Klassen Cyanidiophyceae (ordningen Cyanidiales) är den tidigast divergerande utvecklingslinjen av rödalger. Algerna i klassen Cyanidiohyceae lever i extrema miljöer, till exempel vid varma källor och sura svavelrika miljöer.[2] Algerna kan växa i mycket låga pH mellan 0,5 och 3,0, under höga temperaturer (50–55 °C) och i hög salthalt (upp mot 10 %). De kan till och med leva endolitiskt, d.v.s. inuti ytligt berg.[3] Samtliga arter är encelliga.[2]
Molekylärbiologiska studier visar att klassen är monofyletisk.[2] Cyanidofyterna skilde sig från övriga rödalger för 1 370 miljoner år sedan (som jämförelse skildes landväxterna från kransalgerna för endast 800 miljoner år sedan)[4]. Således är Cyanidiofyterna endast avlägset släkt med övriga rödalger. Därför placeras idag ofta Cyaniophyceae antingen i en egen underdivision, Cyanidiophytina[2], eller t.o.m. i en egen division, Cyanidiophyta.[4]
Golgii-apparaten är hos Cyanidophyceae ihopväxt med det endoplasmatiska nätverket, ER.[2]
De två familjerna Cyanidiaceae och Galdieriaceae innehåller 7 arter.[2] Släktet Galderia utövar mixotrofi och heterotrofi. Till exempel kan Galdieria sulphuraria ta upp reducerade svavelföreningar. Förmågan att leva endolitiskt erbjuder en relativ stabilitet vid fumaroler eller varma syrarika källor.[3]
Klassen Cyanidiophyceae (ordningen Cyanidiales) är den tidigast divergerande utvecklingslinjen av rödalger. Algerna i klassen Cyanidiohyceae lever i extrema miljöer, till exempel vid varma källor och sura svavelrika miljöer. Algerna kan växa i mycket låga pH mellan 0,5 och 3,0, under höga temperaturer (50–55 °C) och i hög salthalt (upp mot 10 %). De kan till och med leva endolitiskt, d.v.s. inuti ytligt berg. Samtliga arter är encelliga.
Molekylärbiologiska studier visar att klassen är monofyletisk. Cyanidofyterna skilde sig från övriga rödalger för 1 370 miljoner år sedan (som jämförelse skildes landväxterna från kransalgerna för endast 800 miljoner år sedan). Således är Cyanidiofyterna endast avlägset släkt med övriga rödalger. Därför placeras idag ofta Cyaniophyceae antingen i en egen underdivision, Cyanidiophytina, eller t.o.m. i en egen division, Cyanidiophyta.
Golgii-apparaten är hos Cyanidophyceae ihopväxt med det endoplasmatiska nätverket, ER.
De två familjerna Cyanidiaceae och Galdieriaceae innehåller 7 arter. Släktet Galderia utövar mixotrofi och heterotrofi. Till exempel kan Galdieria sulphuraria ta upp reducerade svavelföreningar. Förmågan att leva endolitiskt erbjuder en relativ stabilitet vid fumaroler eller varma syrarika källor.
溫泉紅藻(Cyanidiophyceae，簡稱Cyanidia)是一群生活在高溫高酸環境中的單細胞紅藻[1]，主要分佈於世界各地火山活動仍然活躍，並具有硫酸成分高之溫泉水體之地區，如美國黃石國家公園、義大利火山區、紐西蘭火山區、印尼火山區及日本火山區[2]。根據目前的分類系統，溫泉紅藻目前主要有三屬六種(Cyanidioschyzon merolae、Cyanidium caldarium、Galdieria sulphuraria、Galdieria maxima、Galdieria partita和Galdieria daedala)[2]。其中，Cyanidioschyzon merolae之細胞核基因組已被解密[3]，也是目前唯一一種真核生物之基因組達到100%的解密[4]。另外，其粒線體及葉綠體之基因組也完成解密。因此，對於溫泉紅藻的研究中，Cyanidioschyzon merolae可說是最佳的模式物種。部分藻種能棲息在硫磺口噴氣處潮濕之土壤表層，另有些藻種能夠存活於具有地熱酸性潮濕之岩石表面下，靠著穿透石縫微弱之光線進行光合作用[5]。
In older texts it has been known as "Cyanidales". It was granted phylum status in the Saunders and Hommersand 2004 classification (as "Cyanidophyta"), but demoted to subphylum in the Yoon et al. classification of 2006.[6]
溫泉紅藻(Cyanidiophyceae，簡稱Cyanidia)是一群生活在高溫高酸環境中的單細胞紅藻，主要分佈於世界各地火山活動仍然活躍，並具有硫酸成分高之溫泉水體之地區，如美國黃石國家公園、義大利火山區、紐西蘭火山區、印尼火山區及日本火山區。根據目前的分類系統，溫泉紅藻目前主要有三屬六種(Cyanidioschyzon merolae、Cyanidium caldarium、Galdieria sulphuraria、Galdieria maxima、Galdieria partita和Galdieria daedala)。其中，Cyanidioschyzon merolae之細胞核基因組已被解密，也是目前唯一一種真核生物之基因組達到100%的解密。另外，其粒線體及葉綠體之基因組也完成解密。因此，對於溫泉紅藻的研究中，Cyanidioschyzon merolae可說是最佳的模式物種。部分藻種能棲息在硫磺口噴氣處潮濕之土壤表層，另有些藻種能夠存活於具有地熱酸性潮濕之岩石表面下，靠著穿透石縫微弱之光線進行光合作用。
In older texts it has been known as "Cyanidales". It was granted phylum status in the Saunders and Hommersand 2004 classification (as "Cyanidophyta"), but demoted to subphylum in the Yoon et al. classification of 2006.
.jpg)
イデユコゴメ綱(Cyanidiophyceae)は、紅色植物門の綱である[1]。
古い文献では、"Cyanidales"として知られた。また、2004年のSaunders and Hommersandによる分類では、"Cyanidophyta"として門の階級を与えられたが、2006年のYoon et al.による分類では、亜門とされた[2]。
