Sylvilagus nuttallii (Bachman 1837)

Bergskanin (Sylvilagus nuttallii^{[2][3][4][5][6][7][8][9]}) är en däggdjursart som först beskrevs av John Bachman 1837. Sylvilagus nuttallii ingår i släktet bomullssvanskaniner, och familjen harar och kaniner.^[10][11]

Utseende

Denna kanin blir med svans 34 till 39 cm lång, svanslängden är 3 till 5,5 cm och vikten varierar mellan 630 och 870 g. Arten har 9 till 11 cm långa bakfötter. Honor är allmänt lite större än hannar.^[12] Pälsen har på ovansidan en gråbrun färg och undersidan är täckt av vit päls. På extremiteternas utsida förekommer rödbrun päls och öronen är avrundade. Öronens spetsar är svarta och på insidan förekommer långa hår. Även svansen är uppdelad i en mörk ovansida och en vit undersida. Bergskaninen har svarta och vita morrhår. Tandformeln är I 2/1 C 0/0 P 3/2 M 3/3, alltså 28 tänder.^[13]

Utbredning och habitat

Arten förekommer i bergstrakter i västra och centrala Nordamerika. Den vistas i regioner som ligger 1370 till 3200 meter över havet. Bergskaninen hittas i Kanada och i norra USA i områden som domineras av växter från malörtssläktet (Artemisia). Längre söderut lever den även i olika slags skogar.^[1]

Ekologi

Födan utgörs av gräs, växter från malörtssläktet, enbuskar och av andra växtdelar. Bergskaninen gräver underjordiska bon som kan vara upp till 60 cm djupa. Kanske använder den även bon som skapades av andra djur. Boet fodras med gräs och hår.^[12] Individerna är främst aktiva under skymningen och gryningen och de lever främst ensamma. När bergskaninen hotas så skuttar den till närmaste gömställe. När faran fortsätter försöker den förvilla fienden med ojämna rörelser.^[13]

Honor kan ha upp till fyra kullar mellan april och juli. Dräktigheten varar 28 till 30 dagar och sedan föds vanligen fyra ungar (sällan upp till 6 eller mycket sällan upp till 8 ungar). Ungarna diar sin mor upp till 28 dagar och de blir könsmogna efter cirka 90 dagar. Några exemplar i fångenskap blev lite äldre än 7 år.^[12][13]

Status

I södra delen av utbredningsområdet blev arten mera sällsynt på grund av konkurrensen med östlig bomullssvanskanin (Sylvilagus floridanus). För hela beståndet finns inga allvarliga hot. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.^[1]

Underarter

Arten delas in i följande underarter:^[10]

• S. n. nuttallii
• S. n. grangeri
• S. n. pinetis

Källor

1. ^ [a b c] 2008 Sylvilagus nuttallii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
2. ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
3. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
5. ^ Wilson, Don E., and Sue Ruff, eds. (1999) , The Smithsonian Book of North American Mammals
6. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
7. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Sylvilagus nuttallii
8. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
9. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
10. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (7 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
11. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
12. ^ [a b c] Chapman, Joseph A. (21 november 1975). ”Sylvilagus nuttallii” (på engelska). Mammalian Species #56. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/departments/Biology/VHAYSSEN/msi/pdf/i0076-3519-056-01-0001.pdf. Läst 9 mars 2017.
13. ^ [a b c] Alyce Dohring (7 april 2002). ”Mountain cottontail” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Sylvilagus_nuttallii/. Läst 9 mars 2017.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Bergskanin.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Sylvilagus nuttallii.
  Artförteckning