黑喉小鸊鷉

Australisk smådopping^[2] (Tachybaptus novaehollandiae) är en fågel i familjen doppingar inom ordningen doppingfåglar.^[3]

Utseende

Australisk smådopping är jämnstor med smådoppingen (T. ruficollis) och i stort lik denna med brunaktig kropp, mörkt huvud med inslag av rödbrunt och gul mungipa. Australisk smådopping skiljer sig dock genom gult huvud, ordentliga vita vingband som syns i flykten samt att den endast är rödbrun på sidan av huvudet. Utanför häckningstid har den mörkbrun hjässa och ljusgrå huvudsida och hals. Den mycket lika australiska arten gråhuvad dopping (Poliocephalus poliocephalus) är gråare, hjässan når längre ner och ögat är mörkt.^[4]

• I häckningsdräkt.

• I vinterdräkt.

Utbredning och systematik

Fågelns utbredning med gränser mellan underarter markerade.

Australisk smådopping delas in i sju underarter med följande utbredning:^[3]

• Tachybaptus novaehollandiae novaehollandiae– södra Nya Guinea till Australien, Tasmanien och Nya Zeeland
• Tachybaptus novaehollandiae leucosternos – Vanuatu och Nya Kaledonien
• Tachybaptus novaehollandiae renellianus – Rennell i Salomonöarna
• Tachybaptus novaehollandiae javanicus – Java
• Tachybaptus novaehollandiae timorensis – Timor i östra Små Sundaöarna
• Tachybaptus novaehollandiae fumosus – Sangihe och Talaudöarna, utanför nordöstra Sulawesi
• Tachybaptus novaehollandiae incola – norra Nya Guinea

Underarten timorensis inkluderas ofta i nominatformen.^[5][6]

Australisk smådopping har tidigare behandlats som underart till smådoppingen, men deras utbredningsområden överlappar på norra Nya Guinea utan hybridisering.^[7]

Levnadssätt

Australisk smådopping är en vanlig fågel i färskvattensdammar och sjöar, dock endast sällsynt i saltvatten. Den lägger tre till sju ägg som från början är vita men som färgas av boet till att bli nästan svarta.^[4]

• Häckande

• Med dunungar

• Med juvenil

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Referenser

1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Tachybaptus novaehollandiae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
4. ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
7. ^ Llimona, F., del Hoyo, J., Christie, D.A., Jutglar, F., Garcia, E.F.J. & Kirwan, G.M. (2018). Australasian Grebe (Tachybaptus novaehollandiae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52478 20 november 2018).

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör australisk smådopping.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Tachybaptus novaehollandiae.
  Artförteckning
• Bilder och filmer på Internet Bird Collection
• Läten på xeno-canto.org