Die Dikbeklewerik (Galerida magnirostris) is 'n klein sang voëltjie. Dit kom in die suidelike dele van Afrika naamlik in Suid-Afrika, Lesotho en die suide van Namibië voor.
Die natuurlike habitat van Dikbeklewerik is fynbos, karoo en grasveld. Dit word ook in bewerkte- en braaklande gevind. Soos ander lewerike bou dit 'n nes op die grond. Voeding is saad en insekte, laasgenoemde veral in die broeiseisoen.
Die Dikbeklewerik is 18 cm in lengte. Dit het 'n relatief kort-stert en het 'n dik snawel met 'n geel basis. Dit het 'n gestreepte bruin-grys rugkant en lang wit wenkbroue. Soos ander spesies in die genus het dit 'n kuif wat kan waaier as die voël in gevaar verkeer of sing. Die borskant is roomkleurige met swaar donker strepe op die bors. Die groot tweekleurige snawel onderskei hierdie spesie van alle ander Afrika lewerike.
Hierdie baie luidrugtige spesie maak 'n sagte maar verdraende gekraakte treeeeleeeeleee – soos 'n geroeste hek wat oopgemaak word.
Die Dikbeklewerik (Galerida magnirostris) is 'n klein sang voëltjie. Dit kom in die suidelike dele van Afrika naamlik in Suid-Afrika, Lesotho en die suide van Namibië voor.
Ar c'hogenneg beg tev (liester : kogennegi beg tev)[1] a zo ur spesad golvaneged bihan, Galerida magnirostris an anv skiantel anezhañ.
Anvet e voe Alauda magnirostris (kentanv) da gentañ-penn (e 1826) gant ar skiantour saoz James Francis Stephens (1792-1852).
Ar spesad a gaver an tri isspesad[2] anezhañ en Afrika ar Su :
a vo kavet e Wikimedia Commons.
Ar c'hogenneg beg tev (liester : kogennegi beg tev) a zo ur spesad golvaneged bihan, Galerida magnirostris an anv skiantel anezhañ.
Anvet e voe Alauda magnirostris (kentanv) da gentañ-penn (e 1826) gant ar skiantour saoz James Francis Stephens (1792-1852).
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Ehedydd gylfinbraff (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: ehedyddion gylfinbraff) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Calendula magnirostris; yr enw Saesneg arno yw Large-billed lark. Mae'n perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. magnirostris, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Affrica.
Mae'r ehedydd gylfinbraff yn perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Ehedydd Angola Mirafra angolensis Ehedydd Ash Mirafra ashi Ehedydd coch y Gogledd Mirafra rufa Ehedydd Dupont Chersophilus duponti Ehedydd gwargoch Mirafra africana Ehedydd Kordofan Mirafra cordofanica Ehedydd pêr Mirafra cheniana Ehedydd Somalia Mirafra somalica Llwyn-ehedydd adeingoch Asia Mirafra assamica Llwyn-ehedydd dwyreiniol Mirafra javanicaAderyn a rhywogaeth o adar yw Ehedydd gylfinbraff (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: ehedyddion gylfinbraff) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Calendula magnirostris; yr enw Saesneg arno yw Large-billed lark. Mae'n perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. magnirostris, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Affrica.
Die Dickschnabellerche (Galerida magnirostris) ist eine Art aus der Familie der Lerchen. Ihr Verbreitungsgebiet liegt im Süden Afrikas.
Die Bestandssituation der Dickschnabellerche wird von der IUCN mit ungefährdet (least concern) eingestuft.
Die Dickschnabellerche erreicht eine Körperlänge von etwa 18 Zentimetern, wovon 5,8 bis 6,1 Zentimeter auf den Schwanz entfallen. Die Schnabellänge beträgt vom Schädel aus gemessen 1,87 bis 2,35 Zentimeter. Sie wiegt bis zu 48 Gramm.[1] Es besteht kein auffallender Geschlechtsdimorphismus.
Die Dickschnabellerche hat innerhalb der Gattung Galerida den kräftigsten Schnabel. Die wurzelseitige Hälfte des Unterschnabels ist deutlich gelbbräunlich, während der vordere Schnabelteil deutlich dunkler ist. Die Nasenlöcher sind mit kleinen Federchen bedeckt. Die Haubenfedern sind deutlich kürzer und breiter als bei den anderen Arten der Gattung.
Die Körperoberseite ist bräunlich mit einer schwärzlichen Strichelung, die am Hinterhals und am Bürzel am wenigsten ausgeprägt sind. Die Oberschwanzdecken sind graubraun, die einzelnen Federn habe eine dunkle Mitte. Der Hals weist zarte weißliche Stricheln auf, auch der Überaugenstreif ist weißlich. Das Kinn und die Kehle sind weißlich, bei einigen Individuen leicht dunkel gesprenkelt. Die weißliche Brust hat bei vielen Individuen einen gelblichen oder gelblich-rötlichen Ton und weist eine dunkle Strichelung auf. Die Körperoberunterseite ist weißlich bis gelblich. Die Hand- und Armschwingen sind dunkelbraun, die Außenfahnen sind jeweils hell gesäumt und ebenso sind die Federspitzen aufgehellt. Der Schwanz ist dunkelbraun, die Außenfahne der sechsten (äußersten) Steuerfeder ist schmal gelblich-braun bis weißlich gesäumt.
Im Verbreitungsgebiet der Dickschnabellerche kommt auch die Kap-Langschnabellerche vor, die der Dickschnabellerche in Größe und Gefiederfärbung gleicht. Die Dickschnabellerche hat jedoch den deutlich kräftigeren Schnabel, der eine gelbliche Schnabelbasis hat. Erregte Dickschnabellerchen haben außerdem etwas verlängerte Haubenfedern, die sie anders als die Langschnabellerche zu einer kleinen Haube aufstellen können.[1]
Die Dickschnabellerche kommt im südwestlichen Namibia sowie im südlichen und südwestlichen Südafrika vor. Sie ist im gesamten Verbreitungsgebiet ein Standvogel.
Ihr Lebensraum sind Steppen und Halbwüsten von der Ebene bis ins Bergland. Sie kommt auch auf Kultursteppen vor.[2]
Die Nahrung der Dickschnabellerche besteht überwiegend aus Insekten. Daneben frisst sie Sämereien und Pflanzentriebe. Nestlinge werden vorwiegend mit Käferlarven gefüttert.[3]
Der Gesang wird vom Boden oder während des Singfluges vorgetragen. Als Ansitzwarte während des Bodengesanges wählt die Dickschnabellerche typischerweise Zweige, Zäune, Steine oder Erdhügel. Beim Singflug steigt das Männchen 15 bis 20 Meter hoch, zieht dann singend Kreise und lässt sich dann mit geschlossenen Flügeln wieder herabfallen.
Die Dickschnabellerche ist wie alle Lerchenarten ein Bodenbrüter. Sie errichtet ein typisches Lerchennest im Schutz von Grasbüscheln oder Büschen. Das Nest wird mit Wolle, Federn und feinem Pflanzenmaterial ausgelegt. Das Gelege umfasst zwei bis vier Eier. Beide Elternvögel sind an der Fütterung der Jungvögel beteiligt.
Die Dickschnabellerche (Galerida magnirostris) ist eine Art aus der Familie der Lerchen. Ihr Verbreitungsgebiet liegt im Süden Afrikas.
Die Bestandssituation der Dickschnabellerche wird von der IUCN mit ungefährdet (least concern) eingestuft.
The large-billed lark or southern thick-billed lark (Galerida magnirostris) is a small passerine bird found in southern Africa. The name "large-billed lark" may also refer to Bradfield's lark. The name "thick-billed lark" more commonly refers to the species of the same name (i.e. Rhamphocoris clotbey).
The large-billed lark was originally placed in the genus Alauda, and then Calendula until that genus was subsequently re-named to the present Galerida.[3] Another alternate name used for the large-billed lark is the long-billed lark.[4]
Three subspecies are recognized:[5]
The large-billed lark is 18 cm in length. It is relatively short-tailed and has a thick bill with a yellow base to the lower mandible. It has streaked brown-grey upperparts, and a long white supercilium. Like other species in the genus, it has a crest that can be raised in display or alarm. The underparts are cream-coloured with heavy dark streaking on the breast. The heavy bi-coloured bill distinguishes this species from all other African larks.
The call of this very vocal species is a soft creaking "treeeeleeeeleee".
The large-billed lark is a resident breeder in southern South Africa, Lesotho and southernmost Namibia. Its natural habitat is fynbos, karoo scrub and mountain grassland. The large-billed lark is also found in cultivated and fallow agricultural land.
Like other larks, the large-billed lark nests on the ground. Its food is seeds and insects, the latter especially in the breeding season.
The large-billed lark or southern thick-billed lark (Galerida magnirostris) is a small passerine bird found in southern Africa. The name "large-billed lark" may also refer to Bradfield's lark. The name "thick-billed lark" more commonly refers to the species of the same name (i.e. Rhamphocoris clotbey).
La cogujada picogorda (Galerida magnirostris)[2] es una especie de ave paseriforme de la familia Alaudidae endémica del África austral.
La cogujada picogorda fue clasificada originalmente en el género Alauda, y posteriormente se trasladó al género Calendula aunque este género fue renombrado a Galerida, donde se ubica actualmente.[3]
Se reconocen tres subespecies:[4]
La cogujada picogorda mide unos 18 cm de largo. Tiene una cola relativamente corta. Su pico es grueso, con la base y mandíbula inferior amarillenta, mientras que la superior es negruzca. Su plumaje es pardo grisáceo con veteado oscuro en las partes superiores, y blanquecino con el pecho densamente veteado en negro. Presenta una larga lista superciliar. Su pico de dos colores la diferencia de otras especies dimilares de Sudáfrica.
La cogujada picogorda es un pájaro sedentario que cría en Sudáfrica, el extremo sureste de Namibia y Lesoto. Sus hábitats naturales son el fynbos, el matorral del karoo y los herbazales de montaña. También se encuentra en tierras cultivadas y barbecho.
Como el resto de congéneres la cogujada picogorda anida en el suelo. Se alimenta de semillas e insectos, estos últimos especialmente en la época de cría.
La cogujada picogorda (Galerida magnirostris) es una especie de ave paseriforme de la familia Alaudidae endémica del África austral.
Galerida magnirostris Galerida generoko animalia da. Hegaztien barruko Alaudidae familian sailkatua dago.
Galerida magnirostris Galerida generoko animalia da. Hegaztien barruko Alaudidae familian sailkatua dago.
Huilukiuru (Galerida magnirostris) on eteläafrikkalainen varpuslintu. Sen elinympäristö käsittää Namibian lounaiskolkan, Lesothon ja Etelä-Afrikan lounais- ja länsiosat. Siitä tunnetaan kolme alalajia. James Francis Stephens kuvaili lajin holotyypin läheltä Kapkaupunkia 1826.[2]
Huilukiuru (Galerida magnirostris) on eteläafrikkalainen varpuslintu. Sen elinympäristö käsittää Namibian lounaiskolkan, Lesothon ja Etelä-Afrikan lounais- ja länsiosat. Siitä tunnetaan kolme alalajia. James Francis Stephens kuvaili lajin holotyypin läheltä Kapkaupunkia 1826.
De Grootsnavelleeuwerik (Galerida magnirostris) is een leeuwerik behorend tot het genus galerida.
De grootsnavelleeuwerik wordt zo’n 18 centimeter lang. De vogel heeft een relatief korte staart en een dikke en tweekleurige snavel. De bovenzijde van de vogel is afwisselend bruin en grijs gestreept, ook heeft de grootsnavelleeuwerik twee lange witte strepen op zijn kop. Net als de overige leeuwerik soorten behorend tot het genus galerida, heeft de vogel een kuif die om hoog gezet wordt door de vogel om indruk mee te maken of om alarm te slaan. De onderzijde van de vogel zijn crèmekleurig met donkere strepen op de borst.
De vogel maakt net als andere leeuweriksoorten zijn nest op de grond. Het voedsel van de grootsnavelleeuwerik bestaat uit zowel zaden als insecten, de laatste voornamelijk in het broedseizoen.
De grootsnavelleeuwerik maakt veel geluid en zijn roep klinkt als een zacht krakend treeeeleeeeleee.
Het totale verspreidingsgebied van de vogel beslaat ongeveer 697.000 km² en ligt in Zuid-Afrika, Lesotho en het uiterste zuiden van Namibië.[2]
De soort telt 4 ondersoorten:
Het leefgebied van de vogel bestaat voornamelijk uit fijnbos, gebieden met veel struiken in de Karoo en grasland in bergachtige gebieden. Ook wordt de vogel aangetroffen op braakliggende en in gebruik zijnde landbouwgrond.
Bronnen, noten en/of referentiesTykknebbtopplerke (Galerida magnirostris) er en fugl i lerkefamilien.
Tykknebbtopplerke (Galerida magnirostris) er en fugl i lerkefamilien.
Stornäbbad lärka[2] (Galerida magnirostris) är en fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.[3]
Stornäbbad lärka delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Sơn ca mỏ lớn, tên khoa học Galerida magnirostris, là một loài chim trong họ Alaudidae.[1]