvat varsin nopeasti laajalla alueella siirtyen aina kulloinkin kypsyvän hedelmäsadon luo.

Hopeagibbonit elävät pienissä ryhmissä, joihin kuuluu aikuinen pari ja alaikäisiä poikasia. Sukukypsiksi vartuttuaan poikaset jättävät lapsuudenperheensä. Perhe viestittää muille perheille reviirinsä rajoista kovaäänisin huudoin.[4]

Lähteet

  1. a b Andayani, N., Brockelman, W., Geissmann, T., Nijman, V. & Supriatna, J.: Hylobates moloch IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.1. 2008. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 4.7.2014. (englanniksi)
  2. Integrated Taxonomic Information System (taksonomian ja tiet. nimen lähde) ITIS.
  3. Arkive
  4. Jennifer Kuester: Animal Diversity Web 2000. University of Michigan. Viitattu 1.9.2007. (englanniksi)
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedian tekijät ja toimittajat
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FI

Hopeagibboni: Brief Summary

tarjonnut wikipedia FI

Hopeagibboni (Hylobates moloch) on uhanalainen aasialainen apinalaji.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedian tekijät ja toimittajat
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FI

Gibbon cendré ( ranska )

tarjonnut wikipedia FR

Hylobates moloch

Le gibbon cendré[1] appelé quelquefois gibbon argenté, gibbon moloch ou gibbon de Java (Hylobates moloch) est un primate de la famille des hylobatidae ou gibbons.

Le couple est formé pour la vie et reste très uni : ils dorment assis sur une branche, serrés les uns contre les autres, contrairement aux orangs-outans par exemple, qui se fabriquent un nid dans les arbres pour dormir. Le couple défend fermement son territoire. Il a un relativement petit territoire d'environ 17 ha. Les femelles chantent plusieurs fois par jour pour avertir être sur son territoire et si des étrangers sont repérés les mâles lancent des cris haut et fort pour écarter les intrus.

Description

Il n'y a pas de dimorphisme sexuel. L'adulte mesure de 45 à 64 cm[2] et pèse autour de 5,5 kg[3]. Sa fourrure est gris bleuté avec le sommet de la tête gris foncé ou noir. Comme tous les gibbons, il n'a pas de queue et ses bras sont longs par rapport à son corps[4].

Répartition et habitat

Le gibbon cendré est endémique à l'île de Java en Indonésie. Il vit dans la forêt tropicale humide de basse altitude et de basse montagne[1]. Il est arboricole et diurne, grimpe dans les arbres et saute d'arbre en arbre habilement à travers les forêts.

Alimentation

Il est principalement frugivore, il se nourrit également de feuilles et de fleurs[4]. Il mange parfois des larves.

Reproduction

Le gibbon cendré vit en couple. Tous les trois ans, en moyenne, les femelles donnent naissance à un seul jeune, après sept mois de gestation. Le jeune est allaité pendant environ 18 mois et vit avec le groupe familial jusqu'à ce qu'il ait atteint sa pleine maturité à environ 8 ans.

Sous-espèces

Il existe deux sous-espèces de gibbon cendré[5] :

  • le gibbon cendré occidental (Hylobates moloch moloch)
  • le gibbon cendré oriental (Hylobates moloch pongoalsoni)
 src=
Répartition géographique

Menaces et conservation

Le gibbon cendré figure parmi les primates les plus menacés. Il est inclus dans la première liste des 25 espèces de primates les plus menacés dans le monde publiée en 2000. Il est classé comme En danger critique d'extinction sur la liste rouge UICN des espèces menacées de 2007. Il y a un risque de 50 % de le voir disparaître dans les dix prochaines années[6]. La destruction de son habitat dans l'île surpeuplée de Java continue de réduire ses effectifs sauvages. Beaucoup de gibbons sont également perdus à cause du commerce illégal d'animal de compagnie, lorsque les adultes sont abattus afin que leurs bébés puissent être vendus sur les marchés comme animaux de compagnie[6]. Il y a moins de 2 000 Gibbons cendrés dans la nature considérés comme génétiquement viables pour la poursuite de l'espèce. Il existe également une douzaine de petites populations non-viables. En dehors de ces populations sauvages de nombreux Gibbons cendrés sont détenus comme animaux de compagnie dans toute l'Indonésie[6] et en Malaisie[7].

Plusieurs zoos essaient d'assurer la survie de l'espèce mais malgré ces efforts, la survie de cette espèce n'est pas assurée.

Galerie

Références

  1. a et b (en) Référence UICN : espèce Hylobates moloch (Audebert, 1798)
  2. Collectif, Histoire naturelle, Flammarion, mars 2016, 650 p. (ISBN 978-2-0813-7859-9), Gibbon cendré page 548
  3. Collectif (trad. Anne-Marie Hussein-Jouffroy), Le règne animal, Gallimard Jeunesse, octobre 2002, 624 p. (ISBN 2-07-055151-2), Gibbon cendré page 134
  4. a et b (en) Référence Animal Diversity Web : Hylobates moloch
  5. Thomas Geissmann, « Gibbon Systematics and Species Identification » (consulté le 13 avril 2006)
  6. a b et c « The Silvery Gibbon Project » (consulté le 11 décembre 2007)
  7. Rinaldo D. D'ami (trad. Michèle Kahn), Les animaux d'Asie, Hachette, coll. « La vie privée des animaux », 1973, 62 p., p. Le gibbon page 18 et 19

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FR

Gibbon cendré: Brief Summary ( ranska )

tarjonnut wikipedia FR

Hylobates moloch

Le gibbon cendré appelé quelquefois gibbon argenté, gibbon moloch ou gibbon de Java (Hylobates moloch) est un primate de la famille des hylobatidae ou gibbons.

Le couple est formé pour la vie et reste très uni : ils dorment assis sur une branche, serrés les uns contre les autres, contrairement aux orangs-outans par exemple, qui se fabriquent un nid dans les arbres pour dormir. Le couple défend fermement son territoire. Il a un relativement petit territoire d'environ 17 ha. Les femelles chantent plusieurs fois par jour pour avertir être sur son territoire et si des étrangers sont repérés les mâles lancent des cris haut et fort pour écarter les intrus.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia FR

Owa jawa ( Indonesia )

tarjonnut wikipedia ID

Owa jawa (Hylobates moloch) adalah sejenis primata anggota suku Hylobatidae. Dengan populasi tersisa antara 1.000 – 2.000 ekor saja, kera ini adalah spesies owa yang paling langka di dunia. Owa jawa menyebar terbatas (endemik) di Jawa bagian barat.

Pengenalan

Owa jawa tidak memiliki ekor, dan tangannya relatif panjang dibandingkan dengan besar tubuhnya. Tangan yang panjang ini diperlukannya untuk berayun dan berpindah di antara dahan-dahan dan ranting di tajuk pohon yang tinggi, tempatnya beraktivitas sehari-hari. Warna tubuhnya keabu-abuan, dengan sisi atas kepala lebih gelap dan wajah kehitaman.

Kebiasaan dan penyebaran

Owa jawa betina dan anaknya

Kera ini hidup dalam kelompok-kelompok kecil semacam keluarga inti, terdiri dari pasangan hewan jantan dan betina, dengan satu atau dua anak-anaknya yang masih belum dewasa. Owa jawa merupakan pasangan yang setia, monogami. Rata-rata owa betina melahirkan sekali setiap tiga tahun, dengan masa mengandung selama 7 bulan. Anak-anaknya disusui hingga usia 18 bulan, dan terus bersama keluarganya sampai dewasa, yang dicapainya pada umur sekitar 8 tahun. Owa muda kemudian akan memisahkan diri dan mencari pasangannya sendiri.

Owa jawa adalah hewan diurnal dan arboreal, sepenuhnya hidup di atas tajuk pepohonan. Terutama memakan buah-buahan, daun dan bunga-bungaan, kelompok kecil owa jawa menjelajahi kanopi hutan dengan cara memanjat dan berayun dari satu pohon ke lain pohon dengan mengandalkan kelincahan dan kekuatan lengannya. Berat tubuhnya rata-rata mencapai 8 kg.

Kelompok ini akan berupaya mempertahankan teritorinya, biasanya luasnya mencapai 17 hektare, dari kehadiran kelompok lain. Pagi-pagi sekali, dan juga di waktu-waktu tertentu di siang dan sore hari, owa betina akan memperdengarkan suaranya untuk mengumumkan wilayah teritorial keluarganya. Dari suara yang bersahut-sahutan antar kelompok, dan terdengar hingga jarak yang jauh ini, para peneliti dapat memperkirakan jumlah kelompok owa yang ada, dan selanjutnya menduga jumlah individunya.

Spesies ini hanya didapati di bagian barat Pulau Jawa, yakni di hutan-hutan dataran rendah dan hutan pegunungan bawah. Penyebaran paling timur adalah di wilayah Gunung Slamet serta di jajaran Pegunungan Dieng sebelah barat di wilayah Pekalongan.

Anak jenis

Ada dua anak jenis owa jawa, yakni:[4]

  • Owa jawa barat, Hylobates moloch moloch; dan
  • Owa jawa tengah, Hylobates moloch pongoalsoni

Konservasi

Hylobates moloch tergolong salah satu primata yang paling terancam kepunahan. Organisasi konservasi dunia IUCN memasukkannya ke dalam kategori Genting (EN, endangered)[1], dengan peluang sebesar 50% bahwa hewan ini akan dapat punah dalam satu dekade mendatang[5]. Ancaman kepunahan terutama datang dari hilangnya habitat akibat pembukaan hutan untuk berbagai keperluan. Di samping itu, anak-anak owa kerap ditangkapi (jika perlu dengan membunuh induknya lebih dulu) untuk diperjual belikan di pasar gelap sebagai hewan timangan bergengsi.[5]

Di Indonesia, owa jawa telah dilindungi oleh Undang-undang Perlindungan Binatang Liar (Dierenbescherming-ordonnantie) semenjak tahun 1931.

Catatan kaki

  1. ^ a b Andayani, N., Brockelman, W., Geissmann, T., Nijman, V. & Supriatna, J. (2008). "Hylobates moloch". IUCN Red List of Threatened Species. Version 2008. International Union for Conservation of Nature. Diakses tanggal 4 January 2009.Pemeliharaan CS1: Menggunakan parameter penulis (link)
  2. ^ Audebert, J.-B. 1799. Histoire naturelle des singes et des makis: 3 (Fam. I, sect. II), Pl. 2. Paris: Chez Desray, Libraire.
  3. ^ Sody, H.J.V. 1949. Notes on some Primates, Carnivora and the babirusa from the Indo-Malayan and Indo-Australian regions. Treubia 20: 121-190. (abstrak)
  4. ^ Geissmann, Thomas. "Gibbon Systematics and Species Identification". Diakses tanggal 2006-04-13.
  5. ^ a b "The Silvery Gibbon Project". Diakses tanggal 2007-12-11.

Pranala luar

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Penulis dan editor Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ID

Owa jawa: Brief Summary ( Indonesia )

tarjonnut wikipedia ID

Owa jawa (Hylobates moloch) adalah sejenis primata anggota suku Hylobatidae. Dengan populasi tersisa antara 1.000 – 2.000 ekor saja, kera ini adalah spesies owa yang paling langka di dunia. Owa jawa menyebar terbatas (endemik) di Jawa bagian barat.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Penulis dan editor Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia ID

Hylobates moloch ( Italia )

tarjonnut wikipedia IT

Il gibbone cenerino o gibbone di Giava o uau uau (Hylobates moloch Audebert, 1798)) è un primate appartenente alla famiglia Hylobatidae, originario dell'isola di Giava.

Descrizione

L'Hylobates moloch è alto mediamente 80–90 cm e pesa 8–9 kg; i due sessi hanno più o meno le stesse dimensioni.
Ha una pelliccia grigio-argentea, molto folta e la faccia nero-bluastra, incorniciata da pelo chiaro. Le femmine hanno nero il ventre e una macchia sul capo (che a volte è visibile anche nei maschi); nei giovani il pelo è di colore bianco giallastro, uniforme. Gli occhi marrone sono molto grandi ed espressivi, le sopracciglia nere.

Distribuzione e habitat

Vive solo nelle zone occidentali e centrali di Giava. L'areale di questa specie è stato fortemente ridotto dagli insediamenti umani.

Il suo habitat naturale è la foresta pluviale.

Biologia

È una specie arboricola con abitudini diurne. Si sposta mediante brachiazione. È molto agile, capace di compiere salti da una cima d'albero all'altra di 12–13 m, sfruttando anche l'elasticità dei rami incurvati.

Vive, come gli altri gibboni, in coppie monogame con un territorio fisso. Gli altri individui della stessa specie sono allontanati dal proprio territorio con segnali vocali. Produce vocalizi molto complessi: dà inizio alla sua cantilena con l'emissione di suoni isolati, mugola «ua-ua-ua», poi accelera la sequenza, grida sempre più lamentosamente sincopando le note più basse, tiene a lungo le note alte e termina con trilli assordanti. A differenza degli altri gibboni, i vocalizzi non assumono la forma di duetti.

È frugivoro, ma si nutre anche di foglie e fiori e a volte anche di piccoli animali.

In media ogni tre anni, dopo una gestazione di sette mesi, la femmina dà alla luce un piccolo, che è nutrito dalla madre per 18 mesi e resta con i genitori fino al raggiungimento della maturità sessuale, intorno a 8 anni.

Conservazione

Il gibbone cenerino è uno dei primati a maggiore rischio di estinzione, classificato dalla IUCN come endangered. Si stima che non ne sopravvivano più di 2000 individui.

Bibliografia

 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autori e redattori di Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia IT

Hylobates moloch: Brief Summary ( Italia )

tarjonnut wikipedia IT

Il gibbone cenerino o gibbone di Giava o uau uau (Hylobates moloch Audebert, 1798)) è un primate appartenente alla famiglia Hylobatidae, originario dell'isola di Giava.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autori e redattori di Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia IT

Sidabrinis gibonas ( Liettua )

tarjonnut wikipedia LT
Binomas Hylobates moloch

Sidabrinis gibonas (lot. Hylobates moloch, angl. Silver Gibbon, vok. Silbergibbon) – gibonų (Hylobatidae) šeimos primatas, turintis labai ilgas rankas. Kūnas iki 8 kg svorio. Gyvena poromis. Minta vaisiais, lapais ir žiedais. Nėštumas 7 mėn. Kas treji metai atveda vieną jauniklį, kuris prižiūrimas apie 18 mėnesių. Lytiškai subręsta 8 metų.

Paplitęs Javos saloje.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia LT

Sidabrinis gibonas: Brief Summary ( Liettua )

tarjonnut wikipedia LT

Sidabrinis gibonas (lot. Hylobates moloch, angl. Silver Gibbon, vok. Silbergibbon) – gibonų (Hylobatidae) šeimos primatas, turintis labai ilgas rankas. Kūnas iki 8 kg svorio. Gyvena poromis. Minta vaisiais, lapais ir žiedais. Nėštumas 7 mėn. Kas treji metai atveda vieną jauniklį, kuris prižiūrimas apie 18 mėnesių. Lytiškai subręsta 8 metų.

Paplitęs Javos saloje.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia LT

Zilvergibbon ( flaami )

tarjonnut wikipedia NL

De zilvergibbon (Hylobates moloch), ook wel grijze gibbon, Javaanse gibbon of wau-wau genoemd, is een bedreigde soort gibbon uit de superfamilie van de mensapen. Hij komt enkel voor op het Indonesische eiland Java. Zijn nauwste verwant is de Borneogibbon of Müllers gibbon (Hylobates muelleri) uit Borneo.

Beschrijving

De zilvergibbon heeft een egaal zilvergrijze tot blauwgrijze vacht met een donkerdere kruin en borst. Het gezicht en de handen en voeten zijn zwart. Hij wordt 45 tot 64 centimeter lang en gemiddeld 5,5 tot 5,9 kilogram zwaar. Net als andere mensapen heeft de zilvergibbon geen staart.

Leefgebied en gedrag

De zilvergibbon leeft voornamelijk in laagland- en bergwouden tot op een hoogte van 1500 meter. De gibbon komt enkel voor in de westelijke helft van Java.

Zilvergibbons leven voornamelijk in de kruinen van hoge bomen. Ze leven in paartjes of in familiegroepjes van vier tot twaalf dieren. Anders dan andere gibbons houden de paartjes geen zangduetten. Vrouwtjes zingen voornamelijk overdag, mannetjes 's ochtends vroeg, voor zonsopgang. Mannetjes worden echter zelden gehoord. Ze leven in een woongebied van 17 hectare.

De zilvergibbon eet sappige vruchten als vijgen, bladeren, aangevuld met insecten, larven, honing en soms een vogeltje.

Status op de internationale rode lijst

Java is een dichtbevolkt eiland, en het grootste gedeelte van het oorspronkelijke leefgebied van de zilvergibbon is gekapt. Hierdoor wordt de soort bedreigd. In 2004 werd geschat dat de grootste populatie hoogstens 500 dieren bevatte en dat er in totaal 4 tot 5000 dieren over waren, verspreid over 15 locaties. In 2008 werd de totale populatie geschat op minder dan 2500 dieren en dat geen enkele deelpopulatie uit meer dan 250 volwassen dieren bestaat. Door dit betere onderzoek is bekend geworden dat het dier niet de status ernstig bedreigd (kritiek) verdient, de zilvergibbon voldoet wel aan de criteria voor bedreigd. Dit wil echter niet zeggen dat de bedreigingen minder zijn geworden; deze verandering van status kwam alleen omdat de populatieschattingen nauwkeuriger werden.[1]

Bronnen, noten en/of referenties
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-auteurs en -editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NL

Zilvergibbon: Brief Summary ( flaami )

tarjonnut wikipedia NL

De zilvergibbon (Hylobates moloch), ook wel grijze gibbon, Javaanse gibbon of wau-wau genoemd, is een bedreigde soort gibbon uit de superfamilie van de mensapen. Hij komt enkel voor op het Indonesische eiland Java. Zijn nauwste verwant is de Borneogibbon of Müllers gibbon (Hylobates muelleri) uit Borneo.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-auteurs en -editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NL

Sølvgibbon ( norja )

tarjonnut wikipedia NO
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia forfattere og redaktører
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NO

Gibon srebrzysty ( puola )

tarjonnut wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons Wikisłownik Hasło w Wikisłowniku

Gibon srebrzysty (Hylobates moloch) – ssak naczelny z rodziny gibonowatych.

Zasięg występowania i biotop

Jest endemitem wyspy Jawa w Archipelagu Malajskim. Występuje w lasach deszczowych.

Charakterystyka ogólna

Ciało pokryte włosem o srebrzystoszarym ubarwieniu. Gibony srebrzyste osiągają 4-9 kg masy ciała. Mają długie ramiona typowe dla gatunków poruszających się wśród drzew metodą brachiacji. Dymorfizm płciowy nie jest zaznaczony. Gatunek monogamiczny i terytorialny. Większość czasu spędzają na drzewach. Tworzą małe grupy rodzinne złożone z samca, samicy i ich młodych. Samica, po 7-miesięcznej ciąży, rodzi 1 młode, którym opiekuje się przez dwa lata. Gibony srebrzyste żyją prawdopodobnie ok. 45 lat. Żywią się głównie owocami uzupełniając dietę liśćmi i kwiatami.

Zagrożenia i ochrona

Gatunek jest objęty konwencją waszyngtońską CITES (Załącznik I)[3]. W Czerwonej księdze gatunków zagrożonych Międzynarodowej Unii Ochrony Przyrody i Jej Zasobów został zaliczony do kategorii EN (gatunek zagrożony wyginięciem)[2].

Przypisy

  1. Hylobates moloch, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. a b Hylobates moloch. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).
  3. CITES: Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora, Appendices I, II and III (ang.). 2010. [dostęp 7 lutego 2012]. Załączniki I, II i III w formacie pdf (pl).

Bibliografia

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Gibon srebrzysty: Brief Summary ( puola )

tarjonnut wikipedia POL

Gibon srebrzysty (Hylobates moloch) – ssak naczelny z rodziny gibonowatych.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Hylobates moloch ( portugali )

tarjonnut wikipedia PT

O gibão-prateado (Hylobates moloch) é uma das sete espécies de Hylobates. É endêmico de Java e sobrevive numa das áreas mais densamente povoadas pelo homem.[1]

Alguns peritos reconhecem duas subespécies de Hylobates moloch:[2]

  • Gibão-prateado-do-ocidente (Hylobates moloch moloch)
  • Gibão-prateado-do-oriente ou gibão-prateado-do-centro-de-java (Hylobates moloch pongoalsoni)

Estas subespécies não são reconhecidas pela Lista Vermelha da IUCN.[1]

Referências

  1. a b «Hylobates moloch na lista vermelha da IUCN» (em inglês). Lista vermelha da IUCN. Consultado em 11 de setembro de 2012
  2. Geissmann, Thomas. «Gibbon Systematics and Species Identification». Consultado em 13 de abril de 2006
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores e editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia PT

Hylobates moloch: Brief Summary ( portugali )

tarjonnut wikipedia PT

O gibão-prateado (Hylobates moloch) é uma das sete espécies de Hylobates. É endêmico de Java e sobrevive numa das áreas mais densamente povoadas pelo homem.

Alguns peritos reconhecem duas subespécies de Hylobates moloch:

Gibão-prateado-do-ocidente (Hylobates moloch moloch) Gibão-prateado-do-oriente ou gibão-prateado-do-centro-de-java (Hylobates moloch pongoalsoni)

Estas subespécies não são reconhecidas pela Lista Vermelha da IUCN.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores e editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia PT

Silvergibbon ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV

Silvergibbon, javanesisk gibbon eller silverfärgat gibbon (Hylobates moloch) är en art i familjen gibboner. Arten lever endemisk på ön Java.

Vanligen skiljs mellan två underarter:[2]

  • Hylobates moloch moloch, i Javas västra delar
  • Hylobates moloch pongoalsoni, i öns centrala och östra delar

Kännetecken

Liksom andra gibboner har den en smal kropp, långa främre extremiteter och ingen svans. Ansiktet är inramat av långa hår över ögonen och ett skägg. Bägge kön är nästan lika stora men skiljer sig något i pälsfärgen. Hos honor är huvudets ovansida och buken mera svartaktig. Hannar har bara svarta nyanser vid dessa ställen.

Utbredning och habitat

Arten förekommer bara i västra och centrala delar av den indonesiska ön Java. Där lever den främst djup inne i regnskogen. På grund av människans utbredning på ön är levnadsområdet förminskade och delad i flera regioner.

Levnadssätt

Individer är aktiva på dagen och lever främst i träd. Med hjälp av de långa armarna klättrar de från gren till gren. Silvergibbon lever i par med stabila revir. De har läten som påminner om sång och som visar revirets läge. Oftast sjunger hannen och honan var för sig på morgonen. I motsats till andra gibboner sjunger silvergibboner inte i duett.

Födan utgörs huvudsakligen av frukter men de äter även blad, blommor och ibland smådjur.

Fortplantning

Ungefär var tredje år föder honan ett ungdjur. Dräktigheten varar i cirka sju månader och efter födelsen dias ungdjuret cirka ett och ett halvt år. Ungen är efter ungefär åtta år könsmogen. Ungarnas päls har ungefär samma färgsättning som vuxna individers päls men är något ljusare. Unga honor saknar de svartaktiga ställen.

Hot

Arten är en av de mest hotade primaterna. I levnadsområdet finns flera av människans samhällen och därför är populationen uppdelad i flera från varandra avskilda grupper. Enligt uppskattningar finns inte mer än 2 000 individer. IUCN listar arten som starkt hotad (endangered). I Indonesien förekommer silvergibboner som sällskapsdjur. Ofta dödas de vuxna djuren när ett ungdjur ska göras till husdjur.[3] I flera djurparker påbörjades avelsprogram för att säkra artens bestånd.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 23 februari 2009.

Tryckta källor

Noter

  1. ^ Hylobates molochIUCN:s rödlista, aukor: Andayani, N., Brockelman, W., Geissmann, T., Nijman, V. & Supriatna, J. 2008, besökt 10 maj 2009.
  2. ^ Geissmann, Thomas. "Gibbon Systematics and Species Identification". besökt 2006-04-13.
  3. ^ "The Silvery Gibbon Project Arkiverad 26 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.". besökt 2007-12-11.

Externa länkar

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Silvergibbon: Brief Summary ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV

Silvergibbon, javanesisk gibbon eller silverfärgat gibbon (Hylobates moloch) är en art i familjen gibboner. Arten lever endemisk på ön Java.

Vanligen skiljs mellan två underarter:

Hylobates moloch moloch, i Javas västra delar Hylobates moloch pongoalsoni, i öns centrala och östra delar
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Hylobates moloch ( ukraina )

tarjonnut wikipedia UK

Поширення

Ендемік Яви, Індонезія. Займає незаймані низовинні низькогірські тропічні ліси в основному нижче 1600 м, але іноді до 2,000-2,400 м. Він також може терпіти помірно порушений ліс.

Морфологія

Довжина голови й тіла: 45-64 см, Вага: 5,9 кг. Як і всі гібонові худої статури, без хвоста і з дуже довгими руками. Має довгу пухнасту сріблясто-сіру шерсть. Темне обличчя обрамлене білою бровяною смугою і білою бородою. Статі майже рівні за розміром, але трохи відрізняються забарвленням: У самиць, у верхній частині голови і живота часто є темніші мітки.

Стиль життя

Види суворо деревний і денний, і в основному плодоїдний. Живуть разом в парах, ці пари мають фіксовану територію, позначену співом.

Після семимісячного періоду вагітності один малюк народжується й вигодовується півтора року. Вік статевої зрілості і / або вік розгону в диких гібонів становить близько 8-10 років.

Загрози та охорона

Вид занесений в Додаток I СІТЕС.

Посилання


lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Автори та редактори Вікіпедії
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia UK

Hylobates moloch ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI

Hylobates moloch là một loài động vật có vú trong họ Hylobatidae, bộ Linh trưởng. Loài này được Audebert mô tả năm 1798.[2]

Hình ảnh

Chú thích

  1. ^ Andayani, N., Brockelman, W., Geissmann, T., Nijman, V. & Supriatna, J. (2008). Hylobates moloch. 2008 Sách đỏ IUCN. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế 2008. Truy cập ngày 4 tháng 1 năm 2009.
  2. ^ a ă Wilson, D. E.; Reeder, D. M. biên tập (2005). “Hylobates moloch”. Mammal Species of the World . Baltimore: Nhà in Đại học Johns Hopkins, 2 tập (2.142 trang). ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến Bộ Linh trưởng này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

Hylobates moloch: Brief Summary ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI

Hylobates moloch là một loài động vật có vú trong họ Hylobatidae, bộ Linh trưởng. Loài này được Audebert mô tả năm 1798.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

Серебристый гиббон ( venäjä )

tarjonnut wikipedia русскую Википедию
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Подкласс: Звери
Инфракласс: Плацентарные
Надотряд: Euarchontoglires
Грандотряд: Euarchonta
Миротряд: Приматообразные
Отряд: Приматы
Инфраотряд: Обезьянообразные
Подсемейство: Гиббоновые
Род: Гиббоны
Вид: Серебристый гиббон
Международное научное название

Hylobates moloch Audebert, 1798

Синонимы
  • Hylobates cinera Cuvier, 1798
  • Hylobates javanicus Matchie, 1893
  • Hylobates leucisca (Schreber, 1799)
  • Hylobates pongoalsoni Sody, 1949
Подвиды
  • Hylobates moloch moloch
  • Hylobates moloch pongoalsoni
Ареал

изображение

Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 573076NCBI 81572EOL 1038640FW 232651

Серебристый гиббон[1] (лат. Hylobates moloch) — вид приматов из семейства гиббоновых.

Описание

Шерсть синевато-серого цвета, на голове тёмно-серая или чёрная. Как и у других гиббонов, у серебристого гиббона нет хвоста и ограничена гибкость в поясничном отделе. У него длинные пальцы и очень длинные верхние конечности. В весе достигают 9 кг.

Встречается исключительно на острове Ява в Индонезии, где населяет труднодоступные районы тропического леса. Дневное животное, проводящее почти всё время на деревьях. Передвигается при помощи брахиации, чему способствуют высокая подвижность суставов кисти и плечевого пояса. Рацион состоит из фруктов, листвы деревьев и цветов.

В среднем каждые три года после длящейся семь месяцев беременности самка приносит одного детёныша. Детёныш отлучается от груди в возрасте 18 месяцев и живёт с семьёй до полного созревания, происходящего в возрасте 8—10 лет.[2]

Серебристые гиббоны живут парами, защищая свою территорию от других пар. Площадь территории одной пары относительно невелика — около 0,4 Га.

Статус популяции

Серебристый гиббон входит в список приматов, находящихся под угрозой. В 2009 году МСОП повысил статус сохранности этого вида до «в опасности» (англ. Endangered)[2] с предыдущего, полученного в 2004 году, статуса «в критической опасности» (англ. Critically Endangered), поскольку популяция оказалась более стабильной, чем считалось ранее.[3] Главная угроза виду состоит в уничтожении привычной среды обитания на густонаселённом острове Ява. Многие гиббоны также становятся жертвами браконьеров.[3] Численность основной популяции в природе оценивается в 2000 особей, что считается достаточным для сохранения этого вида. Есть также несколько маленьких нежизнеспособных популяций. Жители острова нередко используют серебристых гиббонов в качестве домашних животных.[3]

В ряде зоопарков мира существуют программы разведения серебристых гиббонов, однако несмотря на эти усилия, будущее вида находится под вопросом.

Подвиды

У серебристого гиббона насчитывается два подвида:[4]

  • Hylobates moloch moloch,
  • Hylobates moloch pongoalsoni.

Примечания

  1. Соколов В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Млекопитающие. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1984. — С. 93. — 10 000 экз.
  2. 1 2 Hylobates moloch (англ.). The IUCN Red List of Threatened Species.
  3. 1 2 3 The Silvery Gibbon Project (неопр.) (недоступная ссылка — история ). Проверено 11 декабря 2007.
  4. Geissmann, Thomas Gibbon Systematics and Species Identification (неопр.). Проверено 13 апреля 2006. Архивировано 13 июля 2012 года.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Авторы и редакторы Википедии

Серебристый гиббон: Brief Summary ( venäjä )

tarjonnut wikipedia русскую Википедию

Серебристый гиббон (лат. Hylobates moloch) — вид приматов из семейства гиббоновых.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Авторы и редакторы Википедии

ワウワウテナガザル ( Japani )

tarjonnut wikipedia 日本語
ワウワウテナガザル[1] ワウワウテナガザル
ワウワウテナガザル Hylobates moloch
保全状況評価 ENDANGERED (IUCN Red List Ver. 3.1 (2001))[2]
Status iucn3.1 EN.svg
分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 哺乳綱 Mammalia : サル目 Primate 亜目 : 真猿亜目 Haplorrhini 下目 : 狭鼻下目 Catarrhini 上科 : ヒト上科 Hominoidea : テナガザル科 Hylobatidae : テナガザル属 Hylobates : ワウワウテナガザル H. moloch 学名 Hylobates moloch
(Audebert, 1798) 和名 ワウワウテナガザル 英名 Silvery Gibbon

ワウワウテナガザル[3]学名Hylobates moloch)は、霊長目テナガザル科テナガザル属に分類されるサル。

分布[編集]

インドネシアジャワ島固有種

形態[編集]

体毛は青味がかった灰色で、頭部の毛は暗い灰色または黒色をしている。他のテナガザルと同様、尾はなく体に比べ長い腕を持つ。平均体重は8キログラムである。

亜種[編集]

ワウワウテナガザルには2亜種が存在する[4]

  • ニシワウワウテナガザル(Western Silvery GibbonまたはWestern Javan Gibbon), Hylobates moloch moloch
  • ヒガシ(チュウオウ)ワウワウテナガザル(Eastern Silvery GibbonまたはCentral Javan Gibbon), Hylobates moloch pongoalsoni

生態[編集]

熱帯雨林の奥地に生息する。昼行性樹上性で、巧みに木を上り、森の中を腕わたりで移動する。

他のテナガザルと同じく、オスメスのペアを形成して生活し、縄張りを築き厳正に防衛する。ワウワウテナガザルの縄張りは比較的小さく、およそ42エーカー(17ha)である。メスは自分達の縄張りの範囲を主張するため、一日に数度大声で歌う。侵入者が発見されたときは、オスが大きな叫び声で侵入者を威嚇する。

食性は草食性で、果実を食べる。

平均して3年毎に、7か月の妊娠期間を経て1匹の子を出産する。子どもは約18か月授乳され、8歳程度で性成熟を迎えるまでは家族の一員として生活する。

人間との関係[編集]

最も絶滅の危機に瀕している霊長類の一種である。ジャワ島の開発が進み、ワウワウテナガザルの生活域はかつてないほど狭まってしまった。ある推計では、自然保護区に散在している個体を全て集めても、その数は2000に満たないという。いくつかの動物園で繁殖プログラムが実行されているが、この種の生存は危ぶまれている。

参考文献および訳注[編集]

  1. ^ Groves, Colin. Wilson, D. E., and Reeder, D. M.. ed. Mammal Species of the World (3rd edition ed.). Johns Hopkins University Press. pp. 180. ISBN 0-801-88221-4.
  2. ^ Andayani, N., Brockelman, W., Geissmann, T., Nijman, V. & Supriatna, J. 2008. Hylobates moloch. In: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.1.
  3. ^ 訳注:和名・ワウワウテナガザルは、鳴き声がワウワウと聞こえることに由来する。英名を直訳してギンイロテナガザルと呼ばれることもあるが一般的でない。
  4. ^ Geissmann, Thomas. “Gibbon Systematics and Species Identification”. 外部リンク[編集]  src= ウィキスピーシーズにワウワウテナガザルに関する情報があります。
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
ウィキペディアの著者と編集者
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 日本語

ワウワウテナガザル: Brief Summary ( Japani )

tarjonnut wikipedia 日本語

ワウワウテナガザル(学名:Hylobates moloch)は、霊長目テナガザル科テナガザル属に分類されるサル。

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
ウィキペディアの著者と編集者
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 日本語

은색긴팔원숭이 ( Korea )

tarjonnut wikipedia 한국어 위키백과

은색긴팔원숭이(또는 자바긴팔원숭이, 학명: Hylobates moloch)는 긴팔원숭이과긴팔원숭이속에 속하는 영장류 유인원이다.

이들의 피부는 푸른 빛을 띤 갈색이며, 어두운 갈색 또는 검은 색의 전두부를 지니고 있다. 여타 긴팔원숭이와 같이 꼬리가 없으며, 그들 몸에 비하여 팔이 길다. 평균적으로 이들의 몸무게는 8kg에 달한다.

은색긴팔원숭이는 오로지 자와섬에서만 살며, 우림의 깊이 숨겨진 부분에서 서식한다. 이들은 숲에서 사는 주행성 동물로, 숲 내에서 나무를 능숙하게 오르며 나무 가지 사이를 건너 다닌다. 먹이는 과일과 나뭇잎 그리고 꽃으로 구성되어 있다. 암컷은 평균적으로 3년마다 한 마리의 새끼를 낳고, 임신 기간은 7개월이다. 새끼는 약 18개월 지나서 젖을 떼며, 완전히 성숙해질 때까지인 약 8년 동안 가족 집단 내에서 사는 것으로 알려져 있다.

은색긴팔원숭이는 가장 위협받는 영장류의 하나로 분류된다. 이들은 국제자연보호연맹(IUCN)의 2007년 멸종 위기 목록에 포함되었고[2], 앞으로 10년 이내에 은색긴팔원숭이의 약 50%가 멸종될[3] 자와섬 거주 인구 증가에 따른 서식지 파괴는 종의 자연 분포를 지속적으로 줄이고 있다. 상당수 긴팔원숭이가 또한 불법적인 애완동물 거래로 사라지고 있으며, 새끼를 애완용으로 시장에 팔기 위해 어미를 도살하고 있다.[3] 종을 유지하기 위해서 유전학적인 생존도 고려되어야 하는 2,000마리 미만의 은색긴팔원숭이가 야생에 있다. 또한 12마리의 생존 불가능한 작은 개체군도 있다. 이들 야생 원숭이들을 제외하고, 많은 은색긴팔원숭이들이 인도네시아 전역에서 애완동물로 붙잡혀 있다.[3]

몇몇 동물원에서 은색긴팔원숭이를 번식시키기 위한 프로그램을 운영하고 있다. 이런 노력에도 불구하고, 이 종이 미래에 살아남을지는 의문이다. 여타의 모든 긴팔원숭이들처럼 한 쌍으로 짝을 지어 살며, 그들의 영역을 표시하고 이들은 이를 강하게 지킨다; 그 영역은 약 17만 m2로 상대적으로 작은 편이다. 암컷은 하루에도 여러 번 자신들의 영역을 표시하는 노래를 부르고, 만일 낯선 놈들이 나타나면 수컷은 그들을 쫓아내려고 크게 울부짖는다.

아종

2종의 아종이 있다:[1][4]

  • 서부 은색긴팔원숭이 (Hylobates moloch moloch)
  • 동부 은색긴팔원숭이 (Hylobates moloch pongoalsoni)

각주

  1. Groves, C.P. (2005). Wilson, D.E.; Reeder, D.M., 편집. 《Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference》 (영어) 3판. 존스 홉킨스 대학교 출판사. 180쪽. ISBN 0-801-88221-4. OCLC 62265494.
  2. 국제자연보호연맹. “Hylobates moloch” (PDF). 2013년 5월 16일에 원본 문서 (PDF)에서 보존된 문서. 2009년 1월 4일에 확인함.
  3. “은색긴팔원숭이 프로젝트”. 2009년 7월 26일에 원본 문서에서 보존된 문서. 2009년 6월 9일에 확인함.
  4. Geissmann, Thomas. “Gibbon Systematics and Species Identification”. 2006년 4월 13일에 확인함.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia 작가 및 편집자
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 한국어 위키백과

은색긴팔원숭이: Brief Summary ( Korea )

tarjonnut wikipedia 한국어 위키백과

은색긴팔원숭이(또는 자바긴팔원숭이, 학명: Hylobates moloch)는 긴팔원숭이과긴팔원숭이속에 속하는 영장류 유인원이다.

이들의 피부는 푸른 빛을 띤 갈색이며, 어두운 갈색 또는 검은 색의 전두부를 지니고 있다. 여타 긴팔원숭이와 같이 꼬리가 없으며, 그들 몸에 비하여 팔이 길다. 평균적으로 이들의 몸무게는 8kg에 달한다.

은색긴팔원숭이는 오로지 자와섬에서만 살며, 우림의 깊이 숨겨진 부분에서 서식한다. 이들은 숲에서 사는 주행성 동물로, 숲 내에서 나무를 능숙하게 오르며 나무 가지 사이를 건너 다닌다. 먹이는 과일과 나뭇잎 그리고 꽃으로 구성되어 있다. 암컷은 평균적으로 3년마다 한 마리의 새끼를 낳고, 임신 기간은 7개월이다. 새끼는 약 18개월 지나서 젖을 떼며, 완전히 성숙해질 때까지인 약 8년 동안 가족 집단 내에서 사는 것으로 알려져 있다.

은색긴팔원숭이는 가장 위협받는 영장류의 하나로 분류된다. 이들은 국제자연보호연맹(IUCN)의 2007년 멸종 위기 목록에 포함되었고, 앞으로 10년 이내에 은색긴팔원숭이의 약 50%가 멸종될 자와섬 거주 인구 증가에 따른 서식지 파괴는 종의 자연 분포를 지속적으로 줄이고 있다. 상당수 긴팔원숭이가 또한 불법적인 애완동물 거래로 사라지고 있으며, 새끼를 애완용으로 시장에 팔기 위해 어미를 도살하고 있다. 종을 유지하기 위해서 유전학적인 생존도 고려되어야 하는 2,000마리 미만의 은색긴팔원숭이가 야생에 있다. 또한 12마리의 생존 불가능한 작은 개체군도 있다. 이들 야생 원숭이들을 제외하고, 많은 은색긴팔원숭이들이 인도네시아 전역에서 애완동물로 붙잡혀 있다.

몇몇 동물원에서 은색긴팔원숭이를 번식시키기 위한 프로그램을 운영하고 있다. 이런 노력에도 불구하고, 이 종이 미래에 살아남을지는 의문이다. 여타의 모든 긴팔원숭이들처럼 한 쌍으로 짝을 지어 살며, 그들의 영역을 표시하고 이들은 이를 강하게 지킨다; 그 영역은 약 17만 m2로 상대적으로 작은 편이다. 암컷은 하루에도 여러 번 자신들의 영역을 표시하는 노래를 부르고, 만일 낯선 놈들이 나타나면 수컷은 그들을 쫓아내려고 크게 울부짖는다.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia 작가 및 편집자
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 한국어 위키백과