dcsimg

Trophic Strategy ( englanti )

tarjonnut Fishbase
Stalking predators of fishes and bottom animals (Ref. 40396).
lisenssi
cc-by-nc
tekijänoikeus
FishBase
Recorder
Pascualita Sa-a
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Fishbase

Morphology ( englanti )

tarjonnut Fishbase
Dorsal spines (total): 11; Dorsal soft rays (total): 15 - 17; Analspines: 3; Analsoft rays: 11 - 12
lisenssi
cc-by-nc
tekijänoikeus
FishBase
Recorder
Rodolfo B. Reyes
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Fishbase

Diagnostic Description ( englanti )

tarjonnut Fishbase
Distinguished by the following characteristics: usually reddish brown, sometimes mottled with black or pale grey spots with black streak above maxilla; juveniles with black saddle blotch on peduncle; oblong body, compressed, depth contained 2.8-3.2 times in SL; head length 2.5-2.7 in SL; convex interorbital area; enlarged serrae at angle of preopercle, forming rounded lobe set off by the indentation immediately above; nostrils subequal in juveniles, posterior nostrils about twice that of anterior ones in adults (Ref. 89707).
lisenssi
cc-by-nc
tekijänoikeus
FishBase
Recorder
Rodolfo B. Reyes
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Fishbase

Biology ( englanti )

tarjonnut Fishbase
Occurs over rocky and sandy bottoms; young individuals very common in mangrove-lined lagoons. Feeds on mollusks (presumably cephalopods) and small fishes (Ref. 89707). Marketed fresh.
lisenssi
cc-by-nc
tekijänoikeus
FishBase
Recorder
Susan M. Luna
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Fishbase

Importance ( englanti )

tarjonnut Fishbase
fisheries: minor commercial; price category: high; price reliability: questionable: based on ex-vessel price for species in this genus
lisenssi
cc-by-nc
tekijänoikeus
FishBase
Recorder
Susan M. Luna
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
Fishbase

Anfós jueu ( valencia )

tarjonnut wikipedia CA

L'anfós jueu, mero rosat, nero bord o nero rosat[4] (Mycteroperca rubra) és una espècie de peix pertanyent a la família dels serrànids.[5]

Descripció

  • Pot arribar a assolir 144 cm de llargària màxima (normalment, en fa 80) i 49,7 kg de pes.
  • Cos robust.
  • Cap gros amb la mandíbula inferior més gran i prominent que la superior.
  • Les dents es troben disposades en dues fileres.
  • Preopercle amb fenedura.
  • Ulls petits.
  • L'opercle té tres espines.
  • Aletes pectorals i ventrals grans. Aleta dorsal amb 11 espines dures i 15-17 de toves. Aleta caudal recta.
  • La base de les aletes és escatosa.
  • Coloració bruna rogenca amb reflexos vinosos, més o menys jaspiat.[6][7][8][9][10]

Reproducció

És hermafrodita (canvia de femella a mascle), la seua fecundació és externa i la temporada de fresa a la Mediterrània s'esdevé al final de la primavera. Assoleix la maduresa sexual quan fa 27-32 cm de llargària o 4-5 anys d'edat.[11][9][12]

Alimentació

Menja mol·luscs (presumiblement, cefalòpodes) i peixets.[13][14]

Hàbitat

És un peix marí, demersal i de clima subtropical (43°N-16°S, 20°W-38°E) que viu entre 15-200 m de fondària (normalment, entre 15-50) en fons rocallosos i sorrencs. Els individus joves són comuns a les llacunes dels manglars.[15][16][13]

Distribució geogràfica

Es troba a la Mediterrània[17][18][19][20][21][22][23][24][25] i l'Atlàntic oriental (des de Portugal fins al sud d'Angola, exceptuant-ne les illes Açores, Madeira i les Canàries on és substituït per Mycteroperca fusca). A l'Atlàntic occidental és substituït per Mycteroperca acutirostris.[26][27][28][29][30][31][32][33][34][35][36][37][38][39][40][41][42][43][44][16][45][46][47][48][49][50][51]

Ús comercial

Es comercialitza fresc.[13][52]

Observacions

És inofensiu per als humans.[13]

Referències

  1. Bloch, M. E., 1793. Naturgeschichte der ausländischen Fische. Berlín. Naturgeschichte der Ausländischen Fische v. 7: i-xiv + 1-144, Pls. 325-360.
  2. uBio (anglès)
  3. Catalogue of Life (anglès)
  4. TERMCAT (català)
  5. The Taxonomicon (anglès)
  6. IGFA, 2001. Base de dades de registres de pesca IGFA fins al 2001. IGFA, Fort Lauderdale, Florida, Estats Units.
  7. Schneider, W., 1990. FAO species identification sheets for fishery purposes. Field guide to the commercial marine resources of the Gulf of Guinea. Prepared and published with the support of the FAO Regional Office for Africa. FAO, Roma. 268 p.
  8. ViaRural (castellà)
  9. 9,0 9,1 Granada Submarina (castellà)
  10. Marine Species Identification Portal (anglès)
  11. Heemstra, P.C. i J.E. Randall, 1993. FAO species catalogue. Vol. 16. Groupers of the world (family Serranidae, subfamily Epinephelinae). An annotated and illustrated catalogue of the grouper, rockcod, hind, coral grouper and lyretail species known to date. FAO Fish. Synop. 125(16):382 p.
  12. Siau, Y. i Bouain, A., 1994. Preliminary indications on growth and reproduction in the protogynous grouper Mycteroperca rubra (Pisces, Serranidae). Journal of African Zoology. 108((4):): 354-359.
  13. 13,0 13,1 13,2 13,3 FishBase (anglès)
  14. Diatta, Y., Bouaïn, A., Clotilde-Ba, F. i Capapé, C., 2003. Diet of four serranid species from the Senegalese coast (eastern tropical Atlantic). Acta Adriatica 44((2):): 175-182.
  15. Heemstra, P.C. i J.E. Randall, 1993.
  16. 16,0 16,1 Schneider, W., 1990.
  17. Relini, G. i Torchia, G., 1995. Fishes of the Loano artificial reef (Western Ligurian Sea). Biol. Mar Mediterr. 2((1):): 21-64.
  18. Alegre, M., J. Lleonart i J. Veny, 1992. Espècies pesqueres d'interès comercial. Nomenclatura oficial catalana. Departament de Cultura, Generalitat Catalunya, Barcelona, Països Catalans.
  19. Bauchot, M.-L., 1987. Poissons osseux. p. 891-1421. A W. Fischer, M.L. Bauchot i M. Schneider (eds.) Fiches FAO d'identification pour les besoins de la pêche. (rev. 1). Méditerranée et mer Noire. Zone de pêche 37. Vol. II. Commission des Communautés Européennes and FAO, Roma, Itàlia.
  20. Bilecenoglu, M., E. Taskavak S. Mater i M. Kaya, 2002. Checklist of the marine fishes of Turkey. Zootaxa (113):1-194.
  21. Costa, F., 1991. Atlante dei pesci dei mari italiani. Gruppo Ugo Mursia Editore S.p.A. Milà, Itàlia. 438 p.
  22. Fricke, R., M. Bilecenoglu i H.M. Sari, 2007. Annotated checklist of fish and lamprey species (Gnathostoma and Petromyzontomorphi) of Turkey, including a Red List of threatened and declining species. Stuttgarter Beitr. Naturk. Sea A (706):1-172.
  23. Glamuzina, B., P. Tutman, V. Kozul, N. Glavic i B. Skaramuca, 2002. The first recorded occurrence of the mottled grouper, Mycteroperca rubra (Serranidae) in the southeastern Adriatic Sea. Cybium 26(2):156-158.
  24. Mercader L., D. Lloris i J. Rucabado, 2003. Tots els peixos del Mar Català. Diagnosi i claus d'identificació. Institut d'Estudis Catalans. Barcelona. 350p.
  25. Quignard, J.-P. i J.A. Tomasini, 2000. Mediterranean fish biodiversity. Biol. Mar. Mediterr. 7(3):1-66.
  26. Afonso, P., F.M. Porteiro, R.S. Santos, J.P. Barreiros, J. Worms i P. Wirtz, 1999. Coastal marine fishes of São Tomé Island (Gulf of Guinea). Arquipélago 17(A):65-92.
  27. Bianchi, G., 1986. Fichas FAO de identifaçao de espécies para propósitos comerciais. Guia de campo para as espécies comerciais marinhas e de águas salobras de Angola. Preparado com o apoio da NORAD e da FAO (FIRM) Programa Regular, FAO, Roma, Itàlia. 184 p.
  28. Cervigón, F., 1991. Los peces marinos de Venezuela. Segona edició. Vol. 1. Fundación Científica Los Roques, Caracas, Veneçuela. 425 p.
  29. Cervigón, F., R. Cipriani, W. Fischer, L. Garibaldi, M. Hendrickx, A.J. Lemus, R. Márquez, J.M. Poutiers, G. Robaina i B. Rodríguez, 1992. Fichas FAO de identificación de espècies para los fines de la pesca. Guía de campo de las especies comerciales marinas y de aquas salobres de la costa septentrional de Sur América. FAO, Roma. 513 p. Preparado con el financiamiento de la Comisión de Comunidades Europeas y de NORAD.
  30. Da Silva Monteiro, Vanda Marques, 1998. Peixes de Cabo Verde. Ministério do Mar, Gabinete do Secretário de Estado da Cultura. M2- Artes Gráficas, Lda., Lisboa. 179p.
  31. Gómez-Canchong, P., L. Manjarrés M., L.O. Duarte i J. Altamar, 2004. Atlas pesquero del area norte del Mar Caribe de Colombia. Universidad del Magadalena, Santa Marta. 230 p.
  32. Heemstra, P.C., 1991. A taxonomic revision of the eastern Atlantic groupers (Pisces: Serranidae). Bol. Mus. Mun. Funchal 43(226):5-71.
  33. Humann, P., 1994. Reef fish identification: Florida, Caribbean, Bahamas. New World Publications, Jacksonville, Florida, Estats Units. 426 p.
  34. Maigret, J. i B. Ly, 1986. Les poissons de mer de Mauritanie. Science Nat., Compiègne. 213 p.
  35. Nomura, H., 1984. Dicionário dos peixes do Brasil. Brasília: Editerra. 482p.
  36. Ofori-adu, D.W., 1988. List of fishes, shellfishes and other marine food resources in the Ghanaian coastal waters. Mar. Fish. Res. Tech. Pap. Núm. 1. 43 p.
  37. Osório, B., 1893. Estudos ichtyológicos acerca da fauna dos domínios portugueses na Africa, 3a nota: Peixes marítimos das ilhas de S. Thomé, do Princípe e ilhéo das Rolas (continuação). J. Sci. Math. Phys. Nat. 3(11):173-182.
  38. Osório, B., 1898. Da distribuição geográfica dos peixes e crustáceos colhidos nas possessões portuguesas da África Occidental e existentes no Museu Nacional de Lisboa. J. Sci. Math. Phys. Nat. 5(19):185-207.
  39. Pattengill, C.V., B.X. Semmens i S.R. Gittings, 1997. Reef fish trophic structure at the Flower Gardens and Stetson Bank, NW Gulf of Mexico. Proc. 8th Int. Coral Reef Sym. 1:1023-1028.
  40. Pereira, R., 1982. Peixes de nossa terra. Livraria Nobel, São Paulo, Brasil. 129 p.
  41. Reiner, F., 1996. Catálogo dos peixes do Arquipélago de Cabo Verde. Publicações avulsas do IPIMAR Núm. 2. 339 p.
  42. Robins, C.R. i G.C. Ray, 1986. A field guide to Atlantic coast fishes of North America. Houghton Mifflin Company, Boston, Estats Units. 354 p.
  43. Robins, C.R., R.M. Bailey, C.E. Bond, J.R. Brooker, E.A. Lachner, R.N. Lea i W.B. Scott, 1980. A list of common and scientific names of fishes from the United States and Canada. Am. Fish. Soc. Spec. Publ. (12)1-174.
  44. Sanches, J.G., 1991. Catálogo dos principais peixes marinhos da República de Guiné-Bissau. Publicações avulsas do I.N.I.P. Núm. 16. 429 p.
  45. Sembène, B., 1995. Contribution à la connaissance de trois espèces de mérous (Serranidae, poissons téléostéens) des côtes sénégalaises. Dakar (Sénégal). Mémoire de DEA de Biologie Animale. Université Cheikh Anta Diop de Dakar. 41 p.
  46. Silva, M., 1994. Especies identificadas en las pesquerías costeras artesanales del Suroeste de la República Dominicana. Reportes del Propescar-Sur: contribuciones al conocimiento de las pesquerías en la República Dominicana. Vol. 1, 47p.
  47. Smith, C.L., 1978. Serranidae. A: W. Fischer (ed.) FAO species identification sheets for fishery purposes. West Atlantic (Fishing Area 31). vol. 4. [pag. var.]. FAO, Roma.
  48. Smith, C.L., 1990. Serranidae. p. 695-706. A: J.C. Quero, J.C. Hureau, C. Karrer, A. Post i L. Saldanha (eds.) Check-list of the fishes of the eastern tropical Atlantic (CLOFETA). JNICT, Lisboa; SEI, París; i UNESCO, París. Vol. 2.
  49. Sánchez, A.C., 1997. Listado taxonómico de las especies marinas identificadas en los océanos Pacífico y Atlántico (Caribe) de Nicaragua. Ministerio de Economía y Desarrollo. MEDE PESCA. Managua. 28 p.
  50. Zannou, L.H., 1985. Liste de quelques espèces animales des eaux marines de la République populaire du Benin. Projet des Pêche Maritime Artisanale. Direction des Pêches, Cotonou, Benín.
  51. PescaBase (castellà)
  52. Encyclopedia of Life (anglès)


Bibliografia

  • Anònim, 2000. Fish collection database of the J.L.B. Smith Institute of Ichthyology, Grahamstown, Sud-àfrica. J.L.B. Smith Institute of Ichthyology, Grahamstown, Sud-àfrica.
  • Anònim, 2002. Fish collection database of the American Museum of Natural History. American Museum of Natural History, Central Park West, NY 10024-5192, Estats Units.
  • Baillie, J. i B. Groombridge (eds.), 1996. 1996 IUCN red list of threatened animals. UICN, Gland, Suïssa. 378 p.
  • Bykov, V.P., 1983. Marine fishes: chemical composition and processing properties. Amerind Publishing Co. Pvt. Ltd., Nova Delhi. 333 p.
  • Coppola, S.R., W. Fischer, L. Garibaldi, N. Scialabba i K.E. Carpenter, 1994. SPECIESDAB: Global species database for fishery purposes. User's manual. FAO Computerized Information Series (Fisheries). Núm. 9. Roma, FAO. 103 p.
  • Crespo, J., J. Gajate i R. Ponce, 2001. Clasificación científica e identificación de nombres vernáculos existentes en la base de datos de seguimiento informático de recursos naturales oceánicos. Instituto Español de Oceanografía (Madrid).
  • Eschmeyer, W.N., 1990. Catalog of the genera of recent fishes. California Academy of Sciences, San Francisco, els Estats Units. 697 p.
  • Kotlyar, A.N., 1984. Dictionary of names of marine fishes on the six languages. All Union Research Institute of Marine Fisheries and Oceanography, Moscou. 288 p.
  • Pollnac, R.B., 1998. Aspects of the human ecology of the coral reefs of Discovery Bay. p. 141-199. A: R.B. Pollnac (ed.) Rapid assessment of management parameters for coral reefs. Coastal Resources Center, University of Rhode Island. CMR 2205, ICLARM 1445.
  • Randolph, S. i M. Snyder, 1993. The seafood list: FDA's guide to acceptable market names for seafood sold in interstate commerce. U.S. Government Printing Office, Washington DC.
  • Sanches, J.G., 1989. Nomenclatura Portuguesa de organismos aquáticos (proposta para normalizaçao estatística). Publicaçoes avulsas do I.N.I.P. Núm. 14. 322 p.
  • Sazima, I., 1986. Similarities in feeding behaviour between some marine and freshwater fishes in two tropical communities. J. Fish Biol. 29:53-65.
  • Wu, H.L., K.-T. Shao i C.F. Lai (eds.), 1999. Latin-Chinese dictionary of fishes names. The Sueichan Press, Taiwan.


Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autors i editors de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CA

Anfós jueu: Brief Summary ( valencia )

tarjonnut wikipedia CA

L'anfós jueu, mero rosat, nero bord o nero rosat (Mycteroperca rubra) és una espècie de peix pertanyent a la família dels serrànids.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autors i editors de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia CA

Roter Zackenbarsch ( saksa )

tarjonnut wikipedia DE

Der Rote Zackenbarsch (Mycteroperca rubra) ist ein benthisch lebender Raubfisch der Gattung Mycteroperca aus der Familie der Zackenbarsche (Epinephelidae). Er ist an den Küsten des Ostatlantiks von Portugal bis Angola und an der südlichen Küste des Mittelmeerraumes beheimatet.

Allgemeines

Mycteroperca rubra wurde 1793 erstmals von Marcus Élieser Bloch beschrieben.[1] Dies ist aktuell der offizielle Artname. Die Art ist außerdem unter anderen Synonymen bekannt. Dazu gehören Epinephelus ruber (Bloch, 1793), Cerna macrogenis (Sassi, 1846), Mycteroperca scirenga (Rafinesque, 1810), Serranus armatus (Osório, 1893), Serranus emarginatus (Valenciennes, 1843), Serranus nebulosus (Cocco, 1833), Serranus tinca (Cantraine, 1833) und Sparus scirenga (Rafinesque, 1810).[2][3]

Merkmale

M. rubra besitzt einen bilateralsymmetrischen, länglichen und robusten Körper[1] und hat eine Standardlänge (SL) von 59 cm[1], aber kann zu einer Größe von insgesamt bis ca. 85 cm heranwachsen. Durch Beobachtungen sollen aber sogar Größen von bis zu 95 cm möglich sein.[4] Die Hauptmerkmale der Art werden im FAO Species Catalogue der Vereinten Nationen genannt und sind im Folgenden beschrieben.[5]

Der Kopf ist länger als die Körperhöhe und die Höhe ist 2,8 – 3,2 Mal in der Körperlänge enthalten. Die Kopflänge ist 2,5 – 2,7 Mal in der Gesamtlänge enthalten. Zu den weiteren Merkmalen gehören ein konvexer Interorbitalbereich und verlängerte Stacheln am Präoperculum, die am Winkel vergrößert sind und einen abgerundeten Lappen bilden, der von einer direkt darüberliegenden Vertiefung abgegrenzt wird. Die Breite des Oberkiefers (Maxilla) beträgt 3,8 – 4,5 % der SL bei Individuen mit 17 – 37 cm SL und 4,8 % der SL bei Individuen mit 59 cm SL.[1] Die Nasenlöcher sind in Jungfischen (Juvenilen) ungleich und bei Adulten sind die hinteren (posterioren) Nasenlöcher etwa doppelt so groß wie die vorderen (anterioren) Nasenlöcher.[6][7]

Die Rückenflosse (Dorsalis) besitzt 11 Rückenflossenstacheln mit deutlich eingerückten Membranen und 15–17 Rückenflossenweichstrahlen (D XI + 15–17), die allesamt durch eine Membran verbunden sind und der posteriore Teil der Flosse ist abgerundet. Die Afterflosse (Analis) besteht aus 3 Hartstrahlen und 11–12 Weichstrahlen (A III + 11–12). Die Brustflossen (Pectoralis) besitzen 16 oder 17 Strahlen. Der Hinterrand der Schwanzflosse (Caudalis) ist konvex bei Juvenilen unter 20 cm SL, gerade bei Individuen mit 20 – 50 cm SL und schließlich konkav bei Adulten ab 50 cm SL. Der beschuppte Körper hat entlang der Seitenlinie 69 – 76 Schuppen und 94 – 108 Schuppen dorsoposterior zur Seitenlinie.[1][6]

Die Art ist üblicherweise einheitlich rotbraun gefärbt und manchmal mit schwarzen oder grauweißen Punkten. Über der Maxilla sind unregelmäßige schwarze Streifen. Ein Erkennungsmerkmal von Juvenilen ist außerdem ein schwarzer Sattelfleck am Schwanzansatz.[1][6][7]

Verbreitung und Lebensraum

Der Rote Zackenbarsch kommt im Ostatlantik entlang der Küste von Portugal bis nach Angola, sowie an den Küsten in südlichen Teilen des Mittelmeers, der Ägäis, dem Ionischen Meer und südlichen Teilen des Adriatischen Meeres vor.[1]

Allgemein ist der Rote Zackenbarsch eine benthische Art, die am Kontinentalschelf[1][2] lebt und sich dort in Tiefen von 15 bis 200 m[7], aber meist im Bereich von 15 bis 50 m Tiefe aufhält. Dort beschränkt er sich bevorzugt auf Sand- und Felsböden als Lebensraum[1][6] und schwimmt für gewöhnlich 0,1 – 5 m über dem Boden. Entlang der Küsten des östlichen Mittelmeeres ist er häufig in geringeren Tiefen von unter 40 m anzutreffen.[4]

Ursprünglich wurde fälschlicherweise angenommen, dass die Art auch in anderen Gebieten lebt. Die an den Küsten in Teilen des Westatlantiks beobachteten Individuen sind aber nachträglich als Mycteroperca acutirostris identifiziert worden. Außerdem wurden weitere angebliche beobachtete Individuen bei Madeira, den Azoren, den Kanarischen Inseln und Kap Verde von Heemstra als Mycteroperca fusca bestimmt.[6]

Verhalten

Rote Zackenbarsche leben für gewöhnlich solitär oder auch in kleinen Gruppen, von bis zu 10 Individuen. Sie sind tagaktiv und ziehen sich nachts in Höhlen und Löcher der felsigen Habitate zurück. Kleinere Individuen bis 10 cm halten sich das gesamte Jahr über in flacheren felsigen Küstengebieten in geringen Tiefen von unter 10 m auf.[4]

Ernährung

Der Rote Zackenbarsch ist ein karnivorer Raubfisch, der sich größtenteils von kleinen Fischen[4], aber auch von Mollusken (vermutlich Cephalopoda)[1][6] ernährt. Zu seiner Beute gehört vor allem der Kaninchenfisch (Siganus spp.), der etwa 2/3 der identifizierten Beute ausmacht.[4]

Daher ist es plausibel, dass der Kaninchenfisch einen signifikanten Beitrag zur Etablierung großer Populationen des Roten Zackenbarsches im östlichen Mittelmeer beiträgt. Dieser Beutefisch ist im Mittelmeer invasiv und ist durch anthropogene Faktoren zugewandert. Seit der Öffnung des Suezkanals ermöglichte diese neue und abundante Futterquelle einen großen Zuwachs in der Population des Roten Zackenbarsches. Dadurch wurde diese Art zu der am häufigsten im östlichen Mittelmeer vorkommenden Zackenbarschart, während er in anderen Gebieten des Mittelmeers deutlich seltener ist.[8]

Fortpflanzung

Der Rote Zackenbarsch ist ein protogyner Hermaphrodit.[4] Die Fische sind also zunächst weiblich und erreichen ab einem bestimmten Alter und einer bestimmten Größe sexuelle Reife, bei der sich einige Individuen zu Männchen entwickeln.

Eine Studie in israelischen Gewässern hat ergeben, dass die Fische ab einem Alter von zwei Jahren und einer Größe von 35 bis 36 cm geschlechtsreif sind. Im Zeitraum von Februar/März bis Ende Mai findet die Brutzeit statt, bei der sich in bestimmten Gebieten große Zahlen von Roten Zackenbarschen zusammenfinden. Dabei versammeln sich in dem gesamten Zeitraum in Intervallen von 1 bis 2 Wochen teilweise bis zu 500 Individuen in komplexen felsigen Habitaten, die viel Schutz bei der Fortpflanzung bieten. Es wird ebenfalls angenommen, dass weibliche Fische mehrmals in einer Saison Nachkommen haben.[4]

Bei den Versammlungen der Roten Zackenbarsche zur Paarungszeit wurden bei einer Studie drei verschiedene Farbmuster beobachtet. Dazu gehören ein dunkles, ein gepunktetes und ein helles Muster. Im Rahmen der Untersuchungen konnten jedoch keine signifikanten Veränderungen im Verhaltensmuster der Fische beobachtet werden, sodass die genaue Funktion der unterschiedlichen Farbmuster weitgehend unbekannt ist. Allerdings ist es allgemein bekannt, dass die häufige veränderte farbliche Morphologie der nah verwandten Serraniden bei Versammlungen während der Paarungszeit einen wichtigen Aspekt bei der Sexualkommunikation der Fische ausmacht.[4] Man kann also davon ausgehen, dass die Farbmuster auch bei M. rubra eine Rolle bei der Fortpflanzung spielen.

Parasiten

Ein prominenter Parasit von M. rubra ist der diplectanide Monogene Pseudorhabdosynochus regius, sowie Pseudorhabdosynochus Yamaguti, 1958, die aber nicht näher beschrieben wurde.[8]

Diese parasitären Kiemenschmarotzer leben auf den Kiemen des Fisches und wurden bei Individuen gefunden, die an den Küsten von Senegal, Tunesien und Libyen gefangen wurden.[8] Somit kann man davon ausgehen, dass der Parasit in südlichen Teilen des Mittelmeers und an der Westküste Afrikas auf den Kiemen des Roten Zackenbarsches vorkommt.

Fischerei und Bedrohung

M. rubra hat einen gewissen kommerziellen Nutzen, da er in manchen Gebieten im Mittelmeer und entlang der Westküste Afrikas als Speisefisch gefangen wird.[1] Allerdings ist die Art ist auf marokkanischen Fischmärkten häufig als Beifang anzutreffen. Bei Verzehr des Fisches können je nach Fanggebiet gelegentlich Ciguatera-Vergiftungen auftreten.[2]

Eine weitere Bedrohung der Art ist das Speerfischen vor allem an der israelischen Küste, welches während der Versammlungen in der Fortpflanzungsperiode der Fische verstärkt stattfindet.[8]

Der Rote Zackenbarsch wurde zuletzt am 22. November 2016 von der Weltnaturschutzunion (IUCN) als „nicht gefährdet“ (LC = Least Concern) eingeschätzt. Genaue Populationsdaten sind nicht bekannt[9], aber vor allem in östlichen Gewässern des Mittelmeeres ist M. rubra häufig anzutreffen, was besonders auf die neue durch anthropogene Einflüsse ermöglichte Futterquelle zurückzuführen ist. Allerdings ist eine Gefährdung durch intensive Fischerei in Gebieten mit großen Versammlungen von Individuen während der Fortpflanzungsperioden möglich.[9]

Einzelnachweise

  1. a b c d e f g h i j k Whitehead P. J. P., Bauchot M.-L., Hureau J.-C., Nielsen J. & Tortonese E. 1986 ed.: Fishes of the North-eastern Atlantic and the Mediterranean. Volume 2. Bungay (United Kingdom): Unesco, ISBN 92-3-002308-6, S. 787–788 (English).
  2. a b c Neumann V, Paulus T. 2005. Mittelmeer Atlas. Melle: MERGUS Verlag GmbH, 1011–1012. ISBN 3-88244-061-9
  3. http://www.marinespecies.org/aphia.php?p=popup&name=citation (2019). World Register of Marine Species. Available from http://www.marinespecies.org at VLIZ. Accessed 2019-12-19. doi:10.14284/170
  4. a b c d e f g h Aronov, A., Goren, M. 2008. “Ecology of the mottled grouper (Mycteroperca rubra) in the Eastern Mediterranean”. Electronic Journal of Ichthyology
  5. Heemstra, P. C., Randall, J. E. 1993. FAO species catalogue. Vol. 16: Groupers of the world (Family Serranidae, Subfamily Epinephelinae). An annotated and illustrated catalogue of the grouper, rockcod, hind, coral grouper and lyretail species known to date. Rom: FAO, 275–276. ISBN 92-5-103125-8
  6. a b c d e f Froese R, Pauly D. 2009, eds. Fishbase. https://www.fishbase.de/summary/Mycteroperca-rubra.html Zugriff am 16. Dezember 2019
  7. a b c Marine Species Identification Portal 2019 Mycteroperca rubra. http://species-identification.org/species.php?species_group=fnam&id=1876&menuentry=soorten Zugriff am 16. Dezember 2019
  8. a b c d Chaabane, A., Neifar, L., Justine, J. 2015. „Pseudorhabdosynochus regius n. sp. (Monogenea, Diplectanidae) from the mottled grouper Mycteroperca rubra (Teleostei) in the Mediterranean Sea and Eastern Atlantic“. DOI: 10.1051/parasite/2015005
  9. a b Pollard, D.A. & Francour, P. 2018. Mycteroperca rubra . The IUCN Red List of Threatened Species 2018: e.T14054A42691814. http://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2018-2.RLTS.T14054A42691814.en. Downloaded on 19 December 2019.
 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DE

Roter Zackenbarsch: Brief Summary ( saksa )

tarjonnut wikipedia DE

Der Rote Zackenbarsch (Mycteroperca rubra) ist ein benthisch lebender Raubfisch der Gattung Mycteroperca aus der Familie der Zackenbarsche (Epinephelidae). Er ist an den Küsten des Ostatlantiks von Portugal bis Angola und an der südlichen Küste des Mittelmeerraumes beheimatet.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia DE

Mottled grouper ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN

The mottled grouper (Mycteroperca rubra) is a species of marine ray-finned fish, a grouper from the subfamily Epinephelinae which is part of the family Serranidae, which also includes the anthias and sea basses. It is found in the eastern Atlantic Ocean and the Mediterranean Sea.

Description

The mottled grouper has an oblong, compressed body which has a depth which is less than the length of its head, its standard length is 2.8 to 3.2 times its depth. The preopercle has a serrated margin with the serrations being enlarged at its angle, where there is a rounded lobe below an incision into the margin.[3] The dorsal fin contains 11 spines and 15-17 soft rays while the anal fin contains 3 spines and 11-12 soft rays.[2] The caudal fin is truncate in juveniles and subadults but it is concave in adults with a standard length of more than 50 centimetres (20 in).[3] They are usually reddish brown in colour, often mottled with black or pale grey spots and having a black streak above the upper jaw. The juveniles have a black saddle blotch on the caudal peduncle. This species has a maximum published total length of 144 centimetres (57 in), although a more common total length is 80 centimetres (31 in), while the maximum published weight is 49.7 kilograms (110 lb).[2]

Distribution

The mottle grouper is found in the eastern Atlantic Ocean and parts of the Mediterranean Sea. In the eastern Atlantic, it is found from southern Portugal and Spain, along the western coast of Africa as far south as Angola. It was formerly found in the southern Mediterranean from southern Spain and Morocco to Egypt and Israel but it has been expanding its range and is now found as far north as Provence in France and the Adriatic Sea. It is absent from the Black Sea and records from the Macaronesian Islands are misidentifications of Island grouper (Mycteroperca fusca) and records from Brazil are similarly misidentifications of the comb grouper M. acutirostris.[1]

Habitat and biology

The mottled grouper is a demersal species which occurs over rocky reefs and adjacent sandy substrates as deep as 200 metres (660 ft). It tens to be commoner at shallower depths from 1 to 30 metres (3.3 to 98.4 ft) in the eastern Mediterranean. It readily takes to artificial reefs such as shipwrecks off Sicily. Juveniles are usually found in shallower inshore waters. It feeds on molluscs and small fishes. It is a protogynous hermaphrodite, the transition from female to male happens when they are nine years oold and have attained a total length of 53 centimetres (21 in). The females reach sexual maturity at a total length of about 27 to 32 centimetres (11 to 13 in) around four and five years of age. Spawning aggregations have been recorded off Israel, Senegal, Turkey and Corsica.[1]

Parasites

Philometra inexpectata, a nematode parasite of the mottled grouper [4]

As most fish, the mottled grouper harbours a variety of parasites. These include the diplectanid monogenean Pseudorhabdosynochus regius on the gills [5] and the philometrid nematode Philometra inexpectatata in the gonad.[4]

Taxonomy

The mottled grouper was first formally described in 1793 as Epinephelus ruber by the German naturalist Marcus Elieser Bloch (1723-1799) with the type locality given as "Japan", probably an error for Europe or the Mediterranean.[6]

Utilisation

The mottled grouper is not caught commercially because of its scarcity in the Mediterranean but is more commonly caught off Africa.[1]

References

  1. ^ a b c d Pollard, D.A.; Francour, P. (2018). "Mycteroperca rubra". IUCN Red List of Threatened Species. 2018: e.T14054A42691814. doi:10.2305/IUCN.UK.2018-2.RLTS.T14054A42691814.en. Retrieved 14 November 2021.
  2. ^ a b c Froese, Rainer; Pauly, Daniel (eds.) (2019). "Mycteroperca rubra" in FishBase. December 2019 version.
  3. ^ a b Heemstra, P.C. & J.E. Randall (1993). FAO Species Catalogue. Vol. 16. Groupers of the world (family Serranidae, subfamily Epinephelinae). An annotated and illustrated catalogue of the grouper, rockcod, hind, coral grouper and lyretail species known to date (PDF). FAO Fish. Synopsis. Vol. 125. FAO, Rome. pp. 275–276. ISBN 92-5-103125-8.
  4. ^ a b Moravec, František; Chaabane, Amira; Justine, Jean-Lou; Neifar, Lassad (2016). "Two gonad-infecting species of Philometra (Nematoda: Philometridae) from groupers (Serranidae) off Tunisia, with a key to Philometra species infecting serranid gonads". Parasite. 23: 8. doi:10.1051/parasite/2016008. ISSN 1776-1042. PMC 4783587. PMID 26956219. open access
  5. ^ Chaabane, Amira; Neifar, Lassad; Justine, Jean-Lou (2015). "Pseudorhabdosynochus regius n. sp. (Monogenea, Diplectanidae) from the mottled grouper Mycteroperca rubra (Teleostei) in the Mediterranean Sea and Eastern Atlantic". Parasite. 22: 9. doi:10.1051/parasite/2015005. ISSN 1776-1042. PMC 4325681. PMID 25674913.open access
  6. ^ Eschmeyer, William N.; Fricke, Ron & van der Laan, Richard (eds.). "Epinephelus ruber". Catalog of Fishes. California Academy of Sciences. Retrieved 27 July 2020.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

Mottled grouper: Brief Summary ( englanti )

tarjonnut wikipedia EN

The mottled grouper (Mycteroperca rubra) is a species of marine ray-finned fish, a grouper from the subfamily Epinephelinae which is part of the family Serranidae, which also includes the anthias and sea basses. It is found in the eastern Atlantic Ocean and the Mediterranean Sea.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia authors and editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EN

Mycteroperca rubra ( baski )

tarjonnut wikipedia EU

Mycteroperca rubra Mycteroperca generoko animalia da. Arrainen barruko Serranidae familian sailkatzen da.

Banaketa

Erreferentziak

  1. Froese, Rainer & Pauly, Daniel ed. (2006), Mycteroperca rubra FishBase webgunean. 2006ko apirilaren bertsioa.

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipediako egileak eta editoreak
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EU

Mycteroperca rubra: Brief Summary ( baski )

tarjonnut wikipedia EU

Mycteroperca rubra Mycteroperca generoko animalia da. Arrainen barruko Serranidae familian sailkatzen da.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipediako egileak eta editoreak
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia EU

Češljasta kirnja ( Kroatia )

tarjonnut wikipedia hr Croatian

Kirnja češljasta (lat. Mycteroperca rubra) riba je iz porodice vučica (lat. Serranidae). To je nova vrsta u Jadranskom moru, prvi put je ulovljena 09.09.2000. godine na nekoliko milja od Dubrovnika. Ima izduženu glavu, donja vilica joj je dulja od gornje, glava joj je velika, tijelo jako i zaobljeno. Smeđe-crvene je boje po leđima i bokovima, trbuh svijetliji. Ponekad ima i svijetlije pjege po tijelu. Može narasti do 144 cm duljine i 49.7 kg težine, iako se vrlo rijetko nađu primjerci veći od 80 cm[1]. Živi na dubinama od 15 do 50 m, a rjeđe i na većim dubinama do 200 m. Živi iznad kamenitih i pjeskovitih dna, većinom nad strmim kamenim obroncima u područjima s jačim strujama, a mlađi primjerci su vrlo česti u lagunama obraslima mangrovim stablima. Kao i ostale kirnje i ova je grabežljivac, hrani se najčešće glavonošcima i ribama. Cijenjena je za prehranu.

Napomena

Iako ova kirnja nije iz roda Epinephelus kao većina kirnji u Jadranu, lovostaj u ljetnim mjesecima vrijedi i za nju (spada u "ostale kirnje").

Rasprostranjenost

Češljasta kirnja najčešće zivi u istočnom dijelu Atlantika od Portugala do juga Angole[2], zalazi i u Mediteran gdje se sve češće hvata.

Izvori

  1. (hrv.) Kirnja (riblje-oko.hr)
  2. (engl.) Mottled grouper (fishbase.org)

Poveznice

Commons-logo.svgU Wikimedijinu spremniku nalazi se još gradiva na temu: Kirnja češljastaWikispecies-logo.svgWikivrste imaju podatke o: Kirnja češljasta
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autori i urednici Wikipedije
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia hr Croatian

Češljasta kirnja: Brief Summary ( Kroatia )

tarjonnut wikipedia hr Croatian

Kirnja češljasta (lat. Mycteroperca rubra) riba je iz porodice vučica (lat. Serranidae). To je nova vrsta u Jadranskom moru, prvi put je ulovljena 09.09.2000. godine na nekoliko milja od Dubrovnika. Ima izduženu glavu, donja vilica joj je dulja od gornje, glava joj je velika, tijelo jako i zaobljeno. Smeđe-crvene je boje po leđima i bokovima, trbuh svijetliji. Ponekad ima i svijetlije pjege po tijelu. Može narasti do 144 cm duljine i 49.7 kg težine, iako se vrlo rijetko nađu primjerci veći od 80 cm. Živi na dubinama od 15 do 50 m, a rjeđe i na većim dubinama do 200 m. Živi iznad kamenitih i pjeskovitih dna, većinom nad strmim kamenim obroncima u područjima s jačim strujama, a mlađi primjerci su vrlo česti u lagunama obraslima mangrovim stablima. Kao i ostale kirnje i ova je grabežljivac, hrani se najčešće glavonošcima i ribama. Cijenjena je za prehranu.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autori i urednici Wikipedije
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia hr Croatian

Mycteroperca rubra ( Italia )

tarjonnut wikipedia IT

La cernia rossa[2] (Mycteroperca rubra) è un pesce marino appartenente alla famiglia Serranidae, raro nei mari italiani.

Distribuzione e habitat

Il suo areale comprende tutta la fascia tropicale e subtropicale dell'Oceano Atlantico orientale, compreso il Mediterraneo dove non è comune. Nei mari italiani è piuttosto rara e compare con maggior frequenza nelle acque siciliane.
Vive su fondi rocciosi a profondità non superiori a 50 m.

Descrizione

Superficialmente molto simile ad un membro del più comune genere Epinephelus da cui si distingue per la mandibola inferiore molto prominente e per la pinna anale munita di 11-12 raggi molli (contro gli 8-9 degli Epinephelus e del Polyprion americanum). Anche la colorazione è diversa, tendente al rossastro, al marrone cioccolata o al violaceo con molte macchie bianche, più visibili nei giovani, più evidenti sul ventre.
Non supera gli 80 cm di lunghezza.

Alimentazione

Carnivora come tutte le altre cernie.

Biologia

Spesso caccia distante dal fondo. I giovani sono strettamente costieri mentre gli adulti spesso si allontanano in acque più profonde.

Note

Bibliografia

  • Egidio Trainito, Atlante di flora e fauna del Mediterraneo, Milano, Il Castello, 2005, ISBN 88-8039-395-2.
  • Patrick Louisy, Guida all'identificazione dei pesci marini d'Europa e del Mediterraneo, a cura di Trainito, Egidio, Milano, Il Castello, 2006, ISBN 88-8039-472-X.

 title=
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autori e redattori di Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia IT

Mycteroperca rubra: Brief Summary ( Italia )

tarjonnut wikipedia IT

La cernia rossa (Mycteroperca rubra) è un pesce marino appartenente alla famiglia Serranidae, raro nei mari italiani.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autori e redattori di Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia IT

Mycteroperca rubra ( flaami )

tarjonnut wikipedia NL

Vissen

Mycteroperca rubra is een straalvinnige vissensoort uit de familie van zaag- of zeebaarzen (Serranidae).[2] De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1793 door Bloch.

De soort staat op de Rode Lijst van de IUCN als niet bedreigd, beoordelingsjaar 2008.[1]

Bronnen, noten en/of referenties
  1. a b (en) Mycteroperca rubra op de IUCN Red List of Threatened Species.
  2. (en) Mycteroperca rubra. FishBase. Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly. 10 2011 version. N.p.: FishBase, 2011.
Geplaatst op:
22-10-2011
Dit artikel is een beginnetje over biologie. U wordt uitgenodigd om op bewerken te klikken om uw kennis aan dit artikel toe te voegen. Beginnetje
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia-auteurs en -editors
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia NL

Perka rdzawa ( puola )

tarjonnut wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Perka rdzawa (Mycteroperca rubra) – gatunek morskiej ryby głębinowej z rodziny strzępielowatych (Serranidae).

Występowanie

Występuje w Albanii, Algierii, Angoli, Beninie, Bośni i Hercegowinie, Kamerunie, Republice Zielonego Przylądka, Kongu, Demokratycznej Republice Konga, Chorwacji, Cyprze, Wybrzeżu Kości Słoniowej, Egipcie, Gwinei Równikowej, Gabonie, Gambii, Ghanie, Grecji, Gwinei, Gwinei Bissau, Izraelu, Włoszech, Libanie, Liberii, Libii, Malcie, Mauretanii, Maroku, Nikaragui, Nigerii, Portugalii, Senegalu, Serbii, Czarnogórze, Sierra Leone, Słowenii, Hiszpanii, Syrii, Togo, Tunezji, Turcji, Saharze Zachodniej i na Wyspach Świętego Tomasza i Książęca[3].

Odżywia się mięczakami i małymi rybami.

Przypisy

  1. Mycteroperca rubra, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. Eugeniusz Grabda, Tomasz Heese: Polskie nazewnictwo popularne krągłouste i ryby - Cyclostomata et Pisces. Koszalin: Wyższa Szkoła Inżynierska w Koszalinie, 1991.
  3. a b Mycteroperca rubra. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Perka rdzawa: Brief Summary ( puola )

tarjonnut wikipedia POL

Perka rdzawa (Mycteroperca rubra) – gatunek morskiej ryby głębinowej z rodziny strzępielowatych (Serranidae).

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia POL

Mycteroperca rubra ( portugali )

tarjonnut wikipedia PT
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores e editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia PT

Mycteroperca rubra: Brief Summary ( portugali )

tarjonnut wikipedia PT

Mycteroperca rubra é uma espécie de peixe da família Serranidae.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Autores e editores de Wikipedia
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia PT

Mycteroperca rubra ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV

Mycteroperca rubra är en art i familjen havsabborrfiskar som finns vid östra Atlantens kust.

Utseende

En avlång, från sidorna sammantryckt fisk med stor mun med underbett och en ryggfena som, typiskt för familjen, består av två sammanvuxna delar, den främre hård och enbart med taggstrålar (11 hos denna art), den bakre mjuk, och bara uppbyggd av mjukstrålar (15 till 17). På liknande sätt har den rundade till fyrkantiga analfenan 3 taggstrålar och 11 till 12 mjukstrålar, medan bröstfenorna endast består av mjukstrålar, 16 till 17 stycken. Stjärtfenan är konkav hos äldre fiskar över 50 cm långa, tvärt avhuggen hos exemplar med en längd mellan 20 och 50 cm, och konvex hos ungfiskar. Kroppsfärgen är vanligtvis enfärgat rödbrun; ibland med flera svarta eller ljusgrå fläckar och ett svart streck ovanför överkäken. Ungfiskar har en svart, sadelformad fläck över stjärtfenans spole.[3] Längden är sällan större än omkring 80 cm, men som mest kan arten bli 144 cm lång och väga 49,7 kg.[4]

Vanor

Mycteroperca rubra är en bottenfisk som lever över sand- och klippbottnar på djup från 15 till 200 m;[1] vanligen håller den sig dock ovanför 50 m-nivån. Ungfiskarna är vanliga i mangroveträsk.[4] Födan utgörs framför allt av fisk och blötdjur (troligtvis i huvudsak bläckfiskar).[1]

Fortplantning

Arten är en hermafrodit med könsväxling, som börjar sitt liv som hona. Denna blir könsmogen vid en ålder av 4 till 5 år, och en längd av 27 till 32 cm. Vid 9 års ålder (en längd omkring 53 cm) byter den kön till hane. Leken i Medelhavet sker under senvåren.[1]

Betydelse för människan

Mycteroperca rubra är föremål för ett mindre kommersiellt fiske; den saluföres vanligen färsk.[4]

Utbredning

Utbredningsområdet omfattar östra Atlantens kuster från Portugal över Medelhavet till södra Angola; med undantag för Senegalkusten är arten inte särskilt vanlig. Dess utbredning kring olika Atlantöar är ännu osäker; man har kunnat konstatera att den i flera fall förväxlats med Mycteroperca fusca.[1]

Referenser

  1. ^ [a b c d e] Rocha, L., Ferreira, B., Choat, J.H., Craig, M.T., Sadovy, Y. & Bertoncini, A.A. 2008 Mycteroperca rubra (på engelska). Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 2012-04-15.
  2. ^ ”'Mycteroperca rubra (Bloch, 1793)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=167768. Läst 15 april 2012.
  3. ^ Phillip C. Heemstra, John E. Randall (1993). ”FAO Species Catalogue - Vol 16. Groupers of the World” (på engelska) (FTP, 610 kB). FAO. sid. 2-3. http://www.fao.org/tempref/docrep/fao/009/t0540e/T0540E39.pdf. Läst 21 december 2017.
  4. ^ [a b c] Capuli, Estelita Emily (15 november 2011). ”'Mycteroperca rubra (Bloch, 1793) Mottled grouper” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.us/summary/Mycteroperca-rubra.html. Läst 15 april 2012.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Mycteroperca rubra: Brief Summary ( ruotsi )

tarjonnut wikipedia SV

Mycteroperca rubra är en art i familjen havsabborrfiskar som finns vid östra Atlantens kust.

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia författare och redaktörer
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia SV

Mycteroperca rubra ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI
Biểu tượng mũi tên dịch thuật
Bài này là một bản dịch thô từ ngôn ngữ khác. Đây có thể là kết quả của máy tính hoặc của người chưa thông thạo dịch thuật. Xin hãy giúp tăng chất lượng bản dịch.

Mycteroperca rubra là một loài trong họ Serranidae. Nó được tìm thấy ở Albania, Algérie, Angola, Bénin, Bosna và Hercegovina, Cameroon, Cabo Verde, Cộng hòa Congo, Cộng hòa Dân chủ Congo, Croatia, Síp, Ivory Coast, Ai Cập, Guinea Xích Đạo, Gabon, Gambia, Ghana, Gibraltar, Hy Lạp, Guinée, Guiné-Bissau, Israel, Ý, Liban, Liberia, Libya, Malta, Mauritanie, Maroc, Antille thuộc Hà Lan, Nicaragua, Nigeria, Bồ Đào Nha, São Tomé và Príncipe, Sénégal, Serbia và Montenegro, Sierra Leone, Slovenia, Tây Ban Nha, Syria, Togo, Tunisia, Thổ Nhĩ KỳTây Sahara.

Chú thích

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết chủ đề bộ Cá vược này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

Mycteroperca rubra: Brief Summary ( vietnam )

tarjonnut wikipedia VI
lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
Wikipedia tác giả và biên tập viên
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia VI

雲紋喙鱸 ( kiina )

tarjonnut wikipedia 中文维基百科
二名法 Mycteroperca rubra
Bloch,1793

雲紋喙鱸,為輻鰭魚綱鱸形目鱸亞目鮨科的其中一,分布於東大西洋區,從葡萄牙安哥拉南部海域,棲息深度15-200公尺,體長可達144公分,生活在沙石底質海域,為底棲性魚類,屬肉食性,以魚類頭足類等為食,可做為食用魚。

參考文獻

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
维基百科作者和编辑
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 中文维基百科

雲紋喙鱸: Brief Summary ( kiina )

tarjonnut wikipedia 中文维基百科

雲紋喙鱸,為輻鰭魚綱鱸形目鱸亞目鮨科的其中一,分布於東大西洋區,從葡萄牙安哥拉南部海域,棲息深度15-200公尺,體長可達144公分,生活在沙石底質海域,為底棲性魚類,屬肉食性,以魚類頭足類等為食,可做為食用魚。

lisenssi
cc-by-sa-3.0
tekijänoikeus
维基百科作者和编辑
alkuperäinen
käy lähteessä
kumppanisivusto
wikipedia 中文维基百科