L'anfós jueu, mero rosat, nero bord o nero rosat[4] (Mycteroperca rubra) és una espècie de peix pertanyent a la família dels serrànids.[5]
És hermafrodita (canvia de femella a mascle), la seua fecundació és externa i la temporada de fresa a la Mediterrània s'esdevé al final de la primavera. Assoleix la maduresa sexual quan fa 27-32 cm de llargària o 4-5 anys d'edat.[11][9][12]
Menja mol·luscs (presumiblement, cefalòpodes) i peixets.[13][14]
És un peix marí, demersal i de clima subtropical (43°N-16°S, 20°W-38°E) que viu entre 15-200 m de fondària (normalment, entre 15-50) en fons rocallosos i sorrencs. Els individus joves són comuns a les llacunes dels manglars.[15][16][13]
Es troba a la Mediterrània[17][18][19][20][21][22][23][24][25] i l'Atlàntic oriental (des de Portugal fins al sud d'Angola, exceptuant-ne les illes Açores, Madeira i les Canàries on és substituït per Mycteroperca fusca). A l'Atlàntic occidental és substituït per Mycteroperca acutirostris.[26][27][28][29][30][31][32][33][34][35][36][37][38][39][40][41][42][43][44][16][45][46][47][48][49][50][51]
Es comercialitza fresc.[13][52]
És inofensiu per als humans.[13]
L'anfós jueu, mero rosat, nero bord o nero rosat (Mycteroperca rubra) és una espècie de peix pertanyent a la família dels serrànids.
Der Rote Zackenbarsch (Mycteroperca rubra) ist ein benthisch lebender Raubfisch der Gattung Mycteroperca aus der Familie der Zackenbarsche (Epinephelidae). Er ist an den Küsten des Ostatlantiks von Portugal bis Angola und an der südlichen Küste des Mittelmeerraumes beheimatet.
Mycteroperca rubra wurde 1793 erstmals von Marcus Élieser Bloch beschrieben.[1] Dies ist aktuell der offizielle Artname. Die Art ist außerdem unter anderen Synonymen bekannt. Dazu gehören Epinephelus ruber (Bloch, 1793), Cerna macrogenis (Sassi, 1846), Mycteroperca scirenga (Rafinesque, 1810), Serranus armatus (Osório, 1893), Serranus emarginatus (Valenciennes, 1843), Serranus nebulosus (Cocco, 1833), Serranus tinca (Cantraine, 1833) und Sparus scirenga (Rafinesque, 1810).[2][3]
M. rubra besitzt einen bilateralsymmetrischen, länglichen und robusten Körper[1] und hat eine Standardlänge (SL) von 59 cm[1], aber kann zu einer Größe von insgesamt bis ca. 85 cm heranwachsen. Durch Beobachtungen sollen aber sogar Größen von bis zu 95 cm möglich sein.[4] Die Hauptmerkmale der Art werden im FAO Species Catalogue der Vereinten Nationen genannt und sind im Folgenden beschrieben.[5]
Der Kopf ist länger als die Körperhöhe und die Höhe ist 2,8 – 3,2 Mal in der Körperlänge enthalten. Die Kopflänge ist 2,5 – 2,7 Mal in der Gesamtlänge enthalten. Zu den weiteren Merkmalen gehören ein konvexer Interorbitalbereich und verlängerte Stacheln am Präoperculum, die am Winkel vergrößert sind und einen abgerundeten Lappen bilden, der von einer direkt darüberliegenden Vertiefung abgegrenzt wird. Die Breite des Oberkiefers (Maxilla) beträgt 3,8 – 4,5 % der SL bei Individuen mit 17 – 37 cm SL und 4,8 % der SL bei Individuen mit 59 cm SL.[1] Die Nasenlöcher sind in Jungfischen (Juvenilen) ungleich und bei Adulten sind die hinteren (posterioren) Nasenlöcher etwa doppelt so groß wie die vorderen (anterioren) Nasenlöcher.[6][7]
Die Rückenflosse (Dorsalis) besitzt 11 Rückenflossenstacheln mit deutlich eingerückten Membranen und 15–17 Rückenflossenweichstrahlen (D XI + 15–17), die allesamt durch eine Membran verbunden sind und der posteriore Teil der Flosse ist abgerundet. Die Afterflosse (Analis) besteht aus 3 Hartstrahlen und 11–12 Weichstrahlen (A III + 11–12). Die Brustflossen (Pectoralis) besitzen 16 oder 17 Strahlen. Der Hinterrand der Schwanzflosse (Caudalis) ist konvex bei Juvenilen unter 20 cm SL, gerade bei Individuen mit 20 – 50 cm SL und schließlich konkav bei Adulten ab 50 cm SL. Der beschuppte Körper hat entlang der Seitenlinie 69 – 76 Schuppen und 94 – 108 Schuppen dorsoposterior zur Seitenlinie.[1][6]
Die Art ist üblicherweise einheitlich rotbraun gefärbt und manchmal mit schwarzen oder grauweißen Punkten. Über der Maxilla sind unregelmäßige schwarze Streifen. Ein Erkennungsmerkmal von Juvenilen ist außerdem ein schwarzer Sattelfleck am Schwanzansatz.[1][6][7]
Der Rote Zackenbarsch kommt im Ostatlantik entlang der Küste von Portugal bis nach Angola, sowie an den Küsten in südlichen Teilen des Mittelmeers, der Ägäis, dem Ionischen Meer und südlichen Teilen des Adriatischen Meeres vor.[1]
Allgemein ist der Rote Zackenbarsch eine benthische Art, die am Kontinentalschelf[1][2] lebt und sich dort in Tiefen von 15 bis 200 m[7], aber meist im Bereich von 15 bis 50 m Tiefe aufhält. Dort beschränkt er sich bevorzugt auf Sand- und Felsböden als Lebensraum[1][6] und schwimmt für gewöhnlich 0,1 – 5 m über dem Boden. Entlang der Küsten des östlichen Mittelmeeres ist er häufig in geringeren Tiefen von unter 40 m anzutreffen.[4]
Ursprünglich wurde fälschlicherweise angenommen, dass die Art auch in anderen Gebieten lebt. Die an den Küsten in Teilen des Westatlantiks beobachteten Individuen sind aber nachträglich als Mycteroperca acutirostris identifiziert worden. Außerdem wurden weitere angebliche beobachtete Individuen bei Madeira, den Azoren, den Kanarischen Inseln und Kap Verde von Heemstra als Mycteroperca fusca bestimmt.[6]
Rote Zackenbarsche leben für gewöhnlich solitär oder auch in kleinen Gruppen, von bis zu 10 Individuen. Sie sind tagaktiv und ziehen sich nachts in Höhlen und Löcher der felsigen Habitate zurück. Kleinere Individuen bis 10 cm halten sich das gesamte Jahr über in flacheren felsigen Küstengebieten in geringen Tiefen von unter 10 m auf.[4]
Der Rote Zackenbarsch ist ein karnivorer Raubfisch, der sich größtenteils von kleinen Fischen[4], aber auch von Mollusken (vermutlich Cephalopoda)[1][6] ernährt. Zu seiner Beute gehört vor allem der Kaninchenfisch (Siganus spp.), der etwa 2/3 der identifizierten Beute ausmacht.[4]
Daher ist es plausibel, dass der Kaninchenfisch einen signifikanten Beitrag zur Etablierung großer Populationen des Roten Zackenbarsches im östlichen Mittelmeer beiträgt. Dieser Beutefisch ist im Mittelmeer invasiv und ist durch anthropogene Faktoren zugewandert. Seit der Öffnung des Suezkanals ermöglichte diese neue und abundante Futterquelle einen großen Zuwachs in der Population des Roten Zackenbarsches. Dadurch wurde diese Art zu der am häufigsten im östlichen Mittelmeer vorkommenden Zackenbarschart, während er in anderen Gebieten des Mittelmeers deutlich seltener ist.[8]
Der Rote Zackenbarsch ist ein protogyner Hermaphrodit.[4] Die Fische sind also zunächst weiblich und erreichen ab einem bestimmten Alter und einer bestimmten Größe sexuelle Reife, bei der sich einige Individuen zu Männchen entwickeln.
Eine Studie in israelischen Gewässern hat ergeben, dass die Fische ab einem Alter von zwei Jahren und einer Größe von 35 bis 36 cm geschlechtsreif sind. Im Zeitraum von Februar/März bis Ende Mai findet die Brutzeit statt, bei der sich in bestimmten Gebieten große Zahlen von Roten Zackenbarschen zusammenfinden. Dabei versammeln sich in dem gesamten Zeitraum in Intervallen von 1 bis 2 Wochen teilweise bis zu 500 Individuen in komplexen felsigen Habitaten, die viel Schutz bei der Fortpflanzung bieten. Es wird ebenfalls angenommen, dass weibliche Fische mehrmals in einer Saison Nachkommen haben.[4]
Bei den Versammlungen der Roten Zackenbarsche zur Paarungszeit wurden bei einer Studie drei verschiedene Farbmuster beobachtet. Dazu gehören ein dunkles, ein gepunktetes und ein helles Muster. Im Rahmen der Untersuchungen konnten jedoch keine signifikanten Veränderungen im Verhaltensmuster der Fische beobachtet werden, sodass die genaue Funktion der unterschiedlichen Farbmuster weitgehend unbekannt ist. Allerdings ist es allgemein bekannt, dass die häufige veränderte farbliche Morphologie der nah verwandten Serraniden bei Versammlungen während der Paarungszeit einen wichtigen Aspekt bei der Sexualkommunikation der Fische ausmacht.[4] Man kann also davon ausgehen, dass die Farbmuster auch bei M. rubra eine Rolle bei der Fortpflanzung spielen.
Ein prominenter Parasit von M. rubra ist der diplectanide Monogene Pseudorhabdosynochus regius, sowie Pseudorhabdosynochus Yamaguti, 1958, die aber nicht näher beschrieben wurde.[8]
Diese parasitären Kiemenschmarotzer leben auf den Kiemen des Fisches und wurden bei Individuen gefunden, die an den Küsten von Senegal, Tunesien und Libyen gefangen wurden.[8] Somit kann man davon ausgehen, dass der Parasit in südlichen Teilen des Mittelmeers und an der Westküste Afrikas auf den Kiemen des Roten Zackenbarsches vorkommt.
M. rubra hat einen gewissen kommerziellen Nutzen, da er in manchen Gebieten im Mittelmeer und entlang der Westküste Afrikas als Speisefisch gefangen wird.[1] Allerdings ist die Art ist auf marokkanischen Fischmärkten häufig als Beifang anzutreffen. Bei Verzehr des Fisches können je nach Fanggebiet gelegentlich Ciguatera-Vergiftungen auftreten.[2]
Eine weitere Bedrohung der Art ist das Speerfischen vor allem an der israelischen Küste, welches während der Versammlungen in der Fortpflanzungsperiode der Fische verstärkt stattfindet.[8]
Der Rote Zackenbarsch wurde zuletzt am 22. November 2016 von der Weltnaturschutzunion (IUCN) als „nicht gefährdet“ (LC = Least Concern) eingeschätzt. Genaue Populationsdaten sind nicht bekannt[9], aber vor allem in östlichen Gewässern des Mittelmeeres ist M. rubra häufig anzutreffen, was besonders auf die neue durch anthropogene Einflüsse ermöglichte Futterquelle zurückzuführen ist. Allerdings ist eine Gefährdung durch intensive Fischerei in Gebieten mit großen Versammlungen von Individuen während der Fortpflanzungsperioden möglich.[9]
Der Rote Zackenbarsch (Mycteroperca rubra) ist ein benthisch lebender Raubfisch der Gattung Mycteroperca aus der Familie der Zackenbarsche (Epinephelidae). Er ist an den Küsten des Ostatlantiks von Portugal bis Angola und an der südlichen Küste des Mittelmeerraumes beheimatet.
The mottled grouper (Mycteroperca rubra) is a species of marine ray-finned fish, a grouper from the subfamily Epinephelinae which is part of the family Serranidae, which also includes the anthias and sea basses. It is found in the eastern Atlantic Ocean and the Mediterranean Sea.
The mottled grouper has an oblong, compressed body which has a depth which is less than the length of its head, its standard length is 2.8 to 3.2 times its depth. The preopercle has a serrated margin with the serrations being enlarged at its angle, where there is a rounded lobe below an incision into the margin.[3] The dorsal fin contains 11 spines and 15-17 soft rays while the anal fin contains 3 spines and 11-12 soft rays.[2] The caudal fin is truncate in juveniles and subadults but it is concave in adults with a standard length of more than 50 centimetres (20 in).[3] They are usually reddish brown in colour, often mottled with black or pale grey spots and having a black streak above the upper jaw. The juveniles have a black saddle blotch on the caudal peduncle. This species has a maximum published total length of 144 centimetres (57 in), although a more common total length is 80 centimetres (31 in), while the maximum published weight is 49.7 kilograms (110 lb).[2]
The mottle grouper is found in the eastern Atlantic Ocean and parts of the Mediterranean Sea. In the eastern Atlantic, it is found from southern Portugal and Spain, along the western coast of Africa as far south as Angola. It was formerly found in the southern Mediterranean from southern Spain and Morocco to Egypt and Israel but it has been expanding its range and is now found as far north as Provence in France and the Adriatic Sea. It is absent from the Black Sea and records from the Macaronesian Islands are misidentifications of Island grouper (Mycteroperca fusca) and records from Brazil are similarly misidentifications of the comb grouper M. acutirostris.[1]
The mottled grouper is a demersal species which occurs over rocky reefs and adjacent sandy substrates as deep as 200 metres (660 ft). It tens to be commoner at shallower depths from 1 to 30 metres (3.3 to 98.4 ft) in the eastern Mediterranean. It readily takes to artificial reefs such as shipwrecks off Sicily. Juveniles are usually found in shallower inshore waters. It feeds on molluscs and small fishes. It is a protogynous hermaphrodite, the transition from female to male happens when they are nine years oold and have attained a total length of 53 centimetres (21 in). The females reach sexual maturity at a total length of about 27 to 32 centimetres (11 to 13 in) around four and five years of age. Spawning aggregations have been recorded off Israel, Senegal, Turkey and Corsica.[1]
As most fish, the mottled grouper harbours a variety of parasites. These include the diplectanid monogenean Pseudorhabdosynochus regius on the gills [5] and the philometrid nematode Philometra inexpectatata in the gonad.[4]
The mottled grouper was first formally described in 1793 as Epinephelus ruber by the German naturalist Marcus Elieser Bloch (1723-1799) with the type locality given as "Japan", probably an error for Europe or the Mediterranean.[6]
The mottled grouper is not caught commercially because of its scarcity in the Mediterranean but is more commonly caught off Africa.[1]
The mottled grouper (Mycteroperca rubra) is a species of marine ray-finned fish, a grouper from the subfamily Epinephelinae which is part of the family Serranidae, which also includes the anthias and sea basses. It is found in the eastern Atlantic Ocean and the Mediterranean Sea.
Mycteroperca rubra Mycteroperca generoko animalia da. Arrainen barruko Serranidae familian sailkatzen da.
Mycteroperca rubra Mycteroperca generoko animalia da. Arrainen barruko Serranidae familian sailkatzen da.
Kirnja češljasta (lat. Mycteroperca rubra) riba je iz porodice vučica (lat. Serranidae). To je nova vrsta u Jadranskom moru, prvi put je ulovljena 09.09.2000. godine na nekoliko milja od Dubrovnika. Ima izduženu glavu, donja vilica joj je dulja od gornje, glava joj je velika, tijelo jako i zaobljeno. Smeđe-crvene je boje po leđima i bokovima, trbuh svijetliji. Ponekad ima i svijetlije pjege po tijelu. Može narasti do 144 cm duljine i 49.7 kg težine, iako se vrlo rijetko nađu primjerci veći od 80 cm[1]. Živi na dubinama od 15 do 50 m, a rjeđe i na većim dubinama do 200 m. Živi iznad kamenitih i pjeskovitih dna, većinom nad strmim kamenim obroncima u područjima s jačim strujama, a mlađi primjerci su vrlo česti u lagunama obraslima mangrovim stablima. Kao i ostale kirnje i ova je grabežljivac, hrani se najčešće glavonošcima i ribama. Cijenjena je za prehranu.
Iako ova kirnja nije iz roda Epinephelus kao većina kirnji u Jadranu, lovostaj u ljetnim mjesecima vrijedi i za nju (spada u "ostale kirnje").
Češljasta kirnja najčešće zivi u istočnom dijelu Atlantika od Portugala do juga Angole[2], zalazi i u Mediteran gdje se sve češće hvata.
Kirnja češljasta (lat. Mycteroperca rubra) riba je iz porodice vučica (lat. Serranidae). To je nova vrsta u Jadranskom moru, prvi put je ulovljena 09.09.2000. godine na nekoliko milja od Dubrovnika. Ima izduženu glavu, donja vilica joj je dulja od gornje, glava joj je velika, tijelo jako i zaobljeno. Smeđe-crvene je boje po leđima i bokovima, trbuh svijetliji. Ponekad ima i svijetlije pjege po tijelu. Može narasti do 144 cm duljine i 49.7 kg težine, iako se vrlo rijetko nađu primjerci veći od 80 cm. Živi na dubinama od 15 do 50 m, a rjeđe i na većim dubinama do 200 m. Živi iznad kamenitih i pjeskovitih dna, većinom nad strmim kamenim obroncima u područjima s jačim strujama, a mlađi primjerci su vrlo česti u lagunama obraslima mangrovim stablima. Kao i ostale kirnje i ova je grabežljivac, hrani se najčešće glavonošcima i ribama. Cijenjena je za prehranu.
La cernia rossa[2] (Mycteroperca rubra) è un pesce marino appartenente alla famiglia Serranidae, raro nei mari italiani.
Il suo areale comprende tutta la fascia tropicale e subtropicale dell'Oceano Atlantico orientale, compreso il Mediterraneo dove non è comune. Nei mari italiani è piuttosto rara e compare con maggior frequenza nelle acque siciliane.
Vive su fondi rocciosi a profondità non superiori a 50 m.
Superficialmente molto simile ad un membro del più comune genere Epinephelus da cui si distingue per la mandibola inferiore molto prominente e per la pinna anale munita di 11-12 raggi molli (contro gli 8-9 degli Epinephelus e del Polyprion americanum). Anche la colorazione è diversa, tendente al rossastro, al marrone cioccolata o al violaceo con molte macchie bianche, più visibili nei giovani, più evidenti sul ventre.
Non supera gli 80 cm di lunghezza.
Carnivora come tutte le altre cernie.
Spesso caccia distante dal fondo. I giovani sono strettamente costieri mentre gli adulti spesso si allontanano in acque più profonde.
La cernia rossa (Mycteroperca rubra) è un pesce marino appartenente alla famiglia Serranidae, raro nei mari italiani.
Mycteroperca rubra is een straalvinnige vissensoort uit de familie van zaag- of zeebaarzen (Serranidae).[2] De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1793 door Bloch.
De soort staat op de Rode Lijst van de IUCN als niet bedreigd, beoordelingsjaar 2008.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesPerka rdzawa (Mycteroperca rubra) – gatunek morskiej ryby głębinowej z rodziny strzępielowatych (Serranidae).
Występuje w Albanii, Algierii, Angoli, Beninie, Bośni i Hercegowinie, Kamerunie, Republice Zielonego Przylądka, Kongu, Demokratycznej Republice Konga, Chorwacji, Cyprze, Wybrzeżu Kości Słoniowej, Egipcie, Gwinei Równikowej, Gabonie, Gambii, Ghanie, Grecji, Gwinei, Gwinei Bissau, Izraelu, Włoszech, Libanie, Liberii, Libii, Malcie, Mauretanii, Maroku, Nikaragui, Nigerii, Portugalii, Senegalu, Serbii, Czarnogórze, Sierra Leone, Słowenii, Hiszpanii, Syrii, Togo, Tunezji, Turcji, Saharze Zachodniej i na Wyspach Świętego Tomasza i Książęca[3].
Odżywia się mięczakami i małymi rybami.
Perka rdzawa (Mycteroperca rubra) – gatunek morskiej ryby głębinowej z rodziny strzępielowatych (Serranidae).
Mycteroperca rubra é uma espécie de peixe da família Serranidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Albânia, Angola, Antilhas Holandesas, Argélia, Benim, Bósnia e Herzegovina, Cabo Verde, Camarões, República do Congo, República Democrática do Congo, Croácia, Chipre, Costa do Marfim, Egipto, Eslovénia, Espanha, Guiné Equatorial, Gabão, Gâmbia, Gana, Gibraltar, Grécia, Guiné, Guiné-Bissau, Israel, Itália, Líbano, Libéria, Líbia, Malta, Marrocos, Mauritânia, Montenegro, Nicarágua, Nigéria, Portugal, Sahara Ocidental, São Tomé e Príncipe, Senegal, Sérvia, Serra Leoa, Síria, Togo, Tunísia e Turquia.
Mycteroperca rubra é uma espécie de peixe da família Serranidae.
Mycteroperca rubra är en art i familjen havsabborrfiskar som finns vid östra Atlantens kust.
En avlång, från sidorna sammantryckt fisk med stor mun med underbett och en ryggfena som, typiskt för familjen, består av två sammanvuxna delar, den främre hård och enbart med taggstrålar (11 hos denna art), den bakre mjuk, och bara uppbyggd av mjukstrålar (15 till 17). På liknande sätt har den rundade till fyrkantiga analfenan 3 taggstrålar och 11 till 12 mjukstrålar, medan bröstfenorna endast består av mjukstrålar, 16 till 17 stycken. Stjärtfenan är konkav hos äldre fiskar över 50 cm långa, tvärt avhuggen hos exemplar med en längd mellan 20 och 50 cm, och konvex hos ungfiskar. Kroppsfärgen är vanligtvis enfärgat rödbrun; ibland med flera svarta eller ljusgrå fläckar och ett svart streck ovanför överkäken. Ungfiskar har en svart, sadelformad fläck över stjärtfenans spole.[3] Längden är sällan större än omkring 80 cm, men som mest kan arten bli 144 cm lång och väga 49,7 kg.[4]
Mycteroperca rubra är en bottenfisk som lever över sand- och klippbottnar på djup från 15 till 200 m;[1] vanligen håller den sig dock ovanför 50 m-nivån. Ungfiskarna är vanliga i mangroveträsk.[4] Födan utgörs framför allt av fisk och blötdjur (troligtvis i huvudsak bläckfiskar).[1]
Arten är en hermafrodit med könsväxling, som börjar sitt liv som hona. Denna blir könsmogen vid en ålder av 4 till 5 år, och en längd av 27 till 32 cm. Vid 9 års ålder (en längd omkring 53 cm) byter den kön till hane. Leken i Medelhavet sker under senvåren.[1]
Mycteroperca rubra är föremål för ett mindre kommersiellt fiske; den saluföres vanligen färsk.[4]
Utbredningsområdet omfattar östra Atlantens kuster från Portugal över Medelhavet till södra Angola; med undantag för Senegalkusten är arten inte särskilt vanlig. Dess utbredning kring olika Atlantöar är ännu osäker; man har kunnat konstatera att den i flera fall förväxlats med Mycteroperca fusca.[1]
Mycteroperca rubra är en art i familjen havsabborrfiskar som finns vid östra Atlantens kust.
Mycteroperca rubra là một loài cá trong họ Serranidae. Nó được tìm thấy ở Albania, Algérie, Angola, Bénin, Bosna và Hercegovina, Cameroon, Cabo Verde, Cộng hòa Congo, Cộng hòa Dân chủ Congo, Croatia, Síp, Ivory Coast, Ai Cập, Guinea Xích Đạo, Gabon, Gambia, Ghana, Gibraltar, Hy Lạp, Guinée, Guiné-Bissau, Israel, Ý, Liban, Liberia, Libya, Malta, Mauritanie, Maroc, Antille thuộc Hà Lan, Nicaragua, Nigeria, Bồ Đào Nha, São Tomé và Príncipe, Sénégal, Serbia và Montenegro, Sierra Leone, Slovenia, Tây Ban Nha, Syria, Togo, Tunisia, Thổ Nhĩ Kỳ và Tây Sahara.
Mycteroperca rubra là một loài cá trong họ Serranidae. Nó được tìm thấy ở Albania, Algérie, Angola, Bénin, Bosna và Hercegovina, Cameroon, Cabo Verde, Cộng hòa Congo, Cộng hòa Dân chủ Congo, Croatia, Síp, Ivory Coast, Ai Cập, Guinea Xích Đạo, Gabon, Gambia, Ghana, Gibraltar, Hy Lạp, Guinée, Guiné-Bissau, Israel, Ý, Liban, Liberia, Libya, Malta, Mauritanie, Maroc, Antille thuộc Hà Lan, Nicaragua, Nigeria, Bồ Đào Nha, São Tomé và Príncipe, Sénégal, Serbia và Montenegro, Sierra Leone, Slovenia, Tây Ban Nha, Syria, Togo, Tunisia, Thổ Nhĩ Kỳ và Tây Sahara.
雲紋喙鱸,為輻鰭魚綱鱸形目鱸亞目鮨科的其中一種,分布於東大西洋區,從葡萄牙至安哥拉南部海域,棲息深度15-200公尺,體長可達144公分,生活在沙石底質海域,為底棲性魚類,屬肉食性,以魚類、頭足類等為食,可做為食用魚。