nomes no trilho de navegação
Codium fragile és una espècie d'alga de la família Codiaceae. És originària de l'oceà Pacífic prop del Japó, i és una espècie invasora a les coses septentrionals de l'oceà Atlàntic. Aquesta alga verda és de color verd fosc.[1]
Codium fragile és una espècie d'alga de la família Codiaceae. És originària de l'oceà Pacífic prop del Japó, i és una espècie invasora a les coses septentrionals de l'oceà Atlàntic. Aquesta alga verda és de color verd fosc.
Codium fragile, known commonly as green sea fingers, dead man's fingers, felty fingers,[1] forked felt-alga, stag seaweed,[2] sponge seaweed,[3] green sponge,[4] green fleece,[5] and oyster thief,[6] is a species of seaweed in the family Codiaceae. It originates in the Pacific Ocean near Japan and has become an invasive species on the coasts of the Northern Atlantic Ocean.
This siphonous green alga is of two subspecies in Great Britain and Ireland. They are similar, both are dark green in color. It forms long erect finger-like fronds. These grow to 40 cm or more long branching dichotomously. The cortex of the branches is formed by closely packed utricles, these are small cylindrical club-shaped structures formed from a single cell up to 1200 µm (micrometre) long.[7] The rounded tips of these closely packed utricles give the frond a velvety texture.[8] The fronds hang down from rocks during low tide, hence the nickname "dead man's fingers".[9] The "fingers" are branches up to a centimeter wide and sometimes over 30 centimeters long.
Codium fragile occurs in the low intertidal zone, and subtidal on high-energy beaches.
It has no gametophyte stage, and male and female gametes are both produced on separate plants.
Subspecies of C. fragile can only be distinguished microscopically.
This subspecies can be distinguished by the mucron or tip of the utricles. In this subspecies the mucron is short, no more than 20 µm long.[7]
Codium fragile subsp. atlanticum is known to have arrived in the southwest of Ireland around 1808. From there it may have spread by rafting or floating in the sea. Approximately 30 years later, it was found in Scotland. It is thought to have originally come from the Pacific Ocean near Japan.
Since 1840, when it was first discovered in Scotland, it has spread the entire length of Britain, including Shetland. Between 1949 and 1955 it is known to have spread between Berwick-upon-Tweed and St. Andrews, Fife, a distance of 80 km. Populations of this algae occur mostly in northern Britain. Elsewhere in Europe it is found in several places, including Norway, Netherlands, France, Spain and the Azores.
This species displaces the native Codium tomentosum.
Codium fragile subsp. atlanticum is used as food in the Far East.[10]
This subspecies is distinguished from C.fragile subsp. atlanticum by its very pointed mucron (the tip of the utricle) – up to µm 68 long.[7]
The subspecies Codium fragile subsp. tomentosoides[11][12] (syn. Codium mucronatum var. tomentosoides), occurs along nearly the whole coastline of the eastern United States, from the Gulf of St. Lawrence in Canada to North Carolina. It is a rapidly spreading invasive species.[1] It originated in the Pacific Ocean around Japan, and was introduced into New York from Europe in 1957. Its presence was first recorded in 1964 in the Gulf of Maine at Boothbay. It is now recorded around Ireland.[13] It has also been recorded from the Scilly Isles, the Channel Islands, and the south and west coasts of England and Scotland.[7]
This is a dominant subspecies in the subtidal zone, attaching to almost any hard surface. This results in increased maintenance labor for aquaculturists and reduces the productivity of cultured marine life. In established shellfish beds, this species can become a nuisance; it may attach to shellfish and then float away, carrying the animals with it. This was the inspiration for the common name "oyster thief".[6]
This subspecies was introduced from Asiatic coasts of the Pacific to Norway, and to Denmark in 1919.[10]
This subspecies is found in the low intertidal to subtidal zones around New Zealand at the North Island, South Island, Chatham Islands, Stewart Island, Auckland Island, Campbell Island as well as around the Falkland Islands.[14]
Codium fragile, known commonly as green sea fingers, dead man's fingers, felty fingers, forked felt-alga, stag seaweed, sponge seaweed, green sponge, green fleece, and oyster thief, is a species of seaweed in the family Codiaceae. It originates in the Pacific Ocean near Japan and has become an invasive species on the coasts of the Northern Atlantic Ocean.
Codium fragile est une espèce d'algues vertes de la famille des Codiaceae. C'est une espèce classée invasive, parmi les plus nuisibles en Europe[1].
Selon World Register of Marine Species (5 mai 2013)[3] :
Codium fragile est une espèce d'algues vertes de la famille des Codiaceae. C'est une espèce classée invasive, parmi les plus nuisibles en Europe.
Pollpryd (Codium fragile) er mørkegrønn til grågrønn alge og har om lag 0,5 – 1 cm tykke greiner, som kjennes ut som en svamp når du trykker på dem.
Denne botanikkrelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den. Pollpryd (Codium fragile) er mørkegrønn til grågrønn alge og har om lag 0,5 – 1 cm tykke greiner, som kjennes ut som en svamp når du trykker på dem.
Kodium (Codium fragile), även kallad gaffelgrenad svamptång eller klykalg är en grönalg som ursprungligen förekom i västra Stilla havet längs Asiens kuster, men som genom påväxt på fartyg eller importerade ostron och barlastvatten har spridit sig till andra delar av världen, däribland nordöstra och nordvästra Atlanten, Australien samt Chile. I flera av de områden dit den introducerats har den kommit att ses som en invasiv art.
Det vetenskapliga artepitet fragile kommer av latinets fragilis och har betydelsen "skör". Släktnamnet Codium kan härledas från grekiskans kodeia har betydelsen "huvud" eller "liten boll".
Grönalgen kännetecknas av sin mörkgröna färg, ett grenigt växtsätt och sin svampiga och sega bål. Den växer fäst mot ett underlag, som kan vara en klippa, en sten eller skaldjur som musslor och ostron och kan där den trivs bilda täta bestånd. I svenska vatten blir den 10–30 centimeter lång. Arten kan dock bli längre, upp mot en halv meter lång i ursprungsområdet. Grenarna är omkring 5 millimeter i diameter och beklädda med färglösa hår, som kan göra att grönalgen ser luden ut.
Grönalgens bål består av inre märgvävnad och ett yttre barkskikt. Det är barkskiktet som ger grönalgen stadga, genom att det består av många små och tätt sittande uppsvällda blåsor, så kallade utrikler. I dessa blåsor finns kloroplaster som innehåller det klorofyll som ger grönalgen dess färg. På utriklarna kan i mikroskop ses små mörkare utskott. Detta är grönalgens han- och honorgan som står för bildandet av könsceller. Den undre märgvävnaden består av långa celltrådar, så kallade slangceller, och är färglös då den saknar kloroplaster. De trådlika slangcellerna ligger slingrade kring varandra och i dem finns flera hundra cellkärnor.
I svenska vatten växer grönalgen vanligen på 0,5–2 meters djup, men arten kan växa djupare beroende på ljusförhållandena. Den är vanligast på hårdbottnar i skyddade vatten som vikar eller i hamnnar och hällkar, men ibland kan den också växa på mjuka bottnar. Det är en marin art men då den tål en stor variation i salthalt kan den överleva även i brackvatten. Grönalgen är ettårig och kan uppträda i större mängd ett år och i mindre mängd ett annat. Förökningen kan ske både vegetativt och sexuellt.
Kodium skördas i Japan för att ätas. Den konserveras genom att torkas eller saltas. Den används även som förpackningsmaterial för fisk- och skaldjursprodukter.
Grönalgens egenskap att bilda täta bestånd och dess snabbvuxenhet gör att den kan påverka bottnarna i områden dit den införts. På sikt kan grönalgen förändra bottenstrukturen och algsamhället i ett område genom att konkurrerar ut mindre konkurrenskraftiga inhemska algarter, vilket påtagligt kan påverka områdets ekologi. Bland annat antas etableringen av kodium ha varit en orsak till ålgräsets tillbakagång i europeiska vatten. I nordamerikanska vatten har kodium i vissa områden nästan helt konkurrerat ut de naturliga bestånden av kelp. Ett annat problem med kodium längs den nordamerikanska atlantkusten är att grönalgen kan orsaka skador på ostronodlingar. Då grönalgen växer på ostronen är risken större att ostronen slits loss från sitt underlag av starka strömmar eller vågor och grönalgen kan också försvåra näringsupptaget för ostronen.
Wikimedia Commons har media som rör kodium.
Kodium (Codium fragile), även kallad gaffelgrenad svamptång eller klykalg är en grönalg som ursprungligen förekom i västra Stilla havet längs Asiens kuster, men som genom påväxt på fartyg eller importerade ostron och barlastvatten har spridit sig till andra delar av världen, däribland nordöstra och nordvästra Atlanten, Australien samt Chile. I flera av de områden dit den introducerats har den kommit att ses som en invasiv art.
Det vetenskapliga artepitet fragile kommer av latinets fragilis och har betydelsen "skör". Släktnamnet Codium kan härledas från grekiskans kodeia har betydelsen "huvud" eller "liten boll".
刺松藻（學名：Codium fragile，常稱：green sea fingers、dead man's fingers、felty fingers、[1] forked felt-alga、stag seaweed、[2] sponge seaweed、[3] green sponge、[4] green fleece[5] 和 oyster thief[6] ）是松藻屬下的一種藻類。
因為形似手指，由常出現在退潮之後，所以常被成稱為dead man's fingers（死人指）。[7]
刺松藻的亞種只能夠通過顯微鏡來識別：
據信Codium fragile subsp. atlanticum在1808年抵達愛爾蘭海岸，30年之後發現於是蘇格蘭。原產地可能是日本的太平洋沿岸。自出現在英國之後，該生物迅速擴張，20世紀中期出現在特威德河畔贝里克、法夫等地。不過在歐洲僅有挪威發現有其蹤跡。
東亞地區會將Codium fragile subsp. atlanticum 作為食物。[8]
Codium fragile subsp. tomentosoides[9][10]（syn. Codium mucronatum var. tomentosoides）只發現於美國東海岸從聖羅倫斯灣到北加利福尼亞一帶，是一種入侵物種。 [1] 原產地也是日本，不過可能是從歐洲引入的。
很多地區刺松藻都是潮下線的統治物種，幾乎可以覆蓋所有堅實的物體表面。因為會粘在甲殼生物的身上漂流，因此也被稱為oyster thief。[6]
刺松藻（學名：Codium fragile，常稱：green sea fingers、dead man's fingers、felty fingers、 forked felt-alga、stag seaweed、 sponge seaweed、 green sponge、 green fleece 和 oyster thief ）是松藻屬下的一種藻類。
因為形似手指，由常出現在退潮之後，所以常被成稱為dead man's fingers（死人指）。
ミル（海松、Codium fragile）は、海藻（緑藻）の一種。世界の熱帯から温帯の海に広く分布し、浅い海中（干潮線より下）の岩礁上などに生育する。
枝の断面は円形で、規則的に二叉分岐して扇状に広がり、高さ40cmほどになる。色は深緑色。表面はビロード状に見え、触るとざらついている。これは紡錘形の細胞状構造（小嚢）が多数あるためである。小嚢は連続しており、全体が一つの多核体をなしている。
現在の日本では食べる習慣はあまりないが、古代には一般的な食用海藻で、租税としても納められた。和歌にも「見る」の掛詞として多数詠まれた。『伊勢物語』第八十七では、「海神が海松を髪飾りにした」と記述が見られる。独特の色は「海松色」と呼ばれ、外形を象った「海松模様」も用いられた。
韓国では現在でも全羅道を中心にキムチの材料などとしてよく食用にされている。
ミル（海松、Codium fragile）は、海藻（緑藻）の一種。世界の熱帯から温帯の海に広く分布し、浅い海中（干潮線より下）の岩礁上などに生育する。
枝の断面は円形で、規則的に二叉分岐して扇状に広がり、高さ40cmほどになる。色は深緑色。表面はビロード状に見え、触るとざらついている。これは紡錘形の細胞状構造（小嚢）が多数あるためである。小嚢は連続しており、全体が一つの多核体をなしている。
청각(Codium fragile)은 청각과의 청각속에 속하는 조류이다. 청각의 몸 표면에는 '소낭'이라는 대롱 모양의 작은 주머니가 배열되어 있어서 피층을 이루며, 한편 소낭의 밑부분에서부터 뻗은 가지들이 서로 얽혀서 속부분을 만든다. 이 때 몸 전체는 격벽이 없이 하나의 세포로 이루어져 있으므로, '비세포성 체제'라고 부르기도 한다. 청각은 세계 각지의 연안에 분포하며, 특히 간조선 부근의 암초에 잘 발달되어 있다. 청각 무리에는 많은 종류가 있는데, 중요한 종류로는 구슬청각·밀청각·말청각 등이 있다.
1년생 해조류로,어린 개체가 초겨울부터 생장을 시작한다. 늦은 봄과 초가을까지 빠르게 자라지만, 늦가을 부터는 생육이 더뎌지고 한겨울이 되면 죽는다.[1]
청각은 생물 또는 건조 상태로 유통되는데,[2] 김치에 넣기도 하고,[1][3] 냉국, 무침으로 조리하거나, 효소발효액을 담가 먹기도한다.[3]
대한민국에서는 사슴의 뿔을 닮았다는 점에서 청각채(靑角菜)나 녹각채(鹿角菜)로 일컫는다. 일본에서는 '미루'(海松, 해송. 바다의 소나무)로 칭하며, 영어로는 '시 스태그혼'(Sea staghorn, 바다의 사슴뿔)이라고 한다.[1]
청각(Codium fragile)은 청각과의 청각속에 속하는 조류이다. 청각의 몸 표면에는 '소낭'이라는 대롱 모양의 작은 주머니가 배열되어 있어서 피층을 이루며, 한편 소낭의 밑부분에서부터 뻗은 가지들이 서로 얽혀서 속부분을 만든다. 이 때 몸 전체는 격벽이 없이 하나의 세포로 이루어져 있으므로, '비세포성 체제'라고 부르기도 한다. 청각은 세계 각지의 연안에 분포하며, 특히 간조선 부근의 암초에 잘 발달되어 있다. 청각 무리에는 많은 종류가 있는데, 중요한 종류로는 구슬청각·밀청각·말청각 등이 있다.
1년생 해조류로,어린 개체가 초겨울부터 생장을 시작한다. 늦은 봄과 초가을까지 빠르게 자라지만, 늦가을 부터는 생육이 더뎌지고 한겨울이 되면 죽는다.
청각은 생물 또는 건조 상태로 유통되는데, 김치에 넣기도 하고, 냉국, 무침으로 조리하거나, 효소발효액을 담가 먹기도한다.
_Hariot,_1889.jpg)
_Hariot,_1889.jpg)
