Punktblodbi (Sphecodes puncticeps)[3][4] är en biart som beskrevs av Thomson 1870. Den ingår i släktet blodbin, och familjen vägbin.[5][6][7] Inga underarter finns listade.[5]
Punktblodbiet har släktets typiska utseende, med en nästan hårlös kropp som är svart utom på ovansidans främre bakkroppssegment (tergiterna), som är röda. Arten är ett litet bi: Längden är på 5 till 7 mm. En förväxlingsart är dvärgblodbiet, men beträffande honorna skiljs de åt genom att punktblodbihonan har tydligt bredare ansikte.[1]
Artens livsmiljö är glesbevuxna, torra sandmarker som torrängar, sandtag, betesmarker och militära övningsfält. Som många blodbin har den två generationer: En vårgeneration, som bara består av honor, och en sommarflygande, som består av både honor och hanar. Födoväxterna är framför allt fibblor.[1]
Arten är ett snyltbi, en boparasit; honan bygger inga egna larvbon, utan lägger sina ägg i bon av olika solitära bin. I samband med äggläggningen dödar hon värdägget eller -larven, så hennes avkomma fritt kan leva på det insamlade matförrådet.[8] I Sverige utgörs värdarterna av hedsmalbi (Lasioglossum villosulum) och stäppsmalbi (Lasioglossum brevicorne)[1].
Arten finns förutom i Europa i Nordafrika och delar av Asien.[1] Enligt den finländska rödlistan är arten akut hotad i Finland, där den endast finns på sydkusten.[2] Enligt den svenska rödlistan är arten nära hotad i Sverige, där den förekommer i Skåne, Halland, Blekinge, Gotland, Södermanland, Uppland och osäkert i Småland. Arten har tidigare förekommit på Öland, Värmland och Östergötland men är numera lokalt utdöd där.
Punktblodbi (Sphecodes puncticeps) är en biart som beskrevs av Thomson 1870. Den ingår i släktet blodbin, och familjen vägbin. Inga underarter finns listade.
