American Scoter

Amerikansk sjöorre (Melanitta americana) är en and som tillhör underfamiljen Merginae.^[2] Amerikansk sjöorre tilldelades artstatus i Sverige i januari 2007.^[3]

Systematik och utbredning

Tidigare kategoriserades amerikansk sjöorre som en underart till sjöorre men på grund av geografiskt väl uppdelade häckningsområden, olika näbbformer och olika spelläten kategoriserar man idag dem som två olika arter.

Amerikansk sjöorre är en flyttfågel som häckar i Ryssland öster om floden Lena, på Kamtjatka-halvön, i västra Alaska och i Québec i Kanada. Den övervintrar i Stora sjöarna och utefter Nordamerikas västra och östra kust, men också i Ryssland, norra och centrala Japan, Korea och till och från i östra Kina.^[4] Den påträffas tillfälligt i Europa, med 18 fynd, endast hanar, i Sverige till och med 2015.^[5]

Utseende och läte

Flock med flyttande amerikansk sjöorre, i november utanför Floridas kust.

Amerikansk sjöorre mäter 44-54 cm, vilket gör den lika stor som sjöorren.^[6] Hanen är något större än honan.

I adult dräkt är amerikansk sjöorre, liksom sjöorren, svart med mörka vingar som dock har ljusare handpennor. Adult hona är gråbrun med mörkare brunsvart hätta och nacke. I stort är den snarlik sin nära släkting men den adulta hanen är diagnostisk på grund av sin stora gula näbbknöl, i nederkant till och med gulorange. Vidare har den tjockare hals.^[6] Honan är mycket lik sjöorrens hona, men skiljer sig på att teckningen i nacken är något bredare, nageln på näbben lite mer nedåtböjd samt att vissa honors mörka näbbar är mönstrade i gult.^[6] De skiljer sig också åt genom dess sorgsamma spelläte är mycket mer utdraget (0,7 sekunder jämfört med 0,1).^[7]

Ekologi

Häckning

Amerikansk sjöorre häckar i gölar, småsjöar eller åar på tundra, tajga eller myrliknande områden, och sällan inne i skog.^[8] Paren bildas vintertid och häckningen påbörjas i månadsskiftet maj-juni. Honan, som är starkt platstrogen, lägger sex till åtta gulbruna ägg, varpå hanen överger honan.^[8] Äggen ruvas i 28-31 dagar.^[8]

Flyttning och övervintring

Hanarna börjar flytta från häckningsområdet redan i juni och samlas i stora mängder för att rugga i James Bay och Hudson Bay.^[8] Under flyttningen har stora antal observerats utmed Kommendörsöarna, Kamtjatkahalvön och Kurilerna.^[8] De övervintrar gärna i relativt grunda områden utmed låglänta exponerade kuster, men kan under flyttningen också besöka våtmarker inåt landet.^[8]

Föda

Fågeln lever mestadels på mollusker, men äter även insekter, kräftdjur, maskar, småfisk och växtmaterial. Under sommaren lever honan på fjädermyggslarver och vattenloppor, medan ungarna först äter frön och insekter från vattenytan innan de går över till samma föda som honan.^[8] Amerikanska sjöorren dyker efter sin föda.

Status och hot

Världspopulationen för amerikansk sjöorre uppskattas till 530.000-830.000 individer.^[9] Den tros minska relativt kraftigt och kategoriseras därför som nära hotad av internationella naturvårdsunionen IUCN.^[1]

Noter

1. ^ [a b] BirdLife International 2013 Melanitta americana Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
3. ^ SOF:s taxonomikommitté, Rapport nr 2, Vår Fågelvärld, nr.1, 2007
4. ^ del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2017). Black Scoter (Melanitta americana). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/467115 28 maj 2017).
5. ^ Amerikansk sjöorre Arkiverad 16 september 2016 hämtat från the Wayback Machine., Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
6. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 47. ISBN 978-91-7424-039-9
7. ^ Sangster, G. (2009). Acoustic differences between the scoters Melanitta nigra nigra and M. n. americana. Wilson J. Orn. 121(4): 696–702.
8. ^ [a b c d e f g] Kear, J. ed. (2005) Ducks, Geese and Swans. Oxford University Press, Oxford
9. ^ Delany, S. and Scott, D. 2006. Waterbird population estimates. Wetlands International, Wageningen, The Netherlands.

Externa länkar

• Wiktionary har ett uppslag om amerikansk sjöorre.