Rhinolophus macrotis[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Edward Blyth 1844. Den ingår i släktet hästskonäsor och familjen Rhinolophidae.[5][6] Catalogue of Life listar 6 underarter:[5]
Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan, delvis med ett hästskoliknande utseende.[7] Dessa brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte via munnen.[8] Arten är liten, med stora öron. Pälsen är brun med vitaktig underull, och blekare på undersidan. Kroppslängden är omkring 5 cm, ej inräknat svansen på 1 till 3 cm.[7]
Fladdermusen söker daglega i grottor och övergivna gruvor i skogar på höjder mellan 200 och 1 700 m.[1]
Arten förekommer i Syd- och Sydostasien från Pakistan, norra och nordöstra Indien, Bangladesh, Nepal, sydöstra Kina, norra Burma, norra Thailand, norra Laos, Vietnam och Malackahalvön till Sumatra och Filippinerna.[1]
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Arten är inte vanlig, men populationen är stabil. I delar av utbredningsområdet utgör dock skogsavverkning ett hot, liksom turistindustrin i Nepal.[1]
Wikimedia Commons har media som rör Rhinolophus macrotis.
Wikispecies har information om Rhinolophus macrotis.
Rhinolophus macrotis är en däggdjursart som beskrevs av Edward Blyth 1844. Den ingår i släktet hästskonäsor och familjen Rhinolophidae. Catalogue of Life listar 6 underarter:
Rhinolophus macrotis macrotis Blyth, 1844 Rhinolophus macrotis caldwelli Allen, 1923 Rhinolophus macrotis dohrni K. Andersen, 1907 Rhinolophus macrotis episcopus Allen, 1923 Rhinolophus macrotis hirsutus K. Andersen, 1905 Rhinolophus macrotis topali Csorba and Bates, 1995
