Resident breeder.
'''Corvus rhipidurus ye una especie d'ave na familia Corvidae. Ye nativa del este d'África y la península arábiga. Al igual qu'el Corvus cryptoleucus ye una de les especies más pequeñes (47 cm de llargu), mide cuasi lo mesmo qu'el Corvus corone pero'l so picu ye más gruesu, la so cola ye más curtia y les sos ales son más grandes.
El cuervu colicorto ye tou negru incluyíu'l so picu y pates y el plumaxe tien un rellumu azuláu. El plumaxe foliáu tien un tonu llixeramente cobrizu-marrón. La base de les plumes na parte cimera del pescuezu son blanques y solo reparar si inspecciónase l'ave en detalle o si un vientu solmenar. Les plumillas del gargüelu son mas curties que na mayoría de los otros cuervos.
'''Corvus rhipidurus ye una especie d'ave na familia Corvidae. Ye nativa del este d'África y la península arábiga. Al igual qu'el Corvus cryptoleucus ye una de les especies más pequeñes (47 cm de llargu), mide cuasi lo mesmo qu'el Corvus corone pero'l so picu ye más gruesu, la so cola ye más curtia y les sos ales son más grandes.
El corb cuacurt[1] (Corvus rhipidurus) és un ocell de la família dels còrvids (Corvidae) que habita penya-segats i zones àrides i pedregoses, localment al sud de Mali i de Níger, centre i sud de Txad, sud-est d'Egipte, Etiòpia, Eritrea, Djibouti, nord-oest de Somàlia, est d'Uganda, nord-oest i centre de Kenya, Península del Sinaí i Pròxim Orient, des de Síria fins a Aràbia.
El corb cuacurt (Corvus rhipidurus) és un ocell de la família dels còrvids (Corvidae) que habita penya-segats i zones àrides i pedregoses, localment al sud de Mali i de Níger, centre i sud de Txad, sud-est d'Egipte, Etiòpia, Eritrea, Djibouti, nord-oest de Somàlia, est d'Uganda, nord-oest i centre de Kenya, Península del Sinaí i Pròxim Orient, des de Síria fins a Aràbia.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Cigfran gynffondaen (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: cigfrain cynffondaen) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Corvus rhipidurus; yr enw Saesneg arno yw Fan-tailed raven. Mae'n perthyn i deulu'r Brain (Lladin: Corvidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. rhipidurus, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia ac Affrica.
Mae'r cigfran gynffondaen yn perthyn i deulu'r Brain (Lladin: Corvidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Brân America Corvus brachyrhynchos Brân Banggai Corvus unicolor Brân Caledonia Newydd Corvus moneduloides Brân Hawaii Corvus hawaiiensis Brân Molwcaidd Corvus validus Brân Sinaloa Corvus sinaloae Brân tai Corvus splendens Brân Tamaulipas Corvus imparatus Brân y Gogledd-Orllewin Corvus caurinus Cigfran bigbraff Corvus crassirostris Cigfran yddfwinau Corvus ruficollis Pioden Pica pica Sgrech borffor Garrulus lidthi Ysgrech y Coed Garrulus glandariusAderyn a rhywogaeth o adar yw Cigfran gynffondaen (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: cigfrain cynffondaen) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Corvus rhipidurus; yr enw Saesneg arno yw Fan-tailed raven. Mae'n perthyn i deulu'r Brain (Lladin: Corvidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. rhipidurus, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia ac Affrica.
Der Borstenrabe (Corvus rhipidurus), auch als Fächerborstenrabe bezeichnet, ist ein Sperlingsvogel aus der Familie der Rabenvögel.
Mit einer Länge von 47 Zentimetern gehört der Borstenrabe neben dem Weißhalsraben zu den kleineren Arten der Familie. Er hat ungefähr die gleiche Größe wie die Aaskrähe, aber einen dickeren Schnabel, einen kürzeren Schwanz und viel längere Flügel.
Der Borstenrabe ist komplett schwarz, einschließlich des Schnabels. Füße, Beine und das Gefieder glänzen purpurblau in der Sonne. Abgenutztes Gefieder zeigt eine leichte kupferbraune Färbung. Die Basis der Federn am oberen Nacken ist weiß. Die Kehlfedern sind kürzer als bei den meisten anderen Raben. Die Stimme ist ein kehliges Krächzen, vermischt mit Tönen, die sich wie Froschgequake anhören.
Der Borstenrabe kommt im Nahen Osten, in Nordafrika, Arabien, im südlichen Sudan und in Kenia vor. Er ist ebenfalls über dem Aïr-Gebirgsmassiv südlich der Sahara verbreitet. Er bevorzugt Wüsten und offenes trockenes Land, das Felsen zum Nisten mit einschließt. Der Borstenrabe legt bei seiner Nahrungssuche sehr weite Strecken zurück. Ähnlich wie bei den Geiern sind seine langen Flügel zum Gleiten in den Aufwinden angepasst.
Die Nahrung wird immer auf dem Boden aufgenommen und besteht aus Insekten und anderen Wirbellosen, Körnern, die aus Tierdung gepickt werden, sowie aus menschlichen Nahrungsabfällen. Gelegentlich befreit er auch Kamele von Hautparasiten und dort, wo er nicht verfolgt wird, plündert er Müllplätze und Feldlager. Früchte aller Art bereichern das Nahrungsangebot. Er segelt und spielt mit den Aufwinden öfter als andere afrikanische Rabenarten. Oft sieht man ihn in der Gesellschaft von Wüstenraben auf demselben Baum.
Die Art nistet normalerweise in Felsvorsprüngen. In Somalia wurde er jedoch auch schon beim Nisten in Bäumen beobachtet. Das Gelege besteht aus zwei bis vier Eiern. Der Häherkuckuck benutzt den Borstenraben manchmal als Brutwirt.
Der Borstenrabe (Corvus rhipidurus), auch als Fächerborstenrabe bezeichnet, ist ein Sperlingsvogel aus der Familie der Rabenvögel.
The fan-tailed raven (Corvus rhipidurus) is a passerine bird of the crow family native to Eastern Africa and the Arabian Peninsula.
The fan-tailed raven is completely black including bill, legs and feet and the plumage has a purplish-blue gloss in good light. Worn plumage is slightly coppery-brown. The base of the feathers on the upper neck are white and only seen if the bird is inspected or a strong gust blows them the wrong way. The throat hackles are shorter than in most other ravens. One of the smaller raven species, it is about the same size or slightly larger than the carrion crow, at 47–51 cm, but with a much thicker bill, shorter tail and much larger wings.
The voice is described as guttural croaks mixed with the sound of frog-call. Like all corvids, the fan-tailed raven is capable of vocal mimicry; however, this behavior is mostly recorded in captivity and, very rarely, in the wild.
It occurs in the Middle East, North Africa, Arabia, and south to Sudan and Kenya. It also ranges across the Aïr Massif in the southern Sahara. It lives in desert or open dry country that includes crags for nesting. It is one of the most aerial of birds traveling huge distances in search of food, its large wings being adapted to gliding on thermals in a rather vulture-like way.
Food is invariably taken on the ground and includes all manner of insects and other invertebrates, grain taken from animal dung, carrion and scraps of human food. It has also been seen taking skin parasites from camels and, where not persecuted, scavenges around rubbish dumps and camp sites. Fruits of all types are eaten readily. It soars and plays in thermals even more so than other raven species and often associates with the brown-necked raven roosting in the same tree as it.
This species nests on rock ledges and in cavities in cliffs though very rarely in Somalia it has been known to nest in trees. There are usually 2–4 eggs laid. The great-spotted cuckoo (Clamator glandarius) sometimes uses this species as a brood host.
The fan-tailed raven (Corvus rhipidurus) is a passerine bird of the crow family native to Eastern Africa and the Arabian Peninsula.
La Ventumilvosta korvo (Corvus rhipidurus) estas birdospecio membro de la familio de Korvedoj aŭ korvoj. Ĝi estas indiĝena de Orienta Afriko kaj la Arabia Duoninsulo. Kiel ĉe la Ĉihuahua korvo ĝi estas unu el la plej malgrandaj specioj (47 cm longa) el la genro Corvus, fakte ĝi estas ĉirkaŭ samgranda kiel la Korniko sed kun multe pli dika beko, pli mallonga vosto kaj multe pli grandaj flugiloj.
La Ventumilvosta korvo estas komplete nigraj inklude bekon, krurojn kaj piedojn kaj la plumaro havas purpurbluecan brilon ĉe bona lumo. Korodita plumaro estas iom kuprobruna. La bazoj de la plumoj en la supra kolo estas blankaj kaj videblaj nur se oni deproksime observas la birdon aŭ se subita venteto blovas kontraŭplume. La gorĝaj plumoj estas pli mallongaj ol ĉe plej parto de aliaj korakoj.
La voĉo estas proskribita kiel gorĝeca krako miksita kun la sono de ranalvoko.
Ĝi loĝas en Mezoriento, Nordafriko, Arabia duoninsulo kaj suden al Sudano, la Korno de Afriko kaj Kenjo. Ĝi loĝas ankaŭ ĉe la Montaro Air en suda Saharo. Ĝi loĝas en dezerta aŭ malferma seka kamparo kio inkludas rokojn por nestumado. Ĝi estas unu el la plej aeraj birdoj kiuj veturas grandajn distancojn serĉe de manĝo kaj ĝiaj grandaj kaj tre larĝaj flugiloj estas adaptitaj al glitado sur varma aerfluo je la maniero de vulturoj.
Manĝo estas prenita de surgrunde kaj inkludas ĉiujn tipojn de insektoj kaj aliajn senvertebrulojn, grenojn prenitajn el animala fekaĵo, kadavraĵojn kaj erojn de homa manĝado. Ĝi estis vidata ankaŭ prenanta haŭtoparazitojn el kameloj kaj kie ili ne estas persekutataj, manĝoserĉas ĉe rubejoj kaj kampadejoj. Fruktoj de ĉiu tipo estas rapide manĝataj.
Ili ŝvebas kaj flugoludas sur varmaj aerfluoj eĉ pli ol aliaj korakospecioj kaj ofte asocie kun la Brunkola korvo kaj eĉ ripozante en la sama arbo kun tiu.
Tiu specio nestumas en rokaj kornicoj kaj kavaĵoj de klifoj kaj, kvankam tre rare, en Somalio oni scias, ke ili nestumis en arboj. Estas demetitaj kutime 2-4 ovoj. La Tufkukolo (Clamator glandarius) foje uzas tiun specion kiel parazititan gaston.
La Ventumilvosta korvo (Corvus rhipidurus) estas birdospecio membro de la familio de Korvedoj aŭ korvoj. Ĝi estas indiĝena de Orienta Afriko kaj la Arabia Duoninsulo. Kiel ĉe la Ĉihuahua korvo ĝi estas unu el la plej malgrandaj specioj (47 cm longa) el la genro Corvus, fakte ĝi estas ĉirkaŭ samgranda kiel la Korniko sed kun multe pli dika beko, pli mallonga vosto kaj multe pli grandaj flugiloj.
El cuervo colicorto (Corvus rhipidurus) es una especie de ave en la familia Corvidae. Es nativa del este de África y la península arábiga. Al igual que el Corvus cryptoleucus es una de las especies más pequeñas (47 cm de largo), mide casi lo mismo que el Corvus corone pero su pico es más grueso, su cola es más corta y sus alas son más grandes.
El cuervo colicorto es todo negro incluido su pico y patas y el plumaje tiene un brillo azulado. El plumaje desgastado tiene un tono ligeramente cobrizo-marrón. La base de las plumas en la parte superior del cuello son blancas y solo se las observa si se inspecciona el ave en detalle o si un viento las sacude. Las plumillas de la garganta son más cortas que en la mayoría de los otros cuervos.
El cuervo colicorto (Corvus rhipidurus) es una especie de ave en la familia Corvidae. Es nativa del este de África y la península arábiga. Al igual que el Corvus cryptoleucus es una de las especies más pequeñas (47 cm de largo), mide casi lo mismo que el Corvus corone pero su pico es más grueso, su cola es más corta y sus alas son más grandes.
Erroi buztanlaburra (Corvus rhipidurus) Corvus generoko animalia da. Hegaztien barruko Corvidae familian sailkatua dago.
Lyhytpyrstökorppi (Corvus rhipidurus) on variksen kokoinen eteläinen varislintu.
Linnun pituus on noin 47 cm, siipien kärkiväli 102-121 cm ja paino 330-705 g. Täysin musta pieni korppi, jolla on lyhyt tasapäinen pyrstön töpö ja korppiin verrattuna lyhyet siivet. Kooltaan se on variksen kokoinen. Maassa se liikkuu kävellen, ottaen aina välillä hyppyaskeleita siipiä räpytellen. Lennossa se kaartelee mielellään ja esittelee parvessa taitolentoa. Äänet ovat korkeampia kuin yleensä Corvusten, muistuttaen lokkien ääniä. Sukupuolet ovat samanvärisiä ja nuori lintu muistuttaa aikuista höyhenpuvultaan.[2]
Alalaji rhipidurus esiintyy Afrikassa päiväntasaajan pohjoispuolella Sahelin alueella suunnilleen Nigeristä lännessä Egyptin eteläosiin ja Keniaan. Alalaji stanleyi esiintyy Siinain niemimaalla, Levantissa ja Arabian niemimaalla.[2] Lajin kanta on elinvoimainen.[1] Sitä ei ole tavattu Suomessa.
Kuivat, kallioiset avomaat ja autiomaat.[2]
Pesä on löyhästi oksista, ruohoista ja juurista koottu rakennelma kalliojyrkänteen hyllyllä, harvemmin rakennuksessa ja hyvin harvoin puussa. Pesii ilmeisesti vain kerran kaudessa. Munia on 2-6, tavallisesti 3-4. Muna painaa keskimäärin 21,8 g. Haudonta-aika on 18-20 päivää. Poikaset ovat lentokykyisiä 5-6 viikon ikäisinä. Harakkakäki loisii toisinaan Somaliassa lyhytpyrstökorpin pesään.[2]
Etsii ravintonsa maasta. Se on hyvin tavallinen asutusten reunoilla syöden jätteitä, ruuantähteitä ja raatoja. Syö myös selkärangattomia, marjoja ja hedelmiä sekä karjanlannasta etsimiään viljanjyviä.[2]
Lyhytpyrstökorppi (Corvus rhipidurus) on variksen kokoinen eteläinen varislintu.
Corvus rhipidurus
Le Corbeau à queue courte (Corvus rhipidurus) est une espèce de passereaux de la famille des corvidés originaire de l'Afrique de l'Est et de la péninsule Arabique. Comme le Corbeau à cou blanc, c'est l'une des espèces les plus petites (47 cm de longueur), il a en fait la même taille qu'une Corneille noire, mais avec un bec beaucoup plus épais, une queue plus courte et des ailes beaucoup plus grandes.
Le Corbeau à queue courte est entièrement noir, y compris le bec et les pattes et le plumage a un reflet bleu violacé brillant sous un bon éclairage. Le plumage usé est légèrement brun cuivré. La base des plumes sur la partie supérieure du cou est blanc mais n'est visible que si l'oiseau est inspecté ou si une forte rafale de vent lui ébouriffe les plumes. Les plumes du cou sont plus courtes que chez la plupart des autres corbeaux.
Le cri est décrit comme des croassements gutturaux mélangé avec des coassements.
Cet oiseau vit au Moyen-Orient, en Afrique du Nord, dans la péninsule arabique, au sud du Soudan et au Kenya. Il est présent aussi à travers le massif de l'Aïr jusqu'au Sud du Sahara.
Cette espèce vit dans le désert ou les régions sèches dégagées qui ont des falaises pour la nidification.
Cet oiseau est un excellent voilier et peut parcourir ainsi des distances énormes à la recherche de nourriture en utilisant ses grandes ailes pour glisser sur les courants d'air chauds à la manière des vautours. Il monte et joue dans les courants thermiques encore plus que d'autres espèces de corbeaux et est souvent associé au Corbeau brun pour se percher comme lui dans les arbres.
La nourriture est toujours prise sur le sol et comprend toutes sortes d'insectes et autres invertébrés, des céréales prises à partir de fumier, des charognes d'animaux et des restes de nourriture humaine. Cet oiseau se nourrit également de parasites sur la peau de chameaux et, s'il n'est pas pourchassé, rôde autour des décharges et des sites de camping à la recherche de déchets alimentaires. Il mange des fruits de tous types.
Cette espèce niche dans les rochers et dans les creux de falaises bien que très rarement en Somalie, on l'ait vu nicher dans les arbres. Il y a généralement 2 à 4 œufs de pondus. Le Coucou geai (Clamator glandarius) utilise parfois cette espèce comme hôte.
Corvus rhipidurus
Le Corbeau à queue courte (Corvus rhipidurus) est une espèce de passereaux de la famille des corvidés originaire de l'Afrique de l'Est et de la péninsule Arabique. Comme le Corbeau à cou blanc, c'est l'une des espèces les plus petites (47 cm de longueur), il a en fait la même taille qu'une Corneille noire, mais avec un bec beaucoup plus épais, une queue plus courte et des ailes beaucoup plus grandes.
Il corvo coda a ventaglio o corvo codacorta (Corvus rhipidurus Hartert, 1918) è un uccello passeriforme della famiglia Corvidae[2].
Il nome scientifico della specie, rhipidurus, deriva dall'unione delle parole greche ῥιπιδος (rhipidos, "ventaglio") e ουρα (oura, "coda"), col significato di "coda a ventaglio", in riferimento all'aspetto di questi uccelli: il nome comune altro non è che la traduzione di quello scientifico.
Misura 46–47 cm di lunghezza, per un peso di 512–734 g[3].
Si tratta di uccelli dall'aspetto robusto e slanciato, muniti di testa ovale e allungata con lungo becco forte e robusto, conico, appuntito e lievemente arcuato verso il basso, collo robusto, lunghe ali digitate, zampe forti e corta coda dall'estremità arrotondata.
Il piumaggio si presenta interamente di colore nero lucente, con presenza di riflessi metallici violacei (bronzei nel periodo della muta) su testa, dorso, ali e coda, ben evidenti quando l'animale si trova nella luce diretta. Similmente al corvo del Chihuahua od alle specie di corvi australiani, anche nel corvo coda a ventaglio le penne del collo presentano la base di colore bianco, caratteristica osservabile solo quando l'animale arruffa o si liscia le penne oppure quando queste ultime vengono mosse dal vento.
Il becco e le zampe sono di colore nerastro: gli occhi sono invece di colore bruno scuro.
Si tratta di uccelli dalle abitudini di vita essenzialmente diurne e poco sociali, che vivono generalmente da soli o in coppie, associandosi in gruppetti più consistenti ma poco coesi (spesso in associazione col corvo collorosso, col quale questi uccelli condividono anche i posatoi notturni) in corrispondenza di fonti d'acqua o di cibo abbondanti, oppure durante gli spostamenti effettuati subito dopo la maturità sessuale. I corvi coda a ventaglio passano la maggior parte della giornata alla ricerca di cibo, sorvolando vasti spazi in cerca di qualcosa di cui nutrirsi (in maniera che ricorda molto quanto osservabile fra gli avvoltoi) oppure mantenendosi al suolo, avendo cura di ritirarsi a passare la notte in qualche luogo sopraelevato, come un albero isolato, un masso o un edificio abbandonato.
Il richiamo di questi uccelli consiste in un gracchio gracidante lungo e gutturale, piuttosto acuto: il corvo coda a ventaglio è inoltre in grado di imitare i suoni dell'ambiente circostante, similmente a molti altri corvidi.
Anche in virtù dell'areale inospitale nel quale la specie è diffusa, il corvo coda a ventaglio è un uccello onnivoro e molto opportunista, che si nutre un po' di tutto ciò che riesce a reperire durante la ricerca del cibo: fra gli alimenti consumati da questi uccelli, vi sono sia cibi di origine animale (insetti ed altri invertebrati, larve, uova e nidiacei reperiti razziando i nidi, piccoli vertebrati) che vegetale (fra cui semi e granaglie, frutta e bacche). Una grande parte della dieta dei corvi coda a ventaglio consiste in carne e saprofagi reperiti cibandosi di carcasse oppure frugando fra gli escrementi alla ricerca di parassiti o resti di cibo parzialmente digerito: questi uccelli sono inoltre soliti frugare fra il pelo e la pelle dei dromedari alla ricerca di parassiti da estrarre (similmente a quanto avviene nelle bufaghe diffuse più a sud) oppure visitare le periferie dei villaggi alla ricerca di cibo sotto forma di scarti e rifiuti, pur tendendo ad essere piuttosto diffidenti nei confronti dell'uomo, a differenza di altre specie di corvo.
Si tratta di uccelli monogami, la cui stagione riproduttiva va da dicembre a giugno, con picchi delle deposizioni fra febbraio ed aprile[3].
Il nido, a forma di coppa con ampia piattaforma, viene costruito da ambedue i partner in una nicchia della roccia su un dirupo o una scarpata: specie nel Corno d'Africa, sono stati osservati nidi appartenenti a questi uccelli anche sugli alberi[3]. Per la costruzione del nido vengono impiegati rametti e fibre vegetali, con le coppie che hanno cura di foderare l'interno con materiale più soffice.
La femmina depone 2-4 uova, che provvede a covare da sola per una ventina di giorni: durante la cova, il maschio si occupa di reperire il cibo per sé e per la compagna, stazionando nei pressi del nido e scacciando inoltre eventuali intrusi percepiti come potenziali pericoli. Il maschio collabora con la femmina anche nell'alimentazione dei pulli, i quali schiudono ciechi ed implumi e divengono in grado d'involarsi attorno al mese dalla schiusa: ciononostante, essi si allontanano molto tardi dei genitori, continuando a seguirli nei loro spostamenti ancora per mesi e non di rado allontanandosene in maniera definitiva solo alla vigilia della stagione riproduttiva successiva.
Il corvo coda a ventaglio subisce saltuariamente parassitismo di cova da parte del cuculo dal ciuffo.
Con un areale piuttosto frammentato, il corvo coda a ventaglio popola un areale che comprende la penisola arabica (area di confine fra Israele e Palestina e Giordania, punta meridionale della penisola del Sinai, l'Hegiaz, l'Asir, le aree montuose del Najd, la fascia costiera yemenita fino al sud del Dhofar), il Corno d'Africa (Puntland, Gibuti, Etiopia, Eritrea, costa del Sudan a nord fino al triangolo di Hala'ib, a sud fino alle sponde meridionali del lago Turkana) e, con popolazioni apparentemente isolate, la Repubblica Centrafricana settentrionale e nord-orientale, il nord e il sud-est del Sudan del Sud, il Darfur e le aree montuose del deserto del Sahara (Tibesti e regione di Wadi Fira in Ciad, massiccio dell'Aïr e dipartimento di Mirriah in Niger e Adrar degli Ifoghas e regione di Mopti nel Mali).
L'habitat di questi uccelli è rappresentato dalle aree deseriche e semidesertiche rocciose e accidentate, come uadi e canyon, dal livello del mare (anzi nell'area del Mar Morto anche al di sotto di esso) ad oltre 2400 m di quota[3].
Se ne riconoscono due sottospecie[2]:
Alcuni autori classificherebbero il corvo coda a ventaglio in un proprio genere monotipico, Rhinocorax[3].
Il corvo coda a ventaglio o corvo codacorta (Corvus rhipidurus Hartert, 1918) è un uccello passeriforme della famiglia Corvidae.
De waaierstaartraaf (Corvus rhipidurus) is een vogel uit de familie van de kraaien. Het is een vogel die voorkomt in Oost-Afrika, het Arabisch Schiereiland en Palestina.
De waaierstaartraaf is 45-52 cm lang. De vogel lijkt sterk op een gewone raaf, maar is iets kleiner. Opvallend is de zeer korte, waaiervormige staart.[2]
De waaierstaartraaf komt voor in rotsig gebied in woestijnen. Het is een standvogel. De vogel bezoekt ook menselijke nederzettingen zoals oases in het leefgebied.[2]
De soort telt 2 ondersoorten:
De waaierstaartraaf heeft een groot verspreidingsgebied en daardoor is de kans op uitsterven gering. De grootte van de populatie is niet gekwantificeerd, maar de vogel is plaatselijk nog algemeen. Echter, de aantallen gaan achteruit, hoewel het tempo van achteruitgang onder de 30% in tien jaar ligt (minder dan 3,5% per jaar). Om deze redenen staat deze soort raaf als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe waaierstaartraaf (Corvus rhipidurus) is een vogel uit de familie van de kraaien. Het is een vogel die voorkomt in Oost-Afrika, het Arabisch Schiereiland en Palestina.
Onvolwassen waaierstaartraafKruk kusy (Corvus rhipidurus) – gatunek dużego ptaka z rodziny krukowatych. Występuje w Afryce Wschodniej i na Półwyspie Arabskim.
Ciało kruka kusego osiąga długość 46–47 cm i masę 512–734 g[3]. Rozpiętość skrzydeł mieści się w przedziale 102–120 cm[4]. Długość skrzydła przeciętnego osobnika to ok. 37,3–42,4 cm. Ogon dorasta do 15,4–17,2 cm. Skok mierzy 5,9–7,4 cm, a dziób 5,5–6,2 cm[5].
Sylwetka kruka kusego w locie jest opisywana jako przypominająca ciało nietoperza[5].
Dymorfizm płciowy nieznaczny; samce są na ogół większe od samic. Upierzenie w całości czarne, z fioletowoniebieskim, nieco oleistym połyskiem, który nie występuje u młodych osobników. Z czasem może zyskiwać brązowawe zabarwienie na głowie i szyi. Skrzydła widocznie szerokie, zwłaszcza u podstawy. Lotki pierwszorzędowe długie, o postrzępionych końcówkach, od spodu jaśniejsze niż spodnie pokrywy skrzydłowe. Mocny, relatywnie krótki i zakrzywiony dziób o czarnej barwie. Pióra przy dziobie nieco zaokrąglone, dobrze widoczne i zakrywające fragment górnej szczęki. Czubek głowy płaski. Tęczówki ciemnobrązowe. Nogi czarne. Stosunkowo krótki ogon o zaokrąglonej końcówce i klinowatym kształcie[5][6][3].
Zamieszkuje zwłaszcza górskie pustynie. Spotykany także na niewysokich skałach i jałowych wzgórzach. Odwiedza wysypiska śmieci, oazy i tereny użytkowe.
Wszystkożerny. Lubi szybować i wykonywać akrobacje. Widuje się go jak chodzi z półotwartym dziobem.
Kruk kusy (Corvus rhipidurus) – gatunek dużego ptaka z rodziny krukowatych. Występuje w Afryce Wschodniej i na Półwyspie Arabskim.
Kortstjärtad korp[2] (Corvus rhipidurus) är en tätting i familjen kråkfåglar som förekommer i Mellanöstern samt i Afrika i ett band söder om Sahara från Mali till Kenya.[3]
Fågeln gör skäl för sitt namn med en för kråkfåglar mycket kort stjärt; på marken syns vingspetsarna långt utanför spetsen på stjärten. Den är genomgående mindre än korpen, helsvart med kort och grov näbb men relativt litet huvud. I flykten är den omisskännlig med den korta stjärten och de mycket breda vingarna.
Den kortstjärtade korpen hittas i bergsöken eller karga, klippiga områden på lägre nivå. Som många kråkfåglar är den allätare och besöker soptippar och odlingar för att söka föda. Den äter säd, bär, dadlar, insekter och andra invertebrater och tar ibland ungar och ägg från fågelbon. Kortstjärtad korp har också setts fånga vandringsgräshoppor i flykten med sina klor och även rida på get- och kamelryggar på jakt efter parasiter. Arten är också en av få fåglar som observerats använda verktyg.
Fågeln är social och formar gärna flockar som kretsflyger eller hänger sig åt flygakrobatik. Man har även sett den fånga pinnar eller fjädrar, bära dem högt upp i luften, släppa dem och sen dyka ner för att fånga dem igen.[4]
Kortstjärtad korp är en ensamhäckare som bygger sitt lite slarviga kvistbo i en klippskreva eller skyddad hylla. Den lägger två till sex ägg som ruvas i 18-20 dagar. Tillfälligtvis är arten boparasiterad av skatgöken.[4]
Fågeln förekommer i Afrika söder om Sahara, södra Mellanöstern och Arabiska halvön.[3] Vissa behandlar den som monotypisk medan andra delar in den i två underarter med följande utbredning:[5]
Arten beskrivs som lokalt vanlig i större delen av sitt utbredningsområde, lokalt i västra Arabien och Etiopien till och med allmän.[6] Den tros minska i vissa delar till följd av konkurrens med andra fågelarter.[6] Trots detta kategoriserar internationella naturvårdsunionen arten som livskraftig.[1]
Kortstjärtad korp (Corvus rhipidurus) är en tätting i familjen kråkfåglar som förekommer i Mellanöstern samt i Afrika i ett band söder om Sahara från Mali till Kenya.
Вид зустрічається в арідних районах на Близькому Сході, Аравії, Кенії та Судані.
Тіло сягає до 47 см завдовжки. Похожий на чорну ворону, але має товстіший дзьоб, коротший хвіст та довші крила. Пір'я чорного забарвлення з пурпурово-синім відблиском, у старих птахів з мідно-коричневим відтінком.
Мешкає у пустелях та сухих місцинах, серед скель.
Живиться на землі комахами, іншими безхребетними, насінням. Може видзьобувати паразитів на шкірі верблюдів.
Гніздиться на виступах скель. У кладці 2-4 яєць.
Corvus rhipidurus là một loài chim trong họ Corvidae.[2]
Corvus rhipidurus (Hartert, 1918)
Ареал Охранный статусЩети́нистая воро́на[1] (лат. Corvus rhipidurus) — птица из семейства врановых.
Длина тела 47 см, размером приблизительно как и чёрная ворона, но клюв более толстый, хвост более короткий и гораздо более длинные крылья.
Щетинистая ворона полностью чёрная, включая клюв. Ноги, лапы и оперение блестят на солнце пурпурно-синим цветом. Изношенное оперение имеет лёгкую медно-коричневую окраску. Основа перьев на затылке белая. Перья на горле короче чем у большинства других воронов. Голос - это гортанное карканье, смешанное со звуками, которые звучат как кваканье лягушек.
Щетинистая ворона распространена на Ближнем Востоке, в Северной Африке, на Аравийском полуострове, в южном Судане и в Кении. Она распространена над горными массивами к югу от Сахары. Она предпочитает пустыни и открытую сухую равнину, включая скалы для гнёзд. Щетинистая ворона преодолевает в поисках корма очень далёкие расстояния. Как и у коршунов её длинные крылья приспособлены для скольжения в восходящих потоках воздуха.
Питание всегда принимает на земле. Оно состоит из насекомых и других беспозвоночных, зёрен, которые выклёвываются из навоза животных, а также из отходов питания людей. При случае она освобождает от паразитов кожи также верблюдов, а там, где её не преследуют, она разоряет места свалок и полевые лагеря. Разного рода плоды обогащают ассортимент питания птицы. Она парит и играет с восходящими ветрами чаще, чем другие африканские виды воронов. Часто её видят в обществе пустынных воронов на том же дереве.
Вид гнездится обычно в выступах скалы. Тем не менее, в Сомали птиц наблюдали уже гнездящимися на деревьях. Кладка состоит из 2—4 яиц. Хохлатая кукушка является гнездовым паразитом щетинистой вороны.
扇尾渡鸦(学名:Corvus rhipidurus),是鸦科鸦属的一种,分布于马里、乌干达、尼日尔、埃及、沙特阿拉伯、中非共和国、吉布提、尼日利亚、巴基斯坦领土、埃塞俄比亚、以色列、也门、肯尼亚、厄立特里亚、约旦、索马里、阿曼、苏丹、阿拉伯联合酋长国、乍得和叙利亚。该物种的保护状况被评为无危。
扇尾渡鸦的平均体重约为621.2克。栖息地包括淡水泉、绿洲、亚热带或热带的(低地)干燥疏灌丛、牧草地、城市、亚热带或热带的高海拔疏灌丛、耕地、干燥的稀树草原、亚热带或热带的(低地)干草原、亚热带或热带的高海拔草原和乡村花园。
扇尾渡鸦(学名:Corvus rhipidurus),是鸦科鸦属的一种,分布于马里、乌干达、尼日尔、埃及、沙特阿拉伯、中非共和国、吉布提、尼日利亚、巴基斯坦领土、埃塞俄比亚、以色列、也门、肯尼亚、厄立特里亚、约旦、索马里、阿曼、苏丹、阿拉伯联合酋长国、乍得和叙利亚。该物种的保护状况被评为无危。
扇尾渡鸦的平均体重约为621.2克。栖息地包括淡水泉、绿洲、亚热带或热带的(低地)干燥疏灌丛、牧草地、城市、亚热带或热带的高海拔疏灌丛、耕地、干燥的稀树草原、亚热带或热带的(低地)干草原、亚热带或热带的高海拔草原和乡村花园。